Katekeser

På Söndagen sjunger vi i barngudstjänsten ibland följande sång (lite parafrasead):

"Vad vore livet utan böcker? Vad vore livet utan teologi? Vad vore livet utan Jesus? Vad vore livet utan Kyrkan?

Ingenting, Ingenting!"

Min resa in i KK började med umgänge! Att träffa unga katoliker, som tog sin tro på allvar och som kunde argumentera väckte min nyfikenhet (jag minns än idag, då jag besökte ett litet kapell och mina katolska följeslagare knäföll och gjorde korstecknet, för att vörda den Jesus som jag instinktivt visste fanns där).

Sen tog boktoksAnden över. Egentligen behöver man bara en bibel, en liten grön bok och en Oremus (och två Kreeft-böcker med sig på den öde ön; Guds tårar - om ondskans problem och "Fundamentals of the faith")!

Den lilla gröna är sagolik, fast bättre. :-) För att vara en antik herdevidskepelse, så är det ett fantastiskt budskap. Ja, det verkar vara en saga för god för att vara sann! Men gott och sant kan ligga extremt nära varandra!

Jag har aldrig blivit så berörd av några böcker (evangelierna undantaget) som katekeserna (den stora finns på katekesen.se). Jag skräckläste ;-) och streckläste och streckläste! Till slut ställde jag mig frågan om något annat samfund i Svedala skulle kunna producera ens något liknande...

Prästen Gamaliel säger i Apg 5: "...lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv."

Nej, detta är inte människors påfund. En bok som börjar så här har gudomligt ursprung:

1. Vilken är Guds plan för människan?
Gud är oändligt fullkomlig och helig i sig själv. I sin godhet beslöt han att skapa människan, för att hon skall få del av hans eviga liv. Därför är han alltid och överallt nära människan. Han kallar henne och hjälper henne att söka honom, lära känna honom och av all sin kraft älska honom. Han kallar alla människor, som synden skilt från varandra, till enheten i sin familj, kyrkan. Han gör det genom sin Son, som han har sänt som Frälsare och räddare, då tiden var fullbordad. I honom och genom honom kallar han människorna att bli hans barn i den Helige Ande och så få hans saliga liv till arvedel.

Nästa Augustinuscitat följer direkt efter: "Du är stor, Herre, och högst värdigt allt lov (...). Du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt, till dess att det finner vila i dig."

Ett sista citat innan ni köper den själva:

28. Vilka egenskaper utmärker tron?
Tron, som är en oförskylld Guds gåva, är tillgänglig för var och en som ödmjukt ber om den, och den är en övernaturlig dygd, nödvändig för frälsningen. Trosakten är en mänsklig handling, dvs en handling som härrör ur det mänskliga förnuftet, vilken drivs av viljan, som i sin tur sätts i rörelse av Gud; med denna handling ger detta mänskliga förnuft sitt fria samtycke till Guds sanning. Dessutom är tron säker och viss, eftersom den har sin grund i Guds ord; den är verksam "i kärleken" (Gal 5:6), den befinner sig i ständig tillväxt, genom att den troende lyssnar till Guds ord och ber. Redan nu ger den oss en försmak av den himmelska glädjen.

Den glädje, skönhet, helighetslängtan och den kärlek och tysta frid som jag funnit i KK är helt obeskrivbar. Om inte detta är himlastormande och sant, så borde det vara det... Om detta inte är den Kyrka som Jesus grundade, vad är det då? Och var finns den då?

Den lilla gröna och den stora vinröda och Kreeft, Hahn, Armstrong, Piltz, Arborelius et al förändrade mitt andliga liv! Skriften blev plötsligt livs levande. Bönen blev lättare med Jesu egen bönbok: "psaltaren":s hjälp (tidegärden)! Det är gott att vila i Kyrkans världsvida och moderliga famn! Här är gudagott att vara. Ära vare Gud i evighet!