Missionsprovinsen blir provinsiell?

I ett brev sägs följande;

"...beklagar den incidenten, att en biskop i Missionsprovinsen utan samråd med övriga biskopar deltagit vid en ekumenisk högtid på Östanbäcks kloster."

Man undrar vad det ska bli av missionsprovinsen; hur kan ekumeniska sammankomster bli problematiska. Sekterism är inget för mig. Östanbäck har mitt fulla stöd...

Dag skriver om det bra tycker jag. Orginalbrevet från 2 antikatoliker publiceras av Erevna eller här nedan;!

Öppet brev om Missionsprovinsens prokatolicism

Med stigande oro ser undertecknade hur ledande företrädare för Missionsprovinsen gång på gång ger uttryck för prokatolicism. På Missionsprovinsens hemsida har syster Marianne i Alsike kloster i ett par artiklar förringat reformationens kamp för läran om rättfärdiggörelsen genom tron allena. Hon anser att nu har lutheraner och katoliker kommit så långt i gemensam förståelse att det är bortkastat att utkämpa 1500-talets strider i frågan. Nu senast har Missionsprovinsens biskop Göran Beijer tillsammans med bl.a. den katolske biskopen Anders Arborelius celebrerat den gudstjänst där grundstenen lades till Enhetens kyrka intill Östanbäcks kloster. Så sent som under jubelåret 2008-2009 utfärdade Arborelius i enlighet med påvens direktiv ett dekret om fullständig avlat, d.v.s. befrielse från straff för synder som redan är förlåtna. Avlaten erbjöds dem som gjorde vallfärd till den påvliga basilikan S:t Paulus i Rom och där bad efter påvens anvisningar.

Östanbäcks kloster leds av fader Caesarius Cavallin, initiativtagare till och hedersordförande i Förbundet för kristen enhet, som i enlighet med Andra Vatikankonciliets uppmaning strävar efter en återförening med den romersk-katolska kyrkan och alla kristnas underkastelse under påven. Förra sommaren medverkade han vid en av Missionsprovinsens prästvigningar.

Påvens kyrka utpekas i våra lutherska bekännelseskrifter som antikrists kyrka (SKB, s 228-229, 257, 321, 347 och 655). Detta med rätta, bl.a. eftersom till denna kyrkas många och grova villfarelser hör att den fördömer dem som lär att en människa blir rättfärdig genom den blotta förtröstan på Kristus och Hans verk (Tridentkonciliet, Dekret om rättfärdiggörelsen, canon 9).

Katolska kyrkans universalanspråk: ”Endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i deras fullhet” (Katolska kyrkans katekes, 816).

Det antikristliga påveämbetet: ”I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt” (KKK, 882).

Den apostoliska successionen: ”Med lokalkyrka, som i första hand är detsamma som ett stift (eller en eparki), menas en gemenskap av troende kristna som är förenade i trons och sakramentens gemenskap med en biskop som är vigd i apostolisk succession” (KKK, 833).

Synergism: ”Icke desto mindre är det lika sant att tron är en sant mänsklig handling. Det strider varken mot människans frihet eller förnuft att förtrösta på Gud och bejaka de sanningar som han har uppenbarat.” (KKK, 154).

Helgelsen inkluderas i rättfärdiggörelsen: ”Rättfärdiggörelsen omfattar alltså syndernas förlåtelse, helgelse och förnyelse av den inre människan” (KKK, 1989).

Marias syndfrihet och kroppsliga upptagande till Himmelen: ”Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död” (KKK, 966).

Mariakult: ”Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt och kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan” (KKK, 2679).

Skärseld: ”De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade även om de är säkra på sin frälsning undergår efter sin död en rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att träda in i himlens glädje” (KKK, 1030).

Hedningars frälsning genom lagen: ”De som inte vet något om Kristi evangelium och hans kyrka men är utan skuld till detta, kan uppnå den eviga räddningen om de söker Gud med uppriktigt hjärta och under nådens inverkan försöker handla efter Guds vilja som de känner genom samvetets röst” (KKK, 847).

Mässoffer för de döda: ”I kraft av ´de heligas gemenskap´ anbefaller kyrkan de avlidna åt Guds barmhärtighet och bär fram böner för dem, särskilt det heliga mässoffret.” (KKK, 1055).

Med förfäran undrar man hur Missionsprovinsen, som säger sig stå för biblisk-luthersk tro, kan välsigna sådana initiativ som Enhetens kyrka. I Schmalkaldiska artiklarna, en av de lutherska bekännelseskrifterna, skriver Luther: ”Men påven vill inte lämna tron (på Kristus) i fred utan säger, att man måste lyda honom, om man skall varda salig. Detta vilja vi icke göra, utan hellre dö i Guds namn” (SKB, s 321). Hur kan en biskop i Missionsprovinsen, som är satt att vaka över den sanna bibliska läran, befrämja katolsk villfarelse? Kan någon företrädare för Missionsprovinsen förklara detta?

Ingemar Andersson och Lars Borgström,
präster i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

10 motargument (klicka på länken);
universalanspråk
hedningars frälsning
påveämbetet + EXTRA
apostolisk succession
rättfärdiggörelse
Marias syndfrihet
Marias kroppsliga upptagande
Mariakult
skärseld
mässoffer