tisdag 10 februari 2009

Framsteg och demokrati - några reflektioner

I en debatt på Aletheia anklagades jag för att vara bakåtsträvare. Jag skrev då följande svar, som belyser min kluvenhet inför det moderna samhällets alla "framsteg" på olika områden.
Det är ett faktum att det är protestantisk puritansim som banat väg för industrialismen i dess mest förskräckande former, där arbetskraften i praktiken inte var annat än förslavad. Att frukterna i modern tid även är att det frigjorts materiell och finansiell välfärd för en liten del av världens befolkning kan förstås ses som positivt, samtidigt som den absolut övervägande majoriteten fortfarande fungerar som tjänstehjon och slavar åt den privilegierade eliten (vilken vi i vårt land är del av)…

Skall jag vara ärlig ser jag kapitalismen (med dess frukter, inkl industrialismen) som ett lika stort ont som kommunismen. Den ena ideologin ger de mindre bemedlade rätt att förtrycka de mer bemedlade och den andra ger de mer bemedlade rätt att förtrycka de mindre bemedlade… Båda är antikristna till sin natur…

Industrialismen innebar att vi upphöjde medlen på målets bekostnad. Som Kreeft uttrycker det (fritt ur minnet): We have increased means but deteriorated ends… Det är ersättningsteologi, där vi sätter mammon och tekniska framsteg före Gud…

Visst har det frigjorts resurser, men för hur många? För hur många har det inneburit förslavande och omänskliga arbetsförhållanden? Visst finns det även goda effekter av industrialismen, men om man väger in för hur få det inneburit fördelar och för hur många det inneburit misär så kan jag inte ge särskilt mycket för industrialismen… Väger man dessutom in vilken effekt industrialismen fått för vår moder jord så kan man knappt längre skymta fördelarna för alla nackdelar…

Jag skall villigt erkänna att jag inte är demokratist! Åtminstone inte så som demokrati har kommit att bli i vår del av världen, där det är de med mest resurser och störst medieutrymme som i allt väsentligt styr genom manipulation. Faktum är att demokratin i vår del av världen blivit ett redskap för djävulen att införa de mest vederstyggliga övergrepp, i de mänskliga rättigheternas namn… Demokrati så som det fungerar hos oss är konstitutionaliserad subjektivism och något som jag är högst tveksam till… Det är en demokrati som förutsätter tanken på en kunskapsevolution, där varje ny generation och varje avbräck från vad som varit ses som en positiv utveckling… Det är därför jag är rätt skeptisk till varthän vi är på väg

Demokrati på Kyrkans sätt är däremot något som jag kan ställa mig bakom. Om du vill förstå vad det är och varför det är att föredra rekommenderar jag dig att läsa Ortodoxi av G.K. Chesterton. Tradition är nämligen just verklig demokrati, där även de dödas röster räknas och som räknar med Andens inspiration för våra förfäder i minst lika hög utsträckning som för vår samtid… Tradition är demokrati som inte förutsätter en kunskapsevolution, utan där vi erkänner att det finns universell sanning som även enkla människor kan och har förstått… Det bygger på folkets visdom snarare än elitens kunskap… Alltså tvärtemot hur det fungerar idag…
Jag är ingen motståndare till någons frihet. Vad jag är motståndare till är en tillvaro som präglas av frånvaron av någon part som står upp för eviga värden och som försvarar den visdom som våra förfäder hade. Det finns ingen sådan part inom protestantismen, för alla är fria att välja vem man skall gå till och alltså även fria att välja att tillhöra den grupp som delar ens åsikter, vare sig de är ortodoxa eller liberala, vare sig deras tankar är omstörtande eller traditionella. Än mindre finns det någon sådan part i det sekulära samhället, där den högsta dygden tycks vara att agera som en död fisk som flyter med strömmen. Den enda parten som står upp för eviga värden i väst är Kyrkan, och det får hon lida förföljelse för. Det är i sin ordning, Kyrkan har alltid vitaliserats av förföljelser...

Personligen tror jag att de senaste 40 årens nedgång i Kyrkan och den senaste tidens tilltagande förföljelser är exakt vad uppenbarelseboken och andra profetior om den sista tiden talar om. Fatimas tredje hemlighet, liksom Don Boscos drömmar, bl a den om de två pelarna, talar ett tydligt språk.

Jag tror också att det finns anledning att erkänna att det finns andra parter som också står för eviga värden, och som i många frågor delar Kyrkans syn om vad som är sanna mänskliga rättigheter mm. Alla dessa andra parter är också religiösa... Det finns delar av islam som slåss mot abort, som kämpar för bevarandet av äktenskapet och som tror på sanning och rätt. Det är sällan dem vi hör talas om i vår del av världen... Samma sak gäller för andra religioner, där det finns grupperingar som försvarar visdom och sanning... Alla har inte förstått allt eller ens förstått allt rätt, men de står upp för vad de tror på, till skillnad för "den moderna människan" i väst, som är som en vindflöjel...

Allt gott!

torsdag 29 januari 2009

En film jag blir nyfiken på...

Snubblade över den här filmen på nätet. Eftersom jag är en sentimental romantiker som älskar filmer som Anne på Grönkulla och liknande så kände jag genast det där "vill ha"-suget... Att filmen är gjort av och med kristna skådespelare, om ett i högsta grad aktuellt ämne för vår tid, gör det självklart så mycket mer intressant...

Allt gott!

torsdag 8 januari 2009

Varför inte bara bibeln?

Här kommer en text som jag skrev för länge sedan. Det var ursprungligen skrivet som en respons på någons kommentar och är därför lite omskrivet. Det lyfter fram en del tankar kring traditionen och bibeln. Hör och häpna, det vände sig till en protestant...

Vilken garant har vi för att det är våra tankar/tolkningar som överensstämmer med Guds ord och inte t ex Kyrkans lära? Om Gud endast velat att vi skall ta hänsyn till bibeln så är varje persons tolkning lika mycket värd som mängder av andra människors tolkningar, som säkert inte stämmer helt överens med dennes i många avseenden (därav splittringen inom protestantismen).

Om det vore så att Gud önskat att vi endast skulle ha tillgång till Hans ord i skriven form så hade Han själv skrivit ner skriften, Han kunde läsa och skriva, av allt att döma. Istället förmedlade Han HELT uteslutande sin lära muntligt (förutom det han skrev i sanden). Han har uppenbarligen inte heller sagt åt sina lärjungar att skriva ner det han sagt, för endast ett fåtal skrev ner det de hört. De flesta förmedlade orden om Ordet genom en muntlig tradition, på samma sätt som Jesus lärt dem.

Vad gäller de bibelcitat du väljer är de naturligtvis helt centrala i katolsk lära också, bibeln är trots allt vår heliga bok... MEN det står inte i bibeln att vi endast skall basera vår tro på bibeln. Det står INTE heller att det är av ondo att (genom DHAs ledning, samme Andes ledning som ledde kyrkan då hon bestämde bibelns kanon) ta hänsyn till Traditionen på det sätt som görs i Kyrkan.

För att våra slutsatser skall vara giltiga måste den grund vi baserar dem på även vara giltig. Och om vi hävdar SOLA SCRIPTURA så måste vi kunna vederlägga den tesen från skriften allena, annars faller den på att den inte finns grundad i den enda källa som i så fall är auktoritär. Om det endast är så att man ifrågasätter Kyrkans lära om Traditionen så får man visa att det är fel. Läs gärna de texter om Traditionen som jag länkar till i slutet av mitt inlägg. Det är Kyrkans lära om Traditionen...

Observera att jag inte på något sätt vill föringa betydelsen av bibeln som Guds ord. Jag ifrågasätter ENBART att Gud avsett att vi ENDAST skall beakta bibeln. Däremot är jag helt överens med alla som menar att det är Gud som, genom DHAs ledning, valt vilka böcker som ingår i bibeln. Men han har INTE skrivit med eldskrift på himlen vad som skall ingå eller ej, utan han har överlåtit det åt sin Kyrka att i lyhördhet för Anden och i överensstämmelse med Traditionen avgöra detta.

Det är HELT orimligt att Gud skulle vänta i 1500 år med att uppenbara en så simpel sanning som SOLA SCRIPTURA, om det varit Hans vilja att bibeln skulle användas så! Att Han med öppna ögon skulle sitta och se på medan generationer efter generationer fördes vilse, utan att ingripa och låta sin Ande meddela att: "Det som gäller är SOLA SCRIPTURA, begriper ni väl..." Borde inte detta varit det första som skrevs ner i epistlarna om det var så centralt?

Allt gott!

måndag 5 januari 2009

Epifanieafton (kan man säga så?) är en bra dag...

Det var uppenbarligen ett tag sedan jag hade något att säga någon, åtminstone om man får tro att jag enbart säger något till någon via bloggen. Nu är det väl kanske inte riktigt så illa i verkligheten.

Faktum är att jag har upphört att ha ett krampaktigt behov av att i tid och otid göra något annat än vad jag borde. Huvudsakligen beror det på att jag är i det närmaste klar med min lic, även om jag ännu inte gått upp med den... Därmed sitter jag inte längre och frestas att skriva något på min eller andras bloggar istället för att försöka komma på vad jag egentligen vill ha sagt i licen... Det är med andra ord troligt att jag även fortsättningsvis kommer att skriva ganska infrekvent.

Sedan jag sist skrev har jag inte gjort något särskilt. Jag har firat Kristi födelse förstås, och Den Heliga Familjen, och alla menlösa barns dag, och Kristi omskärelse och Kristi namn och ... varit i San Diego och bl a tittat på en späckhuggarshow och beökt släkt i Milton (en liten stad utanför Madison) och förundrats över hur många människor som är "biiig" därborta... Om ni sett Wall-E så bör ni kunna visualisera hur en hel del människor ser ut där. Men det torde bara vara att ta några varv runt joggingbanan för att få fason på det hela ;) Det var rätt surrealistiskt att gå omkring bland palmer i San Diego och lyssna på "Jingle Bells" och dylikt... De tycktes ha ett krampaktigt behov av att försöka skapa någon form av julstämning, man kan fråga sig varför :)

Epifanieafton (vilket det är i dag, även om uttrycket känns lite udda) är en bra dag att ge ifrån mig ett livstecken... För den som vill veta hur det ser ut bakom vår lada kan jag rekommedera lite bilder som Helena tog på vår lilla fågeldamm bakom ladan häromdagen. Det är strålande vackert och därför mycket trevligare att titta ut dit än in till några bloggrannar (sorry)... ;)

Hoppas ni får ett (fortsatt) underbart 2009!

På återhörande!

tisdag 25 november 2008

Flytta på fridshälsningen?

Catholic World News skriver:
Cardinal Francis Arinze, prefect of the Congregation for Divine Worship and the Discipline of the Sacraments, told the official Vatican newspaper L’Osservatore Romano on Friday that Pope Benedict is consulting with the world’s bishops about moving the Sign of Peace during Mass. The proposed change of the Sign of Peace to the offertory, Cardinal Arinze said, would permit a more recollected atmosphere before the reception of Holy Communion.

In a footnote to his 2007 apostolic exhortation Sacramentum Caritatis, Pope Benedict wrote, ‘I have asked the competent curial offices to study the possibility of moving the Sign of Peace to another place, such as before the presentation of the gifts at the altar. To do so would also serve as a significant reminder of the Lord’s insistence that we be reconciled with others before offering our gifts to God (cf. Mt. 5:23 ff.).’


Nu är det inte vår sak att bestämma detta, men vad anser ni att det finns för för- och nackdelar med att t ex ha fridshälsningen före offertoriet?

Allt gott!

fredag 21 november 2008

Inte ens våra djur...

Vi behandlar inte ens våra djur så brutalt som en far önskar få sin dotter behandlad i Italien.

Att medvetet svälta ihjäl ett djur vore djurplågeri, nu hotas en dotter av detta sedan hennes far begärt och fått tillstånd att få göra det i en domstol.

Det väcker till minnes två historier, dels den om kvinnan i USA som tills slut dödades på samma sätt efter att hennes man begärt det för att han hittat någon annan och dels en historia från Polen om en man som legat i koma i drygt 20 år, om jag minns rätt, men som sedan vaknade till liv.

Relaterat till detta är min framtidsprognos.

Begrav de dödade...

Tack till Hilaron för detta tips!

torsdag 20 november 2008

Årets "Käre Gud"-almanacka har kommit

Mina kära kolleger har än en gång sett till att jag fått en almanacka för året som kommer. Liksom förra året så fann jag en "Käre Gud"-almanacka i mitt fack. 2008 års version pryder väggen i mitt arbetsrum och för november så är texten

"Käre Gud! Är jag en spegelbild av Dig?"

tisdag 11 november 2008

Upp till kamp...

Vi (kristna) är i krig, men inte med varandra… Ibland verkar det som om vi hellre slåss med varandra än strider tillsammans mot splittraren, som är vår gemensamma fiende…

Skymningen faller över oss och vi står oförberedda för nattens mörker p g a att vi ägnat oss åt inbördeskrig istället för att putsa våra vapen och se över våra rustningar! Vi måste sluta bekriga varandra. Jag tror vi står inför en avgörande strid där vi kommer få se mycket av det som vi älskat bli draget i smutsen och trampat på… Detta gäller oss alla som tror att Kristus är världens ljus, vår frälsare!

Fasta, bön och försakelser är de vapen vi har att tillgå. Endast genom att ta våra kors på oss och följa Kristus kan vi göra oss redo för striden!

Det råder ingen tvekan om att Gud vill att vi skall vara enade. Hur skall vi kunna enas tillräcklig för att åtminstone slåss tillsammans mot vår gemensamma fiende?

Jag tror bara det är genom gemensam bön som vi kan upprätta våra sargade och inbördes stridande styrkor och återställa stridsmoralen! Jag tror enhet måste komma genom praxis i första hand snarare än genom vässade argument och överbevisning… I katolska krestar säger man att “The family that prays together stays together” och det gäller nog även för hela den kristna familjen också…

Vilka är beredda att lägga ner sina vapen i den inbördes striden och samlas i gemensam bön? Även om vi är osams om mycket borde vi åtminstone kunna be Fader Vår och psaltarpsalmerna tillsammans…

Allt gott!

tisdag 4 november 2008

Betyder "alla" alltid alla?

Ett utdrag ur en dialog med fundamentalistiska protestanter som menar att Rom 5:12 bevisar att dogmen om Marias obefläckade avlelse måste vara falsk:

Om vi beaktar Rom 5:12 så står det: “Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade.” Är detta bibelcitat falskt om jag kan visa att döden inte nådde alla människor?

Elia dog uppenbarligen aldrig, enligt bibeln: “Medan de gick där och talade med varandra kom plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen” (2 Kung 2:11).

Om “alla människor” inte betyder alla människor, dvs varenda individ som någonsin levat inklusive Elia, varför måste då “alla syndade” betyda att alla människor syndade (utom Jesus)? Uppenbarligen kan inte alla alltid bokstavligen tolkas som alla i betydelsen varendaste en…

Alltså är det rimligt att anta att det för författaren, som använde ordet “alla”, var uppenbart att det inte betydde bokstavligen alla, utan att det fanns personer som var självklart undantagna! Jesus var självklart inte syndare och Elia dog uppenbarligen inte, om vi skall tro bibeln. Det finns alltså ingen anledning att anta att “alla syndade” måste inkludera Maria, eftersom “alla människor” inte inkluderar Elia…

Allt gott!