Jag är en tredjeordenskarmelit: och vad är då det?

Som jag redan avslöjat så är jag en tredjeordenskarmelit. Eftersom det inte är det mest välkända fenomen här i världen kan det kanske kräva en lite mer fördjupad utläggning (vilket ursprungligen beställdes av min bloggvän Daniel, men nu senast även av Rudie).

Låt mig börja med att berätta om karmelitorden och de olika grenarna inom orden innan jag fortsätter med att beskriva vad det innebär att leva som tredjeordenskarmelit. Texten om karmel ärhämtad från karmeliternas hemsida. Gå gärna till deras hemsida för att läsa än mer, detta jag tar upp är bara en del av det material som de presenterar.

KARMELITORDEN

Det var på berget Karmel som de första karmelitbröderna bodde som eremiter på 1100-talet. I Elias efterföljd och anda ville de stå inför den levande Gudens ansikte i ständig bön. Deras kyrka var invigd till jungfru Maria av Berget Karmel. Likt Jesu Moder begrundade de Guds ord i sitt hjärta, dag och natt. Karmelitorden är en av Katolska Kyrkans kontemplativa ordnar. Det förtroliga umgänget med Gud i bönen och i den Heliga Skrift är kärnpunkten i Karmels liv. Karmeliternas ordensregel är mycket kortfattad, huvudsakligen bestående av citat från Bibeln, och allt i den syftar hän mot det väsentliga för att nå fram till föreningen med Gud.

Den kvinnliga grenen av orden tillkom på 1400-talet. En reform genomfördes på 1500-talet av Teresa av Avila och Johannes av Korset, som bägge berikat Karmels spiritualitet med sina skrifter om det andliga livet och bönens väg till Gud. Teresas ordensgren är spridd över hela världen och räknar nu ca 800 kloster för nunnor och 500 för bröder. De kallas "De oskodda karmeliterna - ocd". Den helige Josef har en speciell plats i Karmel. Teresa av Avila placerade sina kloster under hans beskydd, som en väktare över det dolda livet i Gud och en bönens läromästare.

Karmelitorden i Sverige
Före reformationen fanns karmelitkloster i Helsingör, Landskrona, Saeby, Skaelskor, Sölvesborg, Varberg, Århus och Örebro. Sedan 1956 representeras orden på nytt i Sverige av karmelitsystrarna i Glumslöv och sedan 1967 också av Karmelitbröderna i Tågarp i Skåne. Systrarna lever sitt helt kontemplativa liv i klostrets avskildhet (klausur), medan bröderna jämte sitt böneliv i ensamhet även utövar själavård och driver ett reträtthem. Karmel i Sverige omfattar även en grupp gifta eller ogifta lekmän, Sekularorden, som lever i Ordens anda ute i samhället och står under Karmelitbrödernas andliga ledning. Vår Fru av Berget Karmels bröder och systrar samverkar både på det andliga och praktiska planet. I Sverige tar sig detta bl.a. uttryck i ett bokförlag som utger andlig, karmelitisk litteratur.

En av de mer kända karmeliterna i Sverige i dag får väl anses vara vår biskop Anders... Även Nunnan får väl numera anses vara en rätt välkänd representant för orden.

Vad innebär det då att vara en tredjeordenskarmelit? Man brukar dela in orden i tre olika delar. Dels den manliga, dels den kvinnliga och slutligen en lekmannagren. Det är denna lekmannagren som kallas för den tredje orden(-sgrenen). Ibland talar man också om sekularkarmeliter eller karmelittertierärer då man menar lekmannagrenen.

Det som är utmärkande för barfotakarmeliternas spiritualitet är den sk inre bönen eller kontemplationen. Nunnorna lever som eremiter i en kommunitet (läs gärna den längre utläggningen om nunnorna på hemsidan). Bröderna har en mer själasörjande roll utöver det kontemplativa livet.

Som lekmän tillhörande den tredje orden så lovar man att leva enligt ordens spiritualitet, för resten av livet. Det som är det helt centrala i spiritualiteten är den inre bönen som vi praktiserar dagligen. Vidare ber vi tideböner, går i mässan, mediterar (har andlig läsning) så ofta vi förmår, helst dagligen.

Jag har avlagt ett evigt löfte att tillhöra den tredje orden. Det löfte jag avgav lyder som följer:

Jag Tuve [fullt namn], driven av den helige Andes nåd och som svar på Guds kallelse, lovar uppriktigt det teresianska Karmels överordnade och er, mina bröder och systrar, att sträva efter den evangeliska fullkomligheten i enlighet med de evangeliska råden om kyskhet, fattigdom och lydnad och i saligprisningarnas anda, enligt levnadsregeln för de oskodda karmeliternas sekularorden. Detta mitt löfte som gäller för hela livet anförtror jag åt Jungfru Maria, Karmels Moder och Drottning.

Lyssna på ett smakprov på en skiva med nunnornas lovsånger här.

Allt gott och en välsignad helg!

Varför trilogin om Härskarringen är överlägsen filmerna

Hemlisen till slut då...
En av de saker som jag uppfattar som centralt i Tolkiens berättelse, och som jag inte tror jag kan påminna mig från någon annan bok, är att ALLT i boken beskrivs av de goda... Det är alltid de goda som är berättarjag. Därmed inte sagt att inte ondskan är beskriven, MEN den tillåts aldrig själv ta ordet! Ondskan eller de onda tillåts aldrig ge sin syn på något, utan det är alltid utifrån de godas perspektiv som saker berättas.

För mig är detta en helt central egenskap i berättelsen. Filmerna förde det goda med sig att jag var tvungen att fundera över vad det var som utgjorde den fundamentala skillnaden mellan filmerna och böckerna. Precis som Helena var inne på fanns det dels en snedvridning från början, som man bara anar i första filmen. I den andra börjar det bli uppenbart och i den tredje är det helt genomgående. Men det var något mer som inte stämde i filmerna, men det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på vad det var. Men snedvridningen och att ondskan tillåts tala för sig själv i filmerna hänger naturligtvis ihop.

Egentligen är filmerna betydligt bättre än vad jag hade väntat mig med tanke på Jacksons bakgrund som skräckfilmsregissör... Men hans fascination av ondskan lyser igenom.

Sedan inser jag att det kan vara lite svårt att skapa en film där allt som beskrivs måste beskrivas av och genom de goda... Men det hade definitivt gått att undvika den närmast febrila upptagenheten med ondskan och dess storhet och förskräcklighet.

Jag tror att det hade gått att skapa en betydligt bättre film trots en lika stor snedvridning som Jackson gjorde, GIVET ATT man hade fokuserat mindre på ondskans storhet. Det hade gått att skapa samma spänning utan att låta ondskan få ta för sig så av filmerna...

För att illustrera min poäng. Vad fanns det för mening med att rista in RIKTIGA förbannelser i de vapen som användes av de som spelade onda? För mig är det bara ett bevis på Jacksons "besatthet" av ondskan och hur den skall få tala för sig själv...

Allt gott!

Skönhetens språk

Eftersom jag åker rätt mycket bil, närmre 2 timmar, de dagar jag åker till jobbet, så har jag mycket tid att utnyttja. Jag har på senare tid börjat lyssna på bl a inspelade föredrag av Peter Kreeft, som är en av mina absoluta favoritförfattare. Han är expert på CS Lewis, Tolkien och Chesterton, vilka är tre andra av mina absoluta favoriter. Ni inser säkert att mitt tycke för Kreeft hänger ihop med hans tycke för mina övriga favoriter...

Det finns få författare idag som når upp till samma intellektuella skärpa som Kreeft gör, och som bl a Chesterton gjorde.

Nu senast har jag lyssnat på ett mycket inspirerande föredrag om skönhetens språk, Language of Beauty. Föredraget baserar sig på Tolkiens språkbruk och arbete med språken i Trilogin om Härskarringen. Det knyter ihop språket med skönheten och godheten, och gör så utifrån ett genuint kristet perspektiv.

JAG BLIR SÅ GLAD DÅ JAG LYSSNAR PÅ DET!!!

En av de saker som jag påmindes om då jag lyssnade var ett av de första samtal på tu man hand som jag hade med min fru, innan vi ens blivit tillsammans. Det var på väg hem från någon akademisk utmärkelse av vår gemensamme bekante Niels Christian Hvidt i Köpenhamn. Det var efter midnatt en av dessa härliga vårnätter och vi gick genom Lunds parker på väg hem, jag till mig och min fru till hennes syster som var vår granne på den tiden. Vi samtalade om just detta ämne. Hur Tolkien lyckats förmedla skönhet genom sitt/sina språk och hur det i sig är en så viktig förklaring till skönheten och storheten i trilogin.

Jag tror jag måste läsa Trilogin om Härskarringen snart igen... Just nu läser vi Hobbiten för min äldste son, så det blir väl naturligt med en fortsättning...

Förresten, Vad är det som gör filmerna så oerhört mycket sämre än böckerna? Jag har en tanke om en för mig helt avgörande skillnad mellan Tolkiens böcker och Jacksons filmer, men det vore intressant att höra era idéer (om ni nu inte tycker filmerna är bättre än böckerna...)

Allt gott!

Att tänka på för tankesmedjan Aletheia

Jag lägger in en kommentar som jag skrev till Daniel angående hans inlägg "var går gränsen för enhet?"

Jag måste ta fasta på det som både Peter och Dag tar upp, eftersom jag tycker det är både viktigt och väldigt riktigt! Det finns bland företrädarna för denna tankesmedja en, i vissa avseenden, överdriven nit vad gäller att söka efter fel hos andra kristna, främst naturligtvis dKK som har blivit en stötesten. Jag vet att om ni skulle ägna samma nit åt att sätta er in i och vilja förstå bakgrunden till vad min kyrka faktiskt lär, istället på att hänga upp er på de fördomar som ni blivit matade med genom er "tradition", så hade ni ganska snabbt tvingats anta en oerhört mycket mer ödmjuk inställning... Jag skall villigt erkänna att jag tycker mig ana en sådan kursändring redan under de få månader som jag följt er ;-) Men det kanske inte är det ni vill höra...

MEN, samtidigt vill jag understryka att jag tycker det är oerhört viktigt att inte ducka för de svåra frågorna, som ni säger er vilja belysa. Jag tror att den enda vägen till sann enhet (vilket måste vara alla kristnas mål: Joh 17:21, alltså även dKKs mål, eller hur Andy, apropå Dagens artikel...) är via tårarnas ekumenik.

Vad innebär då tårarnas ekumenik? Att man är ärlig med splittringen och dess konsekvenser ända tills man blivit överens! Det innebär bl a att man inte försöker släta över de svåra frågorna, eller försöker ta några genvägar, utan att man går till botten med allt. Det är också en av orsakerna till varför jag tycker all form av ekumenik som försöker släta över klyftorna är falsk.

Frågan är om era ledare har anammat en falsk ekumenik? Jag vet inte svaret, och det gör troligen inte ni heller! Det är däremot fullt möjligt att de faktiskt dras till min kyrka för att de inser att vad de har predikat och trott på endast är en bråkdel av den fulla sanningen, och att de inser att de måste ösa ur en djupare källa för att kunna få fler svar...

Utifrån perspektivet att det är via tårarnas ekumenik vi måste gå, välkomnar jag er tankesmedja! Men jag tycker samtidigt att ni måste fråga er om det inte i första hand måste vara er sak att granska er egen tradition och er egna tro, snarare än min kyrkas och de som dras till hennes tro! Problemet för er blir ju i så fall att om era ledare dras mot min kyrka så måste ni acceptera deras frihet att själva välja, samtidigt som ni måste granska vad ni själva tror på. I det här fallet blir det dock lite märkligt, eftersom ni kritiserar ledare som de facto INTE längre är ERA ledare, eftersom ni lämnat deras flock... Alltså, så länge själv är bäste dräng så får ni inskränka er till att kritisera er själva ;)

Vad blir då kontentan? Jo, att ni bör granska ekumeniken, ställa de svåra frågorna, men utifrån ert eget perspektiv, inte utifrån vad någon annan, i samfund som ni inte tillhör, gör eller tror... Annars blir ni inte TROVÄRDIGA, vilket vore synd...

Allt gott!

Konsekrationen av vår kyrka

Eftersom jag egentligen inte har tid för detta idag, och dessutom skall bloggfasta imorgon, så blir det ett kort inlägg med lite bilder från konsekrationen.

Det var en relativt liten tillställning med endast de familjer som oftast brukar komma närvarande. Alla andra inbjudna hade av olika anledningar fått förhinder. Tur var nog det, för med tanke på att det var 6 präster utöver biskopen och diakonen blev det ändock ganska trångt... Skulle tro att vi nu har den minsta katolska kyrkan i Sverige... ;)

En av prästerna, Fader Martin, berättade efteråt om en pojke som fått det där med treenigheten lite om bakfoten. Han hade sagt, då han gjorde korstecknet: "I Faderns och Sonens och den Helige Anders namn, Amen".

Så nu vet ni det, vår biskop är inte vad han ser ut att vara, han är egentligen en del av treenigheten ;)

Slutligen vill jag också sprida den glädjande nyheten att mina (katolikskeptiska) vänner Andy, Daniel och Haggaj har slagit sina kloka huvuden ihop och bildat den kristna tankesmedjan Aletheia. Lycka till, säger jag av hela mitt hjärta!

Så, tills jag bryter fastan på torsdag, önskar jag er allt gott!

Konsekration av S:t Pauli kyrka

Nu på tisdag förmiddag så kommer vårt kapell att konsekreras till kyrka av biskopen. Bed för och med oss då!

Fler bilder från kapellet kan ni se här.

Fastande bloggrannar inspirerar!

Jag märker att bloggandet tar mycket tid, att jag ger mig in i fler debatter än vad jag har tid (och många gånger lust) att föra... Både Johan och Monica har påbörjat en bloggfasta, och jag har funderat på om jag skall följa i deras fotspår. Samtidigt tycker jag det är alldeles för roligt att blogga, så jag tror istället jag skall välja en gyllene medelväg.

Dels skall jag på allvar börja bloggfasta på onsdagar och fredagar, i gammal katolsk anda ;) Det innebär i o f sig inte ett så enormt stort offer, men man kan offra även småsaker, enligt lilla Therese...

Vidare skall jag följa de råd som framförts hos Johan, av bl a Johan, Dag, X, mfl., om att inte ge mig in i polemik med andra, utan istället försöka ägna mig åt uppbyggliga saker, och sådant som jag själv tycker är intressant och glädjande. Det kanske kan ge mig tid att skriva färdigt några av de 15-20 påbörjade poster som blivit liggande sedan bloggens barndom (tja, den är visserligen inte så gammal än, men ändå...)

Slutligen skall jag nog ta Z's råd om en Timer ad nota. Det känns som om det vore en god ide...

Avslutningsvis tänkte jag bara glädja er med att informera om att jag nu lyckats installera en ny motor i pelletsskruven till pannan, så nu kan vi sätta igång värmen igen för första gången sedan förra lördagen, brrr...

Trevlig helg och Guds rika välsignelse över er!

Allt gott!

Pingst lär katolska kyrkan... som kommer överens med de ortodoxa

Enligt Dagen så säger kardinal Kasper, ansvarig för ekumenik i dKK

– I stället för att fråga oss vad som är fel med pingstvännerna borde vi fråga oss vilka våra egna tillkortakommanden är.

Jag tror att det kan komma mycket gott ut av detta. En bättre förståelse och kunskap om våra trossyskon kan underlätta arbetet för enhet.

Det är vidare väldigt upplyftande att läsa kardinalens konstaterande att vi inte kan välja bort ekumeniken, det är en förpliktelse!

Slutligen så framkommer det att ett dokument signerats av katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan vari det slås fast att biskopen av Rom har en särställning bland biskoparna (vilket i sig är old news). Dokumentet säger dock inget om vilken auktoritet denna särställning kan förknippas med. Det framkommer inte huruvida den rysk-ortodoxa kyrkan hakat på eller ej, vilket den var obenägen att göra inledningsvis, pga av inom-ortodoxa angelägenheter...

Optimist som jag är så ser jag detta som ytterst goda tecken! Prisad vare Gud, kanske kan vi en dag bli EN SAMMANHÅLLEN KROPP i Kristus om vi alla hjälps åt! Så låt oss därför be och arbeta för att vi skall kunna bli ett i Ande och Sanning!

Zenit skriver också lite om detta.

Allt gott!

Länktips: Biskopar i den tidiga kyrkan

Inhabitatio Dei skriver, som så ofta, om spännande ämnen. Den här gången om biskopar i den tidiga kyrkan. Det han skriver, tillsammans med det som kommentatorerna skriver, är högst intressant.

Hur är du?

Via de nya länkningsäventyren (som Z skrivit om på sistone, och som tycks ha blivit en fluga... Johan Larsson, Svensson, BetaAlfa, Webbsnack, Bloggen Bent) så såg jag att Kaplansgården har länkat till mig. Hos honom hittade jag detta inlägg om hur hans(?) tro är.

Jag har själv gjort testet och fick det här resultatet:

Eucharistic theology
You scored as a Catholic
You are a Catholic. You believe that the bread and wine are transformed by the priest and become the Body and Blood of Christ. Though the accidents, or appearance, of bread and wine remain, the substance has been changed. The Eucharist remains the Body and Blood of Christ after the celebration, and is reserved in the Tabernacle; Eucharistic devotions are proper. As the whole Christ is present under either species, you partake fully of the Eucharist even if you receive only one.
Catholic 100%
Orthodox 88%
Luther 75%
Calvin 50%
Zwingli 25%
Unitarian 0%

Hm, Zwingli 25%? Vad innebär det? Tur i alla fall att jag är 100% katolik ;)

Vilket resultat får du?