torsdag 29 november 2007

Skönhetens språk

Eftersom jag åker rätt mycket bil, närmre 2 timmar, de dagar jag åker till jobbet, så har jag mycket tid att utnyttja. Jag har på senare tid börjat lyssna på bl a inspelade föredrag av Peter Kreeft, som är en av mina absoluta favoritförfattare. Han är expert på CS Lewis, Tolkien och Chesterton, vilka är tre andra av mina absoluta favoriter. Ni inser säkert att mitt tycke för Kreeft hänger ihop med hans tycke för mina övriga favoriter...

Det finns få författare idag som når upp till samma intellektuella skärpa som Kreeft gör, och som bl a Chesterton gjorde.

Nu senast har jag lyssnat på ett mycket inspirerande föredrag om skönhetens språk, Language of Beauty. Föredraget baserar sig på Tolkiens språkbruk och arbete med språken i Trilogin om Härskarringen. Det knyter ihop språket med skönheten och godheten, och gör så utifrån ett genuint kristet perspektiv.

JAG BLIR SÅ GLAD DÅ JAG LYSSNAR PÅ DET!!!

En av de saker som jag påmindes om då jag lyssnade var ett av de första samtal på tu man hand som jag hade med min fru, innan vi ens blivit tillsammans. Det var på väg hem från någon akademisk utmärkelse av vår gemensamme bekante Niels Christian Hvidt i Köpenhamn. Det var efter midnatt en av dessa härliga vårnätter och vi gick genom Lunds parker på väg hem, jag till mig och min fru till hennes syster som var vår granne på den tiden. Vi samtalade om just detta ämne. Hur Tolkien lyckats förmedla skönhet genom sitt/sina språk och hur det i sig är en så viktig förklaring till skönheten och storheten i trilogin.

Jag tror jag måste läsa Trilogin om Härskarringen snart igen... Just nu läser vi Hobbiten för min äldste son, så det blir väl naturligt med en fortsättning...

Förresten, Vad är det som gör filmerna så oerhört mycket sämre än böckerna? Jag har en tanke om en för mig helt avgörande skillnad mellan Tolkiens böcker och Jacksons filmer, men det vore intressant att höra era idéer (om ni nu inte tycker filmerna är bättre än böckerna...)

Allt gott!

15 kommentarer:

Monica O Kolkman sa...

Tolkien, ja.
Jag tycker absolut inte att filmerna var dåliga, kanske rentav en mästerverk i sin genre.

Men egentligen tror jag att Sagan om Ringen är ofilmbar.
Men det finns många bäcker som är svåra att filma, från vanliga deckare till litterära mästerverk.

Det har kanske med Tolkiens språk att göra. Och den hela värld som han skapade runt Härskarringen.

Och att halva skönheten med hans böcker är väl att man skapar bilderna i sitt eget huvud.

Dessutom tror jag inte att Tolkiens personliga tro lyser igenom i filmen som i böckerna.

Z sa...

Det här kanske låter som en mycketsen kommentar kring Tolkien och lite "Kejsarens nya kläder", jag har alltid gillat honom, men jag tycker inte att hans tro lyser igenom speciellt i någon av böckerna, visst, att han är religiös märks i och med Gandalfs återuppståndelse, och själva ringen(människornas samlade synd), men annars tycker jag bara det har varit fantasisagor i ett fantasiuniversum, mycket lek. Att han är katolik märker jag inte alls i hans skrifter.
Är jag helt onormal?

Anonym sa...

Tuve,
Jag gillar mer Tolkiens beskrivning av kvinnorna, än Jackssons moderna kvinnoskildring. Eowyn som var en av mina stora favoriter, blev en ... fjant. VAr är hennes raka stolthet, hennes frusenhet...

Redan i första filmen drog Jacksson ut en linje, som om han följde den skulle resultera i något annat än boken.

Jag citerar Chesterton: "Art like morality consists of drawing a line somewhere"

Jag sade efter den andra filmen att jag undrar om Jacksson klarar av att ondskan blir förlöjligad och liten. Jag undrade om han klarade av att Saruman, som Jacksson verkade förtjust i, blev så nesligt dödad. Det klarade han inte av. Det var slutet på linjen som för mig visade hans uppenbara intresse i våld och ondska, men inte i att godheten faktiskt segrade. Men, genom litenhet då ondskan alltid mest är intresserad av storheter.

Helena

Tuve sa...

Monica
Jag tycker att filmerna hade många delar som var t o m mycket bra. Men i sin helhet är jag dock allt annat än imponerad... Det hänger till stor del ihop med det som jag ännu inte avslöjat och som jag ser som den fundamentala skillnaden mellan de båda berättelserna (den skrivna och den filmatiserade). Jag inser dock att det som utgör skillnaden är extremt svårt att ta i beaktning då man filmar, men det är för mig en helt central aspekt av Tolkiens verk!

Allt gott!

Tuve sa...

Z
Det finns gott om paralleller till Tolkiens kristna/katolska tro. På åtminstone 3 ställen talar någon i tungor. Vad skall man betrakta lembas som? Ett livgivande bröd? Offertanken och martyrskapet genomsyrar hela historien. Han har dessutom en enorm klarsynthet i vad ondska är och hur det skall beskrivas (vilket är en ledtråd till min lilla hemlighet).

Kanske är det jag som är onormal, jag menar, ha både Tolkien, Lewis och Chesterton som sina favoriter... Say no more ;)

Allt gott!

Anonym sa...

Tuve,
du är rolig!
Jag tycker att vi satsar på att läsa om Härskarringen igen!
Med en jättestor kanna te, någon kaka kanske och så boken.

Helena

Tuve sa...

Helena
Jo, det där med den snedvridna linjen och upptagenheten vid ondskan är ju en aspekt som gör att filmerna inte når upp till den skrivna historiens klass.

Det där med en kanna te och den goda boken lät inte helt fel...

;)

Monica O Kolkman sa...

Ha Ha, Tuve, jag missade länken till mig...

Eowyn är faktiskt också en av mina favoriter i Härskarringen.

Och nu väntar vi på vad som är din lilla hemlighet...

Tuve sa...

Monica
Hemlisen...

Anonym sa...

Z,
Läste "Andlig sång " igår av Johannes av Korset. Där slog det mig var Tolkien har hämtat Frodos resa mot domedagsberget.

"Detta är alltså den metod som själen... framställer och som hon måste följa för att gå ut och söka efter sin Älskade. I korthet sagt, det rör sig om att ha uthållighet och kraft för att inte nedlåta sig till att plocka blommor, mod för att inte frukta de vilda djuren, styrka för att gå fram fröbi fästena och gränserna och att ingte ägna sig åt annat än att vandra på dygdernas berg och kuster..."

Frodo fick ha kraft och uthållighet att gå ifrån "oasen"/ eller trädgården på sin väg.
Mod att inte frukta de vilda djuren (av Johanne av Korset betecknas detta världen som ter sig likt vilda djur. Han poängterar att man ofta förlorar världens gunst, sina vänner,sitt inflytande, sitt anseende och till och med allt vad man äger). Här har även Tolkien använt sig av djur bostavligt talar och orcher.
Vidare behöver Frodo all sin styrka att fram förbi Saurons fästen (portarna) och över gränserna. Johannes betecknar fästen som djävulen och de onda andarna och gränserna det egna köttet/kroppen.
Till sist skall han inte ägna sig åt annat än att vandra på dygdernas berg och kuster. Vilket vi kan se att det sista i Frodos uppgift ligger i ett nästintill omöjligt bergsbestigande.

Hoppas att jag kunde förklara mig tillräckligt klart ;)

X

Tuve sa...

Way to go, X!
;)

Z sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Z sa...

Jo, men det låtar väldans rätt, X!

Jag undrar bara, sedan tonåren,
varför han inte nämner ordet Gud.

Som om det handlade om ett annat universum med annan teologi, det är det som får mig att .... inte riktigt acceptera Härskarringens kristna budskap, rakt av. (Dock blev jag mycket underhållen av både böcker och filmer)

Broder Samuel höll föredrag om detta på LKS för några år sedan. Peter påpekade att Tom Bombadill inte blev berörd av ringens kraft. Vem skulle han vara, från Bibeln?

Samuel hade ett förslag om "en upplyst Adam" om jag hörde rätt.
Intressant, ändå.

Anonym sa...

Z,
Jag tror själv att Tolkien "lindade in" det kristna budskapet i historien därför att det blir lättare av olika orsaker.
Dels är det lättare att skapa en helt ny värld och få fullständig frihet i att göra roliga saker, som t ex Hobbitarna. För att sedan föra in ett budskap i världen än tvärtom.

Dels är det lättare att undvika det hån som han hade mött om han hade skrivit en till Kristens resa.

Nu gjorde han en värld där han fångade läsaren och sedan ett budskap som läsaren, nästan omedvetet, fångar.

Jag tycker att hans skildringar är skrämmande nära verkligheten. Jag skall ge ett exempel som jag slås av:
Tolkien koncentrerar den onda makten i ringen och beskriver genom denna människornas svaghet för makt. Trots att ringen framställs som helt ond och trots att hela målet med triologin är att förstöra maktens ring, så verkar många i verkligheten vara lika glada i tanken på att "få" ringen som vilken annan i sagan. Någon av de som spelade med i filmen lär ha en kopia av ringen i rent guld... Så nära som möjligt.

X

Anonym sa...

Vad om den skapelseberättelse och urhistoria som berättas i Silmarillion?