fredag 30 november 2007

Jag är en tredjeordenskarmelit: och vad är då det?

Som jag redan avslöjat så är jag en tredjeordenskarmelit. Eftersom det inte är det mest välkända fenomen här i världen kan det kanske kräva en lite mer fördjupad utläggning (vilket ursprungligen beställdes av min bloggvän Daniel, men nu senast även av Rudie).

Låt mig börja med att berätta om karmelitorden och de olika grenarna inom orden innan jag fortsätter med att beskriva vad det innebär att leva som tredjeordenskarmelit. Texten om karmel ärhämtad från karmeliternas hemsida. Gå gärna till deras hemsida för att läsa än mer, detta jag tar upp är bara en del av det material som de presenterar.

KARMELITORDEN

Det var på berget Karmel som de första karmelitbröderna bodde som eremiter på 1100-talet. I Elias efterföljd och anda ville de stå inför den levande Gudens ansikte i ständig bön. Deras kyrka var invigd till jungfru Maria av Berget Karmel. Likt Jesu Moder begrundade de Guds ord i sitt hjärta, dag och natt. Karmelitorden är en av Katolska Kyrkans kontemplativa ordnar. Det förtroliga umgänget med Gud i bönen och i den Heliga Skrift är kärnpunkten i Karmels liv. Karmeliternas ordensregel är mycket kortfattad, huvudsakligen bestående av citat från Bibeln, och allt i den syftar hän mot det väsentliga för att nå fram till föreningen med Gud.

Den kvinnliga grenen av orden tillkom på 1400-talet. En reform genomfördes på 1500-talet av Teresa av Avila och Johannes av Korset, som bägge berikat Karmels spiritualitet med sina skrifter om det andliga livet och bönens väg till Gud. Teresas ordensgren är spridd över hela världen och räknar nu ca 800 kloster för nunnor och 500 för bröder. De kallas "De oskodda karmeliterna - ocd". Den helige Josef har en speciell plats i Karmel. Teresa av Avila placerade sina kloster under hans beskydd, som en väktare över det dolda livet i Gud och en bönens läromästare.

Karmelitorden i Sverige
Före reformationen fanns karmelitkloster i Helsingör, Landskrona, Saeby, Skaelskor, Sölvesborg, Varberg, Århus och Örebro. Sedan 1956 representeras orden på nytt i Sverige av karmelitsystrarna i Glumslöv och sedan 1967 också av Karmelitbröderna i Tågarp i Skåne. Systrarna lever sitt helt kontemplativa liv i klostrets avskildhet (klausur), medan bröderna jämte sitt böneliv i ensamhet även utövar själavård och driver ett reträtthem. Karmel i Sverige omfattar även en grupp gifta eller ogifta lekmän, Sekularorden, som lever i Ordens anda ute i samhället och står under Karmelitbrödernas andliga ledning. Vår Fru av Berget Karmels bröder och systrar samverkar både på det andliga och praktiska planet. I Sverige tar sig detta bl.a. uttryck i ett bokförlag som utger andlig, karmelitisk litteratur.

En av de mer kända karmeliterna i Sverige i dag får väl anses vara vår biskop Anders... Även Nunnan får väl numera anses vara en rätt välkänd representant för orden.

Vad innebär det då att vara en tredjeordenskarmelit? Man brukar dela in orden i tre olika delar. Dels den manliga, dels den kvinnliga och slutligen en lekmannagren. Det är denna lekmannagren som kallas för den tredje orden(-sgrenen). Ibland talar man också om sekularkarmeliter eller karmelittertierärer då man menar lekmannagrenen.

Det som är utmärkande för barfotakarmeliternas spiritualitet är den sk inre bönen eller kontemplationen. Nunnorna lever som eremiter i en kommunitet (läs gärna den längre utläggningen om nunnorna på hemsidan). Bröderna har en mer själasörjande roll utöver det kontemplativa livet.

Som lekmän tillhörande den tredje orden så lovar man att leva enligt ordens spiritualitet, för resten av livet. Det som är det helt centrala i spiritualiteten är den inre bönen som vi praktiserar dagligen. Vidare ber vi tideböner, går i mässan, mediterar (har andlig läsning) så ofta vi förmår, helst dagligen.

Jag har avlagt ett evigt löfte att tillhöra den tredje orden. Det löfte jag avgav lyder som följer:
Jag Tuve [fullt namn], driven av den helige Andes nåd och som svar på Guds kallelse, lovar uppriktigt det teresianska Karmels överordnade och er, mina bröder och systrar, att sträva efter den evangeliska fullkomligheten i enlighet med de evangeliska råden om kyskhet, fattigdom och lydnad och i saligprisningarnas anda, enligt levnadsregeln för de oskodda karmeliternas sekularorden. Detta mitt löfte som gäller för hela livet anförtror jag åt Jungfru Maria, Karmels Moder och Drottning.

Lyssna på ett smakprov på en skiva med nunnornas lovsånger här.

Allt gott och en välsignad helg!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Tack - det här inlägget har vi väntat på! :-)

Lägger du, liksom Biskop Anders, alltid till OCD efter ditt namn när du skriver under något?

Tuve sa...

Johan
Nej jag brukar inte skriva under med ocd. För oss tredjeordenskarmeliter finns dock en egen förkortning som är ocds (för secular, eller något ditåt...)

JAg har också tänkt skriva det länge, alltför länge... Men nu kände jag att det måste få bli klart. Det är viktigare att skriva om sådant här än om det som Dag kallar avfallsfrågor ;)

Allt gott!

RUDIE sa...

Når jeg leser det her, så får det meg til å tenke på Dag Selander sitt svar på MXp hvor jeg har stilt ett spørsmål: "Hva kan husmenigheten sin historie inspirere til?" Og da Dag Selander svarer: "Alla nunnors och munkars klosterliv är ett gemenskapsliv som har närheten till köket och huset. Den lilla församlingens liv i gemenskap ligger alltså närmare än vi kanske tänkt på, Rudie ;-)" http://missionxp.webblogg.se/1195381459__kyrkan_och_guds_folk.html#comment

Husmenigheten bruker det liv du lever som ett eksempel på en husmenighet, men ikke bare det! Du inspirer slik andre nonner og munker har gjort gjennom historien.
Veldig inspirerende lesning! :)

Tuve sa...

Rudie
Tack för din kommentar!
Jag har vid ett tillfälle fått en profetia om att jag skall vara med och grunda en kommunitet. Jag vet inte om det är en sann profetia eller när den i så fall skall förverkligas eller på vad sätt. Men jag har i alla fall ägnat en och annan tanke åt hur jag ser på en idealisk kommunitet. För mig framstår många sydeuropeiska (katolska) byar som ett föredöme. Frågan är om det finns så många sådana kvar, men jag tänker primärt på t ex Fatima, eller Garabandal vid tiderna för uppenbarelserna där. Det var relativt små byar med kyrkan och gudstjänstlivet i centrum. Jag tror inte på kommuniteter i form av storhushåll (brr...) utan varje familj måste ha sin egen sfär. Samtidigt skulle en sådan kommunitet kunna berikas enormt av celibatärer som levde tillsammans och som utgjorde en samlande kärna. Jag var i en sådan by i Italien när jag var yngre. De hade i princip köpt upp en hel by som avfolkats, och där levde familjerna i sina egna hus, och sedan fanns det en kommunitet av celibatärer (en för män, inkl präster, och en för kvinnor, om jag minns rätt). Det är ett sätt som jag skulle kunna tänka mig att leva. I mitt fall skulle jag även föredra om hela byn/kommuniteten hade en karmelitisk spiritualitet. En sådan kommunitet skulle innebära en enorm tillgång för både "unga" och "gamla", samt även för celibatärerna (inbillar jag mig). Man skulle dels ha en naturlig samlingspunkt i kyrkan och gudstjänstlivet. Samtidigt skulle man också ha stödet i varandra.

Om detta sedan är vad som menas med husförsamling eller ej, vet jag inte, men det skulle väl kunna vara en variant?

Allt gott!

Dag Selander sa...

@TUVE/ocds: Intressant att höra om visionen du bär.

Begreppen vi i Guds folk använder har inte sällan begränsningar bara i detta att ett begrepp ofta härleds till en tradition och utesluter andra. Tänk bara på uttrycken 'kyrka', 'församling', 'ekklesia' eller 'husförsamling' hur de också bär på skiftande associationer och innebörd. En kommunitet är givetvis lika mycket en urkristen gemenskap som husförsamling.

Det Herren välsignar är alla dessa olika uttryck för mindre/små gemenskaper som praktiska livsmiljöer i de stora traditionella kyrkorna eller samfunden eller i autonoma sammanhang. //Dag Sr

Anonym sa...

Tuve,
Det är trevligt att du börjat dra i den karmelitiska tråden igen. SEr fram emot längre och fler utläggningar i denna anda :)

Helena

Anonym sa...

Jag googlade karmels tredje orden och kom hit till din blogg! :) Det är fint att det finns människor som du.