Vad utlöste reformationen? Detta är en oerhört svår fråga och en komplex historisk händelse, som har väldigt många bottnar. Här följer två stora orsaker.
KYRKANS REFORMATIONSBEHOV
Det fanns först och främst ett utbrett missnöje och friktion mot den existerande, rigida och murkna religiösa organisation, som styrdes med ovärdiga händer. Men även ett ovärdigt fyllo som kapten kan styra skutan rätt under en kort begränsad tid. Det är ett subjektivt Gudsbevis att Kyrkan överlevde renässanspåvarna. Påvedömet hade - minst sagt - inte sin storhet under slutet av 1400 och början av 1500-talet. Den samtide kyrkotrogne Geiler von Kaiserberg uttryckte sig; ”Det är inte längre den helige Ande som utväljer Kyrkans ledare, utan djävulen och kardinalerna, som mutas med pengar och förmåner.”. Påvens omsättning var under denna tid större än den tyske världskejsaren. En reformation var behövlig, vilket alla var överens om. I olika delar av Kyrkan, ställdes olika krav på reformation. En del ville att kommunion under en form skulle upphöra. Andra förnekade att personer hade rätt till egendom. Åter andra att celibatet och det överutbredda klosterväsendet helt skulle upphöra. En del var bara upprörda över avlatshandeln eller privatmässor. Andra kritiserade skarpt klerkernas omoral och biskoparnas förvärldsligande. En del ”reformatorer” var fullständigt galna i sitt uppbrott mot det gamla och andra nöjde sig med att avslöja falska reliker och sluta åkalla helgon. Men reformation är alltid behövlig, för i Kyrkan finns alltid förfall och förnyelse samtidigt. De svåraste problemen uppstår när missbruk av kyrklig auktoritet leder till att allt fördöms. ”Abusus non tollit usum”.
POLITISKT STYRELSESKICK
En annan faktor i reformationen var de politiska förvecklingarna. Historiskt sett är den vanligaste styrelseformen monarkin. Myndighetsutövandet vid tiden för reformationen, var någonting helt unikt. Det var en absolut monarkisk tid som hade ett krav, aptit och längtan från hela folket mot härskaren. Tidsandan kan nog sägas uttrycka ett gudomliggörande av hela staten och lagen, snarast en tillbedjan av kungen. I Genève blev Calvin nästan gudomliggjord. I Spanien var Karl och Filip världshärskare, utan något som helst utrymme för ifrågasättande. I Sverige var Vasas styre järnhårt och blodrött. I England var tudordynastin blint dyrkad. Krossandet av Kyrkan på de flesta brittiska öarna, var nog hela reformationens viktigaste händelse. Detta gjorde att ”deformationen” bestod. Utan norra Europas mäktigaste kungarike, skulle reformationen ha slagits i spillror. I Skandinavien hade reformationen inget folkligt stöd och i Tyskland vanns till en början stora massor, men den tridentinska reformationen vann hela tiden större och större insteg. Utan Henrik den VIII, hade västvärlden varit betydligt mer enad än vad den är idag (se BELLOC Europe and the faith; Characters of the reformation; ADAM Roots of reformation; BUYER The spirit and forms of protestantism).
BRITTISK DEFORMATION
Bakgrunden till den stora ”deformationen” på de brittiska öarna var det som hände i det engelska kungahuset och även de många rika borgarna, som då gav uttryck för en ateistisk tro. Ateister kan ploppa upp bland, alltför många, alltför rika personer. För det andra fanns det en stor kontinental reformatorisk influens i landet. För det tredje fanns en blind dyrkan av Kungen. 1527 slog Henrik den VIII:s passion till. Det blev alltså ett kungligt val mellan en femtonåring och en äldre spansk drottning. Detta val gjorde att Englands framtid kom att ruineras, precis som klostren (1536-40) och hela det kyrkliga livet. För övrigt blev Henrik VIII därmed den störste kyrkoplundrare genom tiderna. Henrik ville ogiltigförklara sitt äktenskap och skaffa en ny fru, men påven vägrade. Påven såg följderna och visste att Henriks avsikter inte var giltiga. Påven anade att om Henrik VIII exkommunicerades och Storbritannien lades under interdikt, gick anglikanska Kyrkan förlorad. Men påven kunde inte kompromissa och alla engelsmän förlorade på utvecklingen, utom de rikaste. Henrik blev Kyrkan trogen i teorin, men försökte föga framgångsfullt behålla kristen enhet genom att bryta med påven, då denne inte godkänt hans omgifte… Konsekvenserna för England blev förödande, då blodet flöt även för de absolut oskyldiga som St Thomas More! Tolerans kunde engelska härskare inte ens stava till och de förlorade mycket av sin ”goodwill” och inflytande. Det var rika borgarna, som vann slaget och lade kloster, universitet, rättsväsendet samt skolor under sig, i mån av att de inte stängdes eller skövlades. Först fanns en kunglig böjelse, vilket resulterade i en ekonomisk revolution och därefter förminskades kungens makt och framför allt påvens enande band. Högmod - eller snarast huvudsynder - går före fall...
Härefter förekom det flera återkatoliseringsförsök, varav en del var nära att lyckas. Det stora misslyckandet var Henriks äkta dotters ”Drottning Mary” - även kallad ”bloody Mary” - regim 1553–58. Hennes styrelseråd försökte med egna initiativ utrota protestantismen med 273 bål, vilket var mot alla kyrkliga dignitärers råd och böner. Med detta förfaringssätt förlorade regimen mycket av den ”goodwill” den tidigare hade haft hos folket och Elisabet I kunde ta över. Den protestantiska drottningen Elisabet (Henriks oäkta dotter) lyckades med den föga smickrande bedriften att mångfaldigt överträffa Mary i förföljelselusta mot oliktänkande;det fanns t.ex. dödsstraff om du inhyste en katolsk präst i ditt hem. Trots detta höll många katoliker ut – speciellt jesuiterna - och fortsatte den engelska Kyrkan under jorden. Priset var högt, då tiotusental människor gick martyriets väg i ett mörkt och intolerant England. Kyrkan överlevde dock - under jorden - tills det flera hundra år senare ljusnade igen. Idag spirar det lika mycket i den Engelska Kyrkan som det tragiskt nog förfaller i anglikansk kyrklighet. Dock ligger anglikansk tro och praxis oftast närmast systerKyrkonas, med episkopal struktur och genomtänkt liturgi. Anglikaner ser sig ofta själva som en medelväg mellan protestantism och medeltidens Kyrka. Men idag fallerar anglikanerna ofta för trycket att vara allt för alla. Och katolska Kyrkan i England är idag starkare än anglikanismen i antalet mässfirare en vanlig Söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar