måndag 16 augusti 2010

PETER KREEFT TRIALOG del II

Aquinas: Är ditt syfte klart nu, Jack?
Lewis: Ja, men jag måste få hör mer om de egenskaper som skiljer i tron! Ni har samma religion, men skiljer er i teologin.
Aquinas: Vi kommer då att ha en skolastisk disputation. Den kommer vara kort, formel och logisk och Fader Martin får börja. Vi ska försöka vara ärliga, vänskapliga och rakt på sak. Trots allt är ju disputationen en gammal historia och vi kan därför vara lite lekfulla, eftersom de gamla känslorna av hat och rädsla inte finns kvar.
Luther: Jag börjar då med att hävda att det inte finns något gemensamt fundament mellan kyrkorna. Kristus är gemensam, men romerska katoliker måste hävda att lutheraner är heretiska och scismatiska och tvärt om. Jag menar att Rom lär en felaktig skriftsyn, en felaktig rättfärdiggörelse och en felaktig auktoritetssyn. Till skriften har man tillagt mänskliga traditioner utöver Guds ord. Rättfärdiggörelsen av nåd allena, har ersatts med frälsning genom gärningar. Och auktoriteten och suveräniteten hos Gud har blivit befläckat, genom människans fria vilja och Roms anspråk.
Som skydd mot dessa tre alvarliga förvridningar av den kristna tron sätter jag; sola scriptura mot Roms anspråk på att lägga till mänskliga traditioner; sola fide mot anspråket att även egna gärningar behövs i frälsningen; och sola gratia mot anspråken på att den männskliga fria viljan är autonom och fri i förhållande till Guds suveränitet. Viktigast är sola scriptura eftersom alla våra meningsskiljaktigheter börjar här, i epistemologin (=hur man vet att man vet). Skälet till att jag förkastar alla dessa romerska dogmer är att jag inte hittar dem i skriften.

Sola scriptura är min arkemeiska punkt. Vilka dogmatiska principer som följer av detta, vill jag följa. Allt som inte följer undviker jag. Så brother Jack, din bok som handlar om den gemensamm, klara, apostoliska kristendomen, handlar egentligen om protestantismen.

Sola fide. Rom lär en annat evangelium, eftersom romarbrevet och galatierbrevet lär att vi blir rättfärdiggjorda av nåd allena, utan gärningar. Här har inte bar lagts till saker till Skriften, utan man motsäger den på den mest centrala frågan i världshistorien: Vad ska jag göra för att bli frälst? Dessa katoliker vet helt enkelt inte hur de ska nå himlen! De har en felaktig karta. De som kommer till himlen, som du gjort Broder Thomas, hittar inte dit m.h.a. sina kartor, utan de når dit trotts sina felaktiga kartor. Vår Herre har sagt; ”På frukten skall du känna trädet”. Och vi ser vilken rutten och oduglig frukt som det romerska trädet ger, och måste då ifrågasätta om detta är livets träd?

Sola gratia. Romersk teologi är halvt hednisk eller humanistisk, eftersom den ger människan rätten att bestämma om Guds nåd skall vara verksam i människan. Avlatshandeln var endast ett spektakulärt exempel av denna princip. Samma princip finns i hedendomen i att försöka förhandla med Gud. Dessa gudar kan vi föröka nå och kontakta, men Abrahams, Isaks, och Jakobs Gud är suverän och upphöjd. Hedningarna tänker stolt på sin egen autonomitet och fria vilja, medan en kristen vet sin trälbundna vilja; eftersom han är en syndare, och varje syndare är en slav under synden, och kan endast bli räddad genom Guds nåd. Så nu får du, Broder Thomas, tillbakavisa mina enkla bibliska principer med ditt skolastiska subtila flummeri.

Aquinas: Jag ska försöka att besvara alla dina argument lika klart, konsist och direkt som du framlade dem.
Luther: Kan du verkligen det? Hur många sidor var din Summa Theologica på? Du säger i din introduktion att boken är för nöjbörjare. 6000 sidor är lite väl mycket för dem, & då avsluta du inte ens boken!
Aquinas: Jag kunde inte skriva mer efter den vision jag fick se, allt blev endast hö i förhållande till det.
Luther: Där gjorde du nog en riktig upptäckt, som besparade många mycket besvär och hösnuvor, när de slapp läsa mer skolastik i din ”korta” skolastiska teologiska introduktion.
Aquinas: Var det förrestän inte hö, som du kallade Jakobsbrevet? Jag säger hellre att mina egna ord är likt hö än andras :-)!
Precis när Luther (lekfullt eftersom de kommer från den stora lekplatsen - Himlen) tog upp en bläckhållare för att kasta på Thomas, avbryter Lewis:
Lewis: Bröder, är detta den skolastiska disputationsmetoden som används i det himmelska universitetet? Besvara nu istället Broder Martins invändningar.
Aquinas: Med glädje. Jag tror att de mesta av våra teologiska motsättningar ligger i sola scriptura, som Fader Martin sa. Inte alla, eftersom vissa grundas i din nominalistiska filosofi, som bland annat gett dig grunden för din juridiska rättfärdighetsgörelselära. Jag förnekar sola scriptura, eftersom den är själv-motsägande. Skriften själv lär inte skriften allena. Sola scriptura är en männsklig lära, tillagt till skriften. Bibeln själv sager att “sanningens pelare och grund” är Kyrkan, inte Skriften.
Jag tror också att du missförstog det romerska anspråket på Kyrkans auktoritet. Hon är inte en andra, separat och rivaliserande sanningskälla. Kyrkan undervisar, tolkar, skyddar och försvarar "arvet", vilket är detsamma som skriften. Hon är en (och endast en), som lever och undervisar med en (och endast en) levande skrift.
För det tredje är de oundvikliga konsekvenserna av sola scriptura eviga diskussioner och uppsplittringar, som skriften själv varnar för i den översteprästliga förbönen innan passionshistorien (Joh 17). Nu finns mer än 20,000 olika protestantiska samfund! Paulus hade all rätt att vara arg på de tre samfund han såg bildas i Korint och han läxade upp dem utan pardon. Han ville få bort denna onda cancersvulst innan den spridde sig. Sola scriptura, utan en auktoritativ Kyrka som tolkar Skriften, blir oundvikligen massor av lärjungar som tolkar lärarnas texter som han själv vill och inte som mästaren vill, och gör därmed läraren överflödig. Så småningom kommer det att bli lika många tolkningar, som det finns människor. Alltså lika många texter som där finns läsare. Därför kommer sola scriptura underminera auktoriteten hos Skriften, som den försöker tolka. Den logiska slutsatsenav egna tolkningar är egna privata kyrkor, till slut så många protestantismer som protestanter.
För det fjärde kan inte en felaktig orsak producera en ofelbar verkan. Men Kyrkan är Skriftens orsak. Hon skrev den. Hon är också dess orsak, eftersom hon bestämde dess kanon. Om Kyrkan är felbar, är skriften det också.
För det femte har undermineringen av Skriftens auktoritet, genom skeptisk, naturalistisk och modern hermeneutik gjort att halva protestantismen blivit heretisk. Även om många romerska bibelforskare också är modernister, så är inte Kyrkan det.

Din andra invändning var sola fide och jag undrar om detta är en verklig motsättning. Jag är överens med dig att tron allena rättfärdiggör, som Paulus skriver; och jag tror att du är överens med mig om att gärningar är nödvändiga frukter, på en frälsande tro. Du håller också med om att endast en intellektuell tro inte kan rättfärdiggöra (för även djävulen tro och bävar) och även att den största av de tre teologiska dygderna; tro, hopp och kärlek är det inte tron utan kärleken, som Aposteln säger. Och jag håller med om att en människa inte kan köpa eller förhandla sig in i himlen med gärningar (för all vår rättfärdighet är obrukbar). Och du säger inte att det kvittar vad vi gör efter vi blivit frälsta. Jag tror att vi faktiskt har karekerat och missförstått varandras ståndpunkter Och både katoliker och protestanter saknar trons frukter i sina liv. ”Det främsta argumentet emot Kristendomen är de kristna”, som Chesterton skrev. Men detta bevisar inte att en ståndpunkt är felaktig! Dogmatiska sanningar bevisas inte genom att ta den andliga termometern på folk. Heretiker kan vara mycket ärliga och ha hög moral. Och påvarna Borgia var mördare och hycklare, men ändå satt de på ”Moses tron”. Förrestän kom aldrig någon av dessa påvar att kunna ändra kyrkans lära, även om de bröt mot den. Varför skulle inte en människa slå sönder den spegel som visar hans skavanker, om den inte var gudomligt skyddad?

Slutligen sola gratia. Jag tror också på detta och så gör även Trentkonciliet (1540ff), men precis som Augustinus, tror jag också på den fria viljan. För precis som Augustinus, betonar jag båda sidor av paradoxerna i alla trons mysterier, i t.ex. treenighetsläran, inkarnationen och antropologin. Augustinus säger att alla människor har fri vilja av naturen, och att bara de av Gud upplysta har en slags frihet från att synda, genom Guds nåd. Du förnekar den fria viljan, eftersom du ser det som hedniskt, men det är det inte. Det är Guds avbild i oss, som är helt beroende av nåden; för att bli skapad och för att bli befriad. Vår fria samverkan med nåden är också beroende av nåden, som jag beskriver i min ”lilla bok”, om du bara läst den :-) . Jag säger inte att hälften av mitt liv eller min frälsning kommer från Gud. Allt är av Gud, och därför måste det också komma från oss. Det är som relationen mellan en författare och hans karaktär. Odysseus's val är fria och hans, men de är alla förutbestämda av Homeros. För Gud, vår suveräna skapare, låter oss vara fria. Gud är din Homeros. Han är din Far, inte din gudfar. Han tvingar sig inte på dig, men han ger dig ett erbjudande som du inte borde ha några skäl att säga nej till.

Luther: Är du klar?
Aquinas: Ja.
Luther: Vi skiljer oss radikalt i vad som är Kristendom, att man kan tro att det inte finns någon gemensam kärna.
Aquinas: Inte alls, Broder Martin.
Luther: Hur då, Broder Thomas! Om du förnekar och jag bejakar mina tre sola?
Aquinas: Jag bejakar dem i dess riktiga betydelse. Men vi behöver filosofisk försiktighet och tålmodighet, för att definiera dem rätt. Sola scriptura är rätt så tillvida att råmaterialet, innehållet och alla data för tron finns i Skriften. Men det definieras, formaliseras i Kyrkans tro.
Luther: Om det är så, borde ni skippa Mariadogmerna, eftersom det råmaterialet inte finns i skriften.
Aquinas: Jo! Hon finns där och dogmernas material finns där.
Luther: Men skriften är nästan helt tyst om henne. Ni har byggt ett verk omkring henne, som inte kan hållas upp.
Aquinas: Kan ett frö bära sitt träd? Alla dogmer definieras utifrån relativt korta textställen (ex. treenighet, jungfrufödelse). Det är väldigt lätt att missförstå råmaterialet och tolka det i vilken riktning som helst. Kyrkans historia är som ett träd, där dogmat växer fram inifrån, och inte som en byggnad. Kyrkan är en kropp och inte ett tekniskt bländverk. Dessutom bejakade du i princip alla Mariadogmerna!
Luther: Hmm, låt mig använda en annan bild! Rom har två hästar, Kyrkan och Skriften. Protestanter har en.
Aquinas: Det finns en häst, men den behöver en ryttare. Det finns endast en gudomlig skrift, men den behövs en gudomlig uttolkare.
Luther: Din ryttare är den som styr hästen, men Kyrkan styr inte skriften, utan är dess tjänare.
Aquinas: Jag håller med. Precis som uttolkaren är bokens tjänare.

Luther: Men vem som helst kan se att denna uttolkare inte längre är denna ödmjuka tjänare av Skriften, utan någon som gör en annan skrift. Alla kan jämföra kyrkans dogmer, med Skriften och ser att hon gör tillägg, inte bara tolkningar. Vad vi gjorde, var att reformera kyrkan, inte grunda den. Vi tvättade bort smutsen från arken.
Aquinas: Så du tror att Gud skapade en protestantisk Kyrka och vi romaniserade den, medan vi tror att Gud skapade en Katolsk Kyrka som ni protestanterade. Ni gjorde arken till en jolle. :-)
Luther: Ungefär så där, kan du beskriva våra skillnader i synen på kyrkohistorien. Aquinas: Bra! Då är frågan empiriskt testbar. Historisk forskning kommer att bevisa någon ha rätt. Och jag hävdar att den kommer visa på kontinuiteten av det katolska dogmat och dess rötter i den tidiga kyrkans kyrkofäder. Många konvertiter har gått denna väg, t. ex. Newman. Alla vesäntliga katolska doktriner, kan hittas i den tidiga kyrkohistorien. En del klarare än andra, men ingen av de distinkta protestantiska förnekandena av dessa doktriner finns där (utom hos några, av hela den universiella Kyrkan betraktade, heretiker).

Luther: Så anser du. Men jag hävdar detsamma för Skriften, som du hävdar om kyrkofäderna. En empirisk undersökning kommer att avslöja att Kristi Kyrka var protestantisk, inte romersk. Du hävdar att du kan bevisa Katolicismen genom kyrkofäderna, jag hävdar att jag kan bevisa protestantismen i Skriften. Och du kommer inte finna de romerska dogmerna i Bibeln.
Aquinas: Vi får nu jämföra de romerska dogmerna med Skriften, och de protestantiska dogmerna med kyrkofäderna, och så får vi se vem som får rätt utifrån dessa fakta. Och glöm inte att argument från tystnaden inte säger någonting. Du måste bevisa att Skriften mötsäger de romerska dogmerna och jag måste bevisa att kyrkofädernas undervisning motsäger protestantismen. Hur ska vi börja?

Luther: Broder Thomas, nu har nog vår argumentation nått over huvudet på dig. Vi har inte tid med en sådan discussion här, eftersom vi är på jorden bland dödliga och inte i himlen. Broder Lewis har inte obegränsat med tid.
Aquinas: Vad synd.
Luther: Jag föreslår en argumention endast utifrån Skriften.
Aquinas: Detta förutsätter ditt sola scriptura, som är den saken som vi är oeniga om. Som man ropar, får man svar.

Luther: Nej. Jag vill gå till mitt sola fide, eftersom frågan om hur jag ska bli frälst är det viktigaste. Och eftersom vi accepterar Skriftens auktoritet, kan jag utifrån Romarbrevet och Galatiebrevet visa att de lär sola fide, även om sola scriptura inte var riktigt.
Aquinas: Men jag accepterar också sola fide, rätt förstått, och jag accepterar sola scriptura, rätt förstått. Jag tror på det som är i Skriften.
Luther: Men du följer inte dessa tre principer. Ditt ”rätt förstått” är orätt förståelse. Du följer dem inte som de var tänkta.
Aquinas: Inte som du tänkte dem. Men som Skriften och Kyrkan menar. Du är inte min auktoritet, utan Skriften och Kyrkan.
Luther: Du följer inte dem som Skriften lär, du motsäger Skriften.
Aquinas: Du tror att jag gör det och jag tror du gör det. Ingen av oss kan döma rätt emellan oss båda och därför behövs Kyrkans auktoritet.

Luther: Nej, vi behöver Skriftens auktoritet, till att döma emellan oss.
Aquinas: Men båda accepterar denna auktoritet, och samtidigt är vi oense. Skriften allena kan inte lösa konflikten. Vad vi nu hör, är kyrkohistorien i sammmandrag. I detta laboratorium ser vi att endast egna tolkningar, med nödvändighet, leder till feltolkningar.
Luther: Det gör de ej. Anden enar oss och leder oss rätt, om vi underordnar oss Hans ledning.
Aquinas: Låt mig ställa några frågor. Tror du att min romerska tro är från Gud eller från mig? Är det Anden som leder mig till att tro på katolicismen och påven, eller är det min egna mänskliga ande?

Luther: Den mänskliga förstås.
Aquinas: Så då har jag fel, och min egen tolkning har lett åt fel håll.

Luther: Detta är ju absurt!
Aquinas: Nej, det är logik. En av två motsägande satser, måste vara falsk! Och våra positioner är motsägande varandra, eller hur?

Luther: Jo, …..Vänta lite nu…vad händer om jag sa tvärt om istället?
Aquinas: Jag välkomnar då dig med öppna armar till enhet med Rom!
Luther: Och om jag säger vi är motsägande varandra?
Aquinas: Då är någon av oss vilseledd.
Luther: Så är det.
Aquinas: Då har de egna tolkningar lett vilse.

Luther: Nej, den romerska tolkningen har lett vilse. Min egen tolkning, som är underordnad Skriften och den helige Ande, har givit mig sanningen.
Aquinas: Är all "romsk tolkning" falsk? Är påvarna och det ”ofelbara” kollegiet alltid fel ute?

Luther: Det tror jag inte. Inte ens ”Svenska Kyrkan” har fel varenda gång.
Aquinas: Är egna tolkningar alltid sanna? Är varenda en av de 20,000 protestantiska samfunden rätt ute, även när de motsäger varandra?

Luther: Naturligtvis inte. Men du kan bara inte förneka den klara enkla Skriftens mening och från det bevisa att egna tolkningar missleder, vilket skulle göra att Kyrkan måste tolka Bibeln auktoritativt. Skriften är klar och enkel. De renhjärtade skall få skåda Gud i sanning. Om du vill göra Faderns vilja, kommer du förstå Hans undervisning.
Aquinas: Om Skriften är lätt att tolka, varför finns det då så många heresier? Alla heretiker har använt sig av, trott på och hänvisat till Skriften.

Luther: Men du har inte underordnat dig den helige Anden. Anden leder inte fel. Aquinas: Naturligtvis inte, men hur ska vi avgöra vad som är mänsklig lära och vad som är Guds. Kyrkan är den samlande offentliga auktoritet.
Luther: Den offentliga auktoriteten är Skriften och Skriften tolkar sig själv.
Aquinas: Vad menar du med att ”Skriften kan tolka sig själv"?
Luther: Att ingen som ärligt söker, i Skriften, för att få veta sanningen kommer att bli vilseledd.
Aquinas: Det verkar som om det då aldrig har existerat en ärlig heretiker.
Luther: Och det verkar som du tror att Gud gav Skriften som ett puzzel för påvarna att lägga, än ett ljus för de trogna, mer en gåta för teologerna, än en karta för de kristna.
Aquinas: Nej, men det är inte lätt att vara lärare i de Gudomliga mysterier som den kristna tron gömmer. Även Gud själv hade svårt att få lärjungarna och hans motståndare att förstå hans lära.
Luther: Så du behöver Kyrkan för att förbättra Jesu lära och metod?
Aquinas: Nej, utan på Hans uppmaning; lyda, förklara, fördjupa och använda det i trohet och lydnad.

Inga kommentarer: