onsdag 18 augusti 2010

KYRKANS SAKRAMENTALA LIV del IV KYRKAN & SKÖNHET

lk 236-240; KKK 1145-1162, 1181 och 2500-2502 sammanfattade; Gud talar till människan genom den synliga skapelsen. Skönhet är en nödvändig del av kyrkokonsten och för vårt sätt att tillbe. I Guds hus skall bilder, skönhet, symboler, sanning och harmoni visa på Kristus.

En bra invändning om pråliga kyrkor finns här.

Längtan efter skönhet är något som djupast sett är präglat i människan, av den som är alltings ursprung, mening och mål. Människan har något av det gudomliga nedlagt i sitt väsen och därför är alla människor kallade att vara medskapare. För det är bara genom att bli lik Gud - som blev en snickrande skapande människa - som människan kan bli fullt mänsklig. Skönheten ska vara med i ett fullödigt kristet liv, för vi dras obönhörligen till det sköna. Se bara på svenskarnas dragning till naturen och trädgården. Det sägs att svenskar möter Gud i naturen och detta är kanske en konsekvens av den pietistiska ådrans alltför starka inflytande i svenskarnas liv, se Lundells ”Gå upp på klippan”4. Men Sveriges kristtrogna behöver återigen bli delaktiga i de sköna konsternas värld och t.ex. börja besöka konstutställningar5. Glöm inte heller att titta på onödigt många bra filmer och bevista onödigt många, rika och ståtliga liturgiska tillställningar. Be och kontemplera onödigt länge, läs onödigt många bra böcker, rota i kvarkarnas lustiga värld och kasta dig ut på teologins vindlande ”stigar”. Drick onödigt gott öl (eller vin om du vill vara mer bibeltrogen; Joh 2). Njut av onödigt vacker musik, rita onödigt vackra blommor och var onödigt kärleksfull mot familj, släkt och vänner. Börja därmed inse att hela skapelsen och vår tillvaro är ett enda långt onödigt vackert kärleksbrev, så mysteriöst att vi aldrig blir kloka på det och så enkelt att alla människor kan se kärlekens stora tecken, vilka syns överallt. För kärleken och skönheten är alltings mittpunkt - framför allt invid altare och kors, men också i varje del av mikrokosmos eller makrokosmos.6 Ta och blicka in i naturen och kulturen, eller i vetenskapen och teologin. Se Konstnärens eller Skaparens storhet vid midsommartid i bersån. Schas; gå ut och förundras, häpna, gläds, njut och skapa.7 Skönhet är smittsamt, liksom helighet och sanning; för de har samma gudomligt sköna ursprung. Allt strålar från samma källa; den stora Kärleken. Ursprunget är en vindrickande, dansande och snickrande jude, som dör på två ihopsnickrade plankor. Då finns det hopp för skapande, kärlek, förundran samt bubblande liv, ända in i evigheten. Skönhet ska därmed även tas med in i liturgin, för liturgi är ingenting annat än att ordningens Gud tillsammans med oss leker himmel. Om vi ska klara av att leka himmel i Guds närvaro, då behövs framför allt skönhet och naturligtvis kärlek. Kyrkans tro övertygar kanske mer i det vi upplever och ser än vad vi hör.8 Hörseln är ett sinne, men vi behöver också använda oss av skönhet, färg, form, doft, smak, känsel, rytm och himmelsk symmetri, för att bättre kunna återspegla evighetens himmelska skönhet.9 Skönhet vid altaret är en förutsättning om vi tror att universums skönaste mysterium blir närvarandegjort. Skönhet uppenbarar Sanning. Liturgi är Kristi eget undersköna verk, vilket Hans Kyrka blir aktivt delaktigt i.10

1 Se om GT:s tempel i 1 Kung 7:48ff; Hab 2:19f (skall det vara mindre guld i templet än hos avgudabilderna); Hag 1:4 (Prakten i templet ska vara större än i boningshusen), Matt 2:11 och se ”gyllene himmelsk gatsten” i Upp 21:18.
2 Vad skulle du själv gjort om du visste att Gud kommer på besök nästa söndag (4.2.3.). Skulle du byggt en koja eller förberett mötet med att bygga det vackraste du kan och inreda med det dyrbaraste du har?
3 Dessutom är Kyrkans rikedom inte stor. Ingen blir Kyrkans präst för att leva i lyx, den tanken är totalt absurd. De flesta präster lever idag i fattigdom, men så var det naturligtvis inte under senmedeltiden.
4 Ett utmärkt svenskt pietistiskt citat, där naturens skönhet ersätter (inte kompletterar) Kyrkan, är
Lundells “Evangeline”;
”Det står en man på en klippa, Han har fjädrar och örter i handen, Se hur han sträcker sina armar, Upp mot molnen, ut över landen, Han behöver ingen död kyrka...Han kan gå upp på klippan och be, Han behöver inga katedraler, Han har sitt tempel där han står, Han behöver inga kardinaler, Han behöver bara vinden i sitt hår...Du behöver inga processioner, Ingen guldbroderad skrud, Du behöver inga orgeltoner, För att gå upp och möta Gud.”
5 Se på mästerlig teknik, gråt över pessimismen, upprörs över världens trasighet, förundras över ärligheten och lär dig om vad som är i svang. Förbluffas också över det genialiska mötet mellan vad konstnären vill säga och stil. Börja åter förundras som ett barn. Lägg undan boken och “schas iväg”.
6 Attraktion i atomen, eller gravitationen är egentligen inget annat än kärlek uttryckt i fysik. Detta vackra perspektiv är något KREEFT ofta lyfter fram i sina böcker.
7 Om någon undrar hur de ska få tid till allt det uppräknade, kan jag bara ge ett råd; släng ut ”dumburken” i ett par år eller gör iaf en viss ”mediafasta” så ska nog tid finnas att njuta och skapa.
8 Ska jag vara riktigt ärlig är de bästa predikningar av Kyrkans präster. Det finns ömsom vin och ömsom vatten även här, men chansen är störst i Kyrkan. Tro mig då jag sett de flesta sammanhang. Faktiskt!
9Chesterton skrev att ett vackert halsband som sätts kring en kvinnas hals inte är till för att dölja hennes skönhet, utan för att framhäva den.
10 Se speciellt i KKK 1071 och 2500ff.

Inga kommentarer: