måndag 31 december 2007

Vigningsbön av Montfort

Detta är det kända utdraget ur Vigning till Jesus Kristus, Den Människoblivna Visheten, genom Den Saliga Jungfrun Maria av den Helige Louis Grignon de Montfort. En underbar bön att be dagligen! Vi brukar inviga varje nytt år med att be denna bön på tolvslaget på nyårsnatten. Fyrverkerier och Champagne får alltså vänta, vigningen kommer först. Nyårsdagen är Guds Moder Marias högtid, och tillika den sista dagen i juloktaven.
Jag, N. N., trolösa syndare, förnyar och bekräftar i dag i dina händer, du Obefläckade Moder, mina doplöften. Jag avsäger mig för alltid Satan, hans lockelser och alla hans verk och överlämnar mig helt åt Jesus Kristus, den Människoblivna Visheten, för att frambära mitt kors i Hans efterföljelse i alla mina livsdagar och härefter bli Honom mera trogen än jag hittills varit. I närvaro av hela det Himmelska hovet, väljer jag i dag, Maria, dig till min Moder och Härskarinna. Jag överlämnar och viger åt dig så som din ödmjuke tjänare, min kropp och min själ, det jag är och har, såväl mitt inre som mitt yttre, ända till värdet av alla mina goda gärningar, förflutna, nuvarande och tillkommande, i det jag lämnar dig hel och full rätt, att förfoga över mig och allt mitt, enligt ditt gottfinnande till Guds större förhärligande i tid och evighet. Amen.
En annan översättning lyder:
Jag, N. N., trolösa syndare, förnyar och bekräftar i dag i dina händer, du Obefläckade Moder, mina doplöften. Jag avsäger mig för alltid Satan, hans pomp och ståt och överlämnar mig helt åt Jesus Kristus, den Människoblivna Visheten, för att bära mitt kors i Hans efterföljelse i alla mina livsdagar och hädanefter bli Honom mer trogen än jag hittills varit. I närvaro av hela det Himmelska hovet, väljer jag i dag, O Maria, dig till min Moder och Härskarinna. Jag överlämnar och inviger åt dig så som din underdåniga tjänare, min kropp och min själ, mina förmögenheter, såväl inre som yttre, ända till värdet av alla mina goda gärningar, förflutna, nuvarande och tillkommande, då jag nu lämnar dig hel och full rätt, att förfoga över mig och allt mitt, så som du fritt önskar till Guds större förhärligande i tid och evighet. Amen.


Technorati Tags: ,

lördag 29 december 2007

Länktips: Giftigt av Computer Sweden :)

Min favoritkrönikör på Computer Sweden, Anders Lotsson, har skrivit en giftig krönika som jag gärna vill tipsa mina läsare om. Hoppas hans varning inte kommer för sent...

En fortsatt god jul!

Technorati Tags: ,

torsdag 20 december 2007

Julförberedelse

I brist på tid har det under en rätt lång tid varit både få inlägg och få kommentarer från min sida.

Jag kommer nu börja förbereda mig inför julen och kommer därför inte skriva mycket mer under den tid som är kvar till jul, trots att tiden nu börjar rinna till. Jag kommer dock läsa era kommentarer. Även om jag inte alltid svarar (eller det tar lång tid) så är ni inte bortglömda...

Jag känner ett stort behov av att ta adventstemat ad nota och faktiskt ägna, åtminstone, dessa sista dagar åt att förbereda mig för julen. Den tenderar annars att enbart bli ännu ett prestationskrav, inte minst från de 4 äldre barnen som redan har STOOOORA förväntningar på både det ena och det andra...

Jag vill också tacka för det IRL-julkortet som damp ner från familjen Stenberg. Vi som sällan lyckas få iväg några julkort alls, eller i bästa fall som ett mail efter midnattsmässan på julnatten, blev väldigt rörda över denna omtanke!

Jag vill avsluta detta inlägg med att önska alla läsare en fortsatt välsignad adventstid, samt en God Jul när det blir dags!

torsdag 13 december 2007

Länktips: Bra fråga!

Staffan Humlebo har iakttagit antalet män i kyrkan och ställer en intressant och befogad fråga: Var finns männen?

Är det någon som har något bra svar?

Allt gott!

tisdag 11 december 2007

Professor of Love

Mother [Teresa] opened her first mission outside India in Venezuela. A rich family in Cocorote had given land to the Missionaries of Charity to build a home for orphaned children. When Mother Teresa visited South America, she went to thank the family. She noticed that their first-born child was 'terribly disabled'.

She asked the mother, 'What is his name?'

'Professor of Love,' replied the mother, 'because this child is teaching us the whole time how to express love in action.'

'There was a beautiful smile on the mother's face as she said these words,' said Mother.


Källa: Reaching Out in Love, Compiled and Edited by Edward Le Joly & Jaya Chaliha

måndag 10 december 2007

Protes tanter...

När jag nu ändå har haft en del protestanter på besök här på bloggen så kan jag inte låta bli att kommentera en feature i Firefox. Man kan ladda ner en rättstavningsordlista på olika språk som kollar språket på de kommentarer och den text man skriver i webbläsaren. Den är rätt ok, men den har en del småroliga knepigheter...

Varje gång man skriver protestant så protesterar ordlistan och föreslår istället att man skall skriva protes tant...

Vad sägs om det? Känner ni er som protes-tanter?

Allt gott!

lördag 8 december 2007

Aletheia - En "kristen" tankesmedja?

Aletheia har funnits i lite mer än en vecka nu och kanske är det för tidigt att utvärdera dem redan. Jag vill dock lufta några farhågor kring detta initiativ som jag haft sedan första början.

Syftet med tankesmedjan sammanfattades i slutet av det första inlägget såhär:
Vår förhoppning är att vi genom vårt arbete med denna blogg kan fördjupa brödrakärleken — trots diskussioner, svåra frågeställningar och avslöjande av obehagliga sanningar. Eller skall vi till och med våga säga att vi tack vare ett sådant arbete där vi verkar för att blottställa den nakna sanningen om oss människor och vårt förhållande till den ende sanna levande Guden är med och bygger de förutsättningar som behövs för en sådan brödrakärlek? Källa: Aletheia - Blogg & Tankesmedja

Vidare skrevs i ett av de första inläggen följande:
Målet med Aletheia har ni redan fått presenterat i den första artikeln, och där andra kanske tiger kommer vi att tala. Frågor ska och måste ställas, och förhoppningsvis kommer också många frågor att besvaras. Källa: Sanningens ögonblick

Det har varit min förhoppning att detta initiativ skall kunna bidra just till ökad brödrakärlek. Tyvärr har en del av dem som kommenterat varit mycket respektlösa, både bland protestanter och bland katoliker. Dessa kommentatorer bidrar på ett högst destruktivt sätt. Förutom att bidra med att reta upp andra och få samtalen att hetta till, så skrämmer de nog iväg många som skulle kunna ha haft något att bidra med. Jag hoppas att jag inte har varit en av dessa kommentatorer!

I kommentarerna till inlägget Ekumenikens mål och mening startade ett samtal kring Påven, mer specifikt om hur man skall se på Petri uppdrag. I det stora hela var det ett givande samtal som såvitt jag kunde bedöma försiggick mellan ett fåtal seriösa personer och mer handlade om att klargöra än om att övertyga.

Uppenbarligen har någon kommentar retat upp Haggaj så till den milda grad att han väljer att lägga in inlägget Vi ersätter inte Jesus Kristus!, där han felaktigt tycks mena att Påven, enligt katolsk tro, skulle ersätta Jesus Kristus. Att man kan ha olika syn på Petri uppdrag är självklart och att man kan tycka samtalet om påvens roll besvärande är kanske också självklart. Men om man har som intention med tankesmedjan att våga ta tag i de svåra frågorna så framstår detta inlägg ganska motsägelsefullt. Får inte katoliker försvara sin tro på en KRISTEN tankesmedja, utan att det skall resultera i sådana inlägg?

I nästa inlägg, Martin Luther gästbloggar, skriver Daniel/My two cents Jag tycker att det kan vara lite uppfriskande och passande med eld och svavel från Martin Luther. Det som hela inlägget går ut på är att kasta eld och svavel över min kyrka.

Jag frågar mig om dessa inlägg bidrar till att fördjupa brödrakärleken? Jag som katolik blir mycket ledsen av dessa (och andra) inlägg. Att ha som ett inledande tema att försöka definiera gränserna för enhet känns inte direkt inkluderande...

Jag hoppas de ämnar ändra sig till att bli en KRISTEN tankesmedja. Som det är nu är det en PROTESTANTISK tankesmedja, och huvudsakligen en antikatolsk sådan. Det är dock inget jag förvånar mig över eftersom åtminstone Andy i tidigare samtal på fullt allvar hävdat att katolska kyrkan inte är en kristen kyrka. Men de har åtminstone uttryckt att de velat att det skall vara en KRISTEN tankesmedja och då måste de också fundera på vad det innebär. Kan man vara en KRISTEN tankesmedja, där alla kristna åtminstone kan få känna sig respekterade, och samtidigt gå ut med sådana påhopp mot enstaka kyrkor?

Andy skrev i en kommentar att han arbetar på ett inlägg om det som förenar oss, så låt oss hoppas att det trots allt kommer komma en förändring så att man verkligen kan tala om en KRISTEN tankesmedja, istället för en PROTESTANTISK dito...

allt gott!

onsdag 5 december 2007

Mere Christianity - CS Lewis kanske bästa bok...

Jag har, som jag redan skrivit flera gånger, börjat lyssna på föredrag av bland andra Peter Kreeft. Nu senast lyssnade jag på hans föredrag till en grupp baptister (tror jag det var) om CS Lewis bok Mere Christianity. Kreeft betraktade denna bok som den bästa boken om kristen tro näst efter bibeln. Av naturliga skäl blev jag nyfiken eftersom jag ännu inte har läst denna påstått goda bok av Lewis. Av ren tur så hittade jag boken som gratis ljudfil och kunde alltså även utnyttja min pendlingstid för att "läsa" hela boken.

Jag måste nog hålla med Kreeft om att det är en helt enastående bok. Den utgår från ett antal radiotal som Lewis höll under och strax efter kriget i BBC. Syftet med boken är att beskriva vad som är genuint kristen tro, utan att snubbla in på några stridsfrågor. Han tar helt enkelt och går igenom det som (i stort sett) alla kyrkor har gemensamt, och utelämnar alla kontroversiella frågor. Föga förvånande så är det väldigt mycket som vi har gemensamt (även om det också finns frågor där vi skiljer oss åt, utan tvekan).

Boken har fyra delar. Han börjar i ytteränden och talar om tro versus icke-tro och betar sedan av ämne efter ämne in mot kärnan av det som utgör den kristna tron.

För alla er som inte läst den vill jag rekommendera er att läsa (lyssna på) den. Lewis skriver på sitt vanliga lättsamma och förnuftiga sätt, vilket gör den både rolig och lättillgänglig. Ljudboken är väldigt bra med en behaglig uppläsare som förmår låta mer som om det var han själv som berättade än som om han läste. Hela ljudboken, inklusive förord, är knappt 6 timmar.

För er som vill läsa boken eller som vill se vad den innehåller kan jag hänvisa till denna innehållsförteckning med länkar till själva boktexten.

Allt gott!

tisdag 4 december 2007

En ny välkommen granne!

Vår vän Eva-Maria har nu efter troget kommenterande under lång tid startat sin egen blogg. Jag är troligen en av de sista av dem som brukat läsa hennes kommentarer med stort intresse, att inse detta... Men inte desto mindre vill jag välkomna henne å det varmaste. Som nykomling själv så är det roligt att att se att andra också tar steget att börja blogga själva. Det skall bli spännande att följa även hennes blogg framgent! Av vad jag sett av hennes kommentarer tror jag hon kan ha mycket att bidra med!

Allt gott!

måndag 3 december 2007

Påvens nya encyclica: Spe salvi

Påvens nya encyclica, den andra han skrivit, släpptes häromdagen. Ni kan läsa den här. Jag har inte hunnit läsa den än...

Catholic World News skriver om den i flera artiklar: 1, 2.

Skriv gärna vad ni tycker om den om ni orkar läsa den.

Kanske vore detta ett intressant ämne för Aletheia.se att skriva om?

Allt gott!

Fader vår

Jag började igår kväll läsa ur katekesen om Fader vår. Det står både ganska mycket, rätt grundligt och väldigt vackert om bönen. Jag skall använda den för att fördjupa mig i dels Fader vår, och senare också i trosbekännelsen och andra böner. Jag inser ju mer jag läser katekesen, vilken skatt den är.

fredag 30 november 2007

Jag är en tredjeordenskarmelit: och vad är då det?

Som jag redan avslöjat så är jag en tredjeordenskarmelit. Eftersom det inte är det mest välkända fenomen här i världen kan det kanske kräva en lite mer fördjupad utläggning (vilket ursprungligen beställdes av min bloggvän Daniel, men nu senast även av Rudie).

Låt mig börja med att berätta om karmelitorden och de olika grenarna inom orden innan jag fortsätter med att beskriva vad det innebär att leva som tredjeordenskarmelit. Texten om karmel ärhämtad från karmeliternas hemsida. Gå gärna till deras hemsida för att läsa än mer, detta jag tar upp är bara en del av det material som de presenterar.

KARMELITORDEN

Det var på berget Karmel som de första karmelitbröderna bodde som eremiter på 1100-talet. I Elias efterföljd och anda ville de stå inför den levande Gudens ansikte i ständig bön. Deras kyrka var invigd till jungfru Maria av Berget Karmel. Likt Jesu Moder begrundade de Guds ord i sitt hjärta, dag och natt. Karmelitorden är en av Katolska Kyrkans kontemplativa ordnar. Det förtroliga umgänget med Gud i bönen och i den Heliga Skrift är kärnpunkten i Karmels liv. Karmeliternas ordensregel är mycket kortfattad, huvudsakligen bestående av citat från Bibeln, och allt i den syftar hän mot det väsentliga för att nå fram till föreningen med Gud.

Den kvinnliga grenen av orden tillkom på 1400-talet. En reform genomfördes på 1500-talet av Teresa av Avila och Johannes av Korset, som bägge berikat Karmels spiritualitet med sina skrifter om det andliga livet och bönens väg till Gud. Teresas ordensgren är spridd över hela världen och räknar nu ca 800 kloster för nunnor och 500 för bröder. De kallas "De oskodda karmeliterna - ocd". Den helige Josef har en speciell plats i Karmel. Teresa av Avila placerade sina kloster under hans beskydd, som en väktare över det dolda livet i Gud och en bönens läromästare.

Karmelitorden i Sverige
Före reformationen fanns karmelitkloster i Helsingör, Landskrona, Saeby, Skaelskor, Sölvesborg, Varberg, Århus och Örebro. Sedan 1956 representeras orden på nytt i Sverige av karmelitsystrarna i Glumslöv och sedan 1967 också av Karmelitbröderna i Tågarp i Skåne. Systrarna lever sitt helt kontemplativa liv i klostrets avskildhet (klausur), medan bröderna jämte sitt böneliv i ensamhet även utövar själavård och driver ett reträtthem. Karmel i Sverige omfattar även en grupp gifta eller ogifta lekmän, Sekularorden, som lever i Ordens anda ute i samhället och står under Karmelitbrödernas andliga ledning. Vår Fru av Berget Karmels bröder och systrar samverkar både på det andliga och praktiska planet. I Sverige tar sig detta bl.a. uttryck i ett bokförlag som utger andlig, karmelitisk litteratur.

En av de mer kända karmeliterna i Sverige i dag får väl anses vara vår biskop Anders... Även Nunnan får väl numera anses vara en rätt välkänd representant för orden.

Vad innebär det då att vara en tredjeordenskarmelit? Man brukar dela in orden i tre olika delar. Dels den manliga, dels den kvinnliga och slutligen en lekmannagren. Det är denna lekmannagren som kallas för den tredje orden(-sgrenen). Ibland talar man också om sekularkarmeliter eller karmelittertierärer då man menar lekmannagrenen.

Det som är utmärkande för barfotakarmeliternas spiritualitet är den sk inre bönen eller kontemplationen. Nunnorna lever som eremiter i en kommunitet (läs gärna den längre utläggningen om nunnorna på hemsidan). Bröderna har en mer själasörjande roll utöver det kontemplativa livet.

Som lekmän tillhörande den tredje orden så lovar man att leva enligt ordens spiritualitet, för resten av livet. Det som är det helt centrala i spiritualiteten är den inre bönen som vi praktiserar dagligen. Vidare ber vi tideböner, går i mässan, mediterar (har andlig läsning) så ofta vi förmår, helst dagligen.

Jag har avlagt ett evigt löfte att tillhöra den tredje orden. Det löfte jag avgav lyder som följer:
Jag Tuve [fullt namn], driven av den helige Andes nåd och som svar på Guds kallelse, lovar uppriktigt det teresianska Karmels överordnade och er, mina bröder och systrar, att sträva efter den evangeliska fullkomligheten i enlighet med de evangeliska råden om kyskhet, fattigdom och lydnad och i saligprisningarnas anda, enligt levnadsregeln för de oskodda karmeliternas sekularorden. Detta mitt löfte som gäller för hela livet anförtror jag åt Jungfru Maria, Karmels Moder och Drottning.

Lyssna på ett smakprov på en skiva med nunnornas lovsånger här.

Allt gott och en välsignad helg!

torsdag 29 november 2007

Varför trilogin om Härskarringen är överlägsen filmerna

Hemlisen till slut då...
En av de saker som jag uppfattar som centralt i Tolkiens berättelse, och som jag inte tror jag kan påminna mig från någon annan bok, är att ALLT i boken beskrivs av de goda... Det är alltid de goda som är berättarjag. Därmed inte sagt att inte ondskan är beskriven, MEN den tillåts aldrig själv ta ordet! Ondskan eller de onda tillåts aldrig ge sin syn på något, utan det är alltid utifrån de godas perspektiv som saker berättas.

För mig är detta en helt central egenskap i berättelsen. Filmerna förde det goda med sig att jag var tvungen att fundera över vad det var som utgjorde den fundamentala skillnaden mellan filmerna och böckerna. Precis som Helena var inne på fanns det dels en snedvridning från början, som man bara anar i första filmen. I den andra börjar det bli uppenbart och i den tredje är det helt genomgående. Men det var något mer som inte stämde i filmerna, men det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på vad det var. Men snedvridningen och att ondskan tillåts tala för sig själv i filmerna hänger naturligtvis ihop.

Egentligen är filmerna betydligt bättre än vad jag hade väntat mig med tanke på Jacksons bakgrund som skräckfilmsregissör... Men hans fascination av ondskan lyser igenom.

Sedan inser jag att det kan vara lite svårt att skapa en film där allt som beskrivs måste beskrivas av och genom de goda... Men det hade definitivt gått att undvika den närmast febrila upptagenheten med ondskan och dess storhet och förskräcklighet.

Jag tror att det hade gått att skapa en betydligt bättre film trots en lika stor snedvridning som Jackson gjorde, GIVET ATT man hade fokuserat mindre på ondskans storhet. Det hade gått att skapa samma spänning utan att låta ondskan få ta för sig så av filmerna...

För att illustrera min poäng. Vad fanns det för mening med att rista in RIKTIGA förbannelser i de vapen som användes av de som spelade onda? För mig är det bara ett bevis på Jacksons "besatthet" av ondskan och hur den skall få tala för sig själv...

Allt gott!

Skönhetens språk

Eftersom jag åker rätt mycket bil, närmre 2 timmar, de dagar jag åker till jobbet, så har jag mycket tid att utnyttja. Jag har på senare tid börjat lyssna på bl a inspelade föredrag av Peter Kreeft, som är en av mina absoluta favoritförfattare. Han är expert på CS Lewis, Tolkien och Chesterton, vilka är tre andra av mina absoluta favoriter. Ni inser säkert att mitt tycke för Kreeft hänger ihop med hans tycke för mina övriga favoriter...

Det finns få författare idag som når upp till samma intellektuella skärpa som Kreeft gör, och som bl a Chesterton gjorde.

Nu senast har jag lyssnat på ett mycket inspirerande föredrag om skönhetens språk, Language of Beauty. Föredraget baserar sig på Tolkiens språkbruk och arbete med språken i Trilogin om Härskarringen. Det knyter ihop språket med skönheten och godheten, och gör så utifrån ett genuint kristet perspektiv.

JAG BLIR SÅ GLAD DÅ JAG LYSSNAR PÅ DET!!!

En av de saker som jag påmindes om då jag lyssnade var ett av de första samtal på tu man hand som jag hade med min fru, innan vi ens blivit tillsammans. Det var på väg hem från någon akademisk utmärkelse av vår gemensamme bekante Niels Christian Hvidt i Köpenhamn. Det var efter midnatt en av dessa härliga vårnätter och vi gick genom Lunds parker på väg hem, jag till mig och min fru till hennes syster som var vår granne på den tiden. Vi samtalade om just detta ämne. Hur Tolkien lyckats förmedla skönhet genom sitt/sina språk och hur det i sig är en så viktig förklaring till skönheten och storheten i trilogin.

Jag tror jag måste läsa Trilogin om Härskarringen snart igen... Just nu läser vi Hobbiten för min äldste son, så det blir väl naturligt med en fortsättning...

Förresten, Vad är det som gör filmerna så oerhört mycket sämre än böckerna? Jag har en tanke om en för mig helt avgörande skillnad mellan Tolkiens böcker och Jacksons filmer, men det vore intressant att höra era idéer (om ni nu inte tycker filmerna är bättre än böckerna...)

Allt gott!

Att tänka på för tankesmedjan Aletheia

Jag lägger in en kommentar som jag skrev till Daniel angående hans inlägg "var går gränsen för enhet?"

Jag måste ta fasta på det som både Peter och Dag tar upp, eftersom jag tycker det är både viktigt och väldigt riktigt! Det finns bland företrädarna för denna tankesmedja en, i vissa avseenden, överdriven nit vad gäller att söka efter fel hos andra kristna, främst naturligtvis dKK som har blivit en stötesten. Jag vet att om ni skulle ägna samma nit åt att sätta er in i och vilja förstå bakgrunden till vad min kyrka faktiskt lär, istället på att hänga upp er på de fördomar som ni blivit matade med genom er "tradition", så hade ni ganska snabbt tvingats anta en oerhört mycket mer ödmjuk inställning... Jag skall villigt erkänna att jag tycker mig ana en sådan kursändring redan under de få månader som jag följt er ;-) Men det kanske inte är det ni vill höra...

MEN, samtidigt vill jag understryka att jag tycker det är oerhört viktigt att inte ducka för de svåra frågorna, som ni säger er vilja belysa. Jag tror att den enda vägen till sann enhet (vilket måste vara alla kristnas mål: Joh 17:21, alltså även dKKs mål, eller hur Andy, apropå Dagens artikel...) är via tårarnas ekumenik.

Vad innebär då tårarnas ekumenik? Att man är ärlig med splittringen och dess konsekvenser ända tills man blivit överens! Det innebär bl a att man inte försöker släta över de svåra frågorna, eller försöker ta några genvägar, utan att man går till botten med allt. Det är också en av orsakerna till varför jag tycker all form av ekumenik som försöker släta över klyftorna är falsk.

Frågan är om era ledare har anammat en falsk ekumenik? Jag vet inte svaret, och det gör troligen inte ni heller! Det är däremot fullt möjligt att de faktiskt dras till min kyrka för att de inser att vad de har predikat och trott på endast är en bråkdel av den fulla sanningen, och att de inser att de måste ösa ur en djupare källa för att kunna få fler svar...

Utifrån perspektivet att det är via tårarnas ekumenik vi måste gå, välkomnar jag er tankesmedja! Men jag tycker samtidigt att ni måste fråga er om det inte i första hand måste vara er sak att granska er egen tradition och er egna tro, snarare än min kyrkas och de som dras till hennes tro! Problemet för er blir ju i så fall att om era ledare dras mot min kyrka så måste ni acceptera deras frihet att själva välja, samtidigt som ni måste granska vad ni själva tror på. I det här fallet blir det dock lite märkligt, eftersom ni kritiserar ledare som de facto INTE längre är ERA ledare, eftersom ni lämnat deras flock... Alltså, så länge själv är bäste dräng så får ni inskränka er till att kritisera er själva ;)

Vad blir då kontentan? Jo, att ni bör granska ekumeniken, ställa de svåra frågorna, men utifrån ert eget perspektiv, inte utifrån vad någon annan, i samfund som ni inte tillhör, gör eller tror... Annars blir ni inte TROVÄRDIGA, vilket vore synd...

Allt gott!

tisdag 27 november 2007

Konsekrationen av vår kyrka


Eftersom jag egentligen inte har tid för detta idag, och dessutom skall bloggfasta imorgon, så blir det ett kort inlägg med lite bilder från konsekrationen.

Det var en relativt liten tillställning med endast de familjer som oftast brukar komma närvarande. Alla andra inbjudna hade av olika anledningar fått förhinder. Tur var nog det, för med tanke på att det var 6 präster utöver biskopen och diakonen blev det ändock ganska trångt... Skulle tro att vi nu har den minsta katolska kyrkan i Sverige... ;)

En av prästerna, Fader Martin, berättade efteråt om en pojke som fått det där med treenigheten lite om bakfoten. Han hade sagt, då han gjorde korstecknet: "I Faderns och Sonens och den Helige Anders namn, Amen".

Så nu vet ni det, vår biskop är inte vad han ser ut att vara, han är egentligen en del av treenigheten ;)

Slutligen vill jag också sprida den glädjande nyheten att mina (katolikskeptiska) vänner Andy, Daniel och Haggaj har slagit sina kloka huvuden ihop och bildat den kristna tankesmedjan Aletheia. Lycka till, säger jag av hela mitt hjärta!

Så, tills jag bryter fastan på torsdag, önskar jag er allt gott!

söndag 25 november 2007

Konsekration av S:t Pauli kyrka


Nu på tisdag förmiddag så kommer vårt kapell att konsekreras till kyrka av biskopen. Bed för och med oss då!

Fler bilder från kapellet kan ni se här.

lördag 24 november 2007

Fastande bloggrannar inspirerar!

Jag märker att bloggandet tar mycket tid, att jag ger mig in i fler debatter än vad jag har tid (och många gånger lust) att föra... Både Johan och Monica har påbörjat en bloggfasta, och jag har funderat på om jag skall följa i deras fotspår. Samtidigt tycker jag det är alldeles för roligt att blogga, så jag tror istället jag skall välja en gyllene medelväg.

Dels skall jag på allvar börja bloggfasta på onsdagar och fredagar, i gammal katolsk anda ;) Det innebär i o f sig inte ett så enormt stort offer, men man kan offra även småsaker, enligt lilla Therese...

Vidare skall jag följa de råd som framförts hos Johan, av bl a Johan, Dag, X, mfl., om att inte ge mig in i polemik med andra, utan istället försöka ägna mig åt uppbyggliga saker, och sådant som jag själv tycker är intressant och glädjande. Det kanske kan ge mig tid att skriva färdigt några av de 15-20 påbörjade poster som blivit liggande sedan bloggens barndom (tja, den är visserligen inte så gammal än, men ändå...)

Slutligen skall jag nog ta Z's råd om en Timer ad nota. Det känns som om det vore en god ide...

Avslutningsvis tänkte jag bara glädja er med att informera om att jag nu lyckats installera en ny motor i pelletsskruven till pannan, så nu kan vi sätta igång värmen igen för första gången sedan förra lördagen, brrr...

Trevlig helg och Guds rika välsignelse över er!

Allt gott!

fredag 23 november 2007

Pingst lär katolska kyrkan... som kommer överens med de ortodoxa

Enligt Dagen så säger kardinal Kasper, ansvarig för ekumenik i dKK
– I stället för att fråga oss vad som är fel med pingstvännerna borde vi fråga oss vilka våra egna tillkortakommanden är.

Jag tror att det kan komma mycket gott ut av detta. En bättre förståelse och kunskap om våra trossyskon kan underlätta arbetet för enhet.

Det är vidare väldigt upplyftande att läsa kardinalens konstaterande att vi inte kan välja bort ekumeniken, det är en förpliktelse!

Slutligen så framkommer det att ett dokument signerats av katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan vari det slås fast att biskopen av Rom har en särställning bland biskoparna (vilket i sig är old news). Dokumentet säger dock inget om vilken auktoritet denna särställning kan förknippas med. Det framkommer inte huruvida den rysk-ortodoxa kyrkan hakat på eller ej, vilket den var obenägen att göra inledningsvis, pga av inom-ortodoxa angelägenheter...

Optimist som jag är så ser jag detta som ytterst goda tecken! Prisad vare Gud, kanske kan vi en dag bli EN SAMMANHÅLLEN KROPP i Kristus om vi alla hjälps åt! Så låt oss därför be och arbeta för att vi skall kunna bli ett i Ande och Sanning!

Zenit skriver också lite om detta.

Allt gott!

torsdag 22 november 2007

Länktips: Biskopar i den tidiga kyrkan

Inhabitatio Dei skriver, som så ofta, om spännande ämnen. Den här gången om biskopar i den tidiga kyrkan. Det han skriver, tillsammans med det som kommentatorerna skriver, är högst intressant.

Hur är du?

Via de nya länkningsäventyren (som Z skrivit om på sistone, och som tycks ha blivit en fluga... Johan Larsson, Svensson, BetaAlfa, Webbsnack, Bloggen Bent) så såg jag att Kaplansgården har länkat till mig. Hos honom hittade jag detta inlägg om hur hans(?) tro är.

Jag har själv gjort testet och fick det här resultatet:
Eucharistic theology
You scored as a Catholic
You are a Catholic. You believe that the bread and wine are transformed by the priest and become the Body and Blood of Christ. Though the accidents, or appearance, of bread and wine remain, the substance has been changed. The Eucharist remains the Body and Blood of Christ after the celebration, and is reserved in the Tabernacle; Eucharistic devotions are proper. As the whole Christ is present under either species, you partake fully of the Eucharist even if you receive only one.
Catholic 100%
Orthodox 88%
Luther 75%
Calvin 50%
Zwingli 25%
Unitarian 0%


Hm, Zwingli 25%? Vad innebär det? Tur i alla fall att jag är 100% katolik ;)

Vilket resultat får du?

Spännande diskussion hos Haggaj

Haggaj har skrivit ett inlägg om frikyrkoledarnas svängning mot katolska kyrkan. Det har utvecklat sig till ett samtal med och om messianska föreningen...

Daniel skrev en kommentar som lyder:
Eftersom kommentarerna till Haggajs utomordentliga blogg ändå har förvandlats till ett debattforum, måste jag faktiskt säga att det är märkligt vilken helig ko treenuighetsläran har blivit.

Högt respekterade S-E Sköld sluter upp med en super-katolik i skyttevallen mot SÅ Gerdvall. Annars skulle dessa två herrar inte samsas om mycket...

Petrus slog tidigt i debatten huvudet på spiken med sitt citat "CG Hjelm konstarade redan för 70 år sedan av vad som reformerades i reformationen var den Katolska kyrkan"

D.v.s. treenighetsläran ÄR ETT ARV FRÅN rKK! Varför icke katoliker håller den så helig har jag svårt att förstå.

Som jag redan nämnt för Tuve & andra har jag under mina år på missionsfältet i Mexico, samt som pastor i två olika församlingar i USA, rört mig bland flertalet organisationer som DELVIS kommit fram till samma slutsats som Gerdvall; D.v.s. att treenighetsläran är ett mänskligt försök att förklara en Gud som knappast får plats i våra små ärthjärnor.

Treenighetsläran är precis som beskrivningen säger; en LÄRA. Att fäktas med "Tror du på treenigheten - JA, eller NEJ?" är en billig debatt taktik.

Undrar hur många som egentligen, PÅ DJUPET, studerat treenighetsläran?

Nåväl, nog om detta & tillbaka till Haggajs ursprungliga ämne:

Vi lever i spännande tider. Status Quoe håller inte länge till. Guds folk kommer i flera viktiga frågor tvingas ta ställning. ty, genom att inte opponera sig mot Halldorfs trams och Ekmans & Hedins längtan till Rom har man också tagit ställning.

I Guds rike finns ingen neutral mark.

Måtte Gud väcka sitt folk. Hjälp oss Gud att vara antingen varma eller kalla.

Var välsignade i allt!


På vilken jag svarar:
Daniel
Jag tror faktiskt att jag och Sven-Erik kan samsas om betydligt mer än vad jag kan samsas med Gerdvall & CO. På samma sätt tror jag det är för dig eller Sven-Erik, om ni för ett ögonblick skulle ta av er fördomsglasögonen och se på vad dKK lär i sin helhet. Jag vet att ni kommer förfasa er över en hel del av det dKK lär, eftersom vi redan har ältat det ett par gånger, men merparten av vad dKK lär skulle ni nog kunna skriva under helt eller delvis på, det är jag HELT SÄKER PÅ! Dvs om ni läste vad dKK själv hävdar att den tror på (vilket sammanfattats i katekesen), istället för att läsa vad andra anti-katoliker hävdar att vi tror på...

Det jag primärt har försökt fråga Gerdvall & CO om gäller Jesu natur. Är han BARA människa? Är Han BARA Gud? Är Han Gud OCH människa?

Om jag tolkat Gerdvall & CO rätt så menar de att Jesus är BARA människa, men Faderns son. Då är Jesus inte Gud, och då är det som pingstvänner (och katoliker) håller på med avgudadyrkan!

Jag tror precis som du att många ser reformationen främst som en reformation bort från dKK, och i det ljuset faller det sig naturligt att även treenighetsläran skall ifrågasättas. Risken med ett sådant beteende är att man riskerar att kasta ut barnet med badvattnet i sin iver att inte tro likadant som dKK... Jag kan köpa att det kan vara svårt att greppa, och det är säkerligen inte nödvändigt för frälsningen heller. Men det är väl väsentligt huruvida Jesus är Gud och/eller människa? Det blir dessutom rätt svårt att BÅDE hålla sig till bibeln OCH förkasta vad dKK lär, eftersom vi också baserar vår tro helt på bibeln. Men till skillnad från reformatorerna och alla deras efterföljare så förlitar vi oss på den apostoliska traditionen, istället för diverse "hemsnickrade" traditioner (som X & Haggaj haft en parallell-diskussion om). Vi låter även dem som gått före oss, och som känt apostlarna personligen, eller känt dem som de kände etc, också få en röst när vi skall avgöra en trosfråga. Vi har vad Chesterton så fyndigt kallade "the democracy of the dead", eftersom vi med dem utgör Kristi kropp. Jag får nog skriva ett inlägg om detta någon dag...

Messianska föreningen representerar en hemsnickrad tradition som tolkat bibeln på ett sätt som gör dem till en halvkristen judisk sekt (i mina ögon), pingst representerar (minst) en annan, (liberala grenar i) SvK representerar en tradition som förkastar allt utom samtidens fluggor etc etc. Traditionerna finns där, men vilken auktoritet har dessa traditioner? Alla (åtminstone merparten) av dessa traditionsstyrda kyrkor/församlingar menar dessutom att de låter bibeln korrigera dem, men hur kan det då bli så olika. Är det inte så att man i princip (och i praktiken) kan hitta stöd för i stort sett vilken idé som helst i bibeln, genom lite selektiv läsning (som Gerdvall visat prov på när det t ex gäller bibliskt ren mat som det står om i Apg 10:14 men där hela kapitlet och det som Paulus skrivit om detta för de flesta bedömare leder till en annan slutsats än Gerdvalls).Hur skall man veta vems tolkning som är Gudomligt auktoriserad och vems som enbart är mänsklig eller t o m demonisk?

Vi har ältat detta förr, men frågan är svår och måste tas på allvar. Det är nämligen det främsta problemet med Sola Scriptura, det finns ingen garanti för någonting. Inte ens bibelns kanon är helig, eftersom den inte står i bibeln. Därför är det inget som hindrar att man lägger till (som bl a mormonerna gjort) eller tar bort (som bl a SvK gjort). Jag kan hålla med Haggaj om att en minimalistisk dogmatism i kombination med Sola Scriptura är ett bra försvarsverk gentemot alltför omfattande godtycke, men räcker det? I ljuset av frikyrkoledarnas svängning blir den frågan än mer aktuell... Innebär deras svängning ett brott mot denna minimalistiska dogmatism, eller kan det t o m ha sitt ursprung ur en fördjupad förståelse för skriften (och därmed en insikt om att dKK inte är så fel ute när allt kommer omkring)?


Allt gott!

Dagens insändare knyter an till detta inlägg och får därför en länkning.

onsdag 21 november 2007

Ny metod för att extrahera stamceller väcker hopp

Forskargrupper har upptäckt en ny metod att omvandla "vanliga" celler till stamceller. Detta väcker enormt hopp att vi skall kunna få fram stamceller och dra nytta av den enorma potential som kunnat identifieras i dem UTAN att samtidigt begå monstruösa brott mot ofödda människor.

Äntligen finns det alltså möjlighet att säga ja till stamceller och stamcellsforskning och samtidigt säga nej till omänsklighet!

Allt gott!

SvD, Dagen, Catholic World News

PS. Jag hade tänkt bloggfasta idag, men detta kunde man ju inte undgå att skriva om!

tisdag 20 november 2007

korslänkande hit och dit...

På förfrågan från Z skall jag redogöra för hur jag fick till feeden med namn mm.

Jag gick till feed43.com, klistrade in min knuff.se-adress: knuff.se/url/avemarisstella.blogspot.com.
Sedan klickar man på kanppen (load/preview?)

Därefter börjar lite trixande. Det gäller att definiera vad som är repetetivt och som man vill ha ut och vad man inte är intresserad av ur html-koden.

Det som jag valde att ha med är följande (som anges under "Item (repeatable) Search Pattern")
'<'div class="inlaeggsinfo"'>'<'a class="inlaeggsrubrik" href="{%}"'>'{%}'<'/a'>'{*}'<'br'>'{*}'<'b'>'{%}'<'/b'>' {*}'<'small'>'{*}'<'/small'>'{*}'<'small'>'{%}'<'a href="{*}" {*}'>'{*}'<'/a'>'{*}'<'/small'>'{*}'<'/div'>'
(ta bort alla ')
Ni använder {%} för att ange vad som skall sparas och {*} för att ange vad som skall hoppas över.
Klicka sedan på extract.

Gå sedan ner till RSS Item Properties. I den översta rutan har jag skrivit:
{%2} - {%3} - {%4}
Och som länk i rutan under har jag angett {%1}.
Klicka på preview!

Tada, så vart det klart, sedan kan ni bara klistra in adressen som visas längre ner i ett sidelement för feeds så visas de 1-5 senaste hitlänkarna, som ni ser här bredvid (åtminstone just nu, om jag inte fixar och trixar lite mer med det...)

Lycka till och allt gott!

"Why only boys can be the daddies": avslutning på ältandet

Mina läsare måste vid det här laget vara hjärtligt trötta på ältandet av kvinnliga präster, som dessutom är en fråga som jag normalt sett inte bryr mig nämnvärt om och än mindre är road av... Men eftersom jag är rätt envis och tycker det är rimligt att lyssna på mina meningsmotståndares argument så har jag gjort en liten förstudie i de olika sidornas argumentation.

Jag har därför läst den artikel av Dr Wijngaard som Charlotte-Therese hänvisade till i ett av sina inlägg.

Jag måste direkt erkänna att artikeln inte gjort något gott intryck på mig, men jag uppmuntrar alla som misstänker att jag är alltför partisk, att själva läsa artikeln och själva bedöma dess värde. Hans argument för kvinnliga präster bygger i huvudsak på att ogiltigförklara alla kyrkofäder som argumenterat emot kvinnliga präster. Hans huvudsakliga argument för ett sådant ogiltigförklarande bygger på den manschauvinism som (mycket riktigt) var förhärskande i bl a det romerska samhället och som han menar att kyrkan har absorberat.

Han raljerar med Benedikt XVI's kamp mot relativismen inom tron och sätter den kampen i kontrast mot hans egen kamp för "the relativism of a multi-faith society, accountable sexual ethics, critical journalism, open TV and radio, scientific bible studies, rights campaigns by celibates, gays and women"

Så som jag ser den artikeln är den inte så mycket en argumentering för något, som mot något annat. Hans hat mot dem som arbetat emot hans vision av den reformerade kyrkan är så tydligt att det nästan var jobbigt att läsa. Jag har sällan stött på någon som så tydligt INTE kunnat skilja på sak och person. Men om man försöker att se bortom hans hat och personangreppen så tar han upp ett par argument som naturligtvis måste bemötas.

I den bemärkelsen är han helt överens med professor Peter Kreeft. Kreeft konstaterar i sin föreläsning (och bokkapitel) om kvinnliga präster att argumenten för kvinnliga präster kan sammanfattas med "Why not?", och att hela bevisbördan ligger på kyrkans bord. Han inleder med att beskriva sitt tal som att handla om "Why only boys can be the daddies", därav rubriken. Han tar upp de 4 huvudsakliga argumentationslinjerna som förespråkarna för kvinnliga präster arguemnterar utifrån, och går igenom dem alla.

Jag tänker inte referera hela hans föreläsning, men den är väldigt bra och ytterst informativ. Den kan rekommenderas, inte bara för dem som är intresserade av kvinnoprästfrågan, utan av alla som är intresserade av frågor kring Guds natur, symboler, kyrkans auktoritet mm.

Avslutningsvis kan jag konstatera att jag dels ser att kvinnoprästförespråkarna har legitima krav på att få svar på frågan "Why not?", och att Kreeft, i mitt tycke, ger alla de svaren. Men precis som syftet med Kreefts föreläsning i huvudsak var att övertyga den tredjedelen katoliker som inte tagit ställning för eller emot kvinnliga präster, samt stärka den tredjedelen som tagit ställning för kyrkans hållning, så kommer nog varken jag eller Kreeft kunna övertyga den tredjedelen som tagit ställning emot kyrkans hållning, för kvinnliga präster.

Jag anser härmed att jag, personligen, har fått svar på frågan "why not?" och kommer inte själv skriva om kvinnliga präster, annat än undantagsvis. Jag kommer däremot att fortsätta försvara kyrkans legitima hållning i frågan.

Jag avslutar med ett referat av Kreeft angående hur kyrkan ser på sin auktoritet:
Kyrkan hittade inte på prästämbetet, hon tog emot det. Den katolska kyrkan anser sig ha mindre auktoritet än någon annan kyrka i världen, det är därför hon är så konservativ, så obenägen att ändra sig. (fri översättning, ca 11.30 minuter in i föreläsningen).

Allt gott!

måndag 19 november 2007

Länktips: Lyssna och njut!

Ännu ett länktips!

Gå till Rudie och lyssna på lite olika lovsångstraditioner: Svensk, Afro-amerikansk. (kolla även in pojkkören överst i marginalen, ljuvlig)

Lyssna även till vad vår moder Teresa har att säga om det rena hjärtat. Jag hade tänkt lägga till en bild som jag har tagit på en staty av moder Teresa, som står i kyrkan inför tabernaklet i hennes moderhus, en våning ovanför där hennes sakrofag står. Men jag kunde inte hitta kortet, så det får bli en annan gång...

Allt gott!

Länktips: Vad är katolskt och vad är inte katolskt?

Inhabitatio Dei har ett tankeväckande och på sätt och vis rätt lustigt inlägg om vad som är och vad som inte är katolskt, beroende på vilket perspektiv man har.

Allt gott!

Följer Z i spåren, som så många andra...

Jag följer Z i spåren och lägger till mig själv på bloggkartan, något avslöjande, kanske...

Tills vidare väntar jag med spänning på att Z, eller någon annan skall hitta en lösning på hitlänkningsfrågan...

Jag kan också meddela att jag lagt till lite nya länkar, dels till Peter Kreeft, en favorit, Scott Hahn, samt en sida med MP3-filer med allehanda innehåll (allt om dKK, dock)...

Allt gott!

Länktips: Den perfekta prästen ;-)

Gå till Kalle och läs om hur den perfekta prästen skall vara ;-)

Allt gott!

Gnostiker och reformatorer

En kort reflektion utifrån min dust med Charlotte-Therese (C-T) och vad som framkommit av detta.

Någon frågade om tips om var man kan hitta argument för kvinnliga präster i urkyrkliga dokument. C-T menade då att "Även gnostiska texter visar historiskt intressanta saker om den tidiga kyrkan - det är bara att se bortom de gnosticerande tendenserna vid läsningen", vilket (tror jag) fick Dag att fälla en kommentar hos Theodor, där han skriver att "somliga t.o.m. tycks mena att Kanon 'blev helt fel' och att man skulle ha haft med allt i princip inkl. det gnostiska materialet". (Märk väl, detta är vad jag läser in i det, inläggens ordningen möjliggör åtminstone en sådan tolkning...)

För mig framstår C-Ts resonemang kring de gnostiska texterna ungefär lika relevant som att dKK skulle använda reformatorernas argument kring Skriften och Tradition som ett argument för att avskaffa det levande läroämbetet och Traditionen (dvs i praktiken avskaffa sig själv).

Gnostikerna var i schism med den tidiga kyrkan, inte bara i tanke, utan även i handling. Alltså får man vara YTTERST försiktig om man vill försöka utläsa något om den tidiga KYRKAN från de gnostiska texterna. Det man i huvudsak kan utläsa är hur gnositkerna handlade, men det är långt ifrån säkert att det går att tillämpa på kyrkans praktik.

Men precis som Dag konstaterar: "[Det gnostiska materialet] är ju så bra att ha i dagens olika funderingar kring ämbetsfrågan som man ser mest som en jämlikhetsfråga, bevars. Gnosticismen kommer då väl till pass och backar upp den feministiska kulten".

Detta var väl troligen det ultimata beviset på min "egen inskränkthet och fördomsfullhet", men det må vara hänt.

Allt gott!

lördag 17 november 2007

800-åring, 84-åring och snart 2*4-åringar

Idag är det 800 år sedan Elisabeth av Ungern föddes. Jag tänkte kort rekapitulera vad jag minns från dagens presentation av henne i mässan. Hon blev bortgift med en hertig, greve eller dyl. som ung och utnyttjade sin position för att ge många och rika gåvor till de fattiga. Mannen var god och lät henne hållas, men hans släktingar var allt annat än förtjusta över "penga-läckaget". Hon grundade även många sjukhus åt de fattiga. Efter makens död avgav hon ett fattigdomslöfte på långfredagen och ägnade sina sista år åt att tigga på samma sätt som dem som hon hade hjälpt. Hon dog redan 1231, hon blev m a o inte särskilt gammal. Elisabeths sentida släktingar har sedan haft stort inflytande över den europeiska historien. Filip av Hessen var en av dem som skyddade reformatorerna och släkting till detta helgon. Även någon svensk kung (Fredrik I??) härstammar från henne, liksom det engelska kungahuset, tydligen. Man skulle kunna betrakta henne som andlig anmoder åt Moder Teresa. Låt oss ta henne som ett föredöme!

Idag fyller även biskop emeritus Hubertus Brandenburg 84 år, och enligt vår präst, som gratulerat honom per telefon, så mår Hubertus mycket bra. Låt oss be särskilt för honom idag!

Slutligen så fyller mina små prinsessor (eller trollungar, beroende på vilket humör de är på...) 4 år imorgon. Så bed även för dem!

Allt gott!

fredag 16 november 2007

Summering av dialogen om de "vigda" kvinnorna

Eftersom jag nu har gjort mig omaket att ge mig in i en dialog med Charlotte-Therese (C-T), vilket verkligen inte är för mitt eget höga nöjes skull, så tänkte jag ta mig tid att sammanställa MIN syn på vad som kom fram.

Anledningen till att jag överhuvudtaget började kommentera var att jag ville att det skulle finnas en länk till information om exkommuniceringen. Det kändes befogat eftersom C-T hade en, milt sagt, okritisk inställning till allvaret i att begå en handling som de (och C-T) visste leder till exkommunicering.

C-T hävdade flera olika saker, men ville inte presentera sakliga argument för vad hon hävdade (åtminstone var jag inkapabel att identifiera några). Det är möjligt att det finns mycket väl grundade och ytterst sakliga argument bakom hennes övertygelse, men till mig skrev hon bara att hon redan sagt allt och att jag själv kunde leta reda på det. Kontentan av hela dialogen var att ingen vek sig en tum (föga överaskande) men kanske kan någon av åskådarna ha fått sig en tankeställare, även om flertalet noga höll sig utanför sakfrågan :)

I slutet svarade jag Z på en fråga som hon ställt, vilket resulterade i att C-T avfärdade allt det jag skrev som felaktigt. Eftersom jag inte läst om kyrkohistorien med något specifikt kvinnoprästperspektiv så har jag inget historiskt underlag att bedöma något av det hon hävdade. Hon har säkert läst någon som redogör för detta på ett sätt som hon funnit övertygande, men frågan är om hon läst något av någon som argumenterar mot det som hon tror på?

Hursomhelst så tycker jag att de historiska "fakta(?)" hon hänvisade till låter lite grann som de historiska "fakta" som författarna till "The Holy Blood and the Holy Grail" (ni vet den boken som Dan Brown anklagades för att ha plagierat) radar upp för att "leda i bevis" att de moderna frimurarordnarna EGENTLIGEN har sitt fundament på och utgörs av ättlingar till Jesus. De resonerar ungefär som följer (sågott jag kommer ihåg det, det var drygt 10 år sedan jag med stort intresse läste boken, och det var den boken som bl a fick mig att börja ta reda på vad dKK VERKLIGEN lär):

* Först resonerar de om att Jesus nog var gift med Maria Magdalena och att de fick barn (populärt tema)
* Aposteln Jakob tog med sig barnen (och ev Maria Magdalena) till Spanien. Här resonerade de om att den heliga gral (som det finns många sägner om) egentligen var det kungliga blodet, dvs San Graal vs Sang Real.
* Sedan visade de att OM jesu barn kom till Spanien så KUNDE de ha varit de som blev det Merovingska kungahuset, vilket de sedermera betraktade som ett bevisat faktum.
* Därefter tog de upp kartharerna och redogjorde för varför det kunde vara så att de egentligen kände till sanningen om Merovingerna och därför tog avstånd från kyrkan och dess lära, och istället höll sig till läran de fick via Sang Real.
* På samma sätt malde de på, och fick det till att alla de som under historiens gång hade varit i opposition mot kyrkan EGENTLIGEN var de som vetat den riktiga sanningen. Genom att göra den ena kopplingen efter den andra, där varje koppling KUNDE vara TÄNKBAR, men knappast trolig, så kom de till slut fram till att Prieur de Sion (någon fransk frimurare) var Jesu ättling i rakt nedstigande led...

Det var onekligen spännande läsning, och det är troligt att det fanns en hel del korrekta historiska fakta invävt i deras argumentation, men överlag så kändes beviskedjan i sin helhet GANSKA tunn... Det har senare visat sig att en del av de dokument som de använde som källmaterial hade smugglats in (planterats) på unversitetsbibliotekets i Paris arkiv.

Jag tar upp detta delvis för att C-T's historiska argument spontant påminde mig om den boken och deras argumentation angående frimurarnas blodsband till Jesus. Men delvis också för att visa på att det går rätt lätt att hävda än det ena och än det andra med hjälp av historiska "fakta". Det som krävs är ett antal resonemang om möjligheten av att ett antal individuella händelser, som tillsammans utgör en händelsekedja, kan ha ägt rum. Att sedan få slutsatsen att hela kedjan av händelser med största sannolik HAR ägt rum att verka trolig, handlar mest om ett övertygande språkbruk (och en relativt oerfaren eller godtrogen läsare, vilket jag delvis var...).

Jag säger inte att C-T har fel i allt (eller ens något), det vet jag inte. Jag tycker bara inte det verkar särskilt troligt att t ex Jesus även valde kvinnliga apostlar (utöver de 12) och att de var med vid instiftandet av Eukaristin... Men jag har inte studerat detta och kan därför inte uttala mig med bestämdhet, det enda jag vet är att kyrkan tycks vara rätt bestämd på att C-T & CO har fel i vad de hävdar. Om jag måste välja att lita på C-T & CO eller kyrkan är valet väldigt lätt för mig...

En annan sak som blev tydlig och som jag inte vet om jag skall skratta eller gråta åt är hur C-T inte kunde tåla att bli emotsagd, utan till slut förbjöd "mr X" att skriva, tills denne slutat med personangrepp... Var och en får ju döma själva vem som gick till personangrepp (jag?).

C-T har sedan fortsatt att ta upp frågan och behandlar flera olika frågor med sin självhävdade ödmjukhet och respekt. Hon går bl a till angrepp på Jacobs inlägg om kvinnliga präster, och Dag har där givit flera tänkvärda kommentarer.

Jag har fått nog för den här gången, och hoppas slippa fler dialoger med C-T, det finns få saker som jag tycker sämre om. Men jag antar att frågan lär bli aktuell fler gånger, så jag får väl fundera på hur jag skall tackla frågan.

Allt gott!

PS. Jag testar en ny layout, som ni ser. Några synpunkter?

torsdag 15 november 2007

Karmelitiska meditationer

Jag hittade denna värdefulla sida för alla som uppskattar att lyssna på meditationer (t ex då man som jag pendlar). Jag har 1000 famnars djup att tacka för tipset.

Allt gott!

onsdag 14 november 2007

"Vigda" kvinnor och diskussion om giltigheten

Jag skrev häromdagen att två kvinnor varnats för konsekvenserna om de ämnade låta viga sig i söndags. Av allt att döma har de nu låtit viga sig och har därmed ådragit sig den förutsagda konsekvensen.

Som vanligt tar Charlotte-Therese upp detta som om det var något positivt som hänt, och vägrar acceptera att de faktiskt gjort sig skyldiga till en allvarlig synd. Jag har, trots att jag hade tänkt att aldrig ge mig in i diskussion med henne igen, gjort det på hennes blogg, eftersom jag tycker både frågan och hennes missinformationsspridning är synnerligen allvarliga.

Tack till Simon för länken till ärkebiskopens utläggning om saken.

Låt oss göra som ärkebiskopen uppmanar oss, och be för dem som är inblandade, och alla dem som blir förvirrade av de falska budskap som sprids i denna fråga.

måndag 12 november 2007

i väntan på bättre tider...

I brist på tid har jag inte postat så många inlägg på sistone. Jag har däremot gjort några förändringar på bloggen som ni kan roa er med medan ni väntar på att min tid skall komma tillbaka till mig...

Jag har lagt till ett sökfält kopplat till bibel.se, samt ett som är kopplat till kateksen.se. sökfältet till katekesen fungerar inte HELT tillfredsställande ännu, men jag hoppas det kan komma en lösning på det så småningom. Så medan ni väntar, sök i bibeln OCH i katekesen.

Jag lovar, om ni söker tillräckligt noggrant i båda kommer ni att inse att den ena bara är en i högsta grad Gudomligt inspirerad sammanfattning av vad den andra tar upp ;)

fredag 9 november 2007

Automatisk exkommunion vid vigning av kvinnliga präster

I den här artikeln varnas två kvinnor som planerar att låta viga sig på söndag för att de kommer att bli exkommunicerade. Eftersom jag tidigare haft diskussion med andra huruvida kvinnor som vigts till präster blir exkommunicerade eller ej, så är följande formulering högst klargörande: "He warned the women that additional penalties could be used against them, along with the excommunication that would be automatically imposed." Tyvärr tänkte dock åtminstone den ena kvinnan låta sig vigas ändå, så låt oss be för henne att hon tar sitt förnuft till fånga.

Det är så falskt gentemot dessa kvinnor att hävda något annat än att de blir exkommunicerade vid vigningen och att deras vigning är ogiltig.

torsdag 8 november 2007

Kommentar till Daniel och Gustaf

Daniel har uppmanat journalisten Carl-Henric Jaktlund och Dagen, som skrev om MFS, att på motsvarande sätt granska dKK. Det uppstod en diskussion i kommentarerna om vad det egentligen är som skall granskas och varför. Min kommentar till Daniel mfl är följande:

Jag blir inte riktigt klok på er. Ni vill granska dKK för att ställa era ledare inför vår lära. Det är inga problem, det behövs inga intervjuer för det, ni behöver bara slå upp www.katekesen.se och läsa igenom allt. Det kan ni göra lika väl som era ledare. Om ni undrar över någon specifik del i dKKs lära så som den sammanfattats i katekesen kan ni följa de hänvisningar som finns till Bibeln och andra dokument och kyrkofäder. Vi döljer inget och har inget att dölja...

Däremot vore det rätt intressant att få en förklaring till hur "the infallable magisterium of the evangelical church" har kommit fram till dogmen att dKK är skökan i Babylon och vad det finns för saklig grund att tro det. Jag retas naturligtvis, men ni uttalar och hänvisar till denna tolkning lika självklart som om den vore huggen i sten. Finns det en konsensus bland KRISTNA att det skulle vara så som era "kyrkofäder" har kommit fram till? Nej, naturligtvis inte, de flesta kristna anser att det är helt uppåt väggarna men ändå håller ni fast vid vad er tradition har lärt er, trots att ni inte ens själva vill kännas vid någon tradition... Ni har blivit inlärda att skökan = dKK, that's it. För egen del finner jag X's förslag till tolkning av Upp oändligt mer plausibel, även om jag inte ställer mig bakom den tolkningen heller.

Så man kanske skulle be [Carl-Henric] Jaktlund istället skriva om vilken grund det finns för den evangelikala traditionen och varför de evangelikalas "kyrkofäder" skulle vara ofelbara i sin tolkning att skökan = dKK. Dvs skriva om hur evangelikala SER på dKK och vilken saklig grund det finns för den synen... Det hade kunnat vara intressant. Den genomlysning av dKK ni ber om kan vem som helst göra och alla välkomnas varmt att göra den, det behövs inga journalister för detta...

F.d. antikatoliken Scott Hahn gjorde exakt det jag föreslår, han granskade Bibeln och dKKs lära för att försöka hitta "ammunition" för att kunna attackera dKK. Istället fann han att Bibeln på punkt efter punkt bekräftade dKKs lära. Idag är han katolik, kanske är det det ni är rädda för, att ni skall behöva erkänna att det kan ligga något i vad dKK lär. Det är klart att det är lättare att gå till "personangrepp", dvs påstå att dKK är skökan, istället för att faktiskt ta reda på, från dKKs egna dokument, vad hon lär och på vad hon grundar sin lära, isället för att läsa böcker som påstår saker om dKKs lära skrivna av antikatoliker.

Så, som sagt, vi har inget att dölja och vi presenterar vår lära både i sammanfattande dokument (katekesen) och i fördjupade utläggningar om hur och varför vi lär som vi lär. Om ni verkligen är intresserade av Sanningen om dKK, så gå till källorna själva...

tisdag 6 november 2007

GodTube

Medan jag beger mig hemåt kan ni roa er med denna sida: http://www.godtube.com

Verkar det vara något vettigt?

måndag 5 november 2007

Då "Gud" uppenbarar sig för en katolik


En gammal dam gick in i kyrkan och lade sig på knä i kyrkbänken och började tala intensivt men tyst. Prästen, som kom in i kyrkan, ville spela henne ett spratt och gömde sig bakom en pelare, varifrån han sade med myndig stämma:
- "Lyssna kvinna, det är din Gud som talar!" Kvinnan fortsatte som om inget hänt. Prästen tog sats igen och sade lite högre:
- "Lyssna kvinna, det är din Gud som talar!" Fortfarande var reaktionen obefintlig. För tredje gången sade prästen:
- "Lyssna kvinna, det är din Gud som talar!"
Då vände sig kvinnan uppåt och sade upprört:
- "Nu får Du vara tyst, jag talar med Din Mamma!"

;)

Dialog med Theodor

Jag har under ett par dagar fört en dialog med Theodor (och andra) om ... Guess what! Traditionen...

Dels har jag varit inne och brett ut mig hos Z, och dels har jag hälsat på hos Theodor själv.

torsdag 1 november 2007

Sola Scriptura ;)

Romersk-Anglikanska kyrkan?

Jag har tidigare haft en konversation med Rudie om bland annat den anglikanska kyrkan, under detta inlägg om Traditionen. I det sammanhanget är det lite roligt att hänvisa till denna artikel i Dagen.

onsdag 31 oktober 2007

Traditionen: tips för pendlare

Eftersom jag pendlar en hel del har jag rätt mycket tid att lyssna på radio eller annat (som att be t ex). Då jag har varit lite insnöad på Bibeln, Traditionen och det levande läroämbetet på sistone så roade jag mig med att lyssna på ett inspelat radioprogram med Scott Hahn på detta tema.

Mycket intressant, kan varmt rekommenderas för alla som har mycket tid att ta kål på.

Här är en serie i 3 delar på temat Bibeln, Traditionen och det levande läroämbetet.

Filerna är hämtade från denna sida, där det finns MÅNGA andra program att välja bland också.

Allt gott!

tisdag 30 oktober 2007

Andras tankar kring prästvigningen och varför kvinnor inte kan vigas

Jakob och Kristina har skrivit lite om varför dKK valt att endast viga män till präster. Intressant tycker jag. Det är ju ingen hemlighet att jag stöder rådande praxis :) Frågan är hur starka Gawronskis argument är (läs Jakobs inlägg).

Allt gott!

måndag 29 oktober 2007

Grundläggande frågor för ekumeniken

Daniel, Haggaj och Andy (och kanske fler) har vid otaliga tillfällen framfört kritik mot att de(ras) kyrkliga ledarna inte tagit tag i de svåra frågorna i ekumeniken (med dKK). Kritiken har handlat om att deras ledare inte tycks ha ifrågasatt de katolska läror som de inte kan finna stöd för i bibeln. Med tanke på att de mer eller mindre bekänner sig till Luthers tes "Skriften allena", så tycker jag deras kritik är i högsta grad förståelig och helt i linje med deras övertygelse!

Men de har alla begått samma misstag. Istället för att gå till orsaken till olikheterna, så har de kritiserat konsekvenserna av den fundamentala olikheten, som i princip är orsaken till alla andra olikheter, nämligen synen på Bibeln och Traditionen.

Efter att (hos Daniel) ha diskuterat med en viss Gustaf om dKK fram och tillbaka så valde han att inte fortsätta eftersom, som han skrev, "en katolik hänvisar till katekesen och traditionen". Han hade utbett sig om bibelcitat som i klartext visade ett antal läror som dKK lär (inklusive ett antal felaktiga påståenden om vad han menade att dKK lär). Jag hade inskränkt mig till att i en fråga hänvisa till Tradtionen (Jakobsevangeliet mfl) och i en annan till katekesen, som tydligt redogjorde för det han frågade om. Jag avslutade med att i gengäld utbe mig om att han i sin tur skulle redogöra för giltigheten i anspråket att allt skall kunna vederläggas direkt utifrån bibeln och att redogöra för var i bibeln det står att Traditionen skulle vara något negativt.

På denna sista fråga fick jag inget svar från Gustaf, istället avslutade han diskussionen med ytterligare ett antal felaktiga påhopp på katolska kyrkan. Daniel blandade sig då i och konstaterade att "[d]et vi har stöd för i bibeln är vi 100% överrens om (tror jag)", vilket jag också tror (och det är trots allt den allt överväldigande delen av dKK lära och tro). Han konstaterar också att "Således ligger knuten i traditionens vara eller inte vara", vilket han naturligtvis har helt rätt i!

Jag skrev till Daniel (och Haggaj, som också hade blandat sig i) att jag ansåg att det i lika hög grad vilade på dem att rättfärdiga avståndstagandet från Traditionen och tesen "skriften allena", som på Gustaf. På samma sätt vill jag här, än en gång, uppmana alla som ifrågasätter Traditionen och dKK att påvisa giltigheten i sitt avståndstagande. Likaså bör det vara rimligt att de som, liksom Daniel, menar "att Bibeln är det ultimata kompasset i alla andliga skiljefrågor" också redogör för varför så måste vara fallet (självklart enbart utifrån bibeln, i så fall...).

Detta är stötestenen mellan dKK och de bibeltrogna protestanter. Jag skulle vilja påstå att så gott som alla andra frågor är underställda denna fråga. Jag vill dock tydligt hävda att det som de frikyrkliga ledarna gör och har gjort, dvs närmat sig dKK, är något gott i sig. Det är bra att konstatera att vi i de flesta och grundläggande frågorna är mestadels helt ense. Man måste börja med att se de gemensamma nämnarna innan det är fruktbart att börja rota alltför ivrigt i stridsfrågorna.

Haggaj har tagit upp den kastade handsken och beskrivit sin syn på Traditionen. De av er som har egna bloggar kan med fördel svara där (och hänvisa dit, om ni vill).

Medan ni funderar kan jag rekommendera att ni läser vad dKK själv har att säga om Traditionen. Ni kan dels läsa i katekesen §74 ff, Den Gudomliga uppenbarelsen förs vidare (läs även gärna om dKKs syn på bibeln: katekesen §101 ff, Den heliga skrift) och dels denna (rätt långa) utläggning om dKKs syn på Traditionen. Det vore mer än intressant om ni ville/orkade relatera era svar till dKKs syn.

Allt gott!

fredag 26 oktober 2007

"Jag har godkänt skriften!"

Haggaj konstaterar (i kommentarerna) att han har godkänt skriften, vilket jag också har gjort.

Men om vi antar att vi endast haft tillgång till alla de tidiga skrifterna om Jesus och alla olika judiska skrifter (dvs både de som nu ingår i bibeln och alla de som har exkluderats), då blir följande fråga högst intressant:

- Hade vi klarat av att själva avgöra vad som är Guds ord och vad som är villolära?

Jag tror det hade varit snårigt! Med tanke på hur svårt det är att läsa bibeln och komma fram till samma sak i en mängd olika frågor så hade det ju knappast blivit lättare om man inte ens kunnat luta sig tillbaka mot det katolska läroämbetets arbete, under DHAs ledning, med att avgöra vad som skall ingå i bibeln och vad som skall exkluderas! Jag är evigt tacksam mot det katolska läroämbetet för att de gjort jobbet åt mig :)

Själv hade jag nog t ex varit frestad att inkludera Jakobsevangeliet (vilket räknas som ett katolskt apokryft evangelium). Det är hursomhelst en mycket vacker skildring av Jungfru Marie födsel och uppväxt och en viktig del i den katolska Traditionen.

Dagen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11

torsdag 25 oktober 2007

Lite länktips

När jag surfade runt för att leta efter info om Jakobsevangeliet så hittade jag ett antal intressanta sidor som jag kan rekommendera:

* New Advent: Innehåller både en katolsk encyklopedi med mycket bra och utförliga förklaringar, bl a till olika dogmer mm. Den innehåller även hela Summa Theologica, beskrivningar av kyrkofäderna och många av deras skrifter i fulltext (?), Bibeln samt ett bibliotek av moderna kyrkliga dokument. Helt klart värt ett besök, både för katoliker och andra!

* Early Christian Writings: Innehåller massor av gamla dokument. Det är lite sämre markerat än på New Advent vilka som är t ex gnostiska etc, däremot har de en bra kronologi och i många fall flera olika översättningar. Kan bl a rekommendera texten om Perpetua och Felicitas, som antas till stora delar vara nedtecknat av Perpetua.

Och slutligen vill jag vidarebefordra en rekommendation gjord av Johan, Tidegärden!

måndag 22 oktober 2007

Kapellets renovering


Som jag skrivit om tidigare så fick vi hussvamp i det kapell vi brukar gå till. Nu har det renoverats och jag har tagit en del kort under arbetets gång. Håll till godo!

minimalism vs maximalism forts

Jag har tidigare skrivit om minimalism vs maximalism. Jag uttryckte mig ganska oklart då, och vill därför fortsätta på samma tråd men förtydliga vad jag menade.

Jag skrev tidigare: "Jag uppfattar det som att ni läser bibeln minimalististiskt, dvs det är (lite förenklat) endast det som uttryckligen står i bibeln som är ok."
Även om denna mening på sätt och vis beskriver min uppfattning så visar den inte riktigt vad jag ville peka på. För det första så är det även min åsikt att det är det som står i bibeln som skall vara vårt primära rättesnöre (vilket man nästan kan börja tvivla på när man läser ovanstående citat). För det andra så missar jag själva kärnan i det jag ställer mig frågande till.

Så vad är det då jag ställer mig frågande till? Jag uppfattar det som om många sk bibeltrogna är beredda att kasta massor överbord om de endast kan hitta ett enda bibelställe som kan verka motsätta sig en sak. Dvs det är inte bibeln i sin helhet som blir avgörande för om man kan acceptera en lära eller inte, utan det är enstaka bibelcitat som styr. Jag kan förstå VARFÖR det blir så, det är trots allt svårt för en person att omfatta allt själv! Men jag vill ändå ifrågasätta det rimliga i en sådan attityd vid bibelläsning. Bibeln innehåller så mycket text, så det är inte svårt att avfärda det mesta genom att hävda att ett enstaka bibelord nog står i konflikt till något. Risken finns då att man inte samtidigt väger in väldigt många andra bibelställen som tydligt förespråkar samma sak. För att dra det hela till sin spets så uppfattar jag det som om man läser bibeln vers för vers, snarare än som helhet.

Samma förhållningssätt används vid läsning av t ex RKKs katekes. Man läser enstaka paragrafer utan att ta hänsyn till helheten de står i eller de hänvisningar som görs (som ofta sätter hela paragrafen i sitt sammanhang och gör den både begriplig och nyanserad).

För att vara tydlig så är detta min UPPFATTNING, inte nödvändigtvis något som stämmer med verkligheten... FRAMFÖR ALLT så gäller det säkert inte alla och det finns troligen ytterst få som helt och hållet skulle passa in på min något tillspetsade beskrivning!

Jag tror att det är viktigt för det ekumeniska samtalet att frågor som denna diskuteras, så att det blir klart för alla parter hur de andra tänker och varför de kommer fram till andra saker än vad jag gör. Detta gäller naturligtvis främst vid bibelläsningen, men även, som jag var inne på, vid läsning av andra skrifter. Utan att få klarhet i våra olika kulturer blir det svårare att faktiskt sätta oss in i varandras synsätt vilket riskerar allvarligt försvåra dialogen.

söndag 21 oktober 2007

Söndagsfunderingar...

Idag är det söndag och min son är på kalas ett par mil från där vi bor. Eftersom det bara varar i två timmar har det inte funnits någon anledning att åka hem emellan (jag skulle inte hunnit mer än hem, bara för att genast få vända...).

Istället sitter jag här på kontoret och helgar vilodagen genom att göra sådant som jag sällan hinner, skriva något om inget särskilt. Helt enkelt bara sitta och reflektera...

Sedan jag för snart två månader sedan upptäckte att det pågår en tidvis livlig, men framför allt uppriktig, dialog mellan olika kristna (och messianskt troende) har jag givit mig in i dialog i många olika frågor som jag inte på förhand hade funderat särskilt mycket på (åtminstone inte på mycket länge). Det har varit mycket lärorikt men ibland också jobbigt. Jag har många gånger brustit som människa och sårat andra. Tydligast har detta blivit i de olika meningsutbyten jag haft med Charlotte-Therese, paradoxalt nog, eftersom vi båda är medlemmar i RKK.

En sak som jag inte alls hade så klart för mig innan jag gav mig in i denna dialog var vilken grundmurad antipati som många kristna tycks ha gentemot RKK. Det är naturligtvis ytterst beklämmande för mig att inse hur extremt lite de förstått av vad RKK står för och vad dess lära grundar sig på, samt hur genomsyrade de tycks vara av fördomar. Samtidigt märker jag min egen bristande förmåga att bringa ljus i mörkret för dem...

Det finns ett par frågor som jag som katolik ser som fundamentala för den ekumeniska dialogen. Jag har försökt lyfta en sådan fråga, nämligen frågan om giltigheten i Luthers tes Sola Scriptura. En annan helt grundläggande fråga gäller treenigheten, som behandlats både här och där (massor av olika kommentarstrådar) och som nyligen blivit aktuell igen genom Dagens artikelserie (1, 2, 3, 4). En annan ytterst viktig fråga som jag tror också är en avgörande förklaringsfaktor till VARFÖR så många kristna hyser sådan antipati mot RKK gäller hur man tolkar bibeln (och även läser andra skrifter så som RKKs katekes). Jag har tagit upp frågan tidigare men tycker nog att det finns mer att säga om detta.

Nu har min korta tidsfrist löpt ut och jag måste bege mig för att hinna i tid för att hämta min son.

Jag önskar er alla en fortsatt välsignad vilodag och en minst lika välsignad vecka.

I Kristus - med Maria

måndag 15 oktober 2007

Hur skall vi betrakta muslimernas gud?

Jag har på sistone kommenterat angående hur vi skall betrakta muslimernas Gud. Hela frågan har väl troligen sin upprinnelse i Maria Hasselgrens debattartikel i Världen idag för en tid sedan.

Det har visat sig att RKKs syn i denna fråga är, för att inte överdriva, svårsmält för många...

Kanske har jag i mina kommentarer varit alltför slarvig och inte själv funderat igenom frågan tillräckligt noggrant innan jag svarat. Till saken hör att jag inte förrän nu har läst Marias artikel. Men efter att ha funderat en del och läst andras frågor och kommentarer (1, 2) så måste jag nog ändå sluta mig till att det Maria skriver om är rätt rimligt.

Det som jag baserar min syn på är till stora delar Pauli ord till grekerna på Aeropagen (Apg 17:23): Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er.

Eftersom muslimerna bekänner sig till Abrahams Gud (oavsett ifall de kommit dit hän via olika omvägar, t ex via mytologin om sol- och mångudar och deras döttrar) och eftersom Abraham endast bekände sig till en enda Gud, så måste det vara denna ende Gud som även muslimerna bekänner sin tro på. MEN det är naturligtvis inte detsamma som att säga att muslimerna har en korrekt eller fullständig bild av Gud! De har lagt till mycket och saknar troligen ännu mer. Sammantaget gör det att vi inte längre kan känna igen Gud i deras beskrivning av Honom. Däremot finns många av de mest centrala delarna i kristendomen också uttryckta i islam. I den här artikeln så beskrivs de centrala delar som är gemensamma som: "that God is One; that God loves us and we must love Him; that God calls us to love our neighbor." Dessa trossatser är ytterst centrala i kristen tro, och om jag förstått något, så är de också mycket viktiga i muslimsk tro.


Jag vill också vidga diskussionen till att även omfatta alla religioner. För mig är diskussionen om islam egentligen en parentes i den mycket större diskussionen om alla religioners status och huruvida det går att finna korn av sanning i andra religioner. Innan jag hänvisar till vad som står i katekesen om detta så skall jag försöka med egna ord redogöra för min syn.

Så som jag ser det så har Gud manifesterat sig för alla folk, inte minst i vår egen skapelse (vi är skapade till Hans avbild) men även i allt annat skapat. I första hand har Gud manifesterat sig på ett ytterst konkret sätt till Judarna, och via dem till alla oss kristna. Men det är, genom Guds olika manifestationer, möjligt för alla och envar att förstå att Gud finns, samt förstå en del av de fundamentala sanningarna om Honom, om man söker sanningen med ett öppet hjärta. Detta är särskilt troligt då Gud alltid söker nå kontakt med sin skapelse, och önskar allas omvändelse. Det är dock inte så enkelt som att man kan hävda att alla som söker kommer få en korrekt bild av Gud uppenbarad för sig. Eftersom satan hela tiden försöker förvirra oss och förvanska sanningen så har alla andra religioner, där Gud inte direkt talat till dem, fört in många falska och förvridna tolkningar som lett till mycket som är fel eller direkt ont. Men i ljuset av Kristus kan vi dock identifiera och förstå de korn av sanning som andra troende har fångat upp, och liksom Paulus gjorde, utgå från detta då vi förkunnar sanningens Ord. Även inom kristendomen har satan nästlat sig in och spridit förvirring och dispyt, trots att vi haft tillgång till den fulla sanningen. I ljuset av detta faktum är det lätt att förstå hur mycket mer utsatta andra folk varit för satans illgärningar och irrläror.

Det som står om detta i katekesen finner jag mycket väl formulerat och i sin helhet ytterst trovärdigt. Jag vill också uppmuntra till att följa länkarna och läsa de relaterade avsnitten, för att få en fördjupad förståelse för helheten och varje paragrafs kontext. Så här står det i katekesen om Kyrkan och de icke-kristna:


Kyrkan och de icke-kristna

839 ”Slutligen, de som ännu inte har tagit emot evangeliet är av olika skäl förbundna med Guds folk:”[69] Kyrkans förbindelse med det judiska folket. Kyrkan, Guds folk i det Nya förbundet, upptäcker i det att hon tränger in i sitt eget mysterium, sina band med det judiska folket,[70] ”som Gud först talade till”.[71] Till skillnad från de andra icke-kristna religionerna är den judiska tron redan svar på Guds uppenbarelse i det Gamla förbundet. Det är det judiska folket ”som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa” (Rom 9:4-5), ty ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (Rom 11:29). [856; 63; 147]

840 Då man för övrigt ser på framtiden strävar det Gamla förbundets folk och Guds nya folk fram mot likartade mål: de väntar på Messias ankomst (eller återkomst). Men på den ena sidan väntar man på den korsfäste och uppståndne Messias återkomst, han som erkänns som Herre och Guds Son, på den andra väntar man på Messias ankomst vid tidens slut – och dennes drag är inte kända. Det är en väntan som också innebär okunnighet om eller missförstånd av Kristus Jesus. [674; 597]

841 Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”[72]

842 Kyrkans band till de icke-kristna religionerna består framför allt av människosläktets gemensamma ursprung och mål: [360]

Alla folk utgör ju en enda gemenskap, de har ett och samma ursprung, eftersom Gud lät hela människosläktet bosätta sig överallt på jordens yta; de har också ett och samma slutmål, Gud, vars försyn, nådebevis och frälsningsbeslut omfattar alla, till dess de utvalda förenas i den heliga Staden.[73]

843 Kyrkan erkänner att man i de andra religionerna söker en okänd Gud ”i skuggor och bilder”. Han är ändå nära, eftersom det är han som åt alla ger liv, ande och allt annat eftersom han vill att alla människor skall bli frälsta. Så betraktar kyrkan allt gott och sant som finns i de andra religionerna ”som en förberedelse till evangeliet och en gåva från den som upplyser varje människa så att hon till slut skall ha liv”.[74] [28; 856]

844 Men i sitt religiösa liv uppvisar människor också gränser och misstag som vanställer Guds bild i dem: [29]

Människor har ofta blivit bedragna av den Onde och farit vilse i sina tankar, de har bytt ut Guds sanning mot lögnen och tjänat det skapade mer än Skaparen. Eller också har de utsatts för den yttersta förtvivlan när de har levat och dött utan Gud i denna världen.[75]

845 För att återförena sina barn som synden splittrat och fört vilse har Fadern velat kalla samman hela mänskligheten till sin Sons kyrka. Kyrkan är den ort där mänskligheten skall återfinna sin enhet och sin frälsning. Hon är ”den försonade världen”.[76] Hon är skeppet som ”styr väl i denna världen för den helige Andes vind, som blåser upp seglet till full storlek på masten, Kristi kors”[77] enligt en annan bild som kyrkofäderna tyckte om; hon framställs som Noas ark, som ensam ger räddning från syndafloden.[78] [30; 953; 1219]

Hur ser ni andra på dessa tankar? Är det ytterst stötande, eller låter det rimligt? Vad är en rimlig tolkning av Pauli ord till grekerna och vilka paralleller kan vi dra i vår egen tid?

Allt gott!

torsdag 11 oktober 2007

90 år sedan solundret i Fatima


På lördag, den 13 oktober, är det 90 år sedan solundret i Fatima inträffade. Eftersom det är många som inte känner till solundret och uppenbarelserna i Fatima, så skall jag ge en kort introduktion. Den intresserade hänvisar jag till Wikipedia mfl källor: Vår fru av Fatima, Solundret.

Uppenbarelserna i Fatima inträffade fortlöpande under 1917. Jungfru Maria visade sig för tre fattiga barn som var ute och vallade familjernas småboskap i bergen. Maria berättade att det skulle ske ett mirakel som skulle "få alla att tro" den 13e oktober. Detta sade hon till barnen vid ett flertal tillfällen, den 13e juli, den 19e augusti och den 13e september.

Den 13e oktober samlades en stor skara människor vid Cova da Iria-fälten nära Fatima, där barnen första gången sett Maria och där hon sagt att hon skulle visa sig. Uppskattningarna om antal närvarande varierar men sträcker sig från 30 000-40 000 och ändå upp till 100 000. De flesta uppskattningar har landat omkring 75 000-80 000 människor. Under hela förmiddagen öste regnet ner och fälten hade förvandlats till en enda lervälling. Alla människorna var genomblöta. Klockan blev 12 och det fortsatte bara att regna. Det gick ytterligare en ganska lång stund och folk började bli rätt irriterade. Sedan inträffade det som har kommit att kallas för solundret i Fatima. Molntäcket sprack upp och solen visade sig. Sedan började solen bete sig på ett högst onormalt och oförutsägbart sätt. Nedan ges ett par vittnesskilldringar av händelsen. Jag tänker inte försöka sätta mina egna ord på en händelse som jag enbart läst om. Enligt många vittnen blev marken och alla som tidigare hade varit helt blöta efter flera timmars regn fullständigt torra under den korta stund som händelsen varade.

Händelsen bevittnades av många tusen människor från alla skikt i samhället. Både troende och icke-troende har bekräftat att de sett händelsen. En av dem som skrivit mest om händelserna är John De Marchi. Nedan följer ett antal vittnesskilldringar från händelsen (utdrag från Wikipedia)

* "Before the astonished eyes of the crowd, whose aspect was biblical as they stood bare-headed, eagerly searching the sky, the sun trembled, made sudden incredible movements outside all cosmic laws — the sun 'danced' according to the typical expression of the people." ― Avelino de Almeida, writing for O Século (Portugal's most widely-circulated and influential newspaper, which was pro-government and anti-clerical at the time Almeida's previous articles had been to satirize the previously reported events at Fatima). However, Almeida had not abandoned the Catholic faith.

* "The sun, at one moment surrounded with scarlet flame, at another aureoled in yellow and deep purple, seemed to be in an exceeding fast and whirling movement, at times appearing to be loosened from the sky and to be approaching the earth, strongly radiating heat." ― Dr. Domingos Pinto Coelho, writing for the newspaper Ordem.

* "…The silver sun, enveloped in the same gauzy grey light, was seen to whirl and turn in the circle of broken clouds… The light turned a beautiful blue, as if it had come through the stained-glass windows of a cathedral, and spread itself over the people who knelt with outstretched hands… people wept and prayed with uncovered heads, in the presence of a miracle they had awaited. The seconds seemed like hours, so vivid were they." ― Reporter for the Lisbon newspaper O Dia.

* "The sun's disc did not remain immobile. This was not the sparkling of a heavenly body, for it spun round on itself in a mad whirl, when suddenly a clamor was heard from all the people. The sun, whirling, seemed to loosen itself from the firmament and advance threateningly upon the earth as if to crush us with its huge fiery weight. The sensation during those moments was terrible." ― Dr. Almeida Garrett, Professor of Natural Sciences at Coimbra University.

* "As if like a bolt from the blue, the clouds were wrenched apart, and the sun at its zenith appeared in all its splendor. It began to revolve vertiginously on its axis, like the most magnificent firewheel that could be imagined, taking on all the colors of the rainbow and sending forth multi-colored flashes of light, producing the most astounding effect. This sublime and incomparable spectacle, which was repeated three distinct times, lasted for about ten minutes. The immense multitude, overcome by the evidence of such a tremendous prodigy, threw themselves on their knees." ― Dr. Formigão, a professor at the seminary at Santarem, and a priest.

* "I feel incapable of describing what I saw. I looked fixedly at the sun, which seemed pale and did not hurt my eyes. Looking like a ball of snow, revolving on itself, it suddenly seemed to come down in a zig-zag, menacing the earth. Terrified, I ran and hid myself among the people, who were weeping and expecting the end of the world at any moment." ― Rev. Joaquim Lourenco, describing his boyhood experience in Alburitel, eighteen kilometers from Fatima.

* "On that day of October 13, 1917, without remembering the predictions of the children, I was enchanted by a remarkable spectacle in the sky of a kind I had never seen before. I saw it from this veranda…” ― Portuguese poet Afonso Lopes Vieira.

Naturligtvis är det många skeptiker som försökt att ge en förklaring till vad som hände och varför. Det går knappast att förneka att dessa tusentals människor sett något, särskilt inte som vittnesskilldringarna inte är helt samstämmiga, vilket är ett känt vittnespsykologiskt fenomen. Oavsett om det går att förklara fenomenet eller ej, så kan vi inte förklara hur tre helt outbildade herdebarn kunde tala om tid och plats för en sådan händelse, som den dåvarande vetenskapen inte var kapabel att förutse.

Imorgon vid lunchtid är det alltså exakt 90 år sedan denna händelse bevittnades av många tusen människor.

I sig är denna händelse naturligtvis inte lika intressant som själva uppenbarelsen, de profetior som Maria gav och de hemligheter som hon anförtrodde barnen. Men det får jag skriva mer om någon annan gång.

I Kristus - med Maria