Frälsningsläran, var den punkt där reformationen började och därför vill jag börja avrunda just där. Faktum är att denna dogmatiska strid var den strid, vilket hela det lutherska “kyrkoprojekt” stod och föll med (”articulus stantis et cadentis ecclesiae”).
I mångt och mycket var detta en onödig strid och är en onödig strid. Se den av LVF utgivna; Gemensam deklaration av rättfärdiggörelseläran från 1995. Det konstiga är att när då denna stridsfråga är löst, vilket startade reformationen, hävdar många ledande protestanter att det inte går att vrida klockan tillbaka och underordna sig läroämbetet i andra lärofrågor. Dessa ledare vill ha kvar sin egna ämbetssyn eller sakramentsteologi. Jag hörde själv diskussionerna på högsta nivå i dessa frågor, när rättfärdiggörelsedokumentet 1996 presenterades av bl.a. Fr Roelvink och Per-Erik Persson, ute i Stockholms stiftsgård. Det var riktigt, riktigt intressant och skrämmande... Kyrie eleison!
Idag är uppbrotten fler och fler, även om andra enhetssträvande strömningar också glädjande nog kan ses. Kristna börjar i Sverige få en mycket stor längtan efter enhet och rötter. Se t.ex. Jesusmanifestet och t.ex. i pingstpastorns HALLDORF:s böcker, tidningen Pilgrim samt ekumeniska firanden. Men tyvärr verkar protestantiska uppbrott också bli fler och fler. Splittring är en förbannelse, vars ursprung finns i ”splittraren” som på grekiska benämns ”diabolos”. Christie eleison! Herre, låt din enhetsskapande Ande snart föra oss samman. Vi behöver dig så desperat för att föra fler människor till den Sanna enhet som Kyrkan är!
Men ska det göras en snabb genomgång av ”Sola fide”, alltså ”tron allena”, så nämns den på ett ställe i NT. I Jak 2:24 fördöms ”tron allena” och därför är den nylutherska uppfinningen om att människan inte gör något mer än att tro obiblisk och mycket dålig teologi. Att endast tron saliggör är att överförenkla Luther och hela protestantismen. Tron är början på den väg där vi får växa och bli ansvarsfulla fullvuxna samarbetspartners och bära frukt. Men det största felet som reformatorerna gjorde var - att i nominalistisk anda - separera rättfärdiggörelse från heliggörandet. Detta är i skarp kontrast till kristen tradition och hela Skriften. Kyrkans och Kyrkornas tro är att vi är, blir och kommer att vara frälsta av nåd och rättfärdiggjorda genom tro och gärningar. Detta var (och är) även luthersk lära och därför kan inte ”tron allena” i dess nuvarande lutherska tolkning vara kyrkosplittrande. Idag är alltså de flesta lutheraner och läroämbetet överens i denna lära. Båda bekänner att endast tron inte heliggör, utan gärningar behövs eftersom tron måste arbeta. Båda bekänner också att allt är nåd, vilket kyrkligheten alltid gjort. Det är Guds nåd som ger oss Kristus och Anden, med vårt samtycke, och ingjuter det övernaturliga livet i vår själ. Men allt är genommarinerat och ”hopkitat” av Guds kärlek. Kärleken är början, det som motiverar oss samt målet. När vi gör kärlekens gärningar är det Gud som verkar i oss genom sin kärlek. Den som lever i denna kärlek, lever i Gud och Gud i honom. Luthers stridsfråga är därmed löst och dörrarna till St Petruskyrkan är vidöppna. Men myterna finns kvar och därför behövs en kort genomgång av en av de mest uppslitande striden i kristenheten. Kyrie eleison!
torsdag 30 september 2010
KATOLSKT VS FARISEISM, redigerad
Det blåser i frikyrkan, ett korsdrag som leder mot Rom (Halldorf, Ekman) och ett tvärdrag som leder bort från Luther (i några avseende positivt) och till Jerusalem. Ofta kritiseras katolicismen för att vara antisemitisk och därför vänder man sig inte till Rom i sökandet efter rötterna. Se t.ex. här .
Antijudiskhet, vilket var motiverat utifrån religiösa motiv, har funnits i Kyrkans historia, alltså att man inte sett judendomen - eller fariseisk judendom - som en frälsningsväg. Dock har Kyrkan aldrig varit antisemitisk, alltså sett judarna som ohyra som ska utrotas. Att judeförföljelser ibland skett beror på att den folkliga pöbeln fått fritt spelrum. Antijudiskheten - eller polemik mot dåtidens judendom - finns redan i NT och blir intensivare när judendomen och kristendomen skiljs åt på 300-talet. Anledningen till NT:s negativa attityd till judarna var artonbönens införande i synagogans liturgi1, en NT:lig tendens att uppvärdera romarna samt besvikelse över att judarna inte konverterade i ännu större mängd. Läroämbetet har aldrig manat till judeförföljelser, även om några katoliker utfört sådana handlingar. Luther däremot uppmanade till sådant och detta blev grogrund för den senare fanatiska nazismen2.
Nostra Aetate 4 från 1965 säger;
”...Kyrkans frälsning hemlighetsfullt förebildats i det utvalda folkets uttåg ur träldomslandet. Därför kan Kyrkan inte glömma att hon fått Gamla Testamentets uppenbarelse genom detta folk, med vilket Gud i outsäglig barmhärtighet värdigats sluta det Gamla Förbundet, och att hon får näring från roten av det goda olivträd, där hedningarnas vilda olivgrenar är inympade. Kyrkan tror nämligen att Kristus, vår frid, genom korset har försonat judar och hedningar och i sig själv gjort de båda till ett.”...”Kyrkan fördömer alla förföljelser mot vilka människor det än må vara… beklagar hon djupt allt hat, alla förföljelser och antisemitiska manifestationer, i vilken tid och vilka personer de än må ha riktats mot judarna.”2
1 Tillkom förmodligen på 80-talet och bestod av 18 bönepunkter, t.ex. låt nasareerna (kristna) och kättarna… gå under ögonblickligen.
2 Vi får dock aldrig glömma att Kyrkan alltid sett fascismen (och kommunismen) som totalt oförenliga med kristen tro. Se redan ”Non abbiamo bisogno” 1922, ”Mit brennender sorg” 37 samt ”Divini Redemptoris” 38.
3 Andra Vatikankonciliet, Om religionsfriheten, s 14f
tisdag 28 september 2010
Svensk kristenhets största cirkus! redigerad
Då var det dags.
Årets kyrkopolitruker ska ut på parad. Inte pride, utan SveK:s egen demokratiska "cirkus". Inga mörkermän kommer att kastas åt lejonen; utan man går lite mer civiliserat tillväga; utköpning, förtal och utfrysning.
Motioner handlar om att odöpta att kunna ta emot nattvarden; om vårdat språk bland deltagarna (inte säga som ifjol: kärlek är att k..... någon i r....) och alkoholfritt vin.
Man hoppas att det inte blir värre än förra året, som måste varit ett lågvattenmärke i Svensk kyrkohistoria. Samtliga "systerkyrkor" till SvK har i princip fördömt hennes tilltag. Ur katolsk synvinkel kan bara konstateras att det inte går att bedriva ekumenik med en Kyrka som ena dagen gör ekumeniska uttalanden i en katolsk anda och nästa dag bryter sönder kristen lära...
Kyrie eleison! Christe eleison! Kyrie eleison!
Läs här, Läs här och Läs där och igårdagen
Årets kyrkopolitruker ska ut på parad. Inte pride, utan SveK:s egen demokratiska "cirkus". Inga mörkermän kommer att kastas åt lejonen; utan man går lite mer civiliserat tillväga; utköpning, förtal och utfrysning.
Motioner handlar om att odöpta att kunna ta emot nattvarden; om vårdat språk bland deltagarna (inte säga som ifjol: kärlek är att k..... någon i r....) och alkoholfritt vin.
Man hoppas att det inte blir värre än förra året, som måste varit ett lågvattenmärke i Svensk kyrkohistoria. Samtliga "systerkyrkor" till SvK har i princip fördömt hennes tilltag. Ur katolsk synvinkel kan bara konstateras att det inte går att bedriva ekumenik med en Kyrka som ena dagen gör ekumeniska uttalanden i en katolsk anda och nästa dag bryter sönder kristen lära...
Kyrie eleison! Christe eleison! Kyrie eleison!
Läs här, Läs här och Läs där och igårdagen
måndag 27 september 2010
MARIAS UPPTAGELSES HISTORIA
”Marias upptagelse” kommer i kyrkofädernas skrifter sist av alla (maria)dogmer. Upptagelsen är bara en konsekvens av ”syndfriheten” och är även en del av luthersk tro, se CA 3 och Apol 21, s246. Detta avsnitt är det enda i hela boken som jag citerar några lite märkliga källor, då inga kyrkofäder före 300-talet berör frågan. De nedan citerade författarna har inget större officiellt värde eller kyrklig autencitet, utan är endast ett sätt att visa att tron på upptagelsen fanns tidigt. Marias upptagelse var, trots en urkyrklig tystnad i skrift, en dogm spridd i den tidiga Kyrkan och firades liturgiskt bevisligen sedan 500-talet med universiell feststatus på 700-talet. Det kanske främsta argumentet för dogmen är kanske inte det som finns, utan det som saknas. Ingen mariansk relik finns bevarad1, vilket är mycket anmärkningsvärt i en relikstinn miljö som annars inte alltid var nogräknad. Aldrig har någon tagit fram kvarlevor från Maria, när många bibliska personer använts så. Är inte detta märkligt? Märkligt är också att endast sex av världens biskopar motsatte sig dogmatisering av Marie upptagelse. Motståndet har aldrig varit starkt varken i öst eller väst samt ej heller under eller strax efter reformationen.
St GREGORIUS av Neocesarea (205-~275) även kallad - “Thaumatourgos” – mirakelgöraren, blev kristen och biskop 240 efter Origenes påverkan. I hans 3 bebådelsepredikningar framställs Maria som fläckfri och äras mycket högt. I slutet av den andra predikan nämns Maria som varande i himlen;
Du [Maria, min anm.] skiner som det klaraste ljus vid den högsta platsen i förnuftets kungarike; där Fadern – som är utan början och vars kraft överskuggade dig – är förhärligad; och där din Son tillbedes…Tillsammans med dig, anse oss värdiga att bli delaktiga av din fullkomliga nåd genom Jesus Kristus vår Herre: som tillsammans med den helige Anden, tillhör Faderns ära, nu, alltid och i evigheters evighet. Amen!
PSEUDO-MELITO skriver omkring år 300 e.Kr., i De Transitu Virginis 16:2–17; “Därför må det genom din nåds kraft…du som har besegrat döden, och regerar i ära, du skulle uppväcka din Moders kropp och ta henne med dig jublande till himlen. Då sa frälsaren; ‘Ske din vilja’”.
St EPIFANUS av Salamis på Cypern skriver år 374 i Panacea 79:11, där han nämner himmelsfärden och kopplar Upp 12 mycket tydligt med Maria; “Antag att hon dog en naturlig död. I så fall somnade hon in i ära och gick hädan i renhet och fick sin jungfruliga krona. Och antag att hon föll för svärdet, enligt Simons profetia. Då är hennes ära med martyrerna, för genom henna lystes världen upp av det gudomliga ljuset. Då är hennes heliga kropp i den fullständiga lyckan. Och antag att hon lämnade världen, utan att dö, eftersom Gud kan göra vad Han vill. Då blev hon helt enkelt upptagen till den eviga äran.” ”
St JOHANNES Teologen” sägs stå bakom De Obitu S. Dominae från 300-talet; “Och från den tiden framåt visste alla, att den obefläckade och ädla kroppen upptogs till paradiset.”
St GREGORIUS av Neocesarea (205-~275) även kallad - “Thaumatourgos” – mirakelgöraren, blev kristen och biskop 240 efter Origenes påverkan. I hans 3 bebådelsepredikningar framställs Maria som fläckfri och äras mycket högt. I slutet av den andra predikan nämns Maria som varande i himlen;
Du [Maria, min anm.] skiner som det klaraste ljus vid den högsta platsen i förnuftets kungarike; där Fadern – som är utan början och vars kraft överskuggade dig – är förhärligad; och där din Son tillbedes…Tillsammans med dig, anse oss värdiga att bli delaktiga av din fullkomliga nåd genom Jesus Kristus vår Herre: som tillsammans med den helige Anden, tillhör Faderns ära, nu, alltid och i evigheters evighet. Amen!
PSEUDO-MELITO skriver omkring år 300 e.Kr., i De Transitu Virginis 16:2–17; “Därför må det genom din nåds kraft…du som har besegrat döden, och regerar i ära, du skulle uppväcka din Moders kropp och ta henne med dig jublande till himlen. Då sa frälsaren; ‘Ske din vilja’”.
St EPIFANUS av Salamis på Cypern skriver år 374 i Panacea 79:11, där han nämner himmelsfärden och kopplar Upp 12 mycket tydligt med Maria; “Antag att hon dog en naturlig död. I så fall somnade hon in i ära och gick hädan i renhet och fick sin jungfruliga krona. Och antag att hon föll för svärdet, enligt Simons profetia. Då är hennes ära med martyrerna, för genom henna lystes världen upp av det gudomliga ljuset. Då är hennes heliga kropp i den fullständiga lyckan. Och antag att hon lämnade världen, utan att dö, eftersom Gud kan göra vad Han vill. Då blev hon helt enkelt upptagen till den eviga äran.” ”
St JOHANNES Teologen” sägs stå bakom De Obitu S. Dominae från 300-talet; “Och från den tiden framåt visste alla, att den obefläckade och ädla kroppen upptogs till paradiset.”
69. KVINNAN ÄR INTE MARIA
INVÄNDNING: Den nya förbundsarken är inte Maria. Kvinnan är endast en symbol för Kyrkan (eller Israel).
SVAR: Om någon absolut inte vill koppla ihop Maria med denna kvinna, i Upp 11-12, så fås svar utifrån hur du ropar. Att hävda att det inte handlar om en person är omöjligt om kvinnan är havande och föder Kristus (Upp 12:5). Dessutom verkar det svårt att inte koppla ihop Upp 11-12 med 1 Mos 3. I begynnelsen finns en orm (nahash) vilken återkommer - som orm och drake - i t.ex. Jes 27:1, samt som en drake i Upp 12. I begynnelsen finns också en kvinna och en son. Att dessa personer finns där - i begynnelsen och i änden - bör betyda att den personliga individuella tolkningen bör vara mest trolig. Till sist finns det inget skäl till att arken1 i kapitel 11 och 12 skulle kunna betyda både Kyrkan (+Israel) och Maria. Maria är ju även Kyrkans moder. Skriften innehåller ofta flera perspektiv samtidigt, vilket inte bör bortrationaliseras. Vem är Sions största dotter och Kyrkans första och största Moder?
1 Även i Ps 132:8; ”Kom, Herre, till din viloplats, du och din mäktiga ark.”, nämns arken tillsammans med Gud, vilket pekar på att de finns i varandras närhet i himlen. Se också Ps 45:10.
SVAR: Om någon absolut inte vill koppla ihop Maria med denna kvinna, i Upp 11-12, så fås svar utifrån hur du ropar. Att hävda att det inte handlar om en person är omöjligt om kvinnan är havande och föder Kristus (Upp 12:5). Dessutom verkar det svårt att inte koppla ihop Upp 11-12 med 1 Mos 3. I begynnelsen finns en orm (nahash) vilken återkommer - som orm och drake - i t.ex. Jes 27:1, samt som en drake i Upp 12. I begynnelsen finns också en kvinna och en son. Att dessa personer finns där - i begynnelsen och i änden - bör betyda att den personliga individuella tolkningen bör vara mest trolig. Till sist finns det inget skäl till att arken1 i kapitel 11 och 12 skulle kunna betyda både Kyrkan (+Israel) och Maria. Maria är ju även Kyrkans moder. Skriften innehåller ofta flera perspektiv samtidigt, vilket inte bör bortrationaliseras. Vem är Sions största dotter och Kyrkans första och största Moder?
1 Även i Ps 132:8; ”Kom, Herre, till din viloplats, du och din mäktiga ark.”, nämns arken tillsammans med Gud, vilket pekar på att de finns i varandras närhet i himlen. Se också Ps 45:10.
MARIAS UPPTAGELSE
lk 199; KKK 966 och 974 sammanfattade; Maria blev med kropp och själ upptagen till himlen. Maria upptagelse har historiskt sett ingått och ingår i de flesta Kyrkornas tro och liturgi och dogmatiserades 19501.
KUNGAMODERN OCH UPPTAGELSE I GT
En viktig bakgrund till himladrottningens särställning är den position Israels kungamoder hade i gamla testamentet. Drottningmodern (”Gebira”) har en oerhört betydelsefull position i hela den antika världen och i de flesta kungliga ”exotiska” kulturer än idag. Se i Skriften i Höga Visan 3:11; ”kom Sions döttrar, skåda kung Salomo och kronor hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans glädjedag.”. Och Jer 13:18 ”Säg till kungen och kungamodern: stig ner från er höga plats, ty den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.”. Se också 1 Kung 2:13ff; ”Tala med kung Salomo – dig avvisar han inte... Batseba kom in till kung Salomo för att tala om Adonia reste sig kungen och gick henne till mötes och hälsade henne vördnadsfullt...och lät ställa fram en stol åt kungamodern på sin högra sida.” Kungamodern kan alltså medla för folket. Se vidare i 1 Kung 11:1-3, som visar Kungamoderns roll och 1 Kung 15:13, där Kungamodern berövas sin ställning. Se även 2 Kung 24:15 och Ords 31:1. För material om upptagelse, se Gen 5:24 (även Hebr 11:5), där Henoks upptagelse skildras och även 2 Kung 2:11, där det talas om Elias upptagande.2
HIMLADROTTNINGEN OCH UPPTAGELSE I NT
De kristna som menar att dogmen om Marie upptagelse är obibliskt, får problem i slutet av NT där St Johannes ser in i himlen. Förmodligen är detta samme man som står vid Jesu kors (se Joh 19:26-30) och till vilken Jesus säger; ”se din Moder”. Vidare säger här Jesus också till Maria; ”se din son”. Denne St Johannes var enligt traditionen alltså utvald att ta hand om Maria och han ser nu in i himlen där vi i Upp 11:19-12:2, 17 läser följande;
”…och Guds tempel i himlen öppnades och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och väldiga hagel. Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande...”…”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.”.
1 Efter andra världskrigets nedvärdering av människans och specifikt judinnors värde, kom påven – efter att alla tolvhundratrettiotvå östliga och västliga biskopar tillfrågats – att mer exakt definiera vad som hände judinnan Maria. Om Maria dog eller blev upptagen före sin död uttalar inte påven eller Kyrkan. Påven skriver i “Munificentissimus Deus” i ES2331-2333; “...genom vår Herres Jesu Kristi auktoritet, av de heliga apostlarna Petrus och Paulus och vår egen auktoritet uttalar, fastslår och definierar vi att detta dogma var uppenbarat av Gud, att den obefläckade Guds Moder, den eviga jungfrun Maria, efter att ha fullbordat sitt jordeliv, blev med kropp och själ upptagen till den himmelska härligheten.
2 Mose och Elia uppenbaras (Matt 17:3) när Jesus förhärligas i Matt 17:1-9. Detta visar att Mariauppenbarelser är möjliga... Hon är den förste fullkomligt kristne… (första skrivna vittnesbördet av en mariauppenbarelse är på 300-talet av GREGORIUS av Nyssa Orat 24:10f)
KUNGAMODERN OCH UPPTAGELSE I GT
En viktig bakgrund till himladrottningens särställning är den position Israels kungamoder hade i gamla testamentet. Drottningmodern (”Gebira”) har en oerhört betydelsefull position i hela den antika världen och i de flesta kungliga ”exotiska” kulturer än idag. Se i Skriften i Höga Visan 3:11; ”kom Sions döttrar, skåda kung Salomo och kronor hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans glädjedag.”. Och Jer 13:18 ”Säg till kungen och kungamodern: stig ner från er höga plats, ty den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.”. Se också 1 Kung 2:13ff; ”Tala med kung Salomo – dig avvisar han inte... Batseba kom in till kung Salomo för att tala om Adonia reste sig kungen och gick henne till mötes och hälsade henne vördnadsfullt...och lät ställa fram en stol åt kungamodern på sin högra sida.” Kungamodern kan alltså medla för folket. Se vidare i 1 Kung 11:1-3, som visar Kungamoderns roll och 1 Kung 15:13, där Kungamodern berövas sin ställning. Se även 2 Kung 24:15 och Ords 31:1. För material om upptagelse, se Gen 5:24 (även Hebr 11:5), där Henoks upptagelse skildras och även 2 Kung 2:11, där det talas om Elias upptagande.2
HIMLADROTTNINGEN OCH UPPTAGELSE I NT
De kristna som menar att dogmen om Marie upptagelse är obibliskt, får problem i slutet av NT där St Johannes ser in i himlen. Förmodligen är detta samme man som står vid Jesu kors (se Joh 19:26-30) och till vilken Jesus säger; ”se din Moder”. Vidare säger här Jesus också till Maria; ”se din son”. Denne St Johannes var enligt traditionen alltså utvald att ta hand om Maria och han ser nu in i himlen där vi i Upp 11:19-12:2, 17 läser följande;
”…och Guds tempel i himlen öppnades och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och väldiga hagel. Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande...”…”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.”.
1 Efter andra världskrigets nedvärdering av människans och specifikt judinnors värde, kom påven – efter att alla tolvhundratrettiotvå östliga och västliga biskopar tillfrågats – att mer exakt definiera vad som hände judinnan Maria. Om Maria dog eller blev upptagen före sin död uttalar inte påven eller Kyrkan. Påven skriver i “Munificentissimus Deus” i ES2331-2333; “...genom vår Herres Jesu Kristi auktoritet, av de heliga apostlarna Petrus och Paulus och vår egen auktoritet uttalar, fastslår och definierar vi att detta dogma var uppenbarat av Gud, att den obefläckade Guds Moder, den eviga jungfrun Maria, efter att ha fullbordat sitt jordeliv, blev med kropp och själ upptagen till den himmelska härligheten.
2 Mose och Elia uppenbaras (Matt 17:3) när Jesus förhärligas i Matt 17:1-9. Detta visar att Mariauppenbarelser är möjliga... Hon är den förste fullkomligt kristne… (första skrivna vittnesbördet av en mariauppenbarelse är på 300-talet av GREGORIUS av Nyssa Orat 24:10f)
68. MARIE UPPTAGELSE ÄR OBIBLISK
INVÄNDNING: Dogmen om Maria upptagelse har inget bibliskt stöd.
SVAR: Upptagelsen är egentligen bara är en konsekvens av den syndfria avelsen. Om en människa lever syndfritt, så drabbar inte döden denna människa, se t.ex. 1 Mos 3:19; Ps 16:10 och Rom 5:12. Gud lyfte alltså Maria med själ och kropp upp till sin eviga boning. Utöver bakgrunden med ”den syndfria avelsen” betyder det även något att Marias Son var universums och judarnas Konung. Upptagelser är vidare möjliga och bibliska, därför att det finns sådana händelser i GT och 2 Kor 12:2-4 där St Paulus himlafärd skildras. Hur kan denna dogm då vara obibliskt?
SVAR: Upptagelsen är egentligen bara är en konsekvens av den syndfria avelsen. Om en människa lever syndfritt, så drabbar inte döden denna människa, se t.ex. 1 Mos 3:19; Ps 16:10 och Rom 5:12. Gud lyfte alltså Maria med själ och kropp upp till sin eviga boning. Utöver bakgrunden med ”den syndfria avelsen” betyder det även något att Marias Son var universums och judarnas Konung. Upptagelser är vidare möjliga och bibliska, därför att det finns sådana händelser i GT och 2 Kor 12:2-4 där St Paulus himlafärd skildras. Hur kan denna dogm då vara obibliskt?
67. ENDAST GUD GER NÅD
INVÄNDNING: Gud är den ende exklusiva medlaren utifrån 1 Tim 2:5 och Maria kan därför inte vara nådeförmedlerska.
SVAR: 1 Tim 2:5; ”…en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus.” kan inte tolkas så exkluderande. Versen står för det första i närheten till andra kyrkliga verser, se vers 1 (citat nedan) och vers 4. För det andra är ordet för den ende inte det vanliga grekiska exklusiva ”monos” som används överallt annars i brevet, utan istället används ”heis”. Därmed är inte Gud ett avundsjukt purket väsen, som inte vill släppa från sig något av sina förmedlingsuppdrag. För det tredje är Gud all nåds källa och den enda som förmedlar sin nåd, men Han använder alltid människor i sitt verk. Gud ger och ger i överflöd. Han ger sig själv till mänskligheten och gör detta specifikt i en judinnas tonårssköte, där Gud tar mänsklig form och föds som 100 % av Marias mänsklighet. För det fjärde finns det massor av fler exempel på att Gud inte förbjuder människan att utföra Hans verk (KKK 970). Är Gud motsatt mänsklig samverkan?
1 Tim 2 är inte exkluderande. När vi ber för andra är vi medlare, som i början av just 1 Tim 2; ”först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och åkallan för alla människor.”. Kristus är här modellen och vi medverkar i Hans verk. Skulle din pappa bli upprörd om du frågade om han kunde be för dig, och därmed inte gick direkt till Gud? Vidare är Gud skapare av allt, men många människor får ändå vara hans medskapare i fortplantningsprocessen. Kristus är vidare ende medlaren, men använder ärkeängeln Gabriel till att förmedla Guds budskap. Jesus är också den store Herden, se Joh 10:11ff; och han delegerar ändå St Petrus att vara herde i Joh 21:15ff. Jesus är även översteprästen, ändå är vi alla kallade att dela det allmänna prästerskapet, se 1 Petr 2:5ff och Upp 1:6. Jesus är på samma sätt Domare, Kung, Profet, Syndaförlåtare mm och vi får ändå vara delaktiga i att utföra dessa uppdrag, se t.ex. Matt 28:19f; Joh 14:12; ”den som tror på mig han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.”; 15:4, 12f; 20:23 och 1 Kor 3:9; ”Vi är ju Guds medhjälpare”. Marias nådeförmedling innebär inget annat än att förmedla Guds nåd och vara delaktig i Guds verk. Detta p.g.a. att Jesus och Guds Moder inte kan skiljas åt. Maria pekar alltid mot Kristus, se Joh 2:5. Mariafromheten skymmer inte Kristus i Kyrkan eller hos Kyrkorna. Var inte rädda för henne, inte ens om hon skulle förmedla nåd, vilket dock ännu inte är kyrklig dogma!
SVAR: 1 Tim 2:5; ”…en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus.” kan inte tolkas så exkluderande. Versen står för det första i närheten till andra kyrkliga verser, se vers 1 (citat nedan) och vers 4. För det andra är ordet för den ende inte det vanliga grekiska exklusiva ”monos” som används överallt annars i brevet, utan istället används ”heis”. Därmed är inte Gud ett avundsjukt purket väsen, som inte vill släppa från sig något av sina förmedlingsuppdrag. För det tredje är Gud all nåds källa och den enda som förmedlar sin nåd, men Han använder alltid människor i sitt verk. Gud ger och ger i överflöd. Han ger sig själv till mänskligheten och gör detta specifikt i en judinnas tonårssköte, där Gud tar mänsklig form och föds som 100 % av Marias mänsklighet. För det fjärde finns det massor av fler exempel på att Gud inte förbjuder människan att utföra Hans verk (KKK 970). Är Gud motsatt mänsklig samverkan?
1 Tim 2 är inte exkluderande. När vi ber för andra är vi medlare, som i början av just 1 Tim 2; ”först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och åkallan för alla människor.”. Kristus är här modellen och vi medverkar i Hans verk. Skulle din pappa bli upprörd om du frågade om han kunde be för dig, och därmed inte gick direkt till Gud? Vidare är Gud skapare av allt, men många människor får ändå vara hans medskapare i fortplantningsprocessen. Kristus är vidare ende medlaren, men använder ärkeängeln Gabriel till att förmedla Guds budskap. Jesus är också den store Herden, se Joh 10:11ff; och han delegerar ändå St Petrus att vara herde i Joh 21:15ff. Jesus är även översteprästen, ändå är vi alla kallade att dela det allmänna prästerskapet, se 1 Petr 2:5ff och Upp 1:6. Jesus är på samma sätt Domare, Kung, Profet, Syndaförlåtare mm och vi får ändå vara delaktiga i att utföra dessa uppdrag, se t.ex. Matt 28:19f; Joh 14:12; ”den som tror på mig han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.”; 15:4, 12f; 20:23 och 1 Kor 3:9; ”Vi är ju Guds medhjälpare”. Marias nådeförmedling innebär inget annat än att förmedla Guds nåd och vara delaktig i Guds verk. Detta p.g.a. att Jesus och Guds Moder inte kan skiljas åt. Maria pekar alltid mot Kristus, se Joh 2:5. Mariafromheten skymmer inte Kristus i Kyrkan eller hos Kyrkorna. Var inte rädda för henne, inte ens om hon skulle förmedla nåd, vilket dock ännu inte är kyrklig dogma!
MARIAS NÅDEFÖRMEDLING
lk 197; KKK 967-970 sammanfattade; Maria har sedan tidigt i Kyrkans historia uttryckts inneha en speciell roll i frälsningshistorien. Maria fortsätter sin modersroll, p.g.a. Kristi förtjänster och detta uppdrag vilar helt på Kristi förmedling och är helt beroende av Honom. Guds Moder tituleras förespråkerska, beskyddarinna, hjälpinna och nådeförmedlare.
Maria är en medlare mellan Gud och människa. Inte på ett sådant sätt att Kristus inte behövs, utan att Hans nåd får kanaliseras genom henne; se Joh 19:26f. Gud använder människor och Guds Moder belyser Kristus på ett unikt sätt. I fjärde budet står att vi skall lyda och vörda föräldrarna. Vad innebär det om Maria var en verklig Moder till Kristus? Ska inte vi efterfölja Kristus. Detta tål att mediteras över och det har kristna gjort genom hela historien. Det finns hos Maria ett kvinnligt frälsningsperspektiv, i förening med sin Son, och det är därför som otaliga kyrkofäder och officiella kyrkliga dokument kallar henne; ”advocata”, ”mediatrix”, ”coredemtrix” och nådeförmedlerska.
NÅDEFÖRMEDLINGENS BAKGRUND
Ingen person har varit Gud närmare än Maria och ingen har haft så mycket tid tillsammans med honom i himlen eller på jorden. Om Jesus var helt och fullt människa och jude innebär det att Han levde under den mosaiska lagen och de tio budorden. Om vi ska ”Imitatio Christi”, alltså efterlikna Kristus, bör vi också lyda fjärde budet och vörda och underordna oss Kristi föräldrar; Gud Fadern och GudsModern. Detta kan låta vanvördigt, men jag menar naturligtvis inte att Gud Fadern och Maria hade ett fysiskt samliv. Men Kristus har en mänsklig Moder, som också är moder till personen Kristus. Och Ordet är den andra personen i gudomen. Maria har sagt JA före oss, för annars hade inte Gud blivit synlig i Kristus. Hon har också - enligt Kyrkans tro - sagt ett ja för oss. Därför är Maria intimt förenad med Kristus och Kristi frälsarverk och Maria och Jesus går inte att skilja åt. Hon kan inte skiljas från Gud vid; födelsen, första underverket, korset eller graven. Maria och Guds verk kan inte heller skiljas vid Kyrkans första pingst eller in i evigheten. Ingen kan skilja dem åt. Inte en Ärkebiskop, inte någon amerikansk T.V.-evangelist och inte ens om självaste Calvin skulle resa sig upp från de döda och protestera. Vad Gud har sammanfogat, kan ingen människa skilja åt. Redan i GT har kungamodern en mycket speciell roll och Maria förmedlar uppdrag i Luk 1:41 och Joh 2:3-5.
Maria är en medlare mellan Gud och människa. Inte på ett sådant sätt att Kristus inte behövs, utan att Hans nåd får kanaliseras genom henne; se Joh 19:26f. Gud använder människor och Guds Moder belyser Kristus på ett unikt sätt. I fjärde budet står att vi skall lyda och vörda föräldrarna. Vad innebär det om Maria var en verklig Moder till Kristus? Ska inte vi efterfölja Kristus. Detta tål att mediteras över och det har kristna gjort genom hela historien. Det finns hos Maria ett kvinnligt frälsningsperspektiv, i förening med sin Son, och det är därför som otaliga kyrkofäder och officiella kyrkliga dokument kallar henne; ”advocata”, ”mediatrix”, ”coredemtrix” och nådeförmedlerska.
NÅDEFÖRMEDLINGENS BAKGRUND
Ingen person har varit Gud närmare än Maria och ingen har haft så mycket tid tillsammans med honom i himlen eller på jorden. Om Jesus var helt och fullt människa och jude innebär det att Han levde under den mosaiska lagen och de tio budorden. Om vi ska ”Imitatio Christi”, alltså efterlikna Kristus, bör vi också lyda fjärde budet och vörda och underordna oss Kristi föräldrar; Gud Fadern och GudsModern. Detta kan låta vanvördigt, men jag menar naturligtvis inte att Gud Fadern och Maria hade ett fysiskt samliv. Men Kristus har en mänsklig Moder, som också är moder till personen Kristus. Och Ordet är den andra personen i gudomen. Maria har sagt JA före oss, för annars hade inte Gud blivit synlig i Kristus. Hon har också - enligt Kyrkans tro - sagt ett ja för oss. Därför är Maria intimt förenad med Kristus och Kristi frälsarverk och Maria och Jesus går inte att skilja åt. Hon kan inte skiljas från Gud vid; födelsen, första underverket, korset eller graven. Maria och Guds verk kan inte heller skiljas vid Kyrkans första pingst eller in i evigheten. Ingen kan skilja dem åt. Inte en Ärkebiskop, inte någon amerikansk T.V.-evangelist och inte ens om självaste Calvin skulle resa sig upp från de döda och protestera. Vad Gud har sammanfogat, kan ingen människa skilja åt. Redan i GT har kungamodern en mycket speciell roll och Maria förmedlar uppdrag i Luk 1:41 och Joh 2:3-5.
MARIAS MODERSKAP I HISTORIEN
St IRENAEUS av Lyon skriver på 180-talet i Adversus Haereses 5:19:1 (J256a) om Marias roll som förespråkare för Eva (citat i annan länk).
ORIGENES skriver i början av 200-talet i In Iohannis evangelium, preat. 6;
”Man måste ha modet att erkänna att dels evangelierna är det förnämsta i hela Skriften, dels att det förnämsta bland evangelierna är det enligt Johannes. Den som inte har lutat sitt huvud mot Jesu bröst och av honom mottagit Maria som sin egen mor kan inte förstå dess djupa innebörd.”
St AMBROSIUS av Milano skriver år 377 i De virginibus ad Marcellinam sororem suam libri tres 2:2:6 (J1325a) och 2:2:7;
“Marias liv bör vara din bild för jungfrulighet. Hennes liv är en spegel som reflekterar kyskhetens och dygdens ansikte. Där finner du en modell för ditt eget liv...vilket visar vad som behöver förbättras, vad som skall efterliknas och vad som skall hållas fast vid.”
“Den första saken som gör att lärandet fattar eld och glöder, är lärarens storhet. Vilket exempel [att lära genom sitt exempel, min anm.] är större än Guds Moder? Vad är mer ärofullt, än henne som Äran själv valde? Vad mer kyskt än hon, som bar en kropp utan kontakt med en annan kropp? Varför skulle jag tala om hennes andra dygder?” ”Hon var jungfru inte bara i kroppslig utan också i andlig bemärkelse. Aldrig svek hon sitt rena sinnelag med någon listig undanflykt. Hon hade ett ödmjukt hjärta, hennes tal var allvarligt, hon var förståndig, fåmäld, ivrig att läsa och satte inte sitt hopp till osäkra rikedomar utan till de fattigas böner; hon var flitig och blygsam i sitt tal och hon sökte vägledning mer hos Gud än hos människor. Hon förolämpade ingen utan ville alla väl. Hon reste sig för dem som var äldre, hon avundades inte sina jämnåriga, hon undvek skryt, följde förnuftet och älskade dygden. Har hon någonsin sårat sina föräldrar ens med en blick? Har hon någonsin varit oense med sin familj? Har hon någonsin visat föraktade för den ringe? Har hon skrattat åt den svage? Har hon undvikt den behövande?...”
St ATHANASIOS av Alexandria trodde att Maria var ett föredöme för fullkomlighet, se De Virginitate 255;
“De heliga Skrifterna instruerar oss och Marias liv, Guds Moder, som framstår som ett fullkomlighetens ideal och grundformen för det himmelska livet.”
St AUGUSTINUS skriver år 401 i De sancta virginitate 6:6 (J1644, se även Predikan 188:4; 191:4 och 192:2);
“Denna ende kvinna är både moder och jungfru, inte bara andligen, men också kroppsligen.” ”Hon är andlig moder, inte av frälsaren, ty till honom är hon snarare andlig dotter. Hon är i själva verket moder även till hans lemmar...eftersom hon [vid bebådelsen] i kärlek samverkade till födelsen av de troende, som är lemmarna i den kropp vars huvud han är." (från Tolkning och retorik, s172f) ”I kroppen, är hon verkligen Moder till detta huvud.”
ORIGENES skriver i början av 200-talet i In Iohannis evangelium, preat. 6;
”Man måste ha modet att erkänna att dels evangelierna är det förnämsta i hela Skriften, dels att det förnämsta bland evangelierna är det enligt Johannes. Den som inte har lutat sitt huvud mot Jesu bröst och av honom mottagit Maria som sin egen mor kan inte förstå dess djupa innebörd.”
St AMBROSIUS av Milano skriver år 377 i De virginibus ad Marcellinam sororem suam libri tres 2:2:6 (J1325a) och 2:2:7;
“Marias liv bör vara din bild för jungfrulighet. Hennes liv är en spegel som reflekterar kyskhetens och dygdens ansikte. Där finner du en modell för ditt eget liv...vilket visar vad som behöver förbättras, vad som skall efterliknas och vad som skall hållas fast vid.”
“Den första saken som gör att lärandet fattar eld och glöder, är lärarens storhet. Vilket exempel [att lära genom sitt exempel, min anm.] är större än Guds Moder? Vad är mer ärofullt, än henne som Äran själv valde? Vad mer kyskt än hon, som bar en kropp utan kontakt med en annan kropp? Varför skulle jag tala om hennes andra dygder?” ”Hon var jungfru inte bara i kroppslig utan också i andlig bemärkelse. Aldrig svek hon sitt rena sinnelag med någon listig undanflykt. Hon hade ett ödmjukt hjärta, hennes tal var allvarligt, hon var förståndig, fåmäld, ivrig att läsa och satte inte sitt hopp till osäkra rikedomar utan till de fattigas böner; hon var flitig och blygsam i sitt tal och hon sökte vägledning mer hos Gud än hos människor. Hon förolämpade ingen utan ville alla väl. Hon reste sig för dem som var äldre, hon avundades inte sina jämnåriga, hon undvek skryt, följde förnuftet och älskade dygden. Har hon någonsin sårat sina föräldrar ens med en blick? Har hon någonsin varit oense med sin familj? Har hon någonsin visat föraktade för den ringe? Har hon skrattat åt den svage? Har hon undvikt den behövande?...”
St ATHANASIOS av Alexandria trodde att Maria var ett föredöme för fullkomlighet, se De Virginitate 255;
“De heliga Skrifterna instruerar oss och Marias liv, Guds Moder, som framstår som ett fullkomlighetens ideal och grundformen för det himmelska livet.”
St AUGUSTINUS skriver år 401 i De sancta virginitate 6:6 (J1644, se även Predikan 188:4; 191:4 och 192:2);
“Denna ende kvinna är både moder och jungfru, inte bara andligen, men också kroppsligen.” ”Hon är andlig moder, inte av frälsaren, ty till honom är hon snarare andlig dotter. Hon är i själva verket moder även till hans lemmar...eftersom hon [vid bebådelsen] i kärlek samverkade till födelsen av de troende, som är lemmarna i den kropp vars huvud han är." (från Tolkning och retorik, s172f) ”I kroppen, är hon verkligen Moder till detta huvud.”
66. RABBLANDE ROSENKRANS
INVÄNDNING: Att be rosenkransen är att rabbla meningslösa fraser, se Matt 6:7; ”…när ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.”.
SVAR: Men rosenkransen är inte meningslöst ordrabblande, som kanske zenbuddismen eller indiska mantran kan tyckas vara, utan denna böneform är en samling bibliska texter. Hela böneformen, i dess 4 mysterium som bedjaren mediterar över, är en sammanfattning av evangeliet. Framför allt är den en kristologisk meditation, med Marias ögon. Detta är vad Maria vill; att peka på Sonen. Hur skulle du själv utveckla en spiritualitet omkring Luk 1:48; ”Alla släkten skall prisa mig salig”? Och om du absolut inte vill meditera över Luk1:48, vad säger det om din syn på Kristus, Gudsmodern, Skriften, katekesen (lk 198, 353, 562-563, 567) och Kyrkan?
SVAR: Men rosenkransen är inte meningslöst ordrabblande, som kanske zenbuddismen eller indiska mantran kan tyckas vara, utan denna böneform är en samling bibliska texter. Hela böneformen, i dess 4 mysterium som bedjaren mediterar över, är en sammanfattning av evangeliet. Framför allt är den en kristologisk meditation, med Marias ögon. Detta är vad Maria vill; att peka på Sonen. Hur skulle du själv utveckla en spiritualitet omkring Luk 1:48; ”Alla släkten skall prisa mig salig”? Och om du absolut inte vill meditera över Luk1:48, vad säger det om din syn på Kristus, Gudsmodern, Skriften, katekesen (lk 198, 353, 562-563, 567) och Kyrkan?
MARIASPIRITUALITET, inledning
INLEDNING MARIOLOGISK SPIRITUALITET
Förutsättningarna för följande avsnitt är de tidigare avsnitten om Maria. Att Guds Moder hade en speciell jungfrulig nåderik relationsmässig fullhet med Gud och sade JA fullt ut är bakgrund till Mariaspiritualiteten, som till vissa delar är teologiska överkurser1. Men all Mariaspiritualitet grundas i Guds nåd som gett henne helighet, vilket gör henne till Kyrkans förebild eller dess urtyp. Moderskapet till Gud gör henne till Kyrkans moder och Marias ”fiat”2 är bakgrunden till hennes upptagelse. Anledningen till att vi vördar Maria är hennes Son, som vi dyrkar. Maria är en kvinna, som är svår att bli helt klar över.3 Hennes roll i frälsningshistorien har begrundats i 2000 år. Maria ger upphov till många meditationsämnen. Jag personligen vördar hellre Guds Moder än att ge mig in i modern kändiskult.
I Skriften sägs Maria vara full av nåd och alla släkten skall prisa henne salig och vår Herres moder är mer ”välsignad” (= makarios) än andra kvinnor (se Luk 1:28, 30, 41-43, 484). Vidare så förmedlade Maria Guds uppenbarelse i Luk 1:2 och 2:19 och Maria förmedlade människors trångmål till Jesus i Joh 2:3. Hon var dessutom en mycket from judinna, se Luk 2:27, 41. Hon var med överallt vid de viktiga händelserna t.ex. inkarnation, korsfästelsen, när Kyrkan grundas, den första pingsten osv. Skriftens hållning till Maria är korthuggen, men fylld av sprängstoff, även för oss ”de sista dagars heliga i Sverige”. Tänk bara på följande; att skaparen föddes av det skapade, att den onåbare blev ett hjälplöst barn utlämnat åt en ung judinna. Han den odödlige blev buren och vaggad av en dödlig. Kristus var Gud som ödmjukade sig och gjorde sig lägre. Hans Moder ödmjukade sig och blev genom Honom den kvinna som upphöjdes. Maria är vidare dotter till Honom som hon är moder till. Eller begrunda att den transcendente blev immanent och att den okroppslige blir kropp av Marias kropp. Idag kanske vi skulle kunna säga att hon gav hela genmassan och materien åt Gudomens andra person. Vidare blev den konungslige ett med den fattiga och landsflyktiga heliga familjen, eller tänk på att den högst upphöjde blev ett med den lilla ”föraktade judinnan”. Denna ”lilla oansenliga ogifta” tonårsflicka, blir Guds Moder till en ”Son utan fader”. Denna Son som fötts av evighet av en Fader, utan moder. Kristus fyllde helt Hans Moder, eftersom hon var utvald i evighet att bli den Moder som Han skulle hedra enligt fjärde budet. Eller begrunda att Frälsaren föddes av den enda redan frälsta (=helt räddad). Det allra Heligaste föds alltså av hon som genom Guds helighet, redan helgats och blivit helig. Meditera också över att den konungslige lagen bärs av en jungfrulig moder. Ordet inneslöts såsom budorden överskuggades av den helige Anden i arken. Begrunda också att den heliga jungfruns frukt innefattar allt det, vilket Evas sökande inte fann i den första frukten. Maria fann i sin frukt; njutning, skönhet och Gud själv. Eva fann i sin frukt; utstötning, nakenhet och fulhet.5 Uppslagen blir oräkneliga, när det mediteras över detta stora heliga mysterium. Varje tid har upptäckt nya dimensioner hos denna dotter Sion, därför Jungfruns livmoder innehöll hela världen och hon är därför ett helt mikrokosmos. Fortsätt gärna den meditationen, för detta mysterium kommer att fortsätta in i vår evighet. Den evighet som började med Moses och Elias upptagelse, och framför allt med Kristi himmelsfärd och Marie upptagelse. Guds främsta verk är upptagen till evighetens ljus med kropp och själ. Glöm inte bort att betrakta detta verk, för Skaparen har inte glömt henne. Maria har också betytt mycket i missionssammanhang, så hon är inte bortglömd i Mexiko eller Sydamerika. Dock skall medges att viss mariologisk fromhet kan gå ett steg för långt, speciellt när citat rycks från dess sammanhang. Katolsk eller orientalisk, ortodox, luthersk samt anglikansk kärlek till Maria kan beskrivas i ord som kan tolkas blasfemiskt. Men se citaten i en kristologisk och kärleksfylld kontext. Allt hon är, är hon av Guds nåd. Var inte rädd! Maria är aldrig farlig. Att bli rädd för denna kvinna säger mer om den som blir rädd, än om Maria, eller hur?
KYRKOMODERN
lk 100, 142, 196, 562-563; KKK 502-507, 963-975, 2617-2619 och 2673-2679 sammanfattade; Maria är Guds Moder och vi är Guds barn. Maria är moder till hela Kristus, både vårt huvud - som är Marias Son - och Hans lemmar och söner. Därför är Maria vår moder. Maria samverkar med Gud från första början och medverkade i Kristi verk till slutet, och visade Kyrkan vägen vid t.ex. pingsten. Den nya Eva är Kyrkans urbild och fortsätter sin modersroll och ber för oss och förmedlar våra trångmål och samverkar med Kristus i himlen. Vördnad för Maria kan ske genom rosenkransen, som dock ytterst är en meditation över Kristus och Hans verk, genom hennes ögon.
1 Inom Kyrkans tro finns en hierarki av sanningar. Mariologin tillhör inte direkt (men indirekt) kristendomens kärnområde och förnekandet av Marias syndfrihet från tillblivelsen, behöver inte betyda att hon är avskild från Kyrkans fulla gemenskap. Men Luther bejakade hela mariologin.
2 Latin för hennes JA; ”ske din vilja”.
3 En ytterst parantetisk och ”patriarkal” kommentar är att alla kvinnor är svåra att bli helt klara över. Men detta är ju också anledningen till att livet är spännande.
4 Jämför gärna i grundtexten; den välsignade Maria i Luk 1:48 och Luk 11:27, med salige Petrus i Matt 16:17. Detta är de enda två exklusiva specifika personer, över vilket detta ”makarios”-tilltal används.
Förutsättningarna för följande avsnitt är de tidigare avsnitten om Maria. Att Guds Moder hade en speciell jungfrulig nåderik relationsmässig fullhet med Gud och sade JA fullt ut är bakgrund till Mariaspiritualiteten, som till vissa delar är teologiska överkurser1. Men all Mariaspiritualitet grundas i Guds nåd som gett henne helighet, vilket gör henne till Kyrkans förebild eller dess urtyp. Moderskapet till Gud gör henne till Kyrkans moder och Marias ”fiat”2 är bakgrunden till hennes upptagelse. Anledningen till att vi vördar Maria är hennes Son, som vi dyrkar. Maria är en kvinna, som är svår att bli helt klar över.3 Hennes roll i frälsningshistorien har begrundats i 2000 år. Maria ger upphov till många meditationsämnen. Jag personligen vördar hellre Guds Moder än att ge mig in i modern kändiskult.
I Skriften sägs Maria vara full av nåd och alla släkten skall prisa henne salig och vår Herres moder är mer ”välsignad” (= makarios) än andra kvinnor (se Luk 1:28, 30, 41-43, 484). Vidare så förmedlade Maria Guds uppenbarelse i Luk 1:2 och 2:19 och Maria förmedlade människors trångmål till Jesus i Joh 2:3. Hon var dessutom en mycket from judinna, se Luk 2:27, 41. Hon var med överallt vid de viktiga händelserna t.ex. inkarnation, korsfästelsen, när Kyrkan grundas, den första pingsten osv. Skriftens hållning till Maria är korthuggen, men fylld av sprängstoff, även för oss ”de sista dagars heliga i Sverige”. Tänk bara på följande; att skaparen föddes av det skapade, att den onåbare blev ett hjälplöst barn utlämnat åt en ung judinna. Han den odödlige blev buren och vaggad av en dödlig. Kristus var Gud som ödmjukade sig och gjorde sig lägre. Hans Moder ödmjukade sig och blev genom Honom den kvinna som upphöjdes. Maria är vidare dotter till Honom som hon är moder till. Eller begrunda att den transcendente blev immanent och att den okroppslige blir kropp av Marias kropp. Idag kanske vi skulle kunna säga att hon gav hela genmassan och materien åt Gudomens andra person. Vidare blev den konungslige ett med den fattiga och landsflyktiga heliga familjen, eller tänk på att den högst upphöjde blev ett med den lilla ”föraktade judinnan”. Denna ”lilla oansenliga ogifta” tonårsflicka, blir Guds Moder till en ”Son utan fader”. Denna Son som fötts av evighet av en Fader, utan moder. Kristus fyllde helt Hans Moder, eftersom hon var utvald i evighet att bli den Moder som Han skulle hedra enligt fjärde budet. Eller begrunda att Frälsaren föddes av den enda redan frälsta (=helt räddad). Det allra Heligaste föds alltså av hon som genom Guds helighet, redan helgats och blivit helig. Meditera också över att den konungslige lagen bärs av en jungfrulig moder. Ordet inneslöts såsom budorden överskuggades av den helige Anden i arken. Begrunda också att den heliga jungfruns frukt innefattar allt det, vilket Evas sökande inte fann i den första frukten. Maria fann i sin frukt; njutning, skönhet och Gud själv. Eva fann i sin frukt; utstötning, nakenhet och fulhet.5 Uppslagen blir oräkneliga, när det mediteras över detta stora heliga mysterium. Varje tid har upptäckt nya dimensioner hos denna dotter Sion, därför Jungfruns livmoder innehöll hela världen och hon är därför ett helt mikrokosmos. Fortsätt gärna den meditationen, för detta mysterium kommer att fortsätta in i vår evighet. Den evighet som började med Moses och Elias upptagelse, och framför allt med Kristi himmelsfärd och Marie upptagelse. Guds främsta verk är upptagen till evighetens ljus med kropp och själ. Glöm inte bort att betrakta detta verk, för Skaparen har inte glömt henne. Maria har också betytt mycket i missionssammanhang, så hon är inte bortglömd i Mexiko eller Sydamerika. Dock skall medges att viss mariologisk fromhet kan gå ett steg för långt, speciellt när citat rycks från dess sammanhang. Katolsk eller orientalisk, ortodox, luthersk samt anglikansk kärlek till Maria kan beskrivas i ord som kan tolkas blasfemiskt. Men se citaten i en kristologisk och kärleksfylld kontext. Allt hon är, är hon av Guds nåd. Var inte rädd! Maria är aldrig farlig. Att bli rädd för denna kvinna säger mer om den som blir rädd, än om Maria, eller hur?
KYRKOMODERN
lk 100, 142, 196, 562-563; KKK 502-507, 963-975, 2617-2619 och 2673-2679 sammanfattade; Maria är Guds Moder och vi är Guds barn. Maria är moder till hela Kristus, både vårt huvud - som är Marias Son - och Hans lemmar och söner. Därför är Maria vår moder. Maria samverkar med Gud från första början och medverkade i Kristi verk till slutet, och visade Kyrkan vägen vid t.ex. pingsten. Den nya Eva är Kyrkans urbild och fortsätter sin modersroll och ber för oss och förmedlar våra trångmål och samverkar med Kristus i himlen. Vördnad för Maria kan ske genom rosenkransen, som dock ytterst är en meditation över Kristus och Hans verk, genom hennes ögon.
1 Inom Kyrkans tro finns en hierarki av sanningar. Mariologin tillhör inte direkt (men indirekt) kristendomens kärnområde och förnekandet av Marias syndfrihet från tillblivelsen, behöver inte betyda att hon är avskild från Kyrkans fulla gemenskap. Men Luther bejakade hela mariologin.
2 Latin för hennes JA; ”ske din vilja”.
3 En ytterst parantetisk och ”patriarkal” kommentar är att alla kvinnor är svåra att bli helt klara över. Men detta är ju också anledningen till att livet är spännande.
4 Jämför gärna i grundtexten; den välsignade Maria i Luk 1:48 och Luk 11:27, med salige Petrus i Matt 16:17. Detta är de enda två exklusiva specifika personer, över vilket detta ”makarios”-tilltal används.
Legaliseingsförslag av förföljelse av abortmotståndare inom vården
Ett förslag läggs fram för omröstning inom Europarådet som i praktiken kommer leda till verksamhetsförbud och åsiktsregistrering av yrkesverksam sjukvårdspersonal som av samvetsskäl vägrar delta i aborter. Följande formuleringar föreslås:
- to “oblige the healthcare provider to provide the desired treatment to which the patient is legally entitled [i.e. abortion] despite his or her conscientious objection”,Hela förslaget finns att läsa här.
- to oblige the healthcare provider to take part indirectly, in all circumstances, in abortion and other critical medical practices despite his or her conscientious objection,
- to oblige the healthcare provider to prove “that his or her objection is grounded in their conscience or religious beliefs and that the refusal is done in good faith”,
- to deprive “public/state institutions, such as public hospitals and clinics, as a whole”, from the “guarantee of the right to conscientious objection”,
- to create a “registry of conscientious objectors”,
- to create “an effective complaint mechanism” against the conscientious objectors.
(hämtat från European Center for Law and Justice)
65. MARIAS MODERSKAP FINNS INTE I BIBELN
INVÄNDNING: Skriften uttalar inte klart att Maria har ett andligt moderskap för kristna.
SVAR: Skriften uttalar sig inte heller klart om Kristi gudomlighet, treenigheten eller kanon. En stor del av svensk kristenhet förnekar Gudsmoderns andliga moderskap, vilket är i motsättning till hela den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln. Det är även motsatt den reformatoriska bekännelsen (inklusive Luther). Jesus verkar ha varit en god son till en bra moder, se t.ex. Luk 2:51; ”...han [Jesus] lydde dem i allt”. I Joh 19:26f: ”...sade han till lärjungen; där är din Moder”; och i Upp 12:1, 5, 17; beskrivs de kristna som ”hennes säd”. St Johannes har Maria som symbol och urbilden av Kyrkan. Vilka är då vi att säga att vi är förmer än ”den lärjunge som Jesus älskade” (Joh 13:23; 20:2 och 21:7, 20). Om St Johannes kunde se Maria som sin moder, kan vi det också. Om redan Origenes (citat nedan) ser denna parallell, bör också vi se den. Kyrkans och Kyrkornas tro menar att Maria är moder till Kristi barn och ojämförligt mer levande och helig än oss, och därför ber hon för oss och dessa böner har effekt, se Jak 5:16 och Upp 5:8; 6:9f. Men hon är också vår syster, eftersom hon är skapad av Skaparen till att bli mänsklighetens stora verk. Maria agerar aldrig bortom den nåd som hennes Son har gett henne och hon ärar alltid Honom och aldrig sig själv, vilket Kyrkan alltid betonat. Allt hon fått strålar ut från Gud och allt som gjort henne helig är gåva av den Gud som säger; ”att vi ska bli delaktiga av gudomlig natur”, se 2 Petr 1:4. Guds Moder kan därmed inte skiljas från Gud eller från hans barn, dvs Kyrkan (Upp 12). Vad Kyrkan är kollektivt, alltså moder för sina barn, är Guds Moder Maria i sin person. Maria ödmjukade sig och samarbetade fullt ut med Guds vilja och då måste något ha hänt. Hon är därmed urbilden och en symbol, snarast mer än en symbol. Hon kanske kan sägas vara ursymbolens symbol, av Kristi kropp. Marias kropp har gett Kristus form och materia, se Luk 11:27. Gud tog form och materia av henne och denna kropp är också Kyrkans kropp. Kyrkans innersta väsen är Marias Sons reella närvaro och Hans blodsomlopp i Kyrkan. En kropp som hon omslöt, gav material och näring till. Varför inte ta och meditera över detta mysterium några månader?
SVAR: Skriften uttalar sig inte heller klart om Kristi gudomlighet, treenigheten eller kanon. En stor del av svensk kristenhet förnekar Gudsmoderns andliga moderskap, vilket är i motsättning till hela den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln. Det är även motsatt den reformatoriska bekännelsen (inklusive Luther). Jesus verkar ha varit en god son till en bra moder, se t.ex. Luk 2:51; ”...han [Jesus] lydde dem i allt”. I Joh 19:26f: ”...sade han till lärjungen; där är din Moder”; och i Upp 12:1, 5, 17; beskrivs de kristna som ”hennes säd”. St Johannes har Maria som symbol och urbilden av Kyrkan. Vilka är då vi att säga att vi är förmer än ”den lärjunge som Jesus älskade” (Joh 13:23; 20:2 och 21:7, 20). Om St Johannes kunde se Maria som sin moder, kan vi det också. Om redan Origenes (citat nedan) ser denna parallell, bör också vi se den. Kyrkans och Kyrkornas tro menar att Maria är moder till Kristi barn och ojämförligt mer levande och helig än oss, och därför ber hon för oss och dessa böner har effekt, se Jak 5:16 och Upp 5:8; 6:9f. Men hon är också vår syster, eftersom hon är skapad av Skaparen till att bli mänsklighetens stora verk. Maria agerar aldrig bortom den nåd som hennes Son har gett henne och hon ärar alltid Honom och aldrig sig själv, vilket Kyrkan alltid betonat. Allt hon fått strålar ut från Gud och allt som gjort henne helig är gåva av den Gud som säger; ”att vi ska bli delaktiga av gudomlig natur”, se 2 Petr 1:4. Guds Moder kan därmed inte skiljas från Gud eller från hans barn, dvs Kyrkan (Upp 12). Vad Kyrkan är kollektivt, alltså moder för sina barn, är Guds Moder Maria i sin person. Maria ödmjukade sig och samarbetade fullt ut med Guds vilja och då måste något ha hänt. Hon är därmed urbilden och en symbol, snarast mer än en symbol. Hon kanske kan sägas vara ursymbolens symbol, av Kristi kropp. Marias kropp har gett Kristus form och materia, se Luk 11:27. Gud tog form och materia av henne och denna kropp är också Kyrkans kropp. Kyrkans innersta väsen är Marias Sons reella närvaro och Hans blodsomlopp i Kyrkan. En kropp som hon omslöt, gav material och näring till. Varför inte ta och meditera över detta mysterium några månader?
söndag 26 september 2010
MARIE SYNDFRIHETS HISTORIA
Bland de första NT:liga författarna finns en oerhört kort tystnad om Marias syndfrihet. Dels för att Maria var en ödmjuk kvinna som inte gjorde mycket väsen av sig, dels för att kristendomen växte fram i en grekiskt färgad kultur, vilket hade flera kvinnliga gudinnor. För att undvika en felaktig syn på Maria, t.ex. att få henne att efterträda de dyrkade hellenistiska gudinnorna, undviker kanske någon att skriva om henne. Men St Lukas och St Johannes teologi belyses av St Justinus Martyren och St Irenaeus genom att redan på 100-talet formulera motsatsparet Eva-Maria, precis som motsatsparet Adam och Kristus (citat nedan). Alltså vad Eva gjorde med sin otro blev ogjort genom Marias tro. Hon kallas därmed för den nya Eva av St Justinus, St Irenaeus och lk 546. Hon betraktas uttalat varande evigt syndfri av bl.a. St Efraim av Syrien och St Augustinus. Östfäderna kallar henne för panaghia (= all-helig). Nedan redovisas några viktiga citat som stöder Marie syndfrihet.
St JUSTINUS Martyren skriver år 155 i Dialogus cum Tryphone Iudaeo 100 (J141);
”[Jesus] blev människa genom en jungfru så att kursen som valdes i begynnelsen - genom olydnad, p.g.a. ormens inverkan - också fick bli den, genom vilket olydnaden nerlades. Eva, en obefläckad jungfru, födde ormens ord och bar olydnad och död. Men jungfrun Maria fick tro och glädje, när ängeln Gabriel meddelade det glada budskapet; att Herrens Ande skulle komma över henne och den högstes kraft skulle vila över henne. Detta är orsaken till att den helige föddes av henne och att Han är Guds Son. Och hon svarade; Må det ske med mig som du har sagt.”
St IRENAEUS av Lyon skriver på 180-talet i Adversus Haereses 3:22:4 (J224);
“Följdaktligen är jungfrun Maria befunnen vara lydig och hon säger; ‘Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.’ [Luk 1:38]. Eva däremot var olydig och när hon fortfarande var jungfru, så lydde hon inte. Precis som hon, som fortfarande var jungfru – även om hon hade Adam som man, för i paradiset var de båda nakna men skämdes inte, för de var nyligen skapade och förstod inte fortplantningen och det var nödvändigt att de först blev vuxna, innan de förökades – blev olydig och blev orsaken till att döden kom till henne och hela mänskligheten. På liknande sätt var Maria, trolovad med en man, men dock fortfarande en jungfru.”. ”Genom sin lydnad blev hon för sig själv och hela människosläktet orsak till frälsningen… Den knut som orsakades av Evas olydnad, löstes upp genom Marias lydnad; vad jungfrun Eva band genom sin otro, det löste jungfrun Maria genom tron.”
Här använder St Irenaeus Marias jungfrulighet, som ett tecken på hennes syndfrihet. Alltså att Maria var syndfri, såsom Eva var syndfri före fallet. Och Marias ja, tillintetgjorde Evas nej. Eva förde in synd och död och Maria födde frälsning och liv.
Se även Adversus Haereses 5:19:1 (J256a);
”Han [Kristus, min anm.] sammanfattade den olydnad, som skedde i förbindelse med ett träd, genom den lydnad som skedde på trädet [alltså korset, min anm.]. Och den ursprungliga förledelsen kom att utplånas; den förledelsen som jungfrun Eva så olyckligt vilsefördes till. Att detta skulle bli omstörtat var glädjefullt meddelat - med sanningens hjälp - genom ängeln till jungfru Maria...Så även om Eva ej lydde Gud, kom likväl Maria att övertygas om att bli Gud lydig. På detta sätt kom jungfrun Maria att bli förespråkerska/advokata för jungfrun Eva. Och såsom mänskligheten föll i dödens bojor genom en jungfru, så räddades den också av en jungfru. Jungfrulig olydnad, har balanserats i samma mått, genom en jungfrus lydnad. Detta på samma sätt som den förste mannens synd, fick en lagändring genom den Förstföddes ändring.”
TERTULLIANUS skriver år 210 e.kr. i De Carne Christi 17:4;
“…med anledning av Adams namn: Varför kallas Kristus Adam av aposteln, om han inte var av jordiskt ursprung? Och även förnuftet stöder denna slutsats; att Gud återupprättade sin avbild och Hans likhet, på liknande sätt som han blev bestulen av detta, p.g.a. djävulen. Det var när Eva fortfarande var en jungfru, som djävulens ord kröp in och uppförde dödens palats. På samma sätt, genom en jungfru, införde Guds Ord livets uppbyggnad. Alltså det som ruinerades och lades öde genom detta kön, blev av samma kön återupprättat i frälsningshistorien. Eva trodde ormen och Maria trodde Gabriel. Det som den ene förstörde genom att tro, kom den andre att återställa, genom tro.”
St ATHANASIOS av Alexandria skriver på 318 i Oratio de incarnatione Verbi 8;
“Han [Kristus, min anm.] tog den [Hans kropp, min anm.] från en ren och fläckfri jungfru, som inte hade känt någon man.”
St EFRAIM av Syrien skriver runt år 350 e.kr. i Carmina Nisibena 27:8 (J719);
”Endast du Jesus och din Moder är skönare än allt annat. För på dig, min Herre är där inget märke och ej heller några fläckar på din Moder.”
Kyrkoläraren skriver vidare i Precationes ad Deiparam;
”Vår högst heliga fru; Guds Moder, den enda rena i kropp och själ, överträffande och fullkomnande själv all renhet...vår fru, den högst helige; helt ren, helt fläckfri, helt kysk, helt okorrumperad, helt okränkt...den fläckfria skrud till Han som klär sig i ljus...den blomma som inte vissnar, den purpurfärgade klädnad, vävd av Gud. Hon ensam är helt obefläckad.”
St AMBROSIUS av Milano skriver i Enarrationes in duodecim Psalmos Davidicos 118:22–30 i slutet av 300-talet;
”Kom och sök själv, och inte genom dina tjänare, efter dina får. Lyft upp mig kroppsligen och köttsligen, jag som fallit i Adam. Lyft upp mig inte som Sara, men som jungfru Maria. Hon som inte bara är obefläckad, utan också en jungfru som nåden gjort okränkt och fri från varje syndens fläck”
St AUGUSTINUS skriver år 396 i De agone christiano 22:24 (J1578);
“Vår Herre...var inte avogt inställd mot det manliga för Han blev man, inte heller till det kvinnliga för av Kvinna blev Han född. För övrigt, ligger det ett stort mysterium här; att liksom döden kom till oss genom en kvinna så blev livet fött till oss genom en Kvinna. Djävulen besegrades och pinades av både den kvinnliga och manliga naturen, eftersom djävulen gladde sig i bådas avfall”.
St Augustinus skriver vidare i Brev 137:8 om den obefläckade modern och år 415 e.kr. i De natura et gratia 36:42 (J1794), att alla helgon hade syndat, med ett undantag i Maria;
“Undantaget den heliga Jungfrun Maria, henne beträffande vilken - pga vår Herres ära - jag inte vill skall nämnas tillsammans med synd. För hur vet vi vilken överflöd av nåd som kom över henne, för att synden helt skulle utplånas? Hon var värdig att bli havande med och bära Honom, som inte har någon synd. Så jag säger - att med undantaget av Jungfrun - om vi kunde samla alla heliga män och kvinnor, under deras livstid och tillfrågat dem om de var utan synd vad tror ni de hade svarat?”
St JUSTINUS Martyren skriver år 155 i Dialogus cum Tryphone Iudaeo 100 (J141);
”[Jesus] blev människa genom en jungfru så att kursen som valdes i begynnelsen - genom olydnad, p.g.a. ormens inverkan - också fick bli den, genom vilket olydnaden nerlades. Eva, en obefläckad jungfru, födde ormens ord och bar olydnad och död. Men jungfrun Maria fick tro och glädje, när ängeln Gabriel meddelade det glada budskapet; att Herrens Ande skulle komma över henne och den högstes kraft skulle vila över henne. Detta är orsaken till att den helige föddes av henne och att Han är Guds Son. Och hon svarade; Må det ske med mig som du har sagt.”
St IRENAEUS av Lyon skriver på 180-talet i Adversus Haereses 3:22:4 (J224);
“Följdaktligen är jungfrun Maria befunnen vara lydig och hon säger; ‘Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.’ [Luk 1:38]. Eva däremot var olydig och när hon fortfarande var jungfru, så lydde hon inte. Precis som hon, som fortfarande var jungfru – även om hon hade Adam som man, för i paradiset var de båda nakna men skämdes inte, för de var nyligen skapade och förstod inte fortplantningen och det var nödvändigt att de först blev vuxna, innan de förökades – blev olydig och blev orsaken till att döden kom till henne och hela mänskligheten. På liknande sätt var Maria, trolovad med en man, men dock fortfarande en jungfru.”. ”Genom sin lydnad blev hon för sig själv och hela människosläktet orsak till frälsningen… Den knut som orsakades av Evas olydnad, löstes upp genom Marias lydnad; vad jungfrun Eva band genom sin otro, det löste jungfrun Maria genom tron.”
Här använder St Irenaeus Marias jungfrulighet, som ett tecken på hennes syndfrihet. Alltså att Maria var syndfri, såsom Eva var syndfri före fallet. Och Marias ja, tillintetgjorde Evas nej. Eva förde in synd och död och Maria födde frälsning och liv.
Se även Adversus Haereses 5:19:1 (J256a);
”Han [Kristus, min anm.] sammanfattade den olydnad, som skedde i förbindelse med ett träd, genom den lydnad som skedde på trädet [alltså korset, min anm.]. Och den ursprungliga förledelsen kom att utplånas; den förledelsen som jungfrun Eva så olyckligt vilsefördes till. Att detta skulle bli omstörtat var glädjefullt meddelat - med sanningens hjälp - genom ängeln till jungfru Maria...Så även om Eva ej lydde Gud, kom likväl Maria att övertygas om att bli Gud lydig. På detta sätt kom jungfrun Maria att bli förespråkerska/advokata för jungfrun Eva. Och såsom mänskligheten föll i dödens bojor genom en jungfru, så räddades den också av en jungfru. Jungfrulig olydnad, har balanserats i samma mått, genom en jungfrus lydnad. Detta på samma sätt som den förste mannens synd, fick en lagändring genom den Förstföddes ändring.”
TERTULLIANUS skriver år 210 e.kr. i De Carne Christi 17:4;
“…med anledning av Adams namn: Varför kallas Kristus Adam av aposteln, om han inte var av jordiskt ursprung? Och även förnuftet stöder denna slutsats; att Gud återupprättade sin avbild och Hans likhet, på liknande sätt som han blev bestulen av detta, p.g.a. djävulen. Det var när Eva fortfarande var en jungfru, som djävulens ord kröp in och uppförde dödens palats. På samma sätt, genom en jungfru, införde Guds Ord livets uppbyggnad. Alltså det som ruinerades och lades öde genom detta kön, blev av samma kön återupprättat i frälsningshistorien. Eva trodde ormen och Maria trodde Gabriel. Det som den ene förstörde genom att tro, kom den andre att återställa, genom tro.”
St ATHANASIOS av Alexandria skriver på 318 i Oratio de incarnatione Verbi 8;
“Han [Kristus, min anm.] tog den [Hans kropp, min anm.] från en ren och fläckfri jungfru, som inte hade känt någon man.”
St EFRAIM av Syrien skriver runt år 350 e.kr. i Carmina Nisibena 27:8 (J719);
”Endast du Jesus och din Moder är skönare än allt annat. För på dig, min Herre är där inget märke och ej heller några fläckar på din Moder.”
Kyrkoläraren skriver vidare i Precationes ad Deiparam;
”Vår högst heliga fru; Guds Moder, den enda rena i kropp och själ, överträffande och fullkomnande själv all renhet...vår fru, den högst helige; helt ren, helt fläckfri, helt kysk, helt okorrumperad, helt okränkt...den fläckfria skrud till Han som klär sig i ljus...den blomma som inte vissnar, den purpurfärgade klädnad, vävd av Gud. Hon ensam är helt obefläckad.”
St AMBROSIUS av Milano skriver i Enarrationes in duodecim Psalmos Davidicos 118:22–30 i slutet av 300-talet;
”Kom och sök själv, och inte genom dina tjänare, efter dina får. Lyft upp mig kroppsligen och köttsligen, jag som fallit i Adam. Lyft upp mig inte som Sara, men som jungfru Maria. Hon som inte bara är obefläckad, utan också en jungfru som nåden gjort okränkt och fri från varje syndens fläck”
St AUGUSTINUS skriver år 396 i De agone christiano 22:24 (J1578);
“Vår Herre...var inte avogt inställd mot det manliga för Han blev man, inte heller till det kvinnliga för av Kvinna blev Han född. För övrigt, ligger det ett stort mysterium här; att liksom döden kom till oss genom en kvinna så blev livet fött till oss genom en Kvinna. Djävulen besegrades och pinades av både den kvinnliga och manliga naturen, eftersom djävulen gladde sig i bådas avfall”.
St Augustinus skriver vidare i Brev 137:8 om den obefläckade modern och år 415 e.kr. i De natura et gratia 36:42 (J1794), att alla helgon hade syndat, med ett undantag i Maria;
“Undantaget den heliga Jungfrun Maria, henne beträffande vilken - pga vår Herres ära - jag inte vill skall nämnas tillsammans med synd. För hur vet vi vilken överflöd av nåd som kom över henne, för att synden helt skulle utplånas? Hon var värdig att bli havande med och bära Honom, som inte har någon synd. Så jag säger - att med undantaget av Jungfrun - om vi kunde samla alla heliga män och kvinnor, under deras livstid och tillfrågat dem om de var utan synd vad tror ni de hade svarat?”
64. KYRKOFÄDER TROR INTE PÅ MARIAS SYNDFRIHET
INVÄNDNING: Flera kyrkofäder ifrågasätter Marias syndfrihet.
SVAR: Bilden är inte helt entydig i kyrkohistorien, då Origenes, St Basilius och St Johannes Chrysostomos ifrågasätter syndfriheten vid Marie tillblivelse. Dessa kan inte sägas uttrycka en helt apostolisk tradition, utan bara sina egna tolkningar och åsikter. Detta är ett helt normalt förfarande. Under 1500 år har olika teologer uttryckt sina åsikter om när Maria blev syndfri, men märk väl ALDRIG om att Maria var syndig vid bebådelsen. Varför måste någon idag tvunget framhäva att Gud föddes av en syndig varelse?
St Thomas av Aquino trodde t.ex. inte på Marias syndfria avelse, men var väldigt klar om hennes syndfrihet från och med födelsen. Se Summa Theologica IIIa; 27:4-5 eller följande;
”Synden är antingen arvsynden, och från den blev hon renad i moderlivet, eller också är den en dödssynd eller en förlåtlig synd, och från dessa var hon fri.”.1
Teologin fick först arbeta med vad synd och nåd betyder teologiskt, innan mariologin blir helt klar. Debatten om exakt hur Maria passar in i frälsningshistorien har pågått länge och högljutt. Men avgörandet kom 18542, när påven avslutade diskussionerna. Utfallet blev till bl.a. St Augustinus, St Bernard av Clairvaux och Luthers fördel. Maria sägs alltså alltid varande syndfri, trots att några men inte alla3 tidiga östliga kyrkofäder menat att hon blev syndfri något senare. Anledningen till grekernas grumlade bild är att dessa fäder inte hade hela bilden, för de hade ett lite annorlunda sätt att se på synd och syndafallet än i väst. Detta är nog den största anledningen till att fäderna inte delar denna dogm.4 För även den östliga ”kyrkoläraren” Origenes kallar Maria flera gånger för; ”allt igenom helig” (gr; panageia) och menar även att Maria var helt syndfri innan bebådelsen. Nedan redovisas några viktiga citat som stöder Marie syndfrihet.
1 St AQUINO, förklaring över den kristna tron, 1115 på s85. Därefter följer citat från Höga Visan 4:7 och St AUGUSTINUS De natura et gratia 36:42. Läs gärna de efterföljande sidorna (s85ff) om Maria, vilka är otroligt bra...
2 1854 dogmatiserade påven Marias syndfria födelse i “Ineffabilis Deus”. Detta var inte en lära som hittades på under 1800-talet, utan en naturlig följd av vad Kyrkan trott och mediterat över under 1800 år. Innan dogmatisering, samrådde påven med biskoparna i Kyrkan, varvid merparten (fem biskopar var emot) var överens med påven att detta var rätt. Dogmen fastslogs ”Ex Cathedra” i ES1641;
” ...genom vår Herres Jesu Kristi, de heliga apostlarna Petrus och Paulus samt vår egen auktoritet uttalar, fastslår och definierar vi att dogmat att den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktes Frälsare – förtjänster bevarad fri från varje fläck från arvsynden är uppenbarat av Gud.”
3 För att bara nämna några östliga fäder, under det första årtusendet, som trodde på Marias syndfrihet; St ATHANASIOS av Alexandria, Om inkarnationen 8:3 (på Sv) år 318; TEODOTIUS, biskop av Ankyra (död 430); St PROKLUS, Patriark av Konstantinopel (död 446); HESYCHIUS av Jerusalem (död 450); BASILIUS av Seleucia (död 458); St JAKOB av Sarug (452-519); St ANASTASIUS I (död 598); St SOFRONIUS, Patriark av Jerusalem (död 637); St JOHANNES av Damaskenes (675-749); St TARASIUS, Patriark av Konstantinopel (död 806); GEORGIUS NIKOMENEDIENSIS (vän till Photius) och EUTHYMUS, Patriark av Konstantinopel (död 917); m.fl.; m.fl..
4 Se MEYENDORFF, Bysantisk teologi, s221.
SVAR: Bilden är inte helt entydig i kyrkohistorien, då Origenes, St Basilius och St Johannes Chrysostomos ifrågasätter syndfriheten vid Marie tillblivelse. Dessa kan inte sägas uttrycka en helt apostolisk tradition, utan bara sina egna tolkningar och åsikter. Detta är ett helt normalt förfarande. Under 1500 år har olika teologer uttryckt sina åsikter om när Maria blev syndfri, men märk väl ALDRIG om att Maria var syndig vid bebådelsen. Varför måste någon idag tvunget framhäva att Gud föddes av en syndig varelse?
St Thomas av Aquino trodde t.ex. inte på Marias syndfria avelse, men var väldigt klar om hennes syndfrihet från och med födelsen. Se Summa Theologica IIIa; 27:4-5 eller följande;
”Synden är antingen arvsynden, och från den blev hon renad i moderlivet, eller också är den en dödssynd eller en förlåtlig synd, och från dessa var hon fri.”.1
Teologin fick först arbeta med vad synd och nåd betyder teologiskt, innan mariologin blir helt klar. Debatten om exakt hur Maria passar in i frälsningshistorien har pågått länge och högljutt. Men avgörandet kom 18542, när påven avslutade diskussionerna. Utfallet blev till bl.a. St Augustinus, St Bernard av Clairvaux och Luthers fördel. Maria sägs alltså alltid varande syndfri, trots att några men inte alla3 tidiga östliga kyrkofäder menat att hon blev syndfri något senare. Anledningen till grekernas grumlade bild är att dessa fäder inte hade hela bilden, för de hade ett lite annorlunda sätt att se på synd och syndafallet än i väst. Detta är nog den största anledningen till att fäderna inte delar denna dogm.4 För även den östliga ”kyrkoläraren” Origenes kallar Maria flera gånger för; ”allt igenom helig” (gr; panageia) och menar även att Maria var helt syndfri innan bebådelsen. Nedan redovisas några viktiga citat som stöder Marie syndfrihet.
1 St AQUINO, förklaring över den kristna tron, 1115 på s85. Därefter följer citat från Höga Visan 4:7 och St AUGUSTINUS De natura et gratia 36:42. Läs gärna de efterföljande sidorna (s85ff) om Maria, vilka är otroligt bra...
2 1854 dogmatiserade påven Marias syndfria födelse i “Ineffabilis Deus”. Detta var inte en lära som hittades på under 1800-talet, utan en naturlig följd av vad Kyrkan trott och mediterat över under 1800 år. Innan dogmatisering, samrådde påven med biskoparna i Kyrkan, varvid merparten (fem biskopar var emot) var överens med påven att detta var rätt. Dogmen fastslogs ”Ex Cathedra” i ES1641;
” ...genom vår Herres Jesu Kristi, de heliga apostlarna Petrus och Paulus samt vår egen auktoritet uttalar, fastslår och definierar vi att dogmat att den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktes Frälsare – förtjänster bevarad fri från varje fläck från arvsynden är uppenbarat av Gud.”
3 För att bara nämna några östliga fäder, under det första årtusendet, som trodde på Marias syndfrihet; St ATHANASIOS av Alexandria, Om inkarnationen 8:3 (på Sv) år 318; TEODOTIUS, biskop av Ankyra (död 430); St PROKLUS, Patriark av Konstantinopel (död 446); HESYCHIUS av Jerusalem (död 450); BASILIUS av Seleucia (död 458); St JAKOB av Sarug (452-519); St ANASTASIUS I (död 598); St SOFRONIUS, Patriark av Jerusalem (död 637); St JOHANNES av Damaskenes (675-749); St TARASIUS, Patriark av Konstantinopel (död 806); GEORGIUS NIKOMENEDIENSIS (vän till Photius) och EUTHYMUS, Patriark av Konstantinopel (död 917); m.fl.; m.fl..
4 Se MEYENDORFF, Bysantisk teologi, s221.
63. ALLA ÄR SYNDARE UTIFRÅN ROM 3:23
INVÄNDNING: Men Maria var syndig utifrån Rom 3:23; ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”.
SVAR: Men alla betyder inte varenda en, i alla sammanhang. I denna vers måste i varje fall Jesus, gravt förståndshandikappade och spädbarn vara undantaget, men också Maria och Johannes Döparen, se Luk 1:15. Att alla inte inkluderar precis allt, se t.ex. Matt 2:3; 3:5; 4:24; 21:10; 27:25; 1 Kor 1:5; 11:26 och 15:14, 22. Alla svenskar super och alla män är sportfånar. Är alla med på detta? Om inte, så bevisas min poäng…
SVAR: Men alla betyder inte varenda en, i alla sammanhang. I denna vers måste i varje fall Jesus, gravt förståndshandikappade och spädbarn vara undantaget, men också Maria och Johannes Döparen, se Luk 1:15. Att alla inte inkluderar precis allt, se t.ex. Matt 2:3; 3:5; 4:24; 21:10; 27:25; 1 Kor 1:5; 11:26 och 15:14, 22. Alla svenskar super och alla män är sportfånar. Är alla med på detta? Om inte, så bevisas min poäng…
MARIAS URSPRUNGLIGA NÅD I SKRIFTEN
lk 96-97, 199; KKK 490-494, 722, 773, 829 och 966 sammanfattade; den helige Andes nåd förberedde Maria och hon blev ”full av nåd”. Maria mottog Guds nåd, i så stor fullhet, att hon är fullkomligt helig och återlöst redan från tillblivelsen. Hon är bruden utan fläck och skrynkla.
SYNDFRIHET I GT
Hos Maria – och i hennes Son – förenas judendom, kristendom och islam. Judendomen har en lång tradition med den kvinnliga ”Visheten”, som delvis i kristendomen sammansmälter med judinnan Maria; den nya förbundsarken. Inom stor del av muslimsk tradition delas urkyrkans åsikt att Maria var mänsklighetens näst heligaste person, orörd av ondskans makter (Sura 3:37).
I 1 Mos 3:15 finns en parallellism i frälsningshistorien. “Kvinnan” Eva var jungfru och syndfri. Hennes olydnad skulle ha en motpol i Maria, den nya Eva. Maria lydde och föll aldrig i synd. Gud måste ha gjort sin egen moder minst lika värdig som Eva. Detta är inget att förundras över. Det är ett faktum att Gud tog all mänskligt material, kött, blod och form från Maria. Hur kan Gud ha använt sig av syndigt material till sin egen kropp? Hur kan Gud undvika att göra sin egen moder till universums största konstverk, alltså större än Eva? 1 Mos 3:15 hävdar att det ska finnas verklig fiendskap mellan kvinnan och ormen. Om Maria var syndig fanns inte fiendskapen där!
I GT finns fler förebilder till Maria i Guds vishet (KKK 721), se Ords 8 och 9; Syr 14; Vish 8 och 24 (se också specifikt Ords 2:1-22 och Vish 1:5-7; 9:4.). Vi har också alla de olika mariologiska symbolerna; 1) Noas ark som bar frälsningen; 2) Jakobs stege, där Gud steg ner; 3) den brinnande busken (KKK 724) som var oförstörd; 4) förbundsarken; 5) de stora GT-mödrarna; Eva (se ovan), Hanna och Sara; 6) de stora kvinnliga hjältarna i frälsningshistorien; Mirjam, Ester, Judit, Debora (se Dom 5:7, 24) och kungamödrarna. Vidare fanns förebilder i 7) det oförstörbara tornet i Höga Visan 4:4, v7 och den inhägnade trädgården och den förseglade källan i 4:12. Se även Jes 7:14, Jer 31:21 och Mika 5:2f. Alla dessa symboler förebådar den syndfria GudsModern, men tydligast är symboliken i förbundsarken. Att Maria är NT:s förbundsark stöds tidigt av bl.a. Origenes, St Athanasios, St Ambrosios, St Augustinus och St Efraim. Se även Upp 11:19 och 21:27.
Förbundsarken var Israels heligaste föremål, 2 Mos 25:8-17;
”De skall göra en helgedom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem…
Du skall göra en ark av akacieträd…Du skall belägga den med rent guld både invändigt och utvändigt och omge den med en guldkant…I arken skall du lägga förbundstecknet som jag skall ge dig. Du skall göra ett lock av rent guld…”
Här används endast jungfruligt trä till arken. Origenes har tolkningen att arkens trä symboliserar Maria, medan guldet symboliserar Ordet (Kristus). Och Guds närvaro kräver extraordinär helighet, se t.ex. 3 Mos 16:2-4,13;
”Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock…Han skall klä sig i en helig tunika… han skall bada innan han tar dem på sig…skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö.”
Om vi studerar GT:s förbundsark lite närmare så finns där många paralleller med NT:s ark. Några är listade nedan;
GT FÖRBUNDSARKEN JÄMFÖRT MED NT GUDS MODER
Arken beslagtas och förs till främmande land, men återvänder i 1 Sam 4:11; 6:13. jmf Maria flyr till Egypten och återvänder utifrån Matt 2:13.
”Ett moln täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen.”2 Mos 40:34 (se även 4 Mos 9:15) jmf ”Men ängeln svarade henne: Helig ande skall komma över dig, och den högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.”
Luk 1:35 ”David...tågade” jmf 2 Sam 6:2”gav sig Maria iväg...”
Luk 1:39 ”Oved-Edoms hus” jmf 2 Sam 6:11 ”Sakarias hus”
Luk 1:40 ”I arken fanns... började ljuda och man prisade Herren... då fylldes huset... av ett moln” jmf 2 Krön 5:10, 13 ”...fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst.”
Luk 1:42 ”…undrade hur han skulle få Herrens ark förd till sig” jmf 2 Sam 6:9 ”Hur kan det hända att min herres mor kommer till mig?”
Luk 1:43 ”och klädd i linne-efod dansade han [David] sedan med liv och lust inför Herren. David och hela Guds folk förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer.” jmf 2 Sam 6:14f ”När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd.”
Luk 1:44 ”...under jubelrop...” jmf 2 Sam 6:12 ”min ande jublar...”
Luk 1:47 ”Där blev Herrens ark kvar i tre månader och Herren välsignade...hans familj” jmf
2 Sam 6:11 ”Maria stannade hos henne omkring tre månader...Men för Elisabet var tiden inne att föda och hon födde en son”
Luk 1:56 Arken innehöll; budorden, mannat samt översteprästen Arons stav (Hebr 9:4) jmf
Marias sköte innehöll; Ordet som tog kött. Han är världens bröd, vår Överstepräst.
SYNDFRIHET I NT
I Luk 1:28 hälsas Maria av ärkeängeln med en otroligt speciell och originell hälsning eller snarast ett nytt namn. Normalt sett är det människor som vördar änglarna, men här är det en av Guds heligaste varelse som vördar en ung judinna på följande sätt; ”Hell dig Maria, full av nåd. Herren är med dig”. På grekiska är frasen ”full av nåd” ett enda ord; ”kecharitomene”. Detta ord betyder bokstavligt att hon var överfylld av nåd, eftersom den grekiska stammen ”Charis” betyder mer än att bara gynna. ”Kecharitomene” (=parafraserat; ”den mest fyllda av Guds nådefulla livgivande gåvor i all tid”) implicerar en förvandling av hela varelsen. Tilläggas bör också att här tilldelas Maria av ärkeängeln Gabriel - alltså av Gud - ett nytt namn i denna speciella situation. Namnbyte är otroligt viktiga i semitisk miljö; se Abraham (Abram), Israel (Jakob) och St Petrus.
SYNDFRIHET I GT
Hos Maria – och i hennes Son – förenas judendom, kristendom och islam. Judendomen har en lång tradition med den kvinnliga ”Visheten”, som delvis i kristendomen sammansmälter med judinnan Maria; den nya förbundsarken. Inom stor del av muslimsk tradition delas urkyrkans åsikt att Maria var mänsklighetens näst heligaste person, orörd av ondskans makter (Sura 3:37).
I 1 Mos 3:15 finns en parallellism i frälsningshistorien. “Kvinnan” Eva var jungfru och syndfri. Hennes olydnad skulle ha en motpol i Maria, den nya Eva. Maria lydde och föll aldrig i synd. Gud måste ha gjort sin egen moder minst lika värdig som Eva. Detta är inget att förundras över. Det är ett faktum att Gud tog all mänskligt material, kött, blod och form från Maria. Hur kan Gud ha använt sig av syndigt material till sin egen kropp? Hur kan Gud undvika att göra sin egen moder till universums största konstverk, alltså större än Eva? 1 Mos 3:15 hävdar att det ska finnas verklig fiendskap mellan kvinnan och ormen. Om Maria var syndig fanns inte fiendskapen där!
I GT finns fler förebilder till Maria i Guds vishet (KKK 721), se Ords 8 och 9; Syr 14; Vish 8 och 24 (se också specifikt Ords 2:1-22 och Vish 1:5-7; 9:4.). Vi har också alla de olika mariologiska symbolerna; 1) Noas ark som bar frälsningen; 2) Jakobs stege, där Gud steg ner; 3) den brinnande busken (KKK 724) som var oförstörd; 4) förbundsarken; 5) de stora GT-mödrarna; Eva (se ovan), Hanna och Sara; 6) de stora kvinnliga hjältarna i frälsningshistorien; Mirjam, Ester, Judit, Debora (se Dom 5:7, 24) och kungamödrarna. Vidare fanns förebilder i 7) det oförstörbara tornet i Höga Visan 4:4, v7 och den inhägnade trädgården och den förseglade källan i 4:12. Se även Jes 7:14, Jer 31:21 och Mika 5:2f. Alla dessa symboler förebådar den syndfria GudsModern, men tydligast är symboliken i förbundsarken. Att Maria är NT:s förbundsark stöds tidigt av bl.a. Origenes, St Athanasios, St Ambrosios, St Augustinus och St Efraim. Se även Upp 11:19 och 21:27.
Förbundsarken var Israels heligaste föremål, 2 Mos 25:8-17;
”De skall göra en helgedom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem…
Du skall göra en ark av akacieträd…Du skall belägga den med rent guld både invändigt och utvändigt och omge den med en guldkant…I arken skall du lägga förbundstecknet som jag skall ge dig. Du skall göra ett lock av rent guld…”
Här används endast jungfruligt trä till arken. Origenes har tolkningen att arkens trä symboliserar Maria, medan guldet symboliserar Ordet (Kristus). Och Guds närvaro kräver extraordinär helighet, se t.ex. 3 Mos 16:2-4,13;
”Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock…Han skall klä sig i en helig tunika… han skall bada innan han tar dem på sig…skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö.”
Om vi studerar GT:s förbundsark lite närmare så finns där många paralleller med NT:s ark. Några är listade nedan;
GT FÖRBUNDSARKEN JÄMFÖRT MED NT GUDS MODER
Arken beslagtas och förs till främmande land, men återvänder i 1 Sam 4:11; 6:13. jmf Maria flyr till Egypten och återvänder utifrån Matt 2:13.
”Ett moln täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen.”2 Mos 40:34 (se även 4 Mos 9:15) jmf ”Men ängeln svarade henne: Helig ande skall komma över dig, och den högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.”
Luk 1:35 ”David...tågade” jmf 2 Sam 6:2”gav sig Maria iväg...”
Luk 1:39 ”Oved-Edoms hus” jmf 2 Sam 6:11 ”Sakarias hus”
Luk 1:40 ”I arken fanns... började ljuda och man prisade Herren... då fylldes huset... av ett moln” jmf 2 Krön 5:10, 13 ”...fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst.”
Luk 1:42 ”…undrade hur han skulle få Herrens ark förd till sig” jmf 2 Sam 6:9 ”Hur kan det hända att min herres mor kommer till mig?”
Luk 1:43 ”och klädd i linne-efod dansade han [David] sedan med liv och lust inför Herren. David och hela Guds folk förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer.” jmf 2 Sam 6:14f ”När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd.”
Luk 1:44 ”...under jubelrop...” jmf 2 Sam 6:12 ”min ande jublar...”
Luk 1:47 ”Där blev Herrens ark kvar i tre månader och Herren välsignade...hans familj” jmf
2 Sam 6:11 ”Maria stannade hos henne omkring tre månader...Men för Elisabet var tiden inne att föda och hon födde en son”
Luk 1:56 Arken innehöll; budorden, mannat samt översteprästen Arons stav (Hebr 9:4) jmf
Marias sköte innehöll; Ordet som tog kött. Han är världens bröd, vår Överstepräst.
SYNDFRIHET I NT
I Luk 1:28 hälsas Maria av ärkeängeln med en otroligt speciell och originell hälsning eller snarast ett nytt namn. Normalt sett är det människor som vördar änglarna, men här är det en av Guds heligaste varelse som vördar en ung judinna på följande sätt; ”Hell dig Maria, full av nåd. Herren är med dig”. På grekiska är frasen ”full av nåd” ett enda ord; ”kecharitomene”. Detta ord betyder bokstavligt att hon var överfylld av nåd, eftersom den grekiska stammen ”Charis” betyder mer än att bara gynna. ”Kecharitomene” (=parafraserat; ”den mest fyllda av Guds nådefulla livgivande gåvor i all tid”) implicerar en förvandling av hela varelsen. Tilläggas bör också att här tilldelas Maria av ärkeängeln Gabriel - alltså av Gud - ett nytt namn i denna speciella situation. Namnbyte är otroligt viktiga i semitisk miljö; se Abraham (Abram), Israel (Jakob) och St Petrus.
62. MARIAS FRÄLSARE
INVÄNDNING: Utifrån Luk 1:46f ser vi att Maria behöver en frälsare!
SVAR: Maria behövde också en frälsare och Guds nåd verkade i förväg. En liknelse kan förklara saken bättre; om livet är en stig och syndafallet ses som en grop, så kan Marias syndfrihet liknas vid att hon aldrig trillade i gropen genom att Kristus speciellt varnade henne för den och hans närvaro hjälpte henne att inte trilla i gropen. Andra behöver dras upp från gropen, men ALLA frälses genom nåd av Gud.1 Varför skulle Marie syndfrihet innebära att Kristi försoning inte behövs?
1 Andra bilder är människor som botas från en åldersdiabetes av en Doktor, eller en kvinna som ”botas” genom att följa doktorns råd innan sjukdomen bryter ut. Båda har botats genom doktorns försorg. Eller en nykter f.d. alkolist som blivit frälst och en kvinnlig nykterist som aldrig blivit alkolist p.g.a. frireligiös absolutism. Deras religion har räddat dem båda - på olika sätt - från alkoholens träsk.
SVAR: Maria behövde också en frälsare och Guds nåd verkade i förväg. En liknelse kan förklara saken bättre; om livet är en stig och syndafallet ses som en grop, så kan Marias syndfrihet liknas vid att hon aldrig trillade i gropen genom att Kristus speciellt varnade henne för den och hans närvaro hjälpte henne att inte trilla i gropen. Andra behöver dras upp från gropen, men ALLA frälses genom nåd av Gud.1 Varför skulle Marie syndfrihet innebära att Kristi försoning inte behövs?
1 Andra bilder är människor som botas från en åldersdiabetes av en Doktor, eller en kvinna som ”botas” genom att följa doktorns råd innan sjukdomen bryter ut. Båda har botats genom doktorns försorg. Eller en nykter f.d. alkolist som blivit frälst och en kvinnlig nykterist som aldrig blivit alkolist p.g.a. frireligiös absolutism. Deras religion har räddat dem båda - på olika sätt - från alkoholens träsk.
61. GUD SKYMMS AV MARIA
INVÄNDNING: Om Maria är syndfri, skyms Gud. Om Maria är syndfri är hon gudomlig.
SVAR: Den första kommentaren till denna invändning till mariologin, måste bli som en gammal rabbi sade. Han besvarade alltid frågor, med nya frågor. När rabbin fick frågan varför han frågade så mycket sa han; varför inte? Jag vill verkligen ställa frågan; varför inte Maria? Varför är hon farlig? Ingen som sett Kyrkans insida, kan säga att Maria skymmer Kristus eller inkarnationens mysterium? Hon var mänsklig och det var av Guds nåd som hon blev det hon är. Att vörda verket tar inte från konstnären någon ära, utan det är precis tvärt om. Där Guds Moder är stor, där är Kristus större. Det var ärkeängeln, som upphöjde Maria först! Och Maria visar alltid på Gud; se Luk 1:46f; ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare.”. Varför är denna kvinna farlig?
SVAR: Den första kommentaren till denna invändning till mariologin, måste bli som en gammal rabbi sade. Han besvarade alltid frågor, med nya frågor. När rabbin fick frågan varför han frågade så mycket sa han; varför inte? Jag vill verkligen ställa frågan; varför inte Maria? Varför är hon farlig? Ingen som sett Kyrkans insida, kan säga att Maria skymmer Kristus eller inkarnationens mysterium? Hon var mänsklig och det var av Guds nåd som hon blev det hon är. Att vörda verket tar inte från konstnären någon ära, utan det är precis tvärt om. Där Guds Moder är stor, där är Kristus större. Det var ärkeängeln, som upphöjde Maria först! Och Maria visar alltid på Gud; se Luk 1:46f; ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare.”. Varför är denna kvinna farlig?
60. SYNDPROBLEMATIK
INVÄNDNING: Maria var en vanlig och därmed syndig människa och moder.
SVAR: Hur vet personen ifråga detta? Skillnaden mellan andra mödrar och Kristi mor är sönernas betydelse. Marias Son är unik. Men i en tid då alla människor anses vara syndfria, alltså efter upplysningen, har några teologer förkastat Gudsmoderns syndfrihet. Detta är motsatt hela den kristna traditionen. Marias syndighet är också motsatt alla indikationer i hela Skriften. Invändaren för fram en nyuppfunnen tro. Att säga att Maria är en syndig varelse precis som alla andra, är att förneka allt vad Kyrkan trott, tänkt och mediterat över i 2000 år. Det har aldrig funnits någon debatt i kyrkligheten om att Maria hade synd vid Gabriels besök i Luk 1:26-28. Hon har alltså alltid ansetts vara syndfri, från en viss punkt i hennes liv. Frågan som senare har debatterats har aldrig varit om utan när Maria blev syndfri? Var det vid hennes födelse eller vid bebådelsen eller vid hennes avlelse, som Gud gav Maria denna sin speciella nåd? Att Maria har en speciell helighet, är väldigt tidig tro och otroligt spridd geografiskt men också historiskt. Denna tradition är katolsk, ortodox, orientalisk1 och luthersk, se Luthers syn i SA 1:4 m.fl.2 Maria hävdas vara helig från första stund. Hon hade aldrig del i syndafallet, utan var som Eva före syndafallet. Hon var alltså en fulländad människa; en ”Imago Dei”3, och hade ingen syndabenägenhet. Hon är dock inte helig av sig själv, utan av Guds nåd. Herrens Moder måste vara exceptionellt helig och var/är intimt förenad med Kristus på ett mycket speciellt sätt. Guds närvaro kräver helighet, se t.ex.4 2 Mos 3:5; ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark”. Det är en naturlig tanke att nära helighetens källa, finns heliga människor. Det var p.g.a. att Maria inte var hämmad av någon synd som gjorde att hon kunde säga JA, fullt ut. Kyrkans första medlem var odöpt, då hon redan i förväg var full av nåd. Kunde inte Guds Moder samverka med Gud på ett intimt och fullkomligt sätt?
1 En kort parantes i sammanhanget är att 100-talets Jakobsevangelium, menar att Maria blev uppfostrad i templet i ett slags klosterliv. Detta p.g.a. de barnlösa Joakims och Annas tacksamhet till Guds ingripande. I templet fick Maria bl.a. arbeta med att tillverka förlåten och levde i templets närhet, där den helig Ande var fysiskt närvarande (i molnet) och där Gud hade sin fysiska boning i GT.
2 Se vidare i predikningar hållna 1527 och 1540; WA 17/2.288.17-34 och WA 39/2:107.8-13.
3 ”Imago Dei” är latin för Guds avbild, se 1 Mos 1:27.
4 Se även 2 Mos 19:12f; 4 Mos 4:15; 5 Mos 23:14; 2 Sam 6:2-7; Jes 6:3-7; 1 Kor 3:13-17 och 1 Joh 3:3-9.
SVAR: Hur vet personen ifråga detta? Skillnaden mellan andra mödrar och Kristi mor är sönernas betydelse. Marias Son är unik. Men i en tid då alla människor anses vara syndfria, alltså efter upplysningen, har några teologer förkastat Gudsmoderns syndfrihet. Detta är motsatt hela den kristna traditionen. Marias syndighet är också motsatt alla indikationer i hela Skriften. Invändaren för fram en nyuppfunnen tro. Att säga att Maria är en syndig varelse precis som alla andra, är att förneka allt vad Kyrkan trott, tänkt och mediterat över i 2000 år. Det har aldrig funnits någon debatt i kyrkligheten om att Maria hade synd vid Gabriels besök i Luk 1:26-28. Hon har alltså alltid ansetts vara syndfri, från en viss punkt i hennes liv. Frågan som senare har debatterats har aldrig varit om utan när Maria blev syndfri? Var det vid hennes födelse eller vid bebådelsen eller vid hennes avlelse, som Gud gav Maria denna sin speciella nåd? Att Maria har en speciell helighet, är väldigt tidig tro och otroligt spridd geografiskt men också historiskt. Denna tradition är katolsk, ortodox, orientalisk1 och luthersk, se Luthers syn i SA 1:4 m.fl.2 Maria hävdas vara helig från första stund. Hon hade aldrig del i syndafallet, utan var som Eva före syndafallet. Hon var alltså en fulländad människa; en ”Imago Dei”3, och hade ingen syndabenägenhet. Hon är dock inte helig av sig själv, utan av Guds nåd. Herrens Moder måste vara exceptionellt helig och var/är intimt förenad med Kristus på ett mycket speciellt sätt. Guds närvaro kräver helighet, se t.ex.4 2 Mos 3:5; ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark”. Det är en naturlig tanke att nära helighetens källa, finns heliga människor. Det var p.g.a. att Maria inte var hämmad av någon synd som gjorde att hon kunde säga JA, fullt ut. Kyrkans första medlem var odöpt, då hon redan i förväg var full av nåd. Kunde inte Guds Moder samverka med Gud på ett intimt och fullkomligt sätt?
1 En kort parantes i sammanhanget är att 100-talets Jakobsevangelium, menar att Maria blev uppfostrad i templet i ett slags klosterliv. Detta p.g.a. de barnlösa Joakims och Annas tacksamhet till Guds ingripande. I templet fick Maria bl.a. arbeta med att tillverka förlåten och levde i templets närhet, där den helig Ande var fysiskt närvarande (i molnet) och där Gud hade sin fysiska boning i GT.
2 Se vidare i predikningar hållna 1527 och 1540; WA 17/2.288.17-34 och WA 39/2:107.8-13.
3 ”Imago Dei” är latin för Guds avbild, se 1 Mos 1:27.
4 Se även 2 Mos 19:12f; 4 Mos 4:15; 5 Mos 23:14; 2 Sam 6:2-7; Jes 6:3-7; 1 Kor 3:13-17 och 1 Joh 3:3-9.
59. STÄNDIG JUNGFRULIGHET MOTSÄGS AV EVANGELIERNA
INVÄNDNING: Matt 1:25 säger uttryckligen att Josef hade ett samliv med Maria efter Jesu födelse; ”Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son.”. Dessutom säger Luk 2:7 att Josef hade ett samliv med Maria efter Jesu födelse, eftersom Jesus var den förstfödde.
SVAR: Detta är så konstiga och tillkrånglade tolkningar, att man måste leta efter det svar man söker, om du ska hitta detta här. Läsarens glasögon stör bilden! Mörka solglasögon ger en dunkel mariologi. Men allt får dock en förklaring med några enkla kommentarer. Dock är det många som använder denna invändning och jag själv har trott att detta var ett starkt argument. Men ”förrän” = gr ”heos” används på många ställen i Skriften. Vi kan t.ex. jämföra med Matt 28:20; ”jag är med...till tidens ände...” och 1 Kor 15:25; “han måste härska tills [”heos”] han har lagt alla fiender under sina fötter.“. Ska han alltså inte vara med eller härska sedan, enligt invändarens resonemang? Eller se Upp 2:25 ”håll fast det ni har, tills jag kommer.”. Ska vi slänga bort det sedan. Det finns ingen koppling - att först ha och sedan inte - bakom ordet ”tills” (=”heos”) i varken i NT eller i GT. Matt 1:25 visar på att Maria var jungfru vid just födelse. Tystnaden om fortsättningen är inget argument. ”Argumentum ad silentium" (argument ur tystnaden) är i sig själva alltid fullständigt ogiltigt. Luk 1:34; ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.”, har alltid (t.ex Augustinus i Predikan 196:1:1) setts som en respons från en vigd jungfru. Om någon kommer och säger till nyförlovade Lisa; du ska bli havande och föda, kan knappast första responsen bli; Hur ska det ske? Vet inte varje förlovad kvinna hur det sker?1
Angående Luk 2:7 måste det sägas att förstfödd (”protokon”) inte implicerar fler barn2… Ensamma barn är också förstfödda. Titeln förstfödd hänvisar till judisk förstfödslorätt, se 1 Mos 25:33; 2 Mos 34:19f; 4 Mos 18:15; 1 Krön 5:2 och Ps 89:28. Jesus kallas; ”…den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen”. Hade Gud Fadern flera barn?
1 För att slippa sådana felläsningar av; ”Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son”, skulle versen bättre översättas enligt följande; ”Han hade inte rört henne när den förstfödde sonen föddes.” Detta är versens innebörd och hela poängen. Jämför gärna med Luk 1:56 och 2:5.
2 Tänk själv om du fått Gud själv som förstfödd. Hade inte barn nummer två blivit ett visst antiklimax?
SVAR: Detta är så konstiga och tillkrånglade tolkningar, att man måste leta efter det svar man söker, om du ska hitta detta här. Läsarens glasögon stör bilden! Mörka solglasögon ger en dunkel mariologi. Men allt får dock en förklaring med några enkla kommentarer. Dock är det många som använder denna invändning och jag själv har trott att detta var ett starkt argument. Men ”förrän” = gr ”heos” används på många ställen i Skriften. Vi kan t.ex. jämföra med Matt 28:20; ”jag är med...till tidens ände...” och 1 Kor 15:25; “han måste härska tills [”heos”] han har lagt alla fiender under sina fötter.“. Ska han alltså inte vara med eller härska sedan, enligt invändarens resonemang? Eller se Upp 2:25 ”håll fast det ni har, tills jag kommer.”. Ska vi slänga bort det sedan. Det finns ingen koppling - att först ha och sedan inte - bakom ordet ”tills” (=”heos”) i varken i NT eller i GT. Matt 1:25 visar på att Maria var jungfru vid just födelse. Tystnaden om fortsättningen är inget argument. ”Argumentum ad silentium" (argument ur tystnaden) är i sig själva alltid fullständigt ogiltigt. Luk 1:34; ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.”, har alltid (t.ex Augustinus i Predikan 196:1:1) setts som en respons från en vigd jungfru. Om någon kommer och säger till nyförlovade Lisa; du ska bli havande och föda, kan knappast första responsen bli; Hur ska det ske? Vet inte varje förlovad kvinna hur det sker?1
Angående Luk 2:7 måste det sägas att förstfödd (”protokon”) inte implicerar fler barn2… Ensamma barn är också förstfödda. Titeln förstfödd hänvisar till judisk förstfödslorätt, se 1 Mos 25:33; 2 Mos 34:19f; 4 Mos 18:15; 1 Krön 5:2 och Ps 89:28. Jesus kallas; ”…den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen”. Hade Gud Fadern flera barn?
1 För att slippa sådana felläsningar av; ”Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son”, skulle versen bättre översättas enligt följande; ”Han hade inte rört henne när den förstfödde sonen föddes.” Detta är versens innebörd och hela poängen. Jämför gärna med Luk 1:56 och 2:5.
2 Tänk själv om du fått Gud själv som förstfödd. Hade inte barn nummer två blivit ett visst antiklimax?
JUNGFRU MARIA; DEN STÄNDIGA...
lk 99; KKK 499-501 sammanfattade; Marias moderskap var unikt och hon är den enda moder som förblivit jungfru.
Jesus var unik och därför blev också Kristi födelse unik. Utifrån Jes 7:14; Matt 1:18-25 samt Luk 1:26-35 har de kristna alltid ansett Maria som jungfru, vilket är majoritetens uppfattning även idag. Förnekas detta har de en annan syn på Skrift, underverk, celibat och i slutändan på Gud och Hans handlande. En nykristen debatt har dock – de senaste hundra åren i nordvästlig kristenhet – även börjat röra sig om Maria verkligen förblev jungfru.
ÖSTLIG HYPOTES
Även om Kristi bröder skulle vara syskon, finns en östlig hypotes, vilket menar att Josef hade barn från tidigare äktenskap. T.ex. finns det indikationer på detta i det att Josef inte återfinns vid korset och därmed bör han ha varit död vid denna tidpunkt. Därifrån är inte tanken långt borta att Jesu bröder skulle kunna vara från Josefs tidigare äktenskap, vilket också har stöd i historien i bl.a. det tidiga apokryfiska Jakobs protoevangelium 9:1ff från mitten av 100-talet och St Klemens av Alexandria och hans elev Origenes. För övrigt understryks i Jakobs protoevangelium 19:2ff; Marie eviga jungfrulighet mycket tydligt.
STÄNDIG JUNGFRU HOS KYRKOFÄDERNA
Väldigt få, typ ett par kända fall, har någonsin vågat hävda att Maria levde i samliv med Josef före åtminstone 1700-talet. I alla tider - utom de sentida nyprotesterna - har Maria alltid setts som en evig jungfru. ”Redan de gamla grekerna” - som Origenes - hävdade evig jungfrulighet. Se t.ex. Predikan över Luk 7 och i en skrift över Joh 1:4. Se också att St Ignatios tidigare förutsätter denna dogm. Se t.ex. i Brev till efesierna 7:2; 18:1f och 19:1 och Brev till smyrierna 1:1b. Att kalla Maria för jungfru, är en förutsättning för att hon förblev jungfru. Jungfrur som förlorar sin jungfrulighet, kallas inte längre jungfrur (se Jes 7:14; 66:7; Hes 44:2 och Vish 19:6-10). Under 200-talet blir Marie ständiga jungfrulighet i allmänhet tydligt uttalat1 och alla de senare kyrkofäderna skriver om detta, t.ex. St Efraim hymni de virginitate 1:20 (J711). St Ambrosius skrev en hel skrift De institutione virginis et sanctae Mariae virginitate perpetua, där Marie jungfrudom beskrivs år 377 enligt följande i 8:52; ”Hans födelse kom inte att bryta jungfrulighetens tecken”. Självklart delar också St Augustinus2 m.fl. denna syn. Kyrkans lära om Marie eviga jungfrulighet har alltså inget med sexualfientlighet att göra - vilket delvis kom in med St Augustinus platonism - utan är konsekvensen av Kyrkans skriftutläggning. Dogmen bejakades av alla kyrkofäder och blev fastslagen på Konstantinopelkonciliet år 553 i ES218 och Lateransynoden 649 i ES255f. Tilläggas bör att alla reformatorerna är på samma urkyrkliga linje och hävdade alla den eviga jungfruligheten, se t.ex. KF, s636.
1 För att ingen ska anklaga mig för att vara selektiv ska jag bekänna att det finns en enda ”kyrkofader” (han räknas inte som kyrkofader), vilket inte ser Maria som evig jungfru. P.g.a. kampen mot gnosticismen och doketismen kom Tertullianus mariologi att bli snedvriden och heretisk. Han hävdade att Maria levde i ett samliv med Josef. Men Tertullianus hade sina begränsningar, då han avföll från Kyrkan och är helt ensam om en felaktig mariologi. Hans mariologi blir duktigt tillbakavisad (snarast förlöjligad) i de senare striderna, t.ex. St HIERONYMUS De perpetua virginate Beatae Mariae adversus Helvidium från år 383.
2 Se St AUGUSTINUS Brev 137:2, 8 (översatt, s82, 88) eller De sancta virginitate 4:4 (J1643). Se påvens åsikt i ES91.
Jesus var unik och därför blev också Kristi födelse unik. Utifrån Jes 7:14; Matt 1:18-25 samt Luk 1:26-35 har de kristna alltid ansett Maria som jungfru, vilket är majoritetens uppfattning även idag. Förnekas detta har de en annan syn på Skrift, underverk, celibat och i slutändan på Gud och Hans handlande. En nykristen debatt har dock – de senaste hundra åren i nordvästlig kristenhet – även börjat röra sig om Maria verkligen förblev jungfru.
ÖSTLIG HYPOTES
Även om Kristi bröder skulle vara syskon, finns en östlig hypotes, vilket menar att Josef hade barn från tidigare äktenskap. T.ex. finns det indikationer på detta i det att Josef inte återfinns vid korset och därmed bör han ha varit död vid denna tidpunkt. Därifrån är inte tanken långt borta att Jesu bröder skulle kunna vara från Josefs tidigare äktenskap, vilket också har stöd i historien i bl.a. det tidiga apokryfiska Jakobs protoevangelium 9:1ff från mitten av 100-talet och St Klemens av Alexandria och hans elev Origenes. För övrigt understryks i Jakobs protoevangelium 19:2ff; Marie eviga jungfrulighet mycket tydligt.
STÄNDIG JUNGFRU HOS KYRKOFÄDERNA
Väldigt få, typ ett par kända fall, har någonsin vågat hävda att Maria levde i samliv med Josef före åtminstone 1700-talet. I alla tider - utom de sentida nyprotesterna - har Maria alltid setts som en evig jungfru. ”Redan de gamla grekerna” - som Origenes - hävdade evig jungfrulighet. Se t.ex. Predikan över Luk 7 och i en skrift över Joh 1:4. Se också att St Ignatios tidigare förutsätter denna dogm. Se t.ex. i Brev till efesierna 7:2; 18:1f och 19:1 och Brev till smyrierna 1:1b. Att kalla Maria för jungfru, är en förutsättning för att hon förblev jungfru. Jungfrur som förlorar sin jungfrulighet, kallas inte längre jungfrur (se Jes 7:14; 66:7; Hes 44:2 och Vish 19:6-10). Under 200-talet blir Marie ständiga jungfrulighet i allmänhet tydligt uttalat1 och alla de senare kyrkofäderna skriver om detta, t.ex. St Efraim hymni de virginitate 1:20 (J711). St Ambrosius skrev en hel skrift De institutione virginis et sanctae Mariae virginitate perpetua, där Marie jungfrudom beskrivs år 377 enligt följande i 8:52; ”Hans födelse kom inte att bryta jungfrulighetens tecken”. Självklart delar också St Augustinus2 m.fl. denna syn. Kyrkans lära om Marie eviga jungfrulighet har alltså inget med sexualfientlighet att göra - vilket delvis kom in med St Augustinus platonism - utan är konsekvensen av Kyrkans skriftutläggning. Dogmen bejakades av alla kyrkofäder och blev fastslagen på Konstantinopelkonciliet år 553 i ES218 och Lateransynoden 649 i ES255f. Tilläggas bör att alla reformatorerna är på samma urkyrkliga linje och hävdade alla den eviga jungfruligheten, se t.ex. KF, s636.
1 För att ingen ska anklaga mig för att vara selektiv ska jag bekänna att det finns en enda ”kyrkofader” (han räknas inte som kyrkofader), vilket inte ser Maria som evig jungfru. P.g.a. kampen mot gnosticismen och doketismen kom Tertullianus mariologi att bli snedvriden och heretisk. Han hävdade att Maria levde i ett samliv med Josef. Men Tertullianus hade sina begränsningar, då han avföll från Kyrkan och är helt ensam om en felaktig mariologi. Hans mariologi blir duktigt tillbakavisad (snarast förlöjligad) i de senare striderna, t.ex. St HIERONYMUS De perpetua virginate Beatae Mariae adversus Helvidium från år 383.
2 Se St AUGUSTINUS Brev 137:2, 8 (översatt, s82, 88) eller De sancta virginitate 4:4 (J1643). Se påvens åsikt i ES91.
58. JESU BRÖDERS PROBLEMATIK
INVÄNDNING: Skriften visar klart att Maria inte förblev jungfru livet ut. ”Herrens bröder” nämns i Mark 3:31ff; “Nu kom hans mor och hans bröder...“ och i 6:3; “Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? (se även Matt 13:55 med paralellställen och 1 Kor 9:5).
SVAR: Marias ”ständiga jungfrulighet”, på latin ”semper virgo”, har varit Kyrkans och även alla Kyrkornas tro - inklusive reformatorerna - så långt vi kan spåra källorna. Hur kan vi lösa den skenbara skillnaden mellan ovanstående bibelställe och hela den urkyrkliga traditionen, vilken menar att Maria förblev jungfru hela sitt liv. En trolig hypotes är helt enkelt att se alla bröderna som kusiner1. I hebreiskan och arameiskan finns inget ord för kusin, utan broder används för båda nära släktingar och syskon. Att ”adolphos”2 är detsamma som kusiner är alltså inte exegetiskt omöjligt i grekiskan. Se stöd för detta i Matt 27:56 ”...Maria som var Jakob och Joses mor” och vidare i 28:1; “...i gryningen...kom...Maria från Magdala och den andra Maria“; Mark 15:403; ”Maria från Magdala och den andra Maria som var Jakob den yngre och Joses mor...“. I dessa ovanstående avsnitt talas alltså om flera ”Marior”, som var nära släkt med Gudsmodern Maria. Den ”andra Maria” sägs just härvid vara mor till just Joses och Jakob, alltså de bröder som nämns i denna invändning.4 Faktum är att merparten av alla teologer, hävdar fortfarande idag att ”Jesu bröder” var kusiner. Ordet ”bröder” var och är av en totalt annan kaliber i de orientaliska språken, se t.ex. 1 Mos 14:14, där ”brorson” är hebreiskans ord för broder, se även 2 Mos 23:7. Se också 2 Sam 1:26; 1 Kung 9:13; 20:32 och Matt 5:22-24, där broder är vän. Se också Matt 28:10 och Joh 20:17 där lärjungarna benämns bröder eller Apg 9:17 och Rom 9:3, där landsmän benämns bröder. Och se 2 Petr 3:15, där St Paulus kallas broder. Bröder symboliserar ofta något större än bara syskon, vilket det fortfarande gör även i vårt språkbruk, se klosterbröder, brödrafolk, äldstebroder och församlingsbröder. För övrigt kan nämnas att varken Luk 2:41 eller Joh 19:26f har några spår av syskon. Detta är ett tydligt tecken på att Jesu familj bestod av tre medlemmar5. Maria var Guds högsta skapelse, med en unik relation till Gud och kunde inte återgå till ett vanligt familjeliv.6 Det är även så att muslimsk tradition är överens med Kyrkan angående Marias ständiga jungfrulighet, dock inte många andra kristologiska punkter. Varför har ingen kommit på tanken i det efterkristna Arabien, att förringa Maria7?
1 Det förklarar varför ”bröderna” är så bryska i Matt 3:21. Att hantera en storebror så var helt otänkbart i orienten, och är otänkbart här än idag. ”Bröderna” verkar vara äldre, kritiska och avundsjuka och bör då vara kusiner. Den storfamiljära klanen var den naturliga samlevnadsformen under äldre judisk tid.
2Adolphos översätt i GT i LXX under 100-talet f.kr. för kusiner och andra släktingar. Denna tendens används sedan av de NT:liga författarna...
3 Se även Luk 6:15 och Jud 1:1.
4 Traditionellt har St Anna (Jesu mormor) ansetts vara gift tre gånger och fått tre Mariadöttrar med tre olika män (Joakim, Klopas och Salome). Se skiss i DAHLBY, De heliga tecknens hemlighet, s 64. Den tredje Maria nämns i Matt 28:1 och vid korsfästelsen Joh 19:25. Hon är en trolig kandidat till moderskapet för Judas och Simon. Vidare kan Jakob, Jesu bror i Jak 1:1, vara Alfaios son i Matt 10:3.
5 Tilläggas bör också att seden att en ung kvinna går in under en äldre man i ett ”kyskt äktenskap”, på intet sätt var ovanligt. Detta var ett sätt att få legalt skydd i dåtidens orientaliska patriarkala samhällssystem. Se t.ex. döda havs-rullarnas texter (opisso), eller LONGENECKER, GUSTAFSON, Mary a catholic-evangelical debate, s73f. Se också under www.katolik.nu/html/artcl_jbroder.htm
6 Ett tyskt standardverk finns av BLINZLER JOSEF, Die brüder und schwestern Jesu, från 1967.
7 Se Sura 21:91 och 66:12 (om jungfrufödelsen, se även 3:42 och 19:20).
SVAR: Marias ”ständiga jungfrulighet”, på latin ”semper virgo”, har varit Kyrkans och även alla Kyrkornas tro - inklusive reformatorerna - så långt vi kan spåra källorna. Hur kan vi lösa den skenbara skillnaden mellan ovanstående bibelställe och hela den urkyrkliga traditionen, vilken menar att Maria förblev jungfru hela sitt liv. En trolig hypotes är helt enkelt att se alla bröderna som kusiner1. I hebreiskan och arameiskan finns inget ord för kusin, utan broder används för båda nära släktingar och syskon. Att ”adolphos”2 är detsamma som kusiner är alltså inte exegetiskt omöjligt i grekiskan. Se stöd för detta i Matt 27:56 ”...Maria som var Jakob och Joses mor” och vidare i 28:1; “...i gryningen...kom...Maria från Magdala och den andra Maria“; Mark 15:403; ”Maria från Magdala och den andra Maria som var Jakob den yngre och Joses mor...“. I dessa ovanstående avsnitt talas alltså om flera ”Marior”, som var nära släkt med Gudsmodern Maria. Den ”andra Maria” sägs just härvid vara mor till just Joses och Jakob, alltså de bröder som nämns i denna invändning.4 Faktum är att merparten av alla teologer, hävdar fortfarande idag att ”Jesu bröder” var kusiner. Ordet ”bröder” var och är av en totalt annan kaliber i de orientaliska språken, se t.ex. 1 Mos 14:14, där ”brorson” är hebreiskans ord för broder, se även 2 Mos 23:7. Se också 2 Sam 1:26; 1 Kung 9:13; 20:32 och Matt 5:22-24, där broder är vän. Se också Matt 28:10 och Joh 20:17 där lärjungarna benämns bröder eller Apg 9:17 och Rom 9:3, där landsmän benämns bröder. Och se 2 Petr 3:15, där St Paulus kallas broder. Bröder symboliserar ofta något större än bara syskon, vilket det fortfarande gör även i vårt språkbruk, se klosterbröder, brödrafolk, äldstebroder och församlingsbröder. För övrigt kan nämnas att varken Luk 2:41 eller Joh 19:26f har några spår av syskon. Detta är ett tydligt tecken på att Jesu familj bestod av tre medlemmar5. Maria var Guds högsta skapelse, med en unik relation till Gud och kunde inte återgå till ett vanligt familjeliv.6 Det är även så att muslimsk tradition är överens med Kyrkan angående Marias ständiga jungfrulighet, dock inte många andra kristologiska punkter. Varför har ingen kommit på tanken i det efterkristna Arabien, att förringa Maria7?
1 Det förklarar varför ”bröderna” är så bryska i Matt 3:21. Att hantera en storebror så var helt otänkbart i orienten, och är otänkbart här än idag. ”Bröderna” verkar vara äldre, kritiska och avundsjuka och bör då vara kusiner. Den storfamiljära klanen var den naturliga samlevnadsformen under äldre judisk tid.
2Adolphos översätt i GT i LXX under 100-talet f.kr. för kusiner och andra släktingar. Denna tendens används sedan av de NT:liga författarna...
3 Se även Luk 6:15 och Jud 1:1.
4 Traditionellt har St Anna (Jesu mormor) ansetts vara gift tre gånger och fått tre Mariadöttrar med tre olika män (Joakim, Klopas och Salome). Se skiss i DAHLBY, De heliga tecknens hemlighet, s 64. Den tredje Maria nämns i Matt 28:1 och vid korsfästelsen Joh 19:25. Hon är en trolig kandidat till moderskapet för Judas och Simon. Vidare kan Jakob, Jesu bror i Jak 1:1, vara Alfaios son i Matt 10:3.
5 Tilläggas bör också att seden att en ung kvinna går in under en äldre man i ett ”kyskt äktenskap”, på intet sätt var ovanligt. Detta var ett sätt att få legalt skydd i dåtidens orientaliska patriarkala samhällssystem. Se t.ex. döda havs-rullarnas texter (opisso), eller LONGENECKER, GUSTAFSON, Mary a catholic-evangelical debate, s73f. Se också under www.katolik.nu/html/artcl_jbroder.htm
6 Ett tyskt standardverk finns av BLINZLER JOSEF, Die brüder und schwestern Jesu, från 1967.
7 Se Sura 21:91 och 66:12 (om jungfrufödelsen, se även 3:42 och 19:20).
lördag 25 september 2010
57. SKRIFTEN NEDVÄRDERAR MARIA
INVÄNDNING: Maria är inte GudsModer, för hon nedvärderas av Ordet själv i Lukas och Johannes. Se Luk 2:48f, 8:19-21; 11:27f och vid bröllopet i Kana i Joh 2:4.
SVAR: Dessa ställen läses med glasögon (eller solglasögon). De som har nersvärtad synförmåga har en mörk Mariabild. Hur ses Maria av dem med en ”upplyst” mariologi?
Övergripande problemställen i NT om mariologin är fyra stycken. Om vi börjar i Luk 2:48f, där Jesus är i templet, så är denna text inte på något sätt nedvärderande av Maria. Poängen är att Jesus redan vid 12 års ålder är medveten om sitt ursprung, sin kallelse och sin oerhört speciella relation med Gud Fadern.
I Luk 8:19-21 (Se också par i Matt 12:46-50, Mark 3:31-35 och se även tidigare i 3:21 där Jesu anhöriga - Maria nämns inte här - menade att Jesus var galen), sägs Jesu mor och bröder vara ”…alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.”. Denna berättelses främsta poäng är att det finns en ny gradering och ett nytt släktskap i det nya förbundet, alltså i Kyrkan. Den person som hört och gjort Guds vilja mest och tydligast är; Guds Moder. Hon blir inte nedvärderad i denna berättelse, det är absolut inte dess poäng.
Detsamma gäller i Luk 11:27f; ”Saligt det moderliv som har burit dig och saligt de bröst som du har diat. Men han svarade: Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.”. Har inte Maria hört Guds ord och tagit vara på det? Se i Luk 2:19; ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.” eller i v 51; ”Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.”. Det går inte att sätta en motsättning mellan verserna 11:27 och 11:28. Saligt är det moderliv och de bröst som Kristus diat. Jesus tillbakavisar aldrig detta, men Han gör ett tillägg, vilket ger Maria en ännu större ställning. Guds Moder är störst även i kategorin; ”människor som hört Guds Ord och bevarat och begrundat det”.
Slutligen har vi Joh 2:4; ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.”. Den svenska översättningen kan låta brysk, men så är inte intentionen i denna berättelse på grundspråkets grekiska. Skrivna ord kan läsas på många sätt, därför att skrivna ord inte kan ge alla nyansskillnader som det talade ger. Ett extremt exempel är att Joh 2:4 kan tolkas som en text där Jesus avslöjar att han är transsexuell; Han vill vara kvinna. Men ordet ”kvinna”, har inte alls denna betydelse här eller ens en nedvärderande ton. Kvinna är en ärorik titel i ex. 1 Mos 2:23; 3:15, där alltså en fiendskap skall finnas mellan ”ormen” och ”kvinnan” (även 1 Mos 3:20). Denna ”kvinnotitel” använder Jesus i Joh 2:4 och Maria är därför den nya Eva. Jesus säger helt enkelt (jämför gärna grundtexten); ”Är det ditt problem, mänsklighetens moder”? Just precis i den stunden kunde Jesus inte utföra vad hon ville. Kristus säger att han är bunden vid den rätta tidpunkten, inte vid familjeband. Men Maria oroade sig inte och litade på att något snart skulle ske och väntade på att tiden snart skulle vara inne. Se i det efterföljande Joh 2:5, där Maria säger åt tjänarna att göra vad Jesus säger till dem. Jesus utför därefter det första av Hans underverk, precis såsom Maria önskade. Detta visar fram mot den medlande Kyrkan och Maria som urbilden för Kyrkans uppdrag.
Maria är definitivt inte nedvärderad i Skriften. Varför är hon den mest omtalade modern i hela Bibeln? Varför är denna ”Kvinna” närvarande vid alla de viktigaste händelserna? Varför är hennes ”Magnifikat” den lovsång som är längst i NT och den mest kommenterade? Läs t.ex. Luthers utmärkta kommentar. Luk 1:46-56 är inte ihopsatt av en mjäkig, nedvärderad obetydlig ”kvinna”, utan uttryckt av en ödmjuk, profetisk och syndfri tonåring. Hon som är mänsklighetens näst största och näst mest betydelsefulla person. Hon sade ett fullkomligt JA till Gud och födde, närde och uppfostrade den mest betydelsefulla personen; Gud själv. Kan hon vara värd vördnad?
SVAR: Dessa ställen läses med glasögon (eller solglasögon). De som har nersvärtad synförmåga har en mörk Mariabild. Hur ses Maria av dem med en ”upplyst” mariologi?
Övergripande problemställen i NT om mariologin är fyra stycken. Om vi börjar i Luk 2:48f, där Jesus är i templet, så är denna text inte på något sätt nedvärderande av Maria. Poängen är att Jesus redan vid 12 års ålder är medveten om sitt ursprung, sin kallelse och sin oerhört speciella relation med Gud Fadern.
I Luk 8:19-21 (Se också par i Matt 12:46-50, Mark 3:31-35 och se även tidigare i 3:21 där Jesu anhöriga - Maria nämns inte här - menade att Jesus var galen), sägs Jesu mor och bröder vara ”…alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.”. Denna berättelses främsta poäng är att det finns en ny gradering och ett nytt släktskap i det nya förbundet, alltså i Kyrkan. Den person som hört och gjort Guds vilja mest och tydligast är; Guds Moder. Hon blir inte nedvärderad i denna berättelse, det är absolut inte dess poäng.
Detsamma gäller i Luk 11:27f; ”Saligt det moderliv som har burit dig och saligt de bröst som du har diat. Men han svarade: Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.”. Har inte Maria hört Guds ord och tagit vara på det? Se i Luk 2:19; ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.” eller i v 51; ”Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.”. Det går inte att sätta en motsättning mellan verserna 11:27 och 11:28. Saligt är det moderliv och de bröst som Kristus diat. Jesus tillbakavisar aldrig detta, men Han gör ett tillägg, vilket ger Maria en ännu större ställning. Guds Moder är störst även i kategorin; ”människor som hört Guds Ord och bevarat och begrundat det”.
Slutligen har vi Joh 2:4; ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.”. Den svenska översättningen kan låta brysk, men så är inte intentionen i denna berättelse på grundspråkets grekiska. Skrivna ord kan läsas på många sätt, därför att skrivna ord inte kan ge alla nyansskillnader som det talade ger. Ett extremt exempel är att Joh 2:4 kan tolkas som en text där Jesus avslöjar att han är transsexuell; Han vill vara kvinna. Men ordet ”kvinna”, har inte alls denna betydelse här eller ens en nedvärderande ton. Kvinna är en ärorik titel i ex. 1 Mos 2:23; 3:15, där alltså en fiendskap skall finnas mellan ”ormen” och ”kvinnan” (även 1 Mos 3:20). Denna ”kvinnotitel” använder Jesus i Joh 2:4 och Maria är därför den nya Eva. Jesus säger helt enkelt (jämför gärna grundtexten); ”Är det ditt problem, mänsklighetens moder”? Just precis i den stunden kunde Jesus inte utföra vad hon ville. Kristus säger att han är bunden vid den rätta tidpunkten, inte vid familjeband. Men Maria oroade sig inte och litade på att något snart skulle ske och väntade på att tiden snart skulle vara inne. Se i det efterföljande Joh 2:5, där Maria säger åt tjänarna att göra vad Jesus säger till dem. Jesus utför därefter det första av Hans underverk, precis såsom Maria önskade. Detta visar fram mot den medlande Kyrkan och Maria som urbilden för Kyrkans uppdrag.
Maria är definitivt inte nedvärderad i Skriften. Varför är hon den mest omtalade modern i hela Bibeln? Varför är denna ”Kvinna” närvarande vid alla de viktigaste händelserna? Varför är hennes ”Magnifikat” den lovsång som är längst i NT och den mest kommenterade? Läs t.ex. Luthers utmärkta kommentar. Luk 1:46-56 är inte ihopsatt av en mjäkig, nedvärderad obetydlig ”kvinna”, utan uttryckt av en ödmjuk, profetisk och syndfri tonåring. Hon som är mänsklighetens näst största och näst mest betydelsefulla person. Hon sade ett fullkomligt JA till Gud och födde, närde och uppfostrade den mest betydelsefulla personen; Gud själv. Kan hon vara värd vördnad?
56. MARIA ÄR ENDAST KRISTI MÄNSKLIGA MOR
INVÄNDNING: Maria var moder till Kristus enbart av mänsklig natur.
SVAR: Mor och Son är begrepp som inte refererar till natur utan till person. Min mamma är just ”Anders” mamma och inte enbart moder till min mänskliga natur (mänsklig natur är inte skild från själslig natur, vilket skulle vara av gudomligt ursprung). Därför var Maria moder till hela personen Kristus, se Luk 1:43. Sonen var Gud. Varför ska då inte Maria kallas Guds Moder?
SVAR: Mor och Son är begrepp som inte refererar till natur utan till person. Min mamma är just ”Anders” mamma och inte enbart moder till min mänskliga natur (mänsklig natur är inte skild från själslig natur, vilket skulle vara av gudomligt ursprung). Därför var Maria moder till hela personen Kristus, se Luk 1:43. Sonen var Gud. Varför ska då inte Maria kallas Guds Moder?
MARIA, GUDSMODERN
KKK 495 och 726 sammanfattad; Utifrån Skriftens ”min Herres moder”, får Maria mycket tidigt titeln Guds Moder. Maria är den nya Eva, moder till hela Kristus.
Gudsmoderstiteln är inget annat än Elisabets bekännelse i Luk 1:43; ”Hur kan det hända att min herres mor kommer till mig?”. Se också Matt 1:18; 2:11, 13, 20; 12:46; 13:55 och Joh 2:1. Att Elisabets herre var någon annan än Gud kan ingen kristen förneka. I kyrkofädernas skrifter finns ”Theotokos” redan hos St Hippolytes år 217 och även Origenes (se två fragment över Lukas, nos. 41 och 80 (Berlin ed.) och se LONGENECKER, GUSTAFSON, Mary a catholic-evangelical debate, s 73. . Redan St Irenaeus på 100-talet skriver i Adversus Haereses 5:19:1 (J256a); ”...hon skulle bära Gud...”. På trehundratalet blir titeln Guds Moder allmän praxis. Snart uppstod en strid om denna formulering och på kyrkomötet i Efesos år 431 e.Kr. var Nestorius läror under debatt. Nestorius ville att Guds upphöjdhet skulle betonas och därför menade Nestorius att Gud inte kunde födas av en skapad människa. Nestorius ville alltså hålla isär den mänskliga och gudomliga naturen. Men konciliet slog fast att de gudomliga och mänskliga naturerna hade en enhet i Kristus
Den helige Ande och Kyrkan (Apg 15:28) bestämde också här att det finns en utbytbarhet mellan naturerna (communicatio idiomatum). Det som kan sägas om människan Jesus, kan också sägas om den gudomliga naturen. Alltså Gud lider, Gud föds och Gud dör. och att det var riktigt att benämna Maria för Guds Moder.
Efter dogmen om Maria som GudsModern kom Mariafesterna att mångfaldigas. Men hade redan på 300-talet började firandet av de stora mariologiska festerna; jul, Marie rening och kyndelsmässodag. På 400-talet blev Theotokusdagen följaktligen firad och blev snart firad som Upptagandet. I öst firades också ”Marie bebådelse”. På 400-talet framstår hennes betydelse i julen allt tydligare, för när Kyrkoåret växer fram blir Maria allt viktigare. Guds inkarnation och Hans människoblivande bereder väg för att Gudsmodern nödvändigtvis behöver en plats. Jesus ploppar inte bara upp från ingenstans. Jesusbarnet kan ju omöjligt tas bort från Modern, inte ens i firandet av Kyrkornas stora fester. I femhundratalets Rom, som var/är konservativt firades 4 Mariadagar; Gudsmoderns bebådelse, Marie rening, Upptagandet och Gudsmoderns födelse. Även lutherdomen har behållit Mariafester och Theotokus-titeln, se KF VIII (SKB, s525).
Gudsmoderstiteln är inget annat än Elisabets bekännelse i Luk 1:43; ”Hur kan det hända att min herres mor kommer till mig?”. Se också Matt 1:18; 2:11, 13, 20; 12:46; 13:55 och Joh 2:1. Att Elisabets herre var någon annan än Gud kan ingen kristen förneka. I kyrkofädernas skrifter finns ”Theotokos” redan hos St Hippolytes år 217 och även Origenes (se två fragment över Lukas, nos. 41 och 80 (Berlin ed.) och se LONGENECKER, GUSTAFSON, Mary a catholic-evangelical debate, s 73. . Redan St Irenaeus på 100-talet skriver i Adversus Haereses 5:19:1 (J256a); ”...hon skulle bära Gud...”. På trehundratalet blir titeln Guds Moder allmän praxis. Snart uppstod en strid om denna formulering och på kyrkomötet i Efesos år 431 e.Kr. var Nestorius läror under debatt. Nestorius ville att Guds upphöjdhet skulle betonas och därför menade Nestorius att Gud inte kunde födas av en skapad människa. Nestorius ville alltså hålla isär den mänskliga och gudomliga naturen. Men konciliet slog fast att de gudomliga och mänskliga naturerna hade en enhet i Kristus
Den helige Ande och Kyrkan (Apg 15:28) bestämde också här att det finns en utbytbarhet mellan naturerna (communicatio idiomatum). Det som kan sägas om människan Jesus, kan också sägas om den gudomliga naturen. Alltså Gud lider, Gud föds och Gud dör. och att det var riktigt att benämna Maria för Guds Moder.
Efter dogmen om Maria som GudsModern kom Mariafesterna att mångfaldigas. Men hade redan på 300-talet började firandet av de stora mariologiska festerna; jul, Marie rening och kyndelsmässodag. På 400-talet blev Theotokusdagen följaktligen firad och blev snart firad som Upptagandet. I öst firades också ”Marie bebådelse”. På 400-talet framstår hennes betydelse i julen allt tydligare, för när Kyrkoåret växer fram blir Maria allt viktigare. Guds inkarnation och Hans människoblivande bereder väg för att Gudsmodern nödvändigtvis behöver en plats. Jesus ploppar inte bara upp från ingenstans. Jesusbarnet kan ju omöjligt tas bort från Modern, inte ens i firandet av Kyrkornas stora fester. I femhundratalets Rom, som var/är konservativt firades 4 Mariadagar; Gudsmoderns bebådelse, Marie rening, Upptagandet och Gudsmoderns födelse. Även lutherdomen har behållit Mariafester och Theotokus-titeln, se KF VIII (SKB, s525).
fredag 24 september 2010
1. Maria, inledning
Ska ta upp Maria igen, och dela upp det publicerade i ett tiotal stycken 14 invändningar...
Det finns ett mycket gammalt ordspråk; ”bakom varje framgångsrik man, står en framgångsrik kvinna.”1. Gäller det överallt eller bara de som lever e.Kr.? Inkarnationens mysterium bibehålls med Maria som klassisk Guds Moder.2 Kyrkans tro har inkarnationen som ett större mysterium och vördar den mer, än en reducerande, ”nyreformatorisk” mycket avskalade kristologin med tillhörande mariologi. Felaktig mariologi ger snedvriden kristologi, som ett brev på posten! Eftersom Jesus var Gud måste Han ha valt en alldeles speciell mor, till att föda fram den som universum ej kan bära. Vad hade du själv gjort om du valt din moder?
Att mariologin har biblisk grund, vill jag visa i följande avsnitt. Först går jag genom tre urkyrkliga mariadogmer, sedan genomgås spiritualiteten kring Maria. Så mariologisk lära och liv sammanbinds, precis som Kyrkornas lära är rotad i Skriften. Ja, Guds Moder finns faktiskt med i hela Skriften liksom Kristus kan skymtas i hela Skriften. För Skriften har i hela GT ett typologiskt frö, för hela frälsningshistorien. Alla kristna måste underordna sig den urkyrkliga kristologin, som framväxt i Kyrkan fram tills 800-talet. Om man underordnar sig Kyrkans ursprungliga hållning där, varför då inte ta till sig fördjupade reflektioner om mariologin, även om någon del utvecklats lite senare. Bara för att något är störst och viktigast (läs Kristus) tar inte bort mindre viktigare, men dock viktiga saker (läs Guds Moder). Jämför med att proteiner är viktigast i maten, betyder inte att vitaminer är oviktiga. Kvinnlighet är oerhört viktigt i Kyrkan3. Maria blir inte undanskymd i NT och där hon skymtar fram mindre tydligt, beror det på att hon fortfarande var vid liv när dessa böcker skrevs. I de senare skrifterna som den johannitiska (Joh, Upp) och den lukianska (Luk, Apg), vilka tillsammans utgör halva NT, har Maria en absolut särställning. Hon är inte betydande kvantitativt, men kvalitativt. Låt inte en liten mängd uppenbara mariologiska citat i NT göra att Maria betraktas som obetydlig.
Utan Maria förblev mänskligheten utan inkarnationen. Fadern sände sin Ande på ett speciellt sätt över Maria, så att allt mänskligt blod och kött upptogs för Sonen. Jesus var 100 % köttsligt släkt med Marias släkt. Utan Maria hade heller inget tempelframbärande skett och flyktingbarnet hade inte överlevt i Egypten (om Josef får ursäkta). Utan Maria hade inte det första undret skett, alltså vinundret på bröllopet i Kana (Joh 2). Utan Maria förmodligen ingen Lukas, eftersom bl.a. Marias berättande gjorde att Lukas kunde skriva ner allt så noggrant. Utan Maria - som var den första ”kristna” människan på vår jord - hade kanske inte ens pingstens under skett (Apg 1-2). Maria är stor i Skriften, i Kristi liv, i hela den världsvida Kyrkans och Kyrkornas liv och därmed i våra liv. Maria och Kyrkan har alltid hört ihop under urkyrklig tid4, idag och in i evigheten.
Maria skymmer aldrig Kristus eller upphöjs till gudomligt väsen. Maria stjäl lika lite uppmärksamheten från Kristus, som månen stjäl solens ljus. ”Konstiga” personer är de som enbart intresserar sig för konstnären och vägrar betrakta hans verk. Konstnärliga människor - vilket alla Guds avbilder innerst inne är - intresserar sig alltid för både verk och skaparen. Allt Maria är, är hon genom Guds nåd. Han har mejslat fram något otroligt unikt. Allt hon vill är att visa på Honom. I Skriften och i Kyrkans liv är Kristus alltid Marias mittpunkt. Redan på 100-talet firas liturgin framför Mariabilder, t.ex. St Priscillas katakomber (år 110) eller St Irenaeus. Kristus visade Maria vördnad (Luk 2:51f) och vi är inte förmer än att vi bör följa honom.
1 En roligare version slutar med; “…en lika förvånad kvinna.”.
2 Se om mariologi i t.ex. KKK 487-511, 963-975, 1172 och 1195-1196.
3 Kyrkan är en viktig teologisk förutsättning för mariologi. Och mariologin hör tätt ihop med både ekklesiologi och kristologi. Maria går aldrig att skilja från Kristus eller från Kyrkan (se KKK 487). Vad Gud fogat samman kan ingen människa skilja åt...
4 RAHNER HUGO, Our lady and the Church.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
