INVÄNDNING: Kyrkans intoleranta och förtryckande hållning mot den sexuella minoritet som är homosexuell är häpnadsväckande.
SVAR: Homosexualiteten är svårt att prata om i Sverige. De få lobbyisterna från RFSL är enormt effektiva. Det svenska klimatet tillåter knappt ingen att idag ha en åsikt som går emot den högt ärade ”kulturelitens” synsätt. Men dock har kristen tro alltid menat att sexualitet endast har sin rätta plats i äktenskapet, bl.a. utifrån 1 Mos 19:4-25; Rom 1:18-27 och 1 Kor 6:9. Homosexualitetens svåra problem är ett underordnat problem och får sin plats först när kyskheten får rum. En kristen människa måste först inse att vår kallelse inte är att ha sex, med så många som möjligt. Sexualiteten har alltid ramar (ingen hävdar att alla ska få ligga med alla) och dess mening är innanför äktenskapet. Detta är en nödvändig bakgrund, innan homosexualitet och kristen tro diskuteras. När homosexualitet diskuteras, görs detta pastoralt i mötet med en präst. Skilj på person och sak. Kristna ska skilja mellan personen, exempelvis de som brottas med homosexualitet, och saker som individer brottas med. Nästan alla syndar svårt och behöver upprättelse. Därför finns ingen anledning att spä på homofobin eller spä på förföljelserna eller angreppen mot de homosexuella. Sådan attityd har inget med kristen tro att göra. Kyrkan bryr sig pastoralt om sina egna medlemmar. De som inte tillhör henne har en rättighet att leva ut sin sexualitet innanför lagliga ramar. Inget samhälle, inga nynazister eller någon ”kyrka” skall peka ut dessa individer. Blir inte kristen tro bara löjeväckande, utan den respekten? Sen finns faktiskt en högre och saligare väg än äktenskapet; celibatet. Äktenskap är inte för alla. Alla ska inta giftas in i saligheten (Upp 14:4)...
Om ”äktenskapsvigningar” av homosexuella vilket nu sker i svenska sammanhang, finns ett enkelt svar. Äktenskapets rätta plats är två olika kön som gifter sig och har en positiv attityd till barn. Ingen, inte ens RFSL:s lobbyism, kommer få Kyrkorna att ändra sina ståndpunkter. Kyrkorna står fast i förhållande till sexualfientliga och destruktiva värderingar som västvärlden idag fostrar. Det kan låta helt otroligt för ett svenskt öra, men det är faktiskt sant att 68-vänstern, det feministiska drevet och RFSL inte är världens starkaste kraft som kommer att frälsa världen. Universum, historien och Kyrkorna kommer inte att böja sig för moderna innedogmerna. Vågar svensken verkligen tro detta?
onsdag 30 juni 2010
92. ABORT BEHÖVS
INVÄNDNING: Abort är en tragisk men nödvändig del av kristendomen.
SVAR: Varför finns abort? Detta förfaringssätt skulle aldrig ha funnits om det inte var så intimt kopplat till den sexuella frigörelsen. Att utplåna miljontals liv, bara för att dessa människor inte är välkomna, är absurt. Vissa människor kan bokstavligt gå över lik, för att fritt kunna leva ut sin sexualitet utan bindningen att behöva få barn. Svensk kristenhet har idag ofta blivit accepterande till abort som en moralisk möjlighet, i motsats till hela den universella kristna traditionen. Absolut ingen kristen har sett detta som en moraliskt försvarbar handling före åtminstone 1930-talet. Se extremt tidigt i Didache 2:2; ”Du ska inte döda ett barn genom vare sig abort eller barnamord.”. Hela Skriften är full av citat vilket visar att människan blir människa före födelsen, se t.ex. 1 Mos 9:7; 30:22; 2 Mos 20:13; 3 Mos 18:21; 20:10ff; Job 31:15; Ps 51:7; 71:6; 127:3; 139:13-16; Jes 44:2; 49:1-5; Jer 1:5; 2:34; Luk 1:15, 41 och Rom 13:9f. De kristna människor som tror att det är förenligt med kristen tro att ta livet av foster, har all bevisbörda på sig och alla världsvida Kyrkor mot sig. För att inte tala om; vad Gud tycker om detta förfaringssätt… Varför skulle Kyrkan böja sig inför något som avhumaniserar mänskligheten på detta barbariska sätt?
SVAR: Varför finns abort? Detta förfaringssätt skulle aldrig ha funnits om det inte var så intimt kopplat till den sexuella frigörelsen. Att utplåna miljontals liv, bara för att dessa människor inte är välkomna, är absurt. Vissa människor kan bokstavligt gå över lik, för att fritt kunna leva ut sin sexualitet utan bindningen att behöva få barn. Svensk kristenhet har idag ofta blivit accepterande till abort som en moralisk möjlighet, i motsats till hela den universella kristna traditionen. Absolut ingen kristen har sett detta som en moraliskt försvarbar handling före åtminstone 1930-talet. Se extremt tidigt i Didache 2:2; ”Du ska inte döda ett barn genom vare sig abort eller barnamord.”. Hela Skriften är full av citat vilket visar att människan blir människa före födelsen, se t.ex. 1 Mos 9:7; 30:22; 2 Mos 20:13; 3 Mos 18:21; 20:10ff; Job 31:15; Ps 51:7; 71:6; 127:3; 139:13-16; Jes 44:2; 49:1-5; Jer 1:5; 2:34; Luk 1:15, 41 och Rom 13:9f. De kristna människor som tror att det är förenligt med kristen tro att ta livet av foster, har all bevisbörda på sig och alla världsvida Kyrkor mot sig. För att inte tala om; vad Gud tycker om detta förfaringssätt… Varför skulle Kyrkan böja sig inför något som avhumaniserar mänskligheten på detta barbariska sätt?
81. KRUCIFIX
INVÄNDNING: Krucifixet är en negativ symbol. Jesus är uppstånden och därför är en
lidande och döende man en felaktig symbol.
SVAR: Att en del ”överandliga” människor ser korset negativt förtar inte det faktum att korsets symbol är något av det äldsta kristendomen känner, belagt sedan minst
tidigt 200-talet, dessutom finns korset med i hela Paulus teologi, se t.ex. 1 Kor 1:23; 2:2; Gal 2:19; 3:1 och 6:4.. Vad kan vara bättre, än att meditera över denna urgamla symbol. Världens grymmaste tortyrredskap, har blivit Guds eget segervapen. Guds förnedring har blivit måttet på människans värde. Han förgör lidandet genom att lida och döden dödas genom Guds död. Guds förnedring ger därför människan hopp. Intet ont är Gud frånvarande och allt lidande har sin botten i krucifixet. Gud har sår och omvandlar det värsta till det bästa, även om det inte känns så i våra liv just nu! Finns det någon hoppfullare symbol än krucifixet? Finns det något som bättre påminner oss om det ”dagligande korsbärandet” utifrån Luk 9:23?
lidande och döende man en felaktig symbol.
SVAR: Att en del ”överandliga” människor ser korset negativt förtar inte det faktum att korsets symbol är något av det äldsta kristendomen känner, belagt sedan minst
tidigt 200-talet, dessutom finns korset med i hela Paulus teologi, se t.ex. 1 Kor 1:23; 2:2; Gal 2:19; 3:1 och 6:4.. Vad kan vara bättre, än att meditera över denna urgamla symbol. Världens grymmaste tortyrredskap, har blivit Guds eget segervapen. Guds förnedring har blivit måttet på människans värde. Han förgör lidandet genom att lida och döden dödas genom Guds död. Guds förnedring ger därför människan hopp. Intet ont är Gud frånvarande och allt lidande har sin botten i krucifixet. Gud har sår och omvandlar det värsta till det bästa, även om det inte känns så i våra liv just nu! Finns det någon hoppfullare symbol än krucifixet? Finns det något som bättre påminner oss om det ”dagligande korsbärandet” utifrån Luk 9:23?
91. KYRKANS FÖRÅLDRADE PREVENTIVMEDELSSYN
INVÄNDNING: Kyrkans syn på preventivmedel är så föråldrad, sexualfientlig och auktoritär att ingen vetig människa kan följa denna lära.
SVAR: Detta område är förmodligen det område som Kyrkan blivit mest förhånat för, även av dess egna medlemmar. Men naturlig öppenhet för liv och lust, kan knappast vara farlig. Jag rekommenderar varmt människor att först sätta sig in i trons svar, innan detta fördöms. Jag själv blev helt överrumplad på detta område. Naturliga medel att styra barnafödandet är lika säkra som andra, dessutom gratis samt enkla att lära sig. Dock förutsätter de ett fast förhållande samt verklig kommunikation i relationen. Kristna i Sverige har delvis vänt sig bort från klassisk kristen tro på samlivet, genom att tro att fortplantningen inte är ett av de primära syftena och målet med äktenskapet (jämför KKK 2366ff). Det ses alltså inte längre som en del av plikterna, som i en syn på det sakramentala äktenskapet. Fortplantning är dock inte ett kristet krav, men någon slags öppenhet mot nya liv bör finnas i ett kristet äktenskap, jämför det första påbudet i 1 Mos 1:28. Preventivmedel är alltså fullt tillåtet i den mån de beaktar denna öppenhet. Kemiska och fysiska preventivmedel är därför inte att rekommendera, för då skyms denna dimension. För att bli personlig verkar speciellt kemiska preventivmedel ganska skumma. P-piller ger en konstlad broms för liv och lust. Den naturliga lust kvinnan känner vid ägglossning, försvinner helt vid p-pillerbruk. Vårt ”pillersamhälle” kan inte vara det enda saliggörande! Folk har känt till andra metoder under tusentals år. Se BILLING, billingmetoden; http://www.familjeplanering.com eller KIPPLE. Se också den påvliga encyklikan Humanae Vitae som inte räknas som en skrift, vilket definierar ”Ex Cathedra” men var ett uttryck för klassisk kyrklig tro, i den tid då den sexuella revolutionen startade och Kyrkans tro utmanades på detta område. Det vanliga svenska synsättet är, utifrån 1968:s anda, i motsättning till hela den kristna traditionen och indikationerna i Skriften. Se t.ex. 1 Mos 28:3; 38:8-10; 41:52; 2 Mos 23:25f; 3 Mos 26:9; 5 Mos 7:14; Rut 4:13; Ps 107:38 och 127:3-5 och Luk 1:24-5. Svenska samfund godkänner oftast alla preventivmedel, i motsats till en universiell kristen katolsk, ortodox, och protestantisk (innan 1930) tradition. Idag är det endast Kyrkan som behåller en urgamal kristen tradition, i motsats till en nymodern mentalitet där barn inte längre får plats. Idag är barn ofta en olyckshändelse, trots de barriärer och skydd man använt för att slippa ta itu med denna ”biverkning” av sexualiteten. Kyrklig tro upplyfter föräldraskapet och värnar om den stora gåvan; barnen. Varför är Kyrkan väldigt ensam i att sätta riktiga och viktiga ramar för kärlek och sexualitet? Ingen kan hävda att sexualiteten är helt fri. Sex mellan äldre och barn är det få som förespråkar. Sex utan ramar - fri sex - är en omöjlighet att leva efter eller tro på… Antingen underordnar man sig Kristi lag och håller sexualiteten inom äktenskapets ramar, eller sätter du själv godtyckliga ramar som inte håller länge. Avgrundens djup skiljer att Kärleken är den ende guden eller att Gud är kärlekens mitt, mål och mening. Den kära leken återspeglar och är del av treenighetens skapelseprocess. Familjeliv ska därmed inte exprimenteras med! Varför är detta något som gör Kyrkan så hatad?
SVAR: Detta område är förmodligen det område som Kyrkan blivit mest förhånat för, även av dess egna medlemmar. Men naturlig öppenhet för liv och lust, kan knappast vara farlig. Jag rekommenderar varmt människor att först sätta sig in i trons svar, innan detta fördöms. Jag själv blev helt överrumplad på detta område. Naturliga medel att styra barnafödandet är lika säkra som andra, dessutom gratis samt enkla att lära sig. Dock förutsätter de ett fast förhållande samt verklig kommunikation i relationen. Kristna i Sverige har delvis vänt sig bort från klassisk kristen tro på samlivet, genom att tro att fortplantningen inte är ett av de primära syftena och målet med äktenskapet (jämför KKK 2366ff). Det ses alltså inte längre som en del av plikterna, som i en syn på det sakramentala äktenskapet. Fortplantning är dock inte ett kristet krav, men någon slags öppenhet mot nya liv bör finnas i ett kristet äktenskap, jämför det första påbudet i 1 Mos 1:28. Preventivmedel är alltså fullt tillåtet i den mån de beaktar denna öppenhet. Kemiska och fysiska preventivmedel är därför inte att rekommendera, för då skyms denna dimension. För att bli personlig verkar speciellt kemiska preventivmedel ganska skumma. P-piller ger en konstlad broms för liv och lust. Den naturliga lust kvinnan känner vid ägglossning, försvinner helt vid p-pillerbruk. Vårt ”pillersamhälle” kan inte vara det enda saliggörande! Folk har känt till andra metoder under tusentals år. Se BILLING, billingmetoden; http://www.familjeplanering.com eller KIPPLE. Se också den påvliga encyklikan Humanae Vitae som inte räknas som en skrift, vilket definierar ”Ex Cathedra” men var ett uttryck för klassisk kyrklig tro, i den tid då den sexuella revolutionen startade och Kyrkans tro utmanades på detta område. Det vanliga svenska synsättet är, utifrån 1968:s anda, i motsättning till hela den kristna traditionen och indikationerna i Skriften. Se t.ex. 1 Mos 28:3; 38:8-10; 41:52; 2 Mos 23:25f; 3 Mos 26:9; 5 Mos 7:14; Rut 4:13; Ps 107:38 och 127:3-5 och Luk 1:24-5. Svenska samfund godkänner oftast alla preventivmedel, i motsats till en universiell kristen katolsk, ortodox, och protestantisk (innan 1930) tradition. Idag är det endast Kyrkan som behåller en urgamal kristen tradition, i motsats till en nymodern mentalitet där barn inte längre får plats. Idag är barn ofta en olyckshändelse, trots de barriärer och skydd man använt för att slippa ta itu med denna ”biverkning” av sexualiteten. Kyrklig tro upplyfter föräldraskapet och värnar om den stora gåvan; barnen. Varför är Kyrkan väldigt ensam i att sätta riktiga och viktiga ramar för kärlek och sexualitet? Ingen kan hävda att sexualiteten är helt fri. Sex mellan äldre och barn är det få som förespråkar. Sex utan ramar - fri sex - är en omöjlighet att leva efter eller tro på… Antingen underordnar man sig Kristi lag och håller sexualiteten inom äktenskapets ramar, eller sätter du själv godtyckliga ramar som inte håller länge. Avgrundens djup skiljer att Kärleken är den ende guden eller att Gud är kärlekens mitt, mål och mening. Den kära leken återspeglar och är del av treenighetens skapelseprocess. Familjeliv ska därmed inte exprimenteras med! Varför är detta något som gör Kyrkan så hatad?
tisdag 29 juni 2010
90. JÄMLIKHET ÄR LIKHET
INVÄNDNING: Enligt Gal 3:28 finns ingen skillnad mellan män och kvinnor.
SVAR: Att det finns en skillnad mellan manligt och kvinnligt är något som Skriften klart lär, se 1 Mos 2:18-23 och 1 Kor 11:3-10. Gal 3 kan inte användas som ett argument för transsexualitet, då kön är alltså inte enbart en social konstruktion som ska överskridas och ignoreras. Vidare avspeglas könsskillnader i hela mänskligheten och hela den universella kristna, judiska (och muslimska) traditionen. Rödvinsvänstern - inkluderat svenska teologer - som bestämmer debattklimatet i Sverige kan inte urskilja att den kristna tron både ser olikhet mellan könen och att de är fullständigt jämlika. Därmed har debatten om olikhet mellan könsrollerna blivit jämställdhetsdebatt. T.ex. lutherdomen i Sverige har böjt sig för folkets vilja och kommer att vika sig här igen i liknande frågor. Den ”andliga kommunismen” sprider sig som en löpeld, vilket gör att svensk kristenhet också blivit starkt förnekande till att mannen har en egen unik roll – liksom kvinnan – både i äktenskapet och i kristna sammanhang. Därmed förträngs den olikhet som finns mellan könen i Sverige. Manligt och kvinnligt får alltmer förvridna värde, i vår ”genomfeministiserade” kultur. I Sverige ska kvinnor bli män och män bli kvinnor, men enligt min mening så är i alla fall kvinnor alldeles för bra för att bli manliga. För att inte riskera att få alla ”rödstrumpefeminister” på mig, vill jag bara säga att jag - som man - inte är emot matlagning, städning, diskning eller s.k. ”kvinnosysslor”. Det är för mig en självklarhet att man och kvinna delar sysslorna hemma, men kvinnor och män har olika intresse och ÄR OLIKA och då bör också fördelningen utgå från dessa fakta. Jag kommer aldrig att kunna lära mig alla släktingars namn och födelsedatum, bl.a. därför att jag till viss del är relationsmässigt inkompetent och min fru kommer nog inte att bli mig överlägsen, inom matematiskt, logiskt och abstrakt tänkande. Dessa olikheter är nog kvinnor mest glada över, för abstraktion är tråkigt och relationer är mer relevant. Men olika är vi och olika förblir vi och olikhet behövs och berikar, framför allt de könsliga. Att se dessa könsliga olikheter som någonting positivt är en enorm utmaning för svenskt kristenhet. Det är en stor gåva att se att män och kvinnor inte är lika och att vi inte behöver vara identiska och att vi kompletterar varandra och att världen är roligare med riktiga kvinnor och riktiga män, också i vår lilla kristna ankdamm. I vårt land är en av de grövsta ”synderna” att uttrycka att det finns olikhet mellan könen. Men Gud är Gud och könen är olika och t.ex. den bibliska principen om att mannen är huvudet, se 1 Kor 11:3; ”...veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”, är teologiskt baserat på Faderns primat över Sonen (och Anden). Dessa tre gudomliga personer är lika i sitt väsen. Därmed går det även teologiskt att hävda att olikheter, inte automatiskt ger ojämlikhet. Alla tre gudomliga personer har samma värde, men Fadern har primatet. Könen är på samma sätt olika och jämställda, precis som de gudomliga personerna. Att förneka detta i liv och lära är motsatt hela traditionen och indikationerna i Bibeln. Likriktning är ”uppfunnen” av personer som har dålig fantasi, typ feminister, djävulen och tyvärr också kristna ledare. Gud skapar alltid olikhet och originalitet, även i Kyrkan. Varför skulle inte Gud älska mångfald, om HAN ÄR mångfald i sitt väsen?
SVAR: Att det finns en skillnad mellan manligt och kvinnligt är något som Skriften klart lär, se 1 Mos 2:18-23 och 1 Kor 11:3-10. Gal 3 kan inte användas som ett argument för transsexualitet, då kön är alltså inte enbart en social konstruktion som ska överskridas och ignoreras. Vidare avspeglas könsskillnader i hela mänskligheten och hela den universella kristna, judiska (och muslimska) traditionen. Rödvinsvänstern - inkluderat svenska teologer - som bestämmer debattklimatet i Sverige kan inte urskilja att den kristna tron både ser olikhet mellan könen och att de är fullständigt jämlika. Därmed har debatten om olikhet mellan könsrollerna blivit jämställdhetsdebatt. T.ex. lutherdomen i Sverige har böjt sig för folkets vilja och kommer att vika sig här igen i liknande frågor. Den ”andliga kommunismen” sprider sig som en löpeld, vilket gör att svensk kristenhet också blivit starkt förnekande till att mannen har en egen unik roll – liksom kvinnan – både i äktenskapet och i kristna sammanhang. Därmed förträngs den olikhet som finns mellan könen i Sverige. Manligt och kvinnligt får alltmer förvridna värde, i vår ”genomfeministiserade” kultur. I Sverige ska kvinnor bli män och män bli kvinnor, men enligt min mening så är i alla fall kvinnor alldeles för bra för att bli manliga. För att inte riskera att få alla ”rödstrumpefeminister” på mig, vill jag bara säga att jag - som man - inte är emot matlagning, städning, diskning eller s.k. ”kvinnosysslor”. Det är för mig en självklarhet att man och kvinna delar sysslorna hemma, men kvinnor och män har olika intresse och ÄR OLIKA och då bör också fördelningen utgå från dessa fakta. Jag kommer aldrig att kunna lära mig alla släktingars namn och födelsedatum, bl.a. därför att jag till viss del är relationsmässigt inkompetent och min fru kommer nog inte att bli mig överlägsen, inom matematiskt, logiskt och abstrakt tänkande. Dessa olikheter är nog kvinnor mest glada över, för abstraktion är tråkigt och relationer är mer relevant. Men olika är vi och olika förblir vi och olikhet behövs och berikar, framför allt de könsliga. Att se dessa könsliga olikheter som någonting positivt är en enorm utmaning för svenskt kristenhet. Det är en stor gåva att se att män och kvinnor inte är lika och att vi inte behöver vara identiska och att vi kompletterar varandra och att världen är roligare med riktiga kvinnor och riktiga män, också i vår lilla kristna ankdamm. I vårt land är en av de grövsta ”synderna” att uttrycka att det finns olikhet mellan könen. Men Gud är Gud och könen är olika och t.ex. den bibliska principen om att mannen är huvudet, se 1 Kor 11:3; ”...veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”, är teologiskt baserat på Faderns primat över Sonen (och Anden). Dessa tre gudomliga personer är lika i sitt väsen. Därmed går det även teologiskt att hävda att olikheter, inte automatiskt ger ojämlikhet. Alla tre gudomliga personer har samma värde, men Fadern har primatet. Könen är på samma sätt olika och jämställda, precis som de gudomliga personerna. Att förneka detta i liv och lära är motsatt hela traditionen och indikationerna i Bibeln. Likriktning är ”uppfunnen” av personer som har dålig fantasi, typ feminister, djävulen och tyvärr också kristna ledare. Gud skapar alltid olikhet och originalitet, även i Kyrkan. Varför skulle inte Gud älska mångfald, om HAN ÄR mångfald i sitt väsen?
89. MARXISTISK KRISTENDOM
INVÄNDNING: Vårt samhälle har en stark påverkan av marxism, alltså ska vår tids kristna tro tolkas marxistiskt och feministiskt. Kristna behöver läsa det kommunistiska manifestet och feministideologerna.
SVAR: Att leva i men inte av världen kan vara en svår balanskonst. Läs gärna manifest, men att som svensk kyrklighet bli alltmer tolerant mot extremt radikala vänstervridna politiska åskådningar, är att kapitulera för en tro framsprungen enbart ur världens stoff; ”Av stoff är du kommen, av stoff skall du åter varda.” Särskilt verkar svenska sammanslutningar vilja ha dessa ”radikala element”, som biskopar, forskare eller lärare. POHJANEN (konvertit till ortodoxa Kyrkan) har sagt att – fritt citerad – ”1968 bekändes Mao vara Kristus inkarnerad på de svenska teologiska institutionerna, vilket då gav professorstitel och biskopskräkla. Gud ansågs vara död i lärdomens korridorer. Jag själv började jobba åt liket...” Tyvärr sitter likstanken fortfarande i och sprider sig över landet. Ren kommunism är oförenlig med kristen tro, vilket Johannes Paulus II med all önskvärd tydlighet visat. Marxism leder till andligt kaos, eftersom den försöker utrota törsten efter Gud och lämnar bara tomhet, neuroser (Nietzsche satt på dårhus och Stalin borde sitta där) och våld efter sig. Att i ”rödskäggens högborg” (=Sverige) tillsätta radikala ”rödskägg eller rödstrumpor” i ledande befattningar kan inte sägas vara i linje med ett kristet sätt att vårda sin hjord. Svensk kristenhet är också - formellt och officiellt - alltmer ett språkrör och en kompromiss av den rådande ”fashionabla” radikala feminismen, som förnekar uppdelningen i manligt och kvinnligt. Vänstervridna feministiska debattörerna - inkluderat flera kristna ledare - kan inte urskilja att olikhet och jämlikhet är förenliga. Kan du!
SVAR: Att leva i men inte av världen kan vara en svår balanskonst. Läs gärna manifest, men att som svensk kyrklighet bli alltmer tolerant mot extremt radikala vänstervridna politiska åskådningar, är att kapitulera för en tro framsprungen enbart ur världens stoff; ”Av stoff är du kommen, av stoff skall du åter varda.” Särskilt verkar svenska sammanslutningar vilja ha dessa ”radikala element”, som biskopar, forskare eller lärare. POHJANEN (konvertit till ortodoxa Kyrkan) har sagt att – fritt citerad – ”1968 bekändes Mao vara Kristus inkarnerad på de svenska teologiska institutionerna, vilket då gav professorstitel och biskopskräkla. Gud ansågs vara död i lärdomens korridorer. Jag själv började jobba åt liket...” Tyvärr sitter likstanken fortfarande i och sprider sig över landet. Ren kommunism är oförenlig med kristen tro, vilket Johannes Paulus II med all önskvärd tydlighet visat. Marxism leder till andligt kaos, eftersom den försöker utrota törsten efter Gud och lämnar bara tomhet, neuroser (Nietzsche satt på dårhus och Stalin borde sitta där) och våld efter sig. Att i ”rödskäggens högborg” (=Sverige) tillsätta radikala ”rödskägg eller rödstrumpor” i ledande befattningar kan inte sägas vara i linje med ett kristet sätt att vårda sin hjord. Svensk kristenhet är också - formellt och officiellt - alltmer ett språkrör och en kompromiss av den rådande ”fashionabla” radikala feminismen, som förnekar uppdelningen i manligt och kvinnligt. Vänstervridna feministiska debattörerna - inkluderat flera kristna ledare - kan inte urskilja att olikhet och jämlikhet är förenliga. Kan du!
måndag 28 juni 2010
88. TRONS NÖDVÄNDIGA ANPASSNING
INVÄNDNING: Kristen tro måste anpassas för att vara rimlig och i tiden.
SVAR: Denna halvsanning får aldrig bli helsanning. Om saltet mister sin sälta ska det kastas bort. Nordvästlig kristendom har - efter dess uppbrott och revolution mot kyrklig auktoritet - på många håll kastat ut Skriftens auktoritet. Att förkasta Kyrkan ger i slutändan ofta ett förkastande av Skriften. Den mest konsekventa protestanten är liberalisten, där allt får omtolkas för att passa in i dagens religiösa modetrend och egen individuell smak; alltså ”kyrkligt ultralight”. Att söka anpassa kristen tro till folkets tro blir problematisk. Konsekvenserna blir varken kyrkligt folk eller en folklig kyrka. De flesta svenskar ignorerar kristen tro, för lutherdomen har blivit irrelevant. Att tro precis som folket gör att ”kyrkan” upphör att vara Kyrka. Folket blir inte ”kristnade” genom att kyrkans lära blir mer urvattnad och innehållslös. Kristen tro är en person med skärpa, auktoritet och helig vrede över ondskan. Mjäkighet har aldrig varit Kyrkans - eller Kristi - väsen. Varifrån kommer då längtan att göra allt folkligt; kan det vara 1 Mos 3:1b; ”Har Gud verkligen sagt…”?
SVAR: Denna halvsanning får aldrig bli helsanning. Om saltet mister sin sälta ska det kastas bort. Nordvästlig kristendom har - efter dess uppbrott och revolution mot kyrklig auktoritet - på många håll kastat ut Skriftens auktoritet. Att förkasta Kyrkan ger i slutändan ofta ett förkastande av Skriften. Den mest konsekventa protestanten är liberalisten, där allt får omtolkas för att passa in i dagens religiösa modetrend och egen individuell smak; alltså ”kyrkligt ultralight”. Att söka anpassa kristen tro till folkets tro blir problematisk. Konsekvenserna blir varken kyrkligt folk eller en folklig kyrka. De flesta svenskar ignorerar kristen tro, för lutherdomen har blivit irrelevant. Att tro precis som folket gör att ”kyrkan” upphör att vara Kyrka. Folket blir inte ”kristnade” genom att kyrkans lära blir mer urvattnad och innehållslös. Kristen tro är en person med skärpa, auktoritet och helig vrede över ondskan. Mjäkighet har aldrig varit Kyrkans - eller Kristi - väsen. Varifrån kommer då längtan att göra allt folkligt; kan det vara 1 Mos 3:1b; ”Har Gud verkligen sagt…”?
torsdag 24 juni 2010
87. HELIGA PLATSER
INVÄNDNING: Alla platser är lika heliga.
SVAR: Redan i Gamla testamentet gjorde judarna pilgrimsvandringar. Och i alla kulturer och folkslag har detta varit en naturlig del av det religiösa livet. Jämför med hur Kristi förklaringsberg benämns i 2 Petr 1:18. Och Kristus själv vandrade till dåtidens heliga platser, se Luk 2:41. Skulle vi vara förmer än Honom? Vi ses i Vadstena, Rom eller Jerusalem?
SVAR: Redan i Gamla testamentet gjorde judarna pilgrimsvandringar. Och i alla kulturer och folkslag har detta varit en naturlig del av det religiösa livet. Jämför med hur Kristi förklaringsberg benämns i 2 Petr 1:18. Och Kristus själv vandrade till dåtidens heliga platser, se Luk 2:41. Skulle vi vara förmer än Honom? Vi ses i Vadstena, Rom eller Jerusalem?
onsdag 23 juni 2010
86. RELIKER
INVÄNDNING: Reliker är en fruktansvärd import från hednisk religion.
SVAR: Reliker är en naturlig del av en biblisk tro, se Josefs ben i 2 Mos 13:19; mannat i 2 Mos 16:32ff; Arons stav i 4 Mos 17:10 och Arken i Hebr 9:4. Läs också 2 Kung 2:13f, där Elias mantel används för att slå med den på vattnet och det delar sig. Se speciellt 2 Kung 13:21 ”...när den döde kom i beröring med Elishas benknoter fick han liv igen...”. I NT är grunden till reliker i Matt 14:35f, om tofsen på Kristi mantel; Mark 5:28, om Kristi mantel. Vidare i Apg 19:11f, finns dukar och plagg av St Paulus som helar sjuka. Mycket tidigt, redan på 100-talet, har vi belägg för att Kyrkan använde reliker och att urkyrkan firade deras himmelska födelsedag över deras gravar, vilket Kyrkan har fortsatt att göra ända till idag. Reliker är inte suspekta och fejk, då de flesta är autentiska, mycket väl belagda, se CRUZ i Relics. Eller läs om svepeduken i Turin eller ”Lancianohostian”. En intressant sak är att en av de sex europeiska skyddspatronerna ligger en i en protestantisk församlingskyrka i Vadstena… Även reliker finns omnämnt tidigt, se citat från 100-talet i de apostoliska fäderna, Polykarpos Martyrium 18:2f (även 17:1c);
”Sedan samlade vi hans ben, som är dyrbarare än ädla stenar och mer värda än guld och lade dem på ett passande ställe. I den mån det är möjligt skall Herren låta oss samlas där i jubel och glädje och fira årsdagen av hans martyrium, till minne av dem som förut kämpat och till övning och förberedelse för dem som skall kämpa.”
Tänk om himlen hänger ihop med jorden! Tänk om den som lidit och segrat för alla, offras på samma plats där de återköpta vilar. Vågar du tro att helighet smittar? Vågar du vörda en helig, sann och levande ”idol”, som umgåtts ”för mycket” med Gud?
SVAR: Reliker är en naturlig del av en biblisk tro, se Josefs ben i 2 Mos 13:19; mannat i 2 Mos 16:32ff; Arons stav i 4 Mos 17:10 och Arken i Hebr 9:4. Läs också 2 Kung 2:13f, där Elias mantel används för att slå med den på vattnet och det delar sig. Se speciellt 2 Kung 13:21 ”...när den döde kom i beröring med Elishas benknoter fick han liv igen...”. I NT är grunden till reliker i Matt 14:35f, om tofsen på Kristi mantel; Mark 5:28, om Kristi mantel. Vidare i Apg 19:11f, finns dukar och plagg av St Paulus som helar sjuka. Mycket tidigt, redan på 100-talet, har vi belägg för att Kyrkan använde reliker och att urkyrkan firade deras himmelska födelsedag över deras gravar, vilket Kyrkan har fortsatt att göra ända till idag. Reliker är inte suspekta och fejk, då de flesta är autentiska, mycket väl belagda, se CRUZ i Relics. Eller läs om svepeduken i Turin eller ”Lancianohostian”. En intressant sak är att en av de sex europeiska skyddspatronerna ligger en i en protestantisk församlingskyrka i Vadstena… Även reliker finns omnämnt tidigt, se citat från 100-talet i de apostoliska fäderna, Polykarpos Martyrium 18:2f (även 17:1c);
”Sedan samlade vi hans ben, som är dyrbarare än ädla stenar och mer värda än guld och lade dem på ett passande ställe. I den mån det är möjligt skall Herren låta oss samlas där i jubel och glädje och fira årsdagen av hans martyrium, till minne av dem som förut kämpat och till övning och förberedelse för dem som skall kämpa.”
Tänk om himlen hänger ihop med jorden! Tänk om den som lidit och segrat för alla, offras på samma plats där de återköpta vilar. Vågar du tro att helighet smittar? Vågar du vörda en helig, sann och levande ”idol”, som umgåtts ”för mycket” med Gud?
tisdag 22 juni 2010
85. IKONER OCH HELGONSTATYER
INVÄNDNING: Utifrån 1:a budet är det tydligt att bilder förbjuds, så ikoner är avguderi.
SVAR: Bilder har alltid funnits i kristendomen och i judendomen. Ikonoklastriska rörelser, som förkastade bilder, uppkom under framför allt 700-talet i öst och på 1600-talet i nordväst (1800-talet i Sverige). Angående statyetter finns en skillnad mellan öst och väst. I öst, där grekisk hedendom använt statyer i stor utsträckning, blev det tidigt förbjudet att skulptera helgon. Därmed finns få skulpturer i bysantinska miljö, men däremot massor av fresker och ikoner.
Första budets avbildningskommentar har fått en annan mening genom inkarnationen. Dessutom är “avbildningsförbudet” inte ett förbud mot avbildning, utan ett förbud mot avgudabilder, se 2 Mos 20:3ff; ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig... inte göra dig någon bildstod eller avbild... Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.”. Detta bud gavs, eftersom judar var vana vid dessa religiösa uttryck från Egypten. Judarna bröt också snabbt mot första budet genom den egyptisk avgudabilden för pengar, sex och makt, se 2 Mos 32:5f. Tjurframställningen symboliserar alltså en egyptiska avgud och tjuren var problemet. Men märk att Gud inte förbjuder konst och inte heller religiös konst, se 2 Mos 25:18-22, där keruber tillverkas; 26:31, där konstväv med keruber tillverkas och 4 Mos 21:8f med kopparormen. Se också 1 Kung 6:23-29, med avbildade keruber, palmer och blommor; 7:23-26, med avbildade frukter, tjurar och lotuslika blommor. Allt detta skedde med Guds uttryckliga befallning. Judisk tro är inte bildfientlig och efter Kristi inkarnation har materien och mänskligheten fått ännu större värdighet, vilket St Teodorius Studiten beskriver ingående i försvaret av ikoner. Niceakonciliet 787 slår fast att vördande av bilder av Kristus eller helgon är en naturlig fortsättning av att Ordet blev kött;
”Ty den heder som ges åt dessa bilder går vidare till dess ursprung, och den som vördar en bild vördar den som avbildas... Så lär fäderna och så är kyrkans tradition.”
Ikonvördnad är inte avguderi, utan vördnaden för bilden når alltså personen som föremålet avbildar, på samma sätt som någon kan vörda sin egen Bibel. Ingen skulle komma på tanken att vördandet av Bibeln är avguderi. Lika absurt är då anklagelser om avguderi för vördnaden av ikoner och statyer. Varför skulle någon vilja avguda eller tillbe ett helgon?
SVAR: Bilder har alltid funnits i kristendomen och i judendomen. Ikonoklastriska rörelser, som förkastade bilder, uppkom under framför allt 700-talet i öst och på 1600-talet i nordväst (1800-talet i Sverige). Angående statyetter finns en skillnad mellan öst och väst. I öst, där grekisk hedendom använt statyer i stor utsträckning, blev det tidigt förbjudet att skulptera helgon. Därmed finns få skulpturer i bysantinska miljö, men däremot massor av fresker och ikoner.
Första budets avbildningskommentar har fått en annan mening genom inkarnationen. Dessutom är “avbildningsförbudet” inte ett förbud mot avbildning, utan ett förbud mot avgudabilder, se 2 Mos 20:3ff; ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig... inte göra dig någon bildstod eller avbild... Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.”. Detta bud gavs, eftersom judar var vana vid dessa religiösa uttryck från Egypten. Judarna bröt också snabbt mot första budet genom den egyptisk avgudabilden för pengar, sex och makt, se 2 Mos 32:5f. Tjurframställningen symboliserar alltså en egyptiska avgud och tjuren var problemet. Men märk att Gud inte förbjuder konst och inte heller religiös konst, se 2 Mos 25:18-22, där keruber tillverkas; 26:31, där konstväv med keruber tillverkas och 4 Mos 21:8f med kopparormen. Se också 1 Kung 6:23-29, med avbildade keruber, palmer och blommor; 7:23-26, med avbildade frukter, tjurar och lotuslika blommor. Allt detta skedde med Guds uttryckliga befallning. Judisk tro är inte bildfientlig och efter Kristi inkarnation har materien och mänskligheten fått ännu större värdighet, vilket St Teodorius Studiten beskriver ingående i försvaret av ikoner. Niceakonciliet 787 slår fast att vördande av bilder av Kristus eller helgon är en naturlig fortsättning av att Ordet blev kött;
”Ty den heder som ges åt dessa bilder går vidare till dess ursprung, och den som vördar en bild vördar den som avbildas... Så lär fäderna och så är kyrkans tradition.”
Ikonvördnad är inte avguderi, utan vördnaden för bilden når alltså personen som föremålet avbildar, på samma sätt som någon kan vörda sin egen Bibel. Ingen skulle komma på tanken att vördandet av Bibeln är avguderi. Lika absurt är då anklagelser om avguderi för vördnaden av ikoner och statyer. Varför skulle någon vilja avguda eller tillbe ett helgon?
84. LITURGISK SKRUD
INVÄNDNING: Skulle Jesus haft liturgiska skrudar?
SVAR: Liturgiska kläder har dels en kristologisk, dels en judisk förankring. Judarnas präster skiljdes åt i bl.a. klädedräkt, se t.ex. 2 Mos 28:2ff; 29:21, 29, 35:19; 39:41; 3 Mos 8; 2 Sam 12:20; 1 Krön 16:29; 2 Krön 5:12 (vit klädnad) och Ps 29:2. Kyrkoskruden visar dessutom att prästen handlar i Kristi namn och representerar Kristus. Kyrklig skrud är Kristi egen. Alban är vanlig livklädnad som nämns i bl.a. Matt 5:40; 10:10; Joh 19:23. Mässhaken är manteln som nämns i t.ex.; Matt 21:7; Mark 12:38 och Luk 15:22 (även 1 Mos 39:12; 2 Mos 22:26; 2 Kung 2:8; Höga Visan 5:8; Ords 31:21; Hes 27:24). För att se bibliskt stöd för biskopens mitra, se 2 Mos 39:30f; 3 Mos 8:9 och för kräcklan, se Ps 23:4; Joh 21:16c och 1 Petr 5:2. Kyrkans färgkanon har den vita som främsta färg, vilket symboliserar ljus, renhet, fest och helighet, se Matt 17:2; Luk 9:29 och Upp 4:4; 7:9, 13f; 15:6; 19:7f, 14. Rött är kärlekens och korsets martyriefärg. Den gröna färgen står för växandet och den violetta för fasta och bot. Den gula är den gyllene glädjefyllda färgen. Är du glad och ser mässan som en glädjefylld mysteriös fest?
SVAR: Liturgiska kläder har dels en kristologisk, dels en judisk förankring. Judarnas präster skiljdes åt i bl.a. klädedräkt, se t.ex. 2 Mos 28:2ff; 29:21, 29, 35:19; 39:41; 3 Mos 8; 2 Sam 12:20; 1 Krön 16:29; 2 Krön 5:12 (vit klädnad) och Ps 29:2. Kyrkoskruden visar dessutom att prästen handlar i Kristi namn och representerar Kristus. Kyrklig skrud är Kristi egen. Alban är vanlig livklädnad som nämns i bl.a. Matt 5:40; 10:10; Joh 19:23. Mässhaken är manteln som nämns i t.ex.; Matt 21:7; Mark 12:38 och Luk 15:22 (även 1 Mos 39:12; 2 Mos 22:26; 2 Kung 2:8; Höga Visan 5:8; Ords 31:21; Hes 27:24). För att se bibliskt stöd för biskopens mitra, se 2 Mos 39:30f; 3 Mos 8:9 och för kräcklan, se Ps 23:4; Joh 21:16c och 1 Petr 5:2. Kyrkans färgkanon har den vita som främsta färg, vilket symboliserar ljus, renhet, fest och helighet, se Matt 17:2; Luk 9:29 och Upp 4:4; 7:9, 13f; 15:6; 19:7f, 14. Rött är kärlekens och korsets martyriefärg. Den gröna färgen står för växandet och den violetta för fasta och bot. Den gula är den gyllene glädjefyllda färgen. Är du glad och ser mässan som en glädjefylld mysteriös fest?
83. RÖKELSE
INVÄNDNING: Rökelse är hedniskt.
SVAR: Ingen fromhetsyttring har mer bibliskt stöd än detta. Både GT och NT är fulla av ställen, där rökelsen används. Se t.ex. 2 Mos 30:1, 7; ”Aron skall tända välluktande rökelse på det [altaret, min anm.]; varje morgon”; 2 Mos 30:34ff; ”...rökelse...skall hållas helig, den hör Herren till.”; 3 Mos 16:13; ”...lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken...annars kommer han att dö...”; Ps 141:2; ”Låt min bön vara rökelse för dig”. Rökelse ingår också som födelsedagspresent till Jesusbarnet i t.ex. Matt 2:11. Sakarias fick tända det viktiga rökelseoffret i Luk 1:9 och i Upp talas mycket om rökelsesymbolik även i samband med helgonens böner, t.ex. 5:8 och 8:3-5. Kan även luktsinnet vara en del av Gudstjänsten?
SVAR: Ingen fromhetsyttring har mer bibliskt stöd än detta. Både GT och NT är fulla av ställen, där rökelsen används. Se t.ex. 2 Mos 30:1, 7; ”Aron skall tända välluktande rökelse på det [altaret, min anm.]; varje morgon”; 2 Mos 30:34ff; ”...rökelse...skall hållas helig, den hör Herren till.”; 3 Mos 16:13; ”...lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken...annars kommer han att dö...”; Ps 141:2; ”Låt min bön vara rökelse för dig”. Rökelse ingår också som födelsedagspresent till Jesusbarnet i t.ex. Matt 2:11. Sakarias fick tända det viktiga rökelseoffret i Luk 1:9 och i Upp talas mycket om rökelsesymbolik även i samband med helgonens böner, t.ex. 5:8 och 8:3-5. Kan även luktsinnet vara en del av Gudstjänsten?
måndag 21 juni 2010
82. KNÄBÖJANDE OCH KNÄFALL
INVÄNDNING: Knäfall är ett onödigt gudstjänstmoment.
SVAR: På knä fostras de heliga. Denna böneställning är den vanligaste i NT, även hos Kristus själv, se Luk 22:41, men även t.ex. Neh 8:6; Mark 1:40; 10:17; Joh 9:35-38; Apg 9:40; Fil 2:10 och Upp 4:9ff. Knäfall görs för att bekänna och vörda Kristi reella närvaro i nattvardsbrödet. Vad är det för fel att bekänna sin tro med sitt handlande. Det berättas om en muslim som besökte en kyrka, för första gången. Han hade fått lite information före mässan om vad som skedde. Efter mässan frågade den kristne vad han tyckte. Muslimens respons var att allt var mycket vackert, men en sak förstod han inte. Trodde verkligen kyrkofolket att brödet innehöll ”Allah”. Om han trott som de, hade han inte endast knäböjt utan slängt sig raklång på marken (Matt 17:6; Upp 1:17; 4:10). Vad hade du gjort?
SVAR: På knä fostras de heliga. Denna böneställning är den vanligaste i NT, även hos Kristus själv, se Luk 22:41, men även t.ex. Neh 8:6; Mark 1:40; 10:17; Joh 9:35-38; Apg 9:40; Fil 2:10 och Upp 4:9ff. Knäfall görs för att bekänna och vörda Kristi reella närvaro i nattvardsbrödet. Vad är det för fel att bekänna sin tro med sitt handlande. Det berättas om en muslim som besökte en kyrka, för första gången. Han hade fått lite information före mässan om vad som skedde. Efter mässan frågade den kristne vad han tyckte. Muslimens respons var att allt var mycket vackert, men en sak förstod han inte. Trodde verkligen kyrkofolket att brödet innehöll ”Allah”. Om han trott som de, hade han inte endast knäböjt utan slängt sig raklång på marken (Matt 17:6; Upp 1:17; 4:10). Vad hade du gjort?
söndag 20 juni 2010
80. KORSTECKEN
INVÄNDNING: Korstecken är vidskepelse.
SVAR: Vad kan vara mer fromt än att inträda i Guds tempel och som en påminnelse av dopet, doppa handen i vigvatten och därefter bekänna den treenige Gudens existens och Kristi lidande i korstecknet. Korstecknet finns belagt i den allra tidigaste kyrkohistorien (HIPPOLYTOS i Den apostoliska traditionen; 21:40 och 42:1 eller TERTULLIANUS Ad Uxorem 2:5:3), men se även 1 Mos 4:15b; 2 Mos 17:9-14; Hes 9:4-6 (”Taw” är sista bokstaven i hebreiska alfabetet och ett T-tecken i pannan); Upp 7:3; 9:4 och 14:1. Är korstecknet vidskepelse, är kristendomen hopplöst vidskeplig! Vad för symbol kan ersätta korset heliga höga hemska hemlighet?
SVAR: Vad kan vara mer fromt än att inträda i Guds tempel och som en påminnelse av dopet, doppa handen i vigvatten och därefter bekänna den treenige Gudens existens och Kristi lidande i korstecknet. Korstecknet finns belagt i den allra tidigaste kyrkohistorien (HIPPOLYTOS i Den apostoliska traditionen; 21:40 och 42:1 eller TERTULLIANUS Ad Uxorem 2:5:3), men se även 1 Mos 4:15b; 2 Mos 17:9-14; Hes 9:4-6 (”Taw” är sista bokstaven i hebreiska alfabetet och ett T-tecken i pannan); Upp 7:3; 9:4 och 14:1. Är korstecknet vidskepelse, är kristendomen hopplöst vidskeplig! Vad för symbol kan ersätta korset heliga höga hemska hemlighet?
79. VIGVATTEN OCH SAKRAMENTALIER
INVÄNDNING: Vigvatten är en hednisk kvarleva.
SVAR: Religiösa vattenvälsignelser används i många ceremonier i judendomen, enligt 2 Mos 29:4; 3 Mos 8:6; 14:49-52; 4 Mos 8:7 och 19:18-22. Är judendom hedendom?
Att låta kristendomen få bli kött och blod, är en integrerad del av Kyrkornas tro. Kristendom är materialistisk, då det finns en ny värdighet åt köttet och materien efter inkarnationen. Kyrkans betonandet av att använda kroppen och materien i fromhetsutövningar är en förlängning och en konsekvens av den ”inkarnatoriska principen”; d.v.s. tron att det materiella kan innesluta nåden. Sakramentalier är lika lite symboler, som sakramenten. Även dessa handlingar får ytterst sin kraft från Honom, som blev människa, för att vi ska bli gudomliga; 2 Petr 1:4. Men sakramentalier är vanligtvis inte, som sakramenten, instiftade av Kristus. Sakramentalier är snarare tecken instiftade av Kyrkan, vilket ger oss styrka och fokus för vårt andliga liv. De förbereder oss för att vi ska kunna ta mot Guds nåd och samverka med den. Därför använder sig kyrkligt folk av materiella ting; handtvagning (2 Mos 40:12, 32); evig lampa (3 Mos 24); bjällror (Syr 45:9); vigvatten, korstecken, krucifix, rosenkransen, knäfall, knäböjande, rökelse, ikoner, statyer, reliker, heliga platser och därmed även helgonens fysiska gemenskap. Alla dessa fysiska och kroppsliga medel riktar in oss mot Gud. Varför anses det frommare att inte använda sig av de klassiska fromhetsövningarna?
SVAR: Religiösa vattenvälsignelser används i många ceremonier i judendomen, enligt 2 Mos 29:4; 3 Mos 8:6; 14:49-52; 4 Mos 8:7 och 19:18-22. Är judendom hedendom?
Att låta kristendomen få bli kött och blod, är en integrerad del av Kyrkornas tro. Kristendom är materialistisk, då det finns en ny värdighet åt köttet och materien efter inkarnationen. Kyrkans betonandet av att använda kroppen och materien i fromhetsutövningar är en förlängning och en konsekvens av den ”inkarnatoriska principen”; d.v.s. tron att det materiella kan innesluta nåden. Sakramentalier är lika lite symboler, som sakramenten. Även dessa handlingar får ytterst sin kraft från Honom, som blev människa, för att vi ska bli gudomliga; 2 Petr 1:4. Men sakramentalier är vanligtvis inte, som sakramenten, instiftade av Kristus. Sakramentalier är snarare tecken instiftade av Kyrkan, vilket ger oss styrka och fokus för vårt andliga liv. De förbereder oss för att vi ska kunna ta mot Guds nåd och samverka med den. Därför använder sig kyrkligt folk av materiella ting; handtvagning (2 Mos 40:12, 32); evig lampa (3 Mos 24); bjällror (Syr 45:9); vigvatten, korstecken, krucifix, rosenkransen, knäfall, knäböjande, rökelse, ikoner, statyer, reliker, heliga platser och därmed även helgonens fysiska gemenskap. Alla dessa fysiska och kroppsliga medel riktar in oss mot Gud. Varför anses det frommare att inte använda sig av de klassiska fromhetsövningarna?
lördag 19 juni 2010
78. VERKLIGHETSFLYKT!
INVÄNDNING: Mystik är verklighetsflykt.
SVAR: Denna anklakelse kan inte bli mer fel, för mystik är en flykt rakt in i verkligheten. St Augustinus skriver i Guds stad 19:19;
”Och ingen människa bör vara så fri [i kontemplationen, min anm.] att hon inte i denna frihet från plikter inte tänker på sin nästas gagn, och inte så verksam att hon inte längtar att skåda [alltså kontemplera, min anm.] Gud.”
Kontemplationen har alltid lett till att vi upptäcker vårt kall. Kontemplationens och mystikens frukt är att tjäna dina medmänniskor. Därför har alltid det kontemplativa klosterväsendet alltid haft en utåtriktad ådra. Gästhemmets dörr är alltid på glänt, även där människor ägnar sig som mest åt att söka gemenskap med Gud. Varför inte låta också våra hem ha en dörr på glänt, därför att vi har umgåtts ”för mycket” med Gud själv?
SVAR: Denna anklakelse kan inte bli mer fel, för mystik är en flykt rakt in i verkligheten. St Augustinus skriver i Guds stad 19:19;
”Och ingen människa bör vara så fri [i kontemplationen, min anm.] att hon inte i denna frihet från plikter inte tänker på sin nästas gagn, och inte så verksam att hon inte längtar att skåda [alltså kontemplera, min anm.] Gud.”
Kontemplationen har alltid lett till att vi upptäcker vårt kall. Kontemplationens och mystikens frukt är att tjäna dina medmänniskor. Därför har alltid det kontemplativa klosterväsendet alltid haft en utåtriktad ådra. Gästhemmets dörr är alltid på glänt, även där människor ägnar sig som mest åt att söka gemenskap med Gud. Varför inte låta också våra hem ha en dörr på glänt, därför att vi har umgåtts ”för mycket” med Gud själv?
fredag 18 juni 2010
77. OMODERN FASTA
INVÄNDNING: Fasta är en fromhetsyttring som inte får plats i en modern religion.
SVAR: Fasta finns i all religion och det mest tragiska idag är att kristna förlorat ett perspektiv som nyandlighet och österländsk religion idag tror att de har hela patentet på. Se om fasta i exempelvis 2 Mos 34:28; 4 Mos 29:7; Ester 12:2, Dan 10:3; Matt 3:2; 6:1-18; 9:15; 1 Kor 9:25f; 2 Kor 6:5; 1 Tim 4:7b-8; Hebr 13:16 och 2 Petr 1:6.1 Avhåll dig alltså ibland från t.ex. media, nöje, mat, alkohol2, godis, sex, prat, pengar, snygga kläder eller bilar. Vi är inte fullkomliga och har många skönhetsfläckar. Tack och lov behöver Gud inte rena instrument, men vi behöver erkänna våra felsteg och visa oss sårbara och våga ta itu med våra ”demoner”. Vi måste våga se att vi faller och resa oss upp och gå vidare på vägen. Vad behöver Gud resa dig upp ifrån?
1 Se även 2 Mos 24:18; 5 Mos 9:9,18; Dom 20:26; 2 Sam 12:16f; Esra 8:21-23; 10:6; Neh 1:4; Ester 4:16; Ords 28:13; Ps 35:13; 102:4; 109:24; Jes 58:6; Dan 9:3; 10:2-7, 17; Joel 2:15; Jona 3:5, 10; Baruk 1:5; Matt 4:2; Luk 2:37c; 4:1f; Apg 9:9; 13:2f; 14:23; 27:9; Rom 14:6; 1 Kor 7:5 och 2 Kor 11:27-29. Se också i Luthers katekeser att reformationen behöll fastebruket.
2 Alkohol är tillåtet; 1 Mos 27:25; Jes 25:6; Matt 11:19; Joh 2:1ff; 1 Kor 6:10; 1 Tim 5:23 och Tit 1:7; 2:3.
SVAR: Fasta finns i all religion och det mest tragiska idag är att kristna förlorat ett perspektiv som nyandlighet och österländsk religion idag tror att de har hela patentet på. Se om fasta i exempelvis 2 Mos 34:28; 4 Mos 29:7; Ester 12:2, Dan 10:3; Matt 3:2; 6:1-18; 9:15; 1 Kor 9:25f; 2 Kor 6:5; 1 Tim 4:7b-8; Hebr 13:16 och 2 Petr 1:6.1 Avhåll dig alltså ibland från t.ex. media, nöje, mat, alkohol2, godis, sex, prat, pengar, snygga kläder eller bilar. Vi är inte fullkomliga och har många skönhetsfläckar. Tack och lov behöver Gud inte rena instrument, men vi behöver erkänna våra felsteg och visa oss sårbara och våga ta itu med våra ”demoner”. Vi måste våga se att vi faller och resa oss upp och gå vidare på vägen. Vad behöver Gud resa dig upp ifrån?
1 Se även 2 Mos 24:18; 5 Mos 9:9,18; Dom 20:26; 2 Sam 12:16f; Esra 8:21-23; 10:6; Neh 1:4; Ester 4:16; Ords 28:13; Ps 35:13; 102:4; 109:24; Jes 58:6; Dan 9:3; 10:2-7, 17; Joel 2:15; Jona 3:5, 10; Baruk 1:5; Matt 4:2; Luk 2:37c; 4:1f; Apg 9:9; 13:2f; 14:23; 27:9; Rom 14:6; 1 Kor 7:5 och 2 Kor 11:27-29. Se också i Luthers katekeser att reformationen behöll fastebruket.
2 Alkohol är tillåtet; 1 Mos 27:25; Jes 25:6; Matt 11:19; Joh 2:1ff; 1 Kor 6:10; 1 Tim 5:23 och Tit 1:7; 2:3.
76. ASKETISMENS PROBLEM
INVÄNDNING: Asketiska människor - som sysslar med fasta och avhållsamhet - kan inte tänka själva och måste därför följa gamla förlegade traditioner, vilket ingen rationell människa bör underordna sig! Vad ska det vara bra för att öva det andliga livet?
SVAR: Askes är ofta missuppfattat i vår världsdel, men vi ska bli vad vi är. Att bli en Guds avbild kräver fostran och det kristna livet är denna skola. Hela livet är en skola för evigheten. För att vinna måste det tränas. Idag vördas svenskar med stora muskler eller de som hoppar högt eller sparkar boll. Varför måste de som är andligt hängivna betraktas som konstiga?
SVAR: Askes är ofta missuppfattat i vår världsdel, men vi ska bli vad vi är. Att bli en Guds avbild kräver fostran och det kristna livet är denna skola. Hela livet är en skola för evigheten. För att vinna måste det tränas. Idag vördas svenskar med stora muskler eller de som hoppar högt eller sparkar boll. Varför måste de som är andligt hängivna betraktas som konstiga?
torsdag 17 juni 2010
75. OMÖJLIGT ATT FÖRLORA TRON
INVÄNDNING: Jesus dog endast för de utvalda, alltså de förutbestämda.
SVAR: Denna kalvinistiska1 lära går på tvärs mot flera mycket tydliga utsagor i Skriften2. Det finns massor av utsagor som visar på människans fria möjlighet att välja Gud eller sig själv. Vi kan alltså inte ta för givet att vi blir frälsta, för vi kan inte veta om vi är så dumma att vi i framtiden väljer att smälla igen dörren till Guds frälsningsplan och sedan vägra glänta på den dörren igen. Skulle du kunna göra något så korkat som detta? Säkert inte, men vem vet detta med absolut säkerhet? Kyrie eleison!
1 Även mot traditionen, se t.ex. St AUGUSTINUS De trinitate 4:1:2.
2 Läran om att Jesus endast dog för ett utvalt fåtal, får som konsekvens att en del tror på evig säkerhet för de utvalda, eller ”bevarandet av de heliga”. Detta är också fullständigt motsatt den kristna traditionen och den klara bibliska läran. Se Matt 24:13; ”den som håller ut till slutet skall bli räddad”; Rom 11:22; ”Gud är… sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren.”; 1 Kor 10:12; 1 Tim 1:19-20; 4:1; ”...några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar...”. och 2 Tim 2:12; ”… förnekar vi honom skall han också förneka oss”.
SVAR: Denna kalvinistiska1 lära går på tvärs mot flera mycket tydliga utsagor i Skriften2. Det finns massor av utsagor som visar på människans fria möjlighet att välja Gud eller sig själv. Vi kan alltså inte ta för givet att vi blir frälsta, för vi kan inte veta om vi är så dumma att vi i framtiden väljer att smälla igen dörren till Guds frälsningsplan och sedan vägra glänta på den dörren igen. Skulle du kunna göra något så korkat som detta? Säkert inte, men vem vet detta med absolut säkerhet? Kyrie eleison!
1 Även mot traditionen, se t.ex. St AUGUSTINUS De trinitate 4:1:2.
2 Läran om att Jesus endast dog för ett utvalt fåtal, får som konsekvens att en del tror på evig säkerhet för de utvalda, eller ”bevarandet av de heliga”. Detta är också fullständigt motsatt den kristna traditionen och den klara bibliska läran. Se Matt 24:13; ”den som håller ut till slutet skall bli räddad”; Rom 11:22; ”Gud är… sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren.”; 1 Kor 10:12; 1 Tim 1:19-20; 4:1; ”...några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar...”. och 2 Tim 2:12; ”… förnekar vi honom skall han också förneka oss”.
74. PREDESTINATION
INVÄNDNING: Skriften lär en förutväljelse till himmel och helvete enligt Apg 13:48; ”…Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro” och 1 Tim 2:3b-6.
SVAR: Skriften menar att Gud förutser alla framtida händelser, men samtidigt också att Gud vill att alla människor ska få evig salighet och fullkomlig glädje. Människan är dock fri att säga nej till en sådan förutväljelsen - eller predestinationen - genom att vända sig från Gud och vägra att låta Hans barmhärtighet omsluta människan, se t.ex. Farao i Rom 9:18-21. Gud undanhåller dock ingen människa den nåd som behövs för att hon ska nå frälsning. Varje själ som hamnar i helvetet, gör detta enbart utifrån människans fria negativa val. Gud är så stor att han accepterar detta ytterst korkade val, därför att vi är fria. Gud har ingenting med helvetet att göra eller kan omöjligt sägas vara orsaken till att individer hamnar där. Gud kan inte orsaka ondska, bara tillåta den. Han är vår Far och han ger dig ett erbjudande som du inte borde ha några som helst skäl att säga nej till. Men du kan alltid säga nej, mot alla skäl och allt förnuft och hela Guds vilja och plan och förutbestämmelse. Den falska dubbla predestinationsläran fanns inte hos St Augustinus och förkastades redan 529 på Orangekonciliet och 853 i Quierzysynoden1. Islam, klassisk protestantism samt modern kalvinism - med den dubla predestinationsläran - gör Gud till det ondas ursprung. Gud måste vilja och har valt att vissa människor gör onda gärningar. Därmed överträder de Guds föreskrifter, utan att ha fri vilja att göra detta. När människan då har gjort det onda så kommer Gud skicka dessa varelser till helvetet, vilket de varit förutbestämda till. Så om människan inte har något val, görs Gud till en monstruös djävul. Fundera gärna länge på denna predestinationsinvändning, om du orkar! Kristendom har alltid räknat med möjligheten av frihet. Gud har skapat verkligt fria individer men ser ändå till att hans plan genomförs i slutändan. Vad blir det för Gudsbild i en teologi som skickar människor till helvete, utan att de har delaktighet i denna process? Eller vad är Gud om Gud orsakar människans ondska, så att de hamnar i helvetet?
SVAR: Skriften menar att Gud förutser alla framtida händelser, men samtidigt också att Gud vill att alla människor ska få evig salighet och fullkomlig glädje. Människan är dock fri att säga nej till en sådan förutväljelsen - eller predestinationen - genom att vända sig från Gud och vägra att låta Hans barmhärtighet omsluta människan, se t.ex. Farao i Rom 9:18-21. Gud undanhåller dock ingen människa den nåd som behövs för att hon ska nå frälsning. Varje själ som hamnar i helvetet, gör detta enbart utifrån människans fria negativa val. Gud är så stor att han accepterar detta ytterst korkade val, därför att vi är fria. Gud har ingenting med helvetet att göra eller kan omöjligt sägas vara orsaken till att individer hamnar där. Gud kan inte orsaka ondska, bara tillåta den. Han är vår Far och han ger dig ett erbjudande som du inte borde ha några som helst skäl att säga nej till. Men du kan alltid säga nej, mot alla skäl och allt förnuft och hela Guds vilja och plan och förutbestämmelse. Den falska dubbla predestinationsläran fanns inte hos St Augustinus och förkastades redan 529 på Orangekonciliet och 853 i Quierzysynoden1. Islam, klassisk protestantism samt modern kalvinism - med den dubla predestinationsläran - gör Gud till det ondas ursprung. Gud måste vilja och har valt att vissa människor gör onda gärningar. Därmed överträder de Guds föreskrifter, utan att ha fri vilja att göra detta. När människan då har gjort det onda så kommer Gud skicka dessa varelser till helvetet, vilket de varit förutbestämda till. Så om människan inte har något val, görs Gud till en monstruös djävul. Fundera gärna länge på denna predestinationsinvändning, om du orkar! Kristendom har alltid räknat med möjligheten av frihet. Gud har skapat verkligt fria individer men ser ändå till att hans plan genomförs i slutändan. Vad blir det för Gudsbild i en teologi som skickar människor till helvete, utan att de har delaktighet i denna process? Eller vad är Gud om Gud orsakar människans ondska, så att de hamnar i helvetet?
onsdag 16 juni 2010
73. INGEN FRI VILJA
INVÄNDNING: Människan är inte fri att välja. Människan kan bara säga nej till Gud.
SVAR: Reformatorerna förnekade - och dagens kalvinister förnekar - den mänskliga fria viljan. Luthers favoritbok var Om den trälbundna viljan, vilket är mycket svår läsning. Här grundas en felaktig rättfärdiggörelseprocess, alltså ”Sola fide” och betoningen är att människan är bunden. Enligt Luther kan människan endast göra det onda i sig själv, vilket är helt motsatt traditionen, Skriften samt sunt förnuft. Det är självklart att det finns de som gör goda handlingar, av fri vilja.
Påtvingad kärlek - som är resultatet om inte fri vilja finns - är falsk kärlek. Judendomen och kyrkligheten tror tvärtom - på ett mystiskt sätt - att människan är fri och kan samarbeta med nåden, vilket alltid föregår alla goda gärningar. Kyrkan och Kyrkorna menar alltså för det första att människan är skapt för att vara aktiv, göra goda gärningar samt välja rätt. Människans natur är delvis fortfarande god. Se t.ex. Ps 8:5f; ”Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom” eller om goda människor i Luk 1:6; ”De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.”. För det andra en stor tendens (latin ”concupiscence”) - eller ett begär - att synda. För det tredje har vi en fri vilja, vilket är en del av Guds avbild i oss. Vi kan välja mellan ont och gott enligt Skriften.1 Därmed är vår kallelse, efter fallet, att ta upp striden mot det onda. Om vi inte har någon fri vilja kan vi inte heller strida. Men ingen kan köpa sig in i himlen med sina gärningar. Vårt fria val att acceptera Guds nåd och säga ja, är nåd och endast Guds nåd. Men vi kan säga nej eller ja till Gud. Om vi har en fri vilja, vilket de flesta människor tror och lever utifrån, så kan vi välja bort Gud och motstå alla Hans frälsningstillfälle. Vi kan alla säga nej och vägra låta Gud vara vår Far och så missbruka vårt sonskap att vi inte tål Faderns närhet.
1 För bibelställe om fri vilja se Deut 30:19 och bl.a.; Gen 4:7; Ex 32:32; Deut 28:15; Ords 1:24; Hes 3:20f; Matt 23:37; Apg 7:51; Rom 1:20; 7:21; 1 Kor 10:13; 15:10; Gal 2:17; 2 Petr 3:9 och Jak 1:13ff. Se även Matt 7:13, 25-46; 19:17-22; 25:41-46; Rom 8:28-29; 9:22; 12:3-6; 1 Kor 9:27; Gal 4:9; 5:1,4; Kol 1:22f; 3:17; Tit 2:11; 1 Tim 5:15; Hebr 3:12-14; 6:4-6; 10:26, 29, 39; 12:14-15; 2 Pet 2:15, 20-21; 1 Joh 2:1f och Upp 2:4f. Se även ES160a, ES797, KKK 600a; ES815; ES825; ES1096 och ES1294.
SVAR: Reformatorerna förnekade - och dagens kalvinister förnekar - den mänskliga fria viljan. Luthers favoritbok var Om den trälbundna viljan, vilket är mycket svår läsning. Här grundas en felaktig rättfärdiggörelseprocess, alltså ”Sola fide” och betoningen är att människan är bunden. Enligt Luther kan människan endast göra det onda i sig själv, vilket är helt motsatt traditionen, Skriften samt sunt förnuft. Det är självklart att det finns de som gör goda handlingar, av fri vilja.
Påtvingad kärlek - som är resultatet om inte fri vilja finns - är falsk kärlek. Judendomen och kyrkligheten tror tvärtom - på ett mystiskt sätt - att människan är fri och kan samarbeta med nåden, vilket alltid föregår alla goda gärningar. Kyrkan och Kyrkorna menar alltså för det första att människan är skapt för att vara aktiv, göra goda gärningar samt välja rätt. Människans natur är delvis fortfarande god. Se t.ex. Ps 8:5f; ”Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom” eller om goda människor i Luk 1:6; ”De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.”. För det andra en stor tendens (latin ”concupiscence”) - eller ett begär - att synda. För det tredje har vi en fri vilja, vilket är en del av Guds avbild i oss. Vi kan välja mellan ont och gott enligt Skriften.1 Därmed är vår kallelse, efter fallet, att ta upp striden mot det onda. Om vi inte har någon fri vilja kan vi inte heller strida. Men ingen kan köpa sig in i himlen med sina gärningar. Vårt fria val att acceptera Guds nåd och säga ja, är nåd och endast Guds nåd. Men vi kan säga nej eller ja till Gud. Om vi har en fri vilja, vilket de flesta människor tror och lever utifrån, så kan vi välja bort Gud och motstå alla Hans frälsningstillfälle. Vi kan alla säga nej och vägra låta Gud vara vår Far och så missbruka vårt sonskap att vi inte tål Faderns närhet.
1 För bibelställe om fri vilja se Deut 30:19 och bl.a.; Gen 4:7; Ex 32:32; Deut 28:15; Ords 1:24; Hes 3:20f; Matt 23:37; Apg 7:51; Rom 1:20; 7:21; 1 Kor 10:13; 15:10; Gal 2:17; 2 Petr 3:9 och Jak 1:13ff. Se även Matt 7:13, 25-46; 19:17-22; 25:41-46; Rom 8:28-29; 9:22; 12:3-6; 1 Kor 9:27; Gal 4:9; 5:1,4; Kol 1:22f; 3:17; Tit 2:11; 1 Tim 5:15; Hebr 3:12-14; 6:4-6; 10:26, 29, 39; 12:14-15; 2 Pet 2:15, 20-21; 1 Joh 2:1f och Upp 2:4f. Se även ES160a, ES797, KKK 600a; ES815; ES825; ES1096 och ES1294.
72. TRADITIONEN LÄR SOLA FIDE
INVÄNDNING: Kyrkans trogna lär att endast tron rättfärdiggör.
SVAR: I så fall blir de som varit Kyrkan trogna inte många före 1500-talet, då ”Sola Fide” bygger på nominalismen efter franciskanerbrodern William av Ockham (1285-1349). Ockhams Gudsbegrepp var grundat på Guds suveränitet och ifrågasatte om vi överhuvud taget kunde veta att Gud fanns (utan endast tro). Ockham hade också en skarp åtskillnad mellan Kyrka och stat, det gudomliga och mänskliga, förnuft och uppenbarelse, Guds vilja och människans vilja samt den gudomliga nåden och människans natur. Gudomligt var alltså skiljt från mänskligt. Under senmedeltiden kom den stora striden att handla om allmänbegrepp eller ”universalier”. Har allmänbegreppet ”stol” någon existens utanför människans föreställning, eller är ”begreppen” bara våra språkliga konstruktioner eller namn vilket används för att definiera ”stol”? Thomister svarar att allt har sin grund i Gud. Tvättäkta nominalister menar att våra begrepp och kategorier inte existerar utanför människan, utan finns i endast i vår föreställning som språklig konstruktion. Därmed blir verkligheten utanför oss själva mer eller mindre oåtkomligt, vilket är likt våra dagars ”filosofi”. Nominalismen och förskjutningen av fokus till det mänskliga och framför allt dess grumlade syn på Gud, blev bakgrunden till Luther. Nominalisten Biel kom att påverka Luther, som även menade att den ende skolastiker som var något att ha var Ockham. Den viktigaste dogmen för reformatorerna; Sola Fidé är en konsekvens av en helt avvikande gren av skolastiken, som aldrig sanktionerats av Kyrkan. Inget helgon har växt fram i denna upproriska gren av skolastiken, men inga ”bål” har tänts i nominalismens utmarker. Några fördömelser har inte heller uttalats av Kyrkan då nominalisterna höll sig på sin kant och inte ”läckte” utanför ”bildningens slingrande korridorer”. Kan en skolastisk avart bli enda avgörande punkten om vi är Kyrkotrogna?
Rättfärdiggörelseläran splittrar än idag. Men idag skiljs enbart de alltför ”stockkonservativa” lutheranerna och några reformerta från den djupa urkyrkliga breda fåran av kyrklig tro i denna fråga. Avskiljandet sker i två punkter; i länken mellan tro och frälsning och dessutom i länken mellan tro och gärningar.
För det första lärs i protestantisk miljö en ”juridisk rättfärdiggörelse”, där frälsning var Guds friande domslut. Kyrkornas tro menar däremot att dopet och tron släpper in Gud i vår själ. Det kan liknas vid en propp i vattenröret. Att släppa in Gud så att Han kan vara en propprensare, gör att vattenflödet släpps på. Vi flödar med friskt källvatten när Gud får verka med sin nåd.
För det andra, så lärs ibland att gärningar endast kommer i tacksamhet mot vår frälsande Gud. Kyrkan menar även här att det hänger djupare ihop. Det övernaturliga livet växer inuti oss och visar sig som goda gärningar av nåd. Tron skapar goda gärningar, precis som ett gott träd ger god frukt. Tron är rötterna och den nödvändiga grunden. Hoppet är stammen och det som håller ihop trädet och får det att växa upp till vårt yttersta hopp; himlen. Kärleken är frukten, det synbart konkreta, vilket andra kan njuta av. Med mycket bön och arbete kan kärleken vara en fruktansvärt fruktrik skörd. Trädet är det nya livet i Kristus som planterats inom oss, av tron, genom hoppet och som syns i kärlekens verk. Tron, hoppet och kärleken och störst av allt är kärleken, se 1 Kor 13.
Idag är lutheraner överens med läroämbetet och ser inte längre denna fråga som kyrkoskiljande. Det går att vara katolik med luthersk rättfärdiggörelselära, rätt tolkad. Och det går att vara lutheran med katolsk rättfärdiggörelselära. Men det finns många fler protester idag mot kyrklig tro än just lutheranismen. I vissa samfund frodas antikatolicismen i denna fråga. Men Kyrkans eller Kyrkornas tro har varit densamma och kommer att vara större än missuppfattningarna. Kristen tro har alltid varit att nåden är både början och slutet. Soli Deo gloria!
SVAR: I så fall blir de som varit Kyrkan trogna inte många före 1500-talet, då ”Sola Fide” bygger på nominalismen efter franciskanerbrodern William av Ockham (1285-1349). Ockhams Gudsbegrepp var grundat på Guds suveränitet och ifrågasatte om vi överhuvud taget kunde veta att Gud fanns (utan endast tro). Ockham hade också en skarp åtskillnad mellan Kyrka och stat, det gudomliga och mänskliga, förnuft och uppenbarelse, Guds vilja och människans vilja samt den gudomliga nåden och människans natur. Gudomligt var alltså skiljt från mänskligt. Under senmedeltiden kom den stora striden att handla om allmänbegrepp eller ”universalier”. Har allmänbegreppet ”stol” någon existens utanför människans föreställning, eller är ”begreppen” bara våra språkliga konstruktioner eller namn vilket används för att definiera ”stol”? Thomister svarar att allt har sin grund i Gud. Tvättäkta nominalister menar att våra begrepp och kategorier inte existerar utanför människan, utan finns i endast i vår föreställning som språklig konstruktion. Därmed blir verkligheten utanför oss själva mer eller mindre oåtkomligt, vilket är likt våra dagars ”filosofi”. Nominalismen och förskjutningen av fokus till det mänskliga och framför allt dess grumlade syn på Gud, blev bakgrunden till Luther. Nominalisten Biel kom att påverka Luther, som även menade att den ende skolastiker som var något att ha var Ockham. Den viktigaste dogmen för reformatorerna; Sola Fidé är en konsekvens av en helt avvikande gren av skolastiken, som aldrig sanktionerats av Kyrkan. Inget helgon har växt fram i denna upproriska gren av skolastiken, men inga ”bål” har tänts i nominalismens utmarker. Några fördömelser har inte heller uttalats av Kyrkan då nominalisterna höll sig på sin kant och inte ”läckte” utanför ”bildningens slingrande korridorer”. Kan en skolastisk avart bli enda avgörande punkten om vi är Kyrkotrogna?
Rättfärdiggörelseläran splittrar än idag. Men idag skiljs enbart de alltför ”stockkonservativa” lutheranerna och några reformerta från den djupa urkyrkliga breda fåran av kyrklig tro i denna fråga. Avskiljandet sker i två punkter; i länken mellan tro och frälsning och dessutom i länken mellan tro och gärningar.
För det första lärs i protestantisk miljö en ”juridisk rättfärdiggörelse”, där frälsning var Guds friande domslut. Kyrkornas tro menar däremot att dopet och tron släpper in Gud i vår själ. Det kan liknas vid en propp i vattenröret. Att släppa in Gud så att Han kan vara en propprensare, gör att vattenflödet släpps på. Vi flödar med friskt källvatten när Gud får verka med sin nåd.
För det andra, så lärs ibland att gärningar endast kommer i tacksamhet mot vår frälsande Gud. Kyrkan menar även här att det hänger djupare ihop. Det övernaturliga livet växer inuti oss och visar sig som goda gärningar av nåd. Tron skapar goda gärningar, precis som ett gott träd ger god frukt. Tron är rötterna och den nödvändiga grunden. Hoppet är stammen och det som håller ihop trädet och får det att växa upp till vårt yttersta hopp; himlen. Kärleken är frukten, det synbart konkreta, vilket andra kan njuta av. Med mycket bön och arbete kan kärleken vara en fruktansvärt fruktrik skörd. Trädet är det nya livet i Kristus som planterats inom oss, av tron, genom hoppet och som syns i kärlekens verk. Tron, hoppet och kärleken och störst av allt är kärleken, se 1 Kor 13.
Idag är lutheraner överens med läroämbetet och ser inte längre denna fråga som kyrkoskiljande. Det går att vara katolik med luthersk rättfärdiggörelselära, rätt tolkad. Och det går att vara lutheran med katolsk rättfärdiggörelselära. Men det finns många fler protester idag mot kyrklig tro än just lutheranismen. I vissa samfund frodas antikatolicismen i denna fråga. Men Kyrkans eller Kyrkornas tro har varit densamma och kommer att vara större än missuppfattningarna. Kristen tro har alltid varit att nåden är både början och slutet. Soli Deo gloria!
71. SKRIFTEN LÄR SOLA FIDÉ
INVÄNDNING: Flera paulinska brev lär reformatorisk frälsningslära.
SVAR: ”Sola Fidé” används i Skriften endast i Jak 2:24 och då i negativt avseende. De centrala texter som används för att bevisa reformatorisk rättfärdiggörelselära är alltid rykta ur sammanhangen. Verserna har ofta verser strax intill som ger den kyrkliga vidare och fullare förståelsen; se t.ex. Joh 3:15 (3:21); Joh 5:24 (5:25-29) Rom 3:21-28 (kap 3 och 4)1; 10:9-13 (10:10, 14-17); Gal 2:16 (se att det rör judisk lag i 2:12-15); Ef 2:8f (2:10)2 och Upp 3:20 (3:2f och v19). . Schas iväg och slå upp alla dessa ställen! Varför inte göra det nu?
1 Romkapitel 3 och 4 handlar om judiska ritualer och judiska lagens krav. St Paulus poäng i denna text och i andra, t.ex. Gal; är att den judiska lagen (ex. omskärelse) inte kan frälsa i sig själv (men dock nyttig för judar, se Apg 16:3f). Det är när judar säger att den judiska lagen och offren är nödvändiga för frälsningen som Paulus polemiserar mot dem. Kristus är nödvändig. St Paulus menar alltså också i dessa brev att tron är en levande aktiv kristen tro verksam i kärlek, se t.ex. 1 Kor 13:7; Gal 5:6; 6:15.
2 Det som menas med att gärningar inte behövs i Ef 2:8, är att här behövs inte gärningar för det begynnande frälsningsskeendet. Våra gärningar har inte något med människans första steg att göra.
SVAR: ”Sola Fidé” används i Skriften endast i Jak 2:24 och då i negativt avseende. De centrala texter som används för att bevisa reformatorisk rättfärdiggörelselära är alltid rykta ur sammanhangen. Verserna har ofta verser strax intill som ger den kyrkliga vidare och fullare förståelsen; se t.ex. Joh 3:15 (3:21); Joh 5:24 (5:25-29) Rom 3:21-28 (kap 3 och 4)1; 10:9-13 (10:10, 14-17); Gal 2:16 (se att det rör judisk lag i 2:12-15); Ef 2:8f (2:10)2 och Upp 3:20 (3:2f och v19). . Schas iväg och slå upp alla dessa ställen! Varför inte göra det nu?
1 Romkapitel 3 och 4 handlar om judiska ritualer och judiska lagens krav. St Paulus poäng i denna text och i andra, t.ex. Gal; är att den judiska lagen (ex. omskärelse) inte kan frälsa i sig själv (men dock nyttig för judar, se Apg 16:3f). Det är när judar säger att den judiska lagen och offren är nödvändiga för frälsningen som Paulus polemiserar mot dem. Kristus är nödvändig. St Paulus menar alltså också i dessa brev att tron är en levande aktiv kristen tro verksam i kärlek, se t.ex. 1 Kor 13:7; Gal 5:6; 6:15.
2 Det som menas med att gärningar inte behövs i Ef 2:8, är att här behövs inte gärningar för det begynnande frälsningsskeendet. Våra gärningar har inte något med människans första steg att göra.
tisdag 15 juni 2010
70. KYRKAN SAKNAR NÅDELÄRA
INVÄNDNING: Kyrkan har lärt att frälsning sker genom gärningar och inte genom nåd.
SVAR: Denna antikatolska myt har aldrig stämmt. Gärningar är inte motsatt judisk tro och gärningar behövs också i det nya förbundet, men allt är Guds verk, eftersom allt av värde alltid ges av Guds nåd1. Det vi måste göra är att öppna oss för Honom, vilket är en gärning (av Guds nåd), och samverka med den helige Anden. Om inga gärningar finns, vissnar tron och blir oformligt död. Men gärningar och tron är oskiljbara, se t.ex. Jak 1:2-2:26 och Rom 2:13; 4:4. Kyrkan och Kyrkorna har alltid betonat nåden.2 Nåden föregår alltid tron, människans samarbete samt alla gärningar. Självfrälsningsläran fördömdes slutgiltigt redan på synoden i Orange år 529 och motarbetades kraftfullt tidigt och väldigt ofta före 529. Även semi-pelagianism - en lättare variant av pelagianismen - fördömdes i Orange. Det är magstarkt att fortsätta anklaga Kyrkan för frälsning endast genom gärningar. Det är helt grundlöst att Kyrkan och Kyrkorna skulle hålla på gärningslära, i motsats till protestantismens ”allt är nåd”. Det räcker med att titta i KKK 1996ff eller i Trientkonciliet (1545-63)3, för att se att detta är ren och skär lögn. Är inte allt i kristen tro av nåd? Varför skall, Kristi dyrt förvärvade nåd, torgföras billigt?
1 Nådeläran ges en mycket kortfattad redogörelse här, se lk 423-425. Nåd är att Gud ger sig själv till oss som gåva, vilken aldrig kan förtjänas. Kyrkan skiljer mellan flera former av nåd, främst mellan heliggörande och hjälpande nåd. Den hjälpande nåden är ett övernaturligt handlande, vilket upplyser människans sinne och stärker vår vilja att kunna utföra goda gärningar och samarbeta med Guds verk. Hjälpande nåd är en förutsättning för att heliggörande nåd skall ges, som förlorades i syndafallet och som ingjutes, helgar och gudomliggör människan. Hjälpande nåd ges genom bl.a. sakrament och särskilda nådegåvor. Hjälpande nåd syns genom tro, hopp och kärlek, vilket också förbereder människan att ta emot mer av den heliggörande nåden. Heliggörande nåd kan förloras genom dödssynd.
2 Dock skall villigt erkännas att Kyrkan inte alltid lyckats leva ut tron. 1500-talet hade årtionden, då nåden skymdes av skev betoning av gärningar. Den klassiska tron blev dock tydlig upprättad i Trient.
3 Se Trient, Kanon I, IV, VI, XI, XXIV, XXVI och XXVII i ES811-ES837. Se också ES322; ES795
SVAR: Denna antikatolska myt har aldrig stämmt. Gärningar är inte motsatt judisk tro och gärningar behövs också i det nya förbundet, men allt är Guds verk, eftersom allt av värde alltid ges av Guds nåd1. Det vi måste göra är att öppna oss för Honom, vilket är en gärning (av Guds nåd), och samverka med den helige Anden. Om inga gärningar finns, vissnar tron och blir oformligt död. Men gärningar och tron är oskiljbara, se t.ex. Jak 1:2-2:26 och Rom 2:13; 4:4. Kyrkan och Kyrkorna har alltid betonat nåden.2 Nåden föregår alltid tron, människans samarbete samt alla gärningar. Självfrälsningsläran fördömdes slutgiltigt redan på synoden i Orange år 529 och motarbetades kraftfullt tidigt och väldigt ofta före 529. Även semi-pelagianism - en lättare variant av pelagianismen - fördömdes i Orange. Det är magstarkt att fortsätta anklaga Kyrkan för frälsning endast genom gärningar. Det är helt grundlöst att Kyrkan och Kyrkorna skulle hålla på gärningslära, i motsats till protestantismens ”allt är nåd”. Det räcker med att titta i KKK 1996ff eller i Trientkonciliet (1545-63)3, för att se att detta är ren och skär lögn. Är inte allt i kristen tro av nåd? Varför skall, Kristi dyrt förvärvade nåd, torgföras billigt?
1 Nådeläran ges en mycket kortfattad redogörelse här, se lk 423-425. Nåd är att Gud ger sig själv till oss som gåva, vilken aldrig kan förtjänas. Kyrkan skiljer mellan flera former av nåd, främst mellan heliggörande och hjälpande nåd. Den hjälpande nåden är ett övernaturligt handlande, vilket upplyser människans sinne och stärker vår vilja att kunna utföra goda gärningar och samarbeta med Guds verk. Hjälpande nåd är en förutsättning för att heliggörande nåd skall ges, som förlorades i syndafallet och som ingjutes, helgar och gudomliggör människan. Hjälpande nåd ges genom bl.a. sakrament och särskilda nådegåvor. Hjälpande nåd syns genom tro, hopp och kärlek, vilket också förbereder människan att ta emot mer av den heliggörande nåden. Heliggörande nåd kan förloras genom dödssynd.
2 Dock skall villigt erkännas att Kyrkan inte alltid lyckats leva ut tron. 1500-talet hade årtionden, då nåden skymdes av skev betoning av gärningar. Den klassiska tron blev dock tydlig upprättad i Trient.
3 Se Trient, Kanon I, IV, VI, XI, XXIV, XXVI och XXVII i ES811-ES837. Se också ES322; ES795
96. ANDLIG ENHET
INVÄNDNING: Kyrkan är en, även om det finns flera kyrkokroppar, för enheten är av andlig art. Därför behöver det inte finnas någon motsättning mellan samfund och kyrkor.
SVAR: I Sverige finns ofta ingen större antagonism mellan samfund, med möjligt undantag mot Kyrkorna. Några skäl till att protestanter är toleranta mot varandra är att de 1) saknar universell läroauktoritet och 2) kan läsa och 3) tolka Bibeln som de vill. Om någon läser Skriften och blir övertygad 3a) baptist eller någon annan läser och blir övertygad 3b) metodist, spelar ingen roll. Den viktigaste faktorn verkar vara, iaf bland dem som fortfarande läser; att du läser din Bibel. Den logiska återvändsgränden av dogmen; ”var och en blir salig på sin bibeltolkning”, blir 3c) modernismens liberalistiska konsekventa hållning. En ytterliggare orsak 4) till det oviktiga med samfundstillhörigheten är den naturliga följden av pietismens tro att endast relationen mellan dig och Gud har betydelse. Alla samfund kan vara väldigt toleranta mot varandra, för de har inget uttalat anspråk 5) på att vara ”en enda kyrka” eller ”en helig apostolisk katolsk kyrka”. Svensk ekumenik verkar mest vara att alla ska förbli vad de är, med en känsla av att vi hör ihop och att vi därmed kan göra vissa samarrangemang. Kyrkans enhet ligger dock inte enbart i en from önskan eller i en osynlig andlig enhet som är ett frivilligt tillägg. Det gör den inte idag och det gjorde den inte på 300-talet, med dåtidens enormt många olika ”kristna” rörelser t.ex.; montanism, arianism eller donatism. Enheten för Kyrkan är en kropp och kroppar har fysikalitet och struktur. Så var det i NT, så förblev det fram tills 1500-talet och så kommer det förbli. Kyrkan måste stå enad för att överleva. Enhet omöjliggörs av fragmentering och splittring. Kyrkan kommer att vara enad, därför att hon är Guds skapelse och hennes mittpunkt är Kristus, och enheten finns genom Andens band. Enhet - i mångfalden - ska prägla allt hon är och gör. Kyrkans kroppslighet är Kristi egen. Kristus kan i slutändan inte styckas, för denna enda Kristi brud ska stå inför det himmelska bröllopet, Upp 19:7f. Kommer vid tidens slut Kristus sammanvigas med ett gigantiskt ihopsamlat harem (Peter Kreefts bild)?
SVAR: I Sverige finns ofta ingen större antagonism mellan samfund, med möjligt undantag mot Kyrkorna. Några skäl till att protestanter är toleranta mot varandra är att de 1) saknar universell läroauktoritet och 2) kan läsa och 3) tolka Bibeln som de vill. Om någon läser Skriften och blir övertygad 3a) baptist eller någon annan läser och blir övertygad 3b) metodist, spelar ingen roll. Den viktigaste faktorn verkar vara, iaf bland dem som fortfarande läser; att du läser din Bibel. Den logiska återvändsgränden av dogmen; ”var och en blir salig på sin bibeltolkning”, blir 3c) modernismens liberalistiska konsekventa hållning. En ytterliggare orsak 4) till det oviktiga med samfundstillhörigheten är den naturliga följden av pietismens tro att endast relationen mellan dig och Gud har betydelse. Alla samfund kan vara väldigt toleranta mot varandra, för de har inget uttalat anspråk 5) på att vara ”en enda kyrka” eller ”en helig apostolisk katolsk kyrka”. Svensk ekumenik verkar mest vara att alla ska förbli vad de är, med en känsla av att vi hör ihop och att vi därmed kan göra vissa samarrangemang. Kyrkans enhet ligger dock inte enbart i en from önskan eller i en osynlig andlig enhet som är ett frivilligt tillägg. Det gör den inte idag och det gjorde den inte på 300-talet, med dåtidens enormt många olika ”kristna” rörelser t.ex.; montanism, arianism eller donatism. Enheten för Kyrkan är en kropp och kroppar har fysikalitet och struktur. Så var det i NT, så förblev det fram tills 1500-talet och så kommer det förbli. Kyrkan måste stå enad för att överleva. Enhet omöjliggörs av fragmentering och splittring. Kyrkan kommer att vara enad, därför att hon är Guds skapelse och hennes mittpunkt är Kristus, och enheten finns genom Andens band. Enhet - i mångfalden - ska prägla allt hon är och gör. Kyrkans kroppslighet är Kristi egen. Kristus kan i slutändan inte styckas, för denna enda Kristi brud ska stå inför det himmelska bröllopet, Upp 19:7f. Kommer vid tidens slut Kristus sammanvigas med ett gigantiskt ihopsamlat harem (Peter Kreefts bild)?
55. HELGON NÄMNS INTE I SKRIFTEN
INVÄNDNING: Skriften nämner inga helgon eller att vi ska be till människor.
SVAR: Skriften är inte alls tyst (se nedan). Även om den skulle vara det, är detta ett svagt argument. Finns det söndagsskolor i Skriften? Inte, för då måste - enligt en liknande argumentation - samtliga skolor stängas… Riktigt är dock att vi inte ska tillbe människor, men åkallan av helgon förbjuds inte i Skriften. I hela Skriften medlar och lider andra för varandra. Den himmelska och jordiska Kyrkan hänger ihop och är ett. Det Gud har sammanfogat, kan inte människor skilja åt.
Den himmelska världen är inte stängd för oss, vilket både kristen och judisk tro visar. Att t.ex. Elia ständigt finns närvarande i det judiska livet kanske många upptäcker med en smärre chock, se t.ex. Mal 4:5; Matt 27:46-49 samt i judiska bönböcker. Elia har t.o.m. en tallrik framställd vid varje judisk sedermåltid. Se även om samtal mellan Mose och Samuel i Jer 15:1; ”Inte ens om Samuel eller Mose stod här inför mig...”; eller 1 Sam 28:12-15;
”…Det är en gammal man, och han är insvept i en mantel. Då förstod Saul att det var Samuel, och han föll på knä med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. ”Varför har du stört min ro och manat fram mig?” frågade Samuel, och Saul svarade: ”Jag är i stor nöd... Därför har jag nu kallat på dig, för att du skall tala om för mig vad jag skall göra.”(OBS förfarandet fördöms inte).
Se även Sak 1:12-13, där änglar talar med oss och Tob 12:12-15, där ängeln Rafael bar fram bönerna. Se även 2 Mack 15:12ff, där Jeremia ber för folket och där vi ser att helgonens förbön ger bönen större verkan. Baruk 3:4 är också intressant i sammanhanget, där Gud uppmanas höra på döda israeliters böner, vilket kan jämföras med NT och speciellt Jak 5:16b; ”...den rättfärdiges bön har kraft och gör stor verkan.”.
I NT finns helgonen närvarande. Den himmelska världen står i kontakt med den jordiska, eftersom ”Kristi kropp” hänger ihop (se t.ex. Augustinus: Tretton Brev 137:20c på s99; 263:2 på s105). Se även om de döda i Matt 27:50-53, där de vandrar i Jerusalem och Luk 9:28-31 par;
”Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.”
Och änglar och de döda ses också som medlare i Hebr 12:18ff;
”…ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats.”
Se också Upp 5:8-14 och 6:9ff;
”…såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. Och de ropade med hög röst: ’Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare’? Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid…”
Se också i Upp 8:3f
”Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner.”
Och sist Upp 11:3; ”Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.”.
Om människor på jorden kan be för varandra, vad hindrar helgon att be för oss?
SVAR: Skriften är inte alls tyst (se nedan). Även om den skulle vara det, är detta ett svagt argument. Finns det söndagsskolor i Skriften? Inte, för då måste - enligt en liknande argumentation - samtliga skolor stängas… Riktigt är dock att vi inte ska tillbe människor, men åkallan av helgon förbjuds inte i Skriften. I hela Skriften medlar och lider andra för varandra. Den himmelska och jordiska Kyrkan hänger ihop och är ett. Det Gud har sammanfogat, kan inte människor skilja åt.
Den himmelska världen är inte stängd för oss, vilket både kristen och judisk tro visar. Att t.ex. Elia ständigt finns närvarande i det judiska livet kanske många upptäcker med en smärre chock, se t.ex. Mal 4:5; Matt 27:46-49 samt i judiska bönböcker. Elia har t.o.m. en tallrik framställd vid varje judisk sedermåltid. Se även om samtal mellan Mose och Samuel i Jer 15:1; ”Inte ens om Samuel eller Mose stod här inför mig...”; eller 1 Sam 28:12-15;
”…Det är en gammal man, och han är insvept i en mantel. Då förstod Saul att det var Samuel, och han föll på knä med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. ”Varför har du stört min ro och manat fram mig?” frågade Samuel, och Saul svarade: ”Jag är i stor nöd... Därför har jag nu kallat på dig, för att du skall tala om för mig vad jag skall göra.”(OBS förfarandet fördöms inte).
Se även Sak 1:12-13, där änglar talar med oss och Tob 12:12-15, där ängeln Rafael bar fram bönerna. Se även 2 Mack 15:12ff, där Jeremia ber för folket och där vi ser att helgonens förbön ger bönen större verkan. Baruk 3:4 är också intressant i sammanhanget, där Gud uppmanas höra på döda israeliters böner, vilket kan jämföras med NT och speciellt Jak 5:16b; ”...den rättfärdiges bön har kraft och gör stor verkan.”.
I NT finns helgonen närvarande. Den himmelska världen står i kontakt med den jordiska, eftersom ”Kristi kropp” hänger ihop (se t.ex. Augustinus: Tretton Brev 137:20c på s99; 263:2 på s105). Se även om de döda i Matt 27:50-53, där de vandrar i Jerusalem och Luk 9:28-31 par;
”Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.”
Och änglar och de döda ses också som medlare i Hebr 12:18ff;
”…ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats.”
Se också Upp 5:8-14 och 6:9ff;
”…såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. Och de ropade med hög röst: ’Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare’? Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid…”
Se också i Upp 8:3f
”Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner.”
Och sist Upp 11:3; ”Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.”.
Om människor på jorden kan be för varandra, vad hindrar helgon att be för oss?
54. SKRIFTEN FÖRBJUDER ÅKALLAN.
INVÄNDNING: Skriften förbjuder allt tal med döda utifrån 3 Mos 20:6ff; 5 Mos 18:10f samt Jes 8:19f.
SVAR: Skriften förbjudit inte oss att tala med de döda, för i Skriften sker detta ofta (t.ex. 2 Mack 15:12ff; Luk 9:28-31 par). Ockultism är förbjudet, men inte bön om förbön hos Kristi närmaste vänner... Kristen tro är motsatt all form av ockultism. Att det finns andevarelser är fullkomligt självklart för alla som inte blundar och vägrar se verkligheten. Att driva fram onda själar som skall hjälpa oss är för kristna förbjudet.
Katolsk praxis syns tidigt och jag ger tre exempel; Hippolytus skriver år 204 i världens första bibelkommentar kommentar till Daniels bok 11:30, med en adressering till Daniels tre vänner och gör en åkallan; ”jag bönfaller er, tänk på mig, så att jag må uppnå samma martyrielott.”. Bön om helgonens förbön i himlen finns också belagt hos Origenes, där han runt 250 skriver i De oratorie 31:5 att ”änglar och de rättfärdigas själar ber…” På 300-talet är detta något som beskrivs av samtliga fäder, se t.ex. St Kyrillios av Jerusalem i 5:e Mystagogiska Katekesen 9;
”Därefter påminner vi om dem som har avsomnat före oss: först patriarker, profeter, apostlar, martyrer, att Gud genom deras förböner och förmedling måtte ta emot vår bön.”.
Så missbruk att åkalla onda andeväsen, kan inte upphäva bruket, eller hur?
SVAR: Skriften förbjudit inte oss att tala med de döda, för i Skriften sker detta ofta (t.ex. 2 Mack 15:12ff; Luk 9:28-31 par). Ockultism är förbjudet, men inte bön om förbön hos Kristi närmaste vänner... Kristen tro är motsatt all form av ockultism. Att det finns andevarelser är fullkomligt självklart för alla som inte blundar och vägrar se verkligheten. Att driva fram onda själar som skall hjälpa oss är för kristna förbjudet.
Katolsk praxis syns tidigt och jag ger tre exempel; Hippolytus skriver år 204 i världens första bibelkommentar kommentar till Daniels bok 11:30, med en adressering till Daniels tre vänner och gör en åkallan; ”jag bönfaller er, tänk på mig, så att jag må uppnå samma martyrielott.”. Bön om helgonens förbön i himlen finns också belagt hos Origenes, där han runt 250 skriver i De oratorie 31:5 att ”änglar och de rättfärdigas själar ber…” På 300-talet är detta något som beskrivs av samtliga fäder, se t.ex. St Kyrillios av Jerusalem i 5:e Mystagogiska Katekesen 9;
”Därefter påminner vi om dem som har avsomnat före oss: först patriarker, profeter, apostlar, martyrer, att Gud genom deras förböner och förmedling måtte ta emot vår bön.”.
Så missbruk att åkalla onda andeväsen, kan inte upphäva bruket, eller hur?
53. HELGONENS ORIMLIGA UPPDRAG
INVÄNDNING: Även om helgonen är vid medvetande kan de inte höra alla miljontals böner som uppsänds.
SVAR: Helgonen är i Guds närvaro i himlen, utanför tid och rum. Vi skall ju där bli Honom lik, se Fil 3:20f och 2 Petr 1:4. Helgonen har redan nu del i Guds himmelska verklighet. Himmel och jord möts, se Luk 15:10; ”änglar gläder sig”; 1 Kor 4:9 ”...inför både änglar och människor...” och se även skyn av vittnen Hebr 12:1. Varför skulle inte helgon kunna höra eller förstå några av våra tankar?
SVAR: Helgonen är i Guds närvaro i himlen, utanför tid och rum. Vi skall ju där bli Honom lik, se Fil 3:20f och 2 Petr 1:4. Helgonen har redan nu del i Guds himmelska verklighet. Himmel och jord möts, se Luk 15:10; ”änglar gläder sig”; 1 Kor 4:9 ”...inför både änglar och människor...” och se även skyn av vittnen Hebr 12:1. Varför skulle inte helgon kunna höra eller förstå några av våra tankar?
52. DE DÖDAS AVSKILJDHET
INVÄNDNING: De döda är inte vid medvetande efter döden.
SVAR: Ateister brukar hävda att det inte händer något efter döden, men Skriften är full av avsnitt där de döda verkar vara allt annat än sovande; 5 Mos 18:11b; Jes 14:9f; Jer 15:1; Hes 32:18-20; Vish 3:1-8; Syr 44:1, 10; 45:2; 48:14; Baruk 3:4; Mark 12:26f; Luk 9:28-31; 16:19ff; 20:38; Joh 11:25; 17:11-21; Hebr 12:18ff och Upp 6:9; 7:14f; 8:3; 11:3 (Se även Matt 25:41, 46; Rom 8:35-39; 1 Tess 4:14 och 2 Tim 2:11). De döda är inte ”stendöda” eller ens omedvetna om vår existens! Livet fortsätter i alla högsta grad, på den andra sidan. Ursprunget till tanken att himlavarelserna är avskurna från jordelivet är inte kristen tro. Varför skulle de döda sova?
SVAR: Ateister brukar hävda att det inte händer något efter döden, men Skriften är full av avsnitt där de döda verkar vara allt annat än sovande; 5 Mos 18:11b; Jes 14:9f; Jer 15:1; Hes 32:18-20; Vish 3:1-8; Syr 44:1, 10; 45:2; 48:14; Baruk 3:4; Mark 12:26f; Luk 9:28-31; 16:19ff; 20:38; Joh 11:25; 17:11-21; Hebr 12:18ff och Upp 6:9; 7:14f; 8:3; 11:3 (Se även Matt 25:41, 46; Rom 8:35-39; 1 Tess 4:14 och 2 Tim 2:11). De döda är inte ”stendöda” eller ens omedvetna om vår existens! Livet fortsätter i alla högsta grad, på den andra sidan. Ursprunget till tanken att himlavarelserna är avskurna från jordelivet är inte kristen tro. Varför skulle de döda sova?
51. AVGUDADYRKAN
INVÄNDNING: Kristen helgonkult är avgudadyrkan som dyrkar och tillber helgon.
SVAR: Vördnaden [latin; ”dulia”] för helgonen har en mycket lång historia. Att däremot dyrka eller tillbe [latin; ”latria”] ett helgon har alltid förkastats av Kyrkan. Endast Gud kan dyrkas. Tillber du ett helgon är det t.o.m. en dödssynd, enligt Kyrkans läroböcker. Att åkalla om medling är inte förbjudet och inte påbjudet i Skriftet, bara tillåtet. Vördar du någon person/idol? Saknar du någon förebild i ditt kristna liv?
SVAR: Vördnaden [latin; ”dulia”] för helgonen har en mycket lång historia. Att däremot dyrka eller tillbe [latin; ”latria”] ett helgon har alltid förkastats av Kyrkan. Endast Gud kan dyrkas. Tillber du ett helgon är det t.o.m. en dödssynd, enligt Kyrkans läroböcker. Att åkalla om medling är inte förbjudet och inte påbjudet i Skriftet, bara tillåtet. Vördar du någon person/idol? Saknar du någon förebild i ditt kristna liv?
måndag 14 juni 2010
50. HIMMELSK NAIVITET
INVÄNDNING: Himlen är något sockersött himmelsrosa eller himmelsblått som naiva människor längtar till…
SVAR: Gud är inte en gammal farfar sittande på ett rosa moln, högt uppe i det blå. Vad himlen är, blir för oss svårt att beskriva. Det är, för oss skapande och skadade människor, alltid lättare att beskriva ont än gott. Så först får vi börja i, ”via negativa”, alltså vad himlen inte är. Det är inte en långtråkig oändlig stillastående tid, där vi i evighet skrider klädda i samma vita särkar och sjunger treackordssånger som projiceras på en jättegigantisk vit duk. Bilden kan väl bäst förstås av oss som växt upp i lågkyrklig eller frikyrklig miljö. Min lågkyrkliga farmor hade en tavla som föreställer tusentals likadana vitklädda människor. Jag fasade för den evigheten. Jag tycker den verkar urtrist. Helvetet verkar faktiskt i några framställningar mer lockande. Varför skulle himlen enbart vara en fin känsla, frid eller snällhet? Enligt skriften och katekesen är himlen den slutgiltiga plats, där människans djupaste längtan förverkligas. För evigt ska vi leva med Gud i fullkomlig glädje och skåda honom ansikte mot ansikte i gemenskap med alla heliga. Låter det tråkigt?
SVAR: Gud är inte en gammal farfar sittande på ett rosa moln, högt uppe i det blå. Vad himlen är, blir för oss svårt att beskriva. Det är, för oss skapande och skadade människor, alltid lättare att beskriva ont än gott. Så först får vi börja i, ”via negativa”, alltså vad himlen inte är. Det är inte en långtråkig oändlig stillastående tid, där vi i evighet skrider klädda i samma vita särkar och sjunger treackordssånger som projiceras på en jättegigantisk vit duk. Bilden kan väl bäst förstås av oss som växt upp i lågkyrklig eller frikyrklig miljö. Min lågkyrkliga farmor hade en tavla som föreställer tusentals likadana vitklädda människor. Jag fasade för den evigheten. Jag tycker den verkar urtrist. Helvetet verkar faktiskt i några framställningar mer lockande. Varför skulle himlen enbart vara en fin känsla, frid eller snällhet? Enligt skriften och katekesen är himlen den slutgiltiga plats, där människans djupaste längtan förverkligas. För evigt ska vi leva med Gud i fullkomlig glädje och skåda honom ansikte mot ansikte i gemenskap med alla heliga. Låter det tråkigt?
49. BÖN FÖR DE DÖDA ÄR ONÖDIGT
INVÄNDNING: Bön för döda är hednisk och dessutom onödig, då den inte gör någon skillnad.
SVAR: Många svenska brödrar och systrar i tron har förkastat skärselden, vilket gör bön för döda oviktig. Men denna bön har alltid varit en kommunikation mellan den stridande och lidande Kyrkan. Kristi verk, har besegrat dödens makt och därför finns det band i hans kropp, vilket aldrig kan klippas av eller helt förstås. Det måste vara möjligt att sända något efter dem som gått före och sakramenten och Kyrkans bönegemenskap har del av Kristi odödlighet. Även judar bad för sina döda och t.o.m. offrade för dem, se t.ex. 2 Mack 12:46 och 1 Kor 15:29. I skriften finns sådana böner, se 2 Mack 12:39-45; ”...uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas fullständigt...”; 2 Tim 1:16-18; ”måtte Herren låta honom [den döde Onesiforos enligt bl.a. 1:16 och 4:19] finna barmhärtighet hos Herren Gud på den dagen.”. Att utöva barmhärtighet mot våra bröder kan aldrig vara mot den gudomliga kärleken, varken med böner eller med mässor (se även Syr 7:33; Ps 86:13 och Apg 2:27). Jesus säger själv att vi ska be om allting, se Fil 4:6. Vad är naturligare än att, vid dödens oerhörda tragiska uppbrott, be för ens nära och kära och för ens kristna bröder och systrar? Jag har aldrig förstått det farliga i och det innerliga motståndet mot, bön för avlidna. Här tycks det som en underliggande katolikskräck får styra en dogmavveckling. I alla fall är det så jag upplevt skräcken för att be för döda. Fanns denna skräck i urkyrkan?
SVAR: Många svenska brödrar och systrar i tron har förkastat skärselden, vilket gör bön för döda oviktig. Men denna bön har alltid varit en kommunikation mellan den stridande och lidande Kyrkan. Kristi verk, har besegrat dödens makt och därför finns det band i hans kropp, vilket aldrig kan klippas av eller helt förstås. Det måste vara möjligt att sända något efter dem som gått före och sakramenten och Kyrkans bönegemenskap har del av Kristi odödlighet. Även judar bad för sina döda och t.o.m. offrade för dem, se t.ex. 2 Mack 12:46 och 1 Kor 15:29. I skriften finns sådana böner, se 2 Mack 12:39-45; ”...uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas fullständigt...”; 2 Tim 1:16-18; ”måtte Herren låta honom [den döde Onesiforos enligt bl.a. 1:16 och 4:19] finna barmhärtighet hos Herren Gud på den dagen.”. Att utöva barmhärtighet mot våra bröder kan aldrig vara mot den gudomliga kärleken, varken med böner eller med mässor (se även Syr 7:33; Ps 86:13 och Apg 2:27). Jesus säger själv att vi ska be om allting, se Fil 4:6. Vad är naturligare än att, vid dödens oerhörda tragiska uppbrott, be för ens nära och kära och för ens kristna bröder och systrar? Jag har aldrig förstått det farliga i och det innerliga motståndet mot, bön för avlidna. Här tycks det som en underliggande katolikskräck får styra en dogmavveckling. I alla fall är det så jag upplevt skräcken för att be för döda. Fanns denna skräck i urkyrkan?
48. RÖVARE OCH KORS
INVÄNDNING: Det finns inget mellantillstånd, eftersom den botfärdige rövaren blev - efter en kort bön om att Jesus skulle tänka på honom - tillsagd att vara med Jesus efter döden.
SVAR: Rövaren blev tillsagd att vara i paradiset tillsammans med Jesus. Antingen hade rövaren fullkomlig kärlek och blev helgonförklarad eller led han skärseldens kval på korset. Ett tredje alternativ är förmodligen att paradiset inte exakt motsvarar himlen. Frågan som kvarhänger blir ändå om alla blir klara i jordelivet?
Alla kommer inte automatiskt till himlen. Denna lära förbilligar nåden och degraderar helighet. Det finns många som bär på ett tungt arv och inte orkar bli herrar över sina drifter och som faller ofta. De har sin förebild i rövaren på korset, vars enda synliga merit för oss var att han bad att Jesus skulle tänka på honom. Gud svarade med att se denne man och förklara honom tillhöra den himmelska sfären i Luk 23:43; ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”. Rövarens helighet kommer från Kristi kors och av Kristi verk på korset och då finns det hopp även för oss syndare. Gud behöver inga fina, vältränade, välutbildade, välartade och vältaliga supermän. Han vill att vi ska be honom om att tänka på oss, även om vi hamnat helt snett och förrått både oss själva, våra medmänniskor och Gud själv. Se St Petrus eller St Paulus helighet, trots att de förrådde och även förföljde Jesus och Kyrkan, se Apg 9:5b; ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” (Kristus=Kyrkan). Även dessa syndare upprättades och blev dåtidens största! Gud vill allas frälsning. Alla kan börja appliceringen av Kristi verk på korset innan döden uppslukar den möjligheten. Kyrie eleison! Christe eleison! Kyrie eleison!
SVAR: Rövaren blev tillsagd att vara i paradiset tillsammans med Jesus. Antingen hade rövaren fullkomlig kärlek och blev helgonförklarad eller led han skärseldens kval på korset. Ett tredje alternativ är förmodligen att paradiset inte exakt motsvarar himlen. Frågan som kvarhänger blir ändå om alla blir klara i jordelivet?
Alla kommer inte automatiskt till himlen. Denna lära förbilligar nåden och degraderar helighet. Det finns många som bär på ett tungt arv och inte orkar bli herrar över sina drifter och som faller ofta. De har sin förebild i rövaren på korset, vars enda synliga merit för oss var att han bad att Jesus skulle tänka på honom. Gud svarade med att se denne man och förklara honom tillhöra den himmelska sfären i Luk 23:43; ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”. Rövarens helighet kommer från Kristi kors och av Kristi verk på korset och då finns det hopp även för oss syndare. Gud behöver inga fina, vältränade, välutbildade, välartade och vältaliga supermän. Han vill att vi ska be honom om att tänka på oss, även om vi hamnat helt snett och förrått både oss själva, våra medmänniskor och Gud själv. Se St Petrus eller St Paulus helighet, trots att de förrådde och även förföljde Jesus och Kyrkan, se Apg 9:5b; ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” (Kristus=Kyrkan). Även dessa syndare upprättades och blev dåtidens största! Gud vill allas frälsning. Alla kan börja appliceringen av Kristi verk på korset innan döden uppslukar den möjligheten. Kyrie eleison! Christe eleison! Kyrie eleison!
söndag 13 juni 2010
47. SKÄRSELDSPROBLEMATIK
INVÄNDNING: Skärselden nämns inte i Skriften och uppfinns sent i historien.
SVAR: Att tro på skärselden väcker i vissa kristna sammanhang större förundran, än att tro att djävulen finns. Ändå är detta den tro som judarna alltid haft och som Jesus aldrig tillbakavisade, utan indirekt bekräftade. Det är den tro som judar och de flesta kristna bekänt; katolska, ortodoxa, orientaliska samt t.o.m. ”protestantiska giganter” som Luther (iaf väldigt länge) och C. S. Lewis. Kan Gud plocka upp sönderbrutna bitar och göra något med dem? För att förstå skärselden, måste vi bena upp tillvaron. Gud är fullkomligt rättvis och helig1. Flera personer som går in i evigheten är varken ”superhelgon” eller extremt fallna. Gud kommer inte att förkasta någon som söker honom. Och sist finns det en princip om att inget orent kan nå himlen. Trots detta, kan värste syndare nå salighet. Men syndaren måste på något sätt förberedas och inse sitt beteende och börja sin passiva rengöring och bli hel och helig. I skärselden sker ingen omvändelse utan det är enbart ett passivt tillstånd, för här kan vi inte göra något för att samarbeta med Gud. Vi blir alltså inte frälsta i skärselden eller syndar där. Men faktum kvarstår att Gud ofta behöver tukta och rena människan, för att de ska förstå sin skuld och renas; alltså att applicera frälsningsverket och bli ett helgon. Guds kärlek är så brinnande att den förändrar oss och renar oss. Synd ger en illusion av njutning, men att acceptera lidandet är första steget på botens tunga men undersköna väg. Verklig förlåtelse kräver att vi förstår med verklig insikt. Exempel på personer som Gud kärleksfullt tuktat är t.ex. Adam, Eva, Mose och David. De blev förlåtna, men hade fortfarande kvar skuld som de fick sona för och renas ifrån. Skärselden behövs alltså för att vi ska bli mer vuxna och solida och kunna se Gud ansikte mot ansikte. Att skärselden inte nämns vid namn är inte ett skäl för att läran inte finns i Skriften. Nämns treenighet i Skriften?
1 Den naturliga hållningen i Skriften vid mötet med Gud är att falla ner dödslikt inför honom, se St Johannes i Upp 1:17 och de äldste i 4:10 eller se Gudsuppenbarelsen vid Sinai Ex 19:16; ”Alla som var i lägret blev förfärade.” och Deut 5:25; ”Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö.” vidare se i 1 Sam 15:30; Ps 95:6; Jer 49:23; Mika 6:6 och på förklaringsberget i Matt 17:6; ”När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck.”.
SVAR: Att tro på skärselden väcker i vissa kristna sammanhang större förundran, än att tro att djävulen finns. Ändå är detta den tro som judarna alltid haft och som Jesus aldrig tillbakavisade, utan indirekt bekräftade. Det är den tro som judar och de flesta kristna bekänt; katolska, ortodoxa, orientaliska samt t.o.m. ”protestantiska giganter” som Luther (iaf väldigt länge) och C. S. Lewis. Kan Gud plocka upp sönderbrutna bitar och göra något med dem? För att förstå skärselden, måste vi bena upp tillvaron. Gud är fullkomligt rättvis och helig1. Flera personer som går in i evigheten är varken ”superhelgon” eller extremt fallna. Gud kommer inte att förkasta någon som söker honom. Och sist finns det en princip om att inget orent kan nå himlen. Trots detta, kan värste syndare nå salighet. Men syndaren måste på något sätt förberedas och inse sitt beteende och börja sin passiva rengöring och bli hel och helig. I skärselden sker ingen omvändelse utan det är enbart ett passivt tillstånd, för här kan vi inte göra något för att samarbeta med Gud. Vi blir alltså inte frälsta i skärselden eller syndar där. Men faktum kvarstår att Gud ofta behöver tukta och rena människan, för att de ska förstå sin skuld och renas; alltså att applicera frälsningsverket och bli ett helgon. Guds kärlek är så brinnande att den förändrar oss och renar oss. Synd ger en illusion av njutning, men att acceptera lidandet är första steget på botens tunga men undersköna väg. Verklig förlåtelse kräver att vi förstår med verklig insikt. Exempel på personer som Gud kärleksfullt tuktat är t.ex. Adam, Eva, Mose och David. De blev förlåtna, men hade fortfarande kvar skuld som de fick sona för och renas ifrån. Skärselden behövs alltså för att vi ska bli mer vuxna och solida och kunna se Gud ansikte mot ansikte. Att skärselden inte nämns vid namn är inte ett skäl för att läran inte finns i Skriften. Nämns treenighet i Skriften?
1 Den naturliga hållningen i Skriften vid mötet med Gud är att falla ner dödslikt inför honom, se St Johannes i Upp 1:17 och de äldste i 4:10 eller se Gudsuppenbarelsen vid Sinai Ex 19:16; ”Alla som var i lägret blev förfärade.” och Deut 5:25; ”Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö.” vidare se i 1 Sam 15:30; Ps 95:6; Jer 49:23; Mika 6:6 och på förklaringsberget i Matt 17:6; ”När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck.”.
46. HELVETETS SVÅRA PROBLEM
INVÄNDNING: Helvetet är inte en dogm med trovärdighet i vår upplysta tid!
SVAR: Helvetet är förmodligen kristendomens svåraste dogm. Om du vill bli betraktad som fullständig idiot, så är det ett hett tips att i svenskt kulturklimat bekänna dig tro, fullt och fast, på att det finns ett evigt helvete. Inget uttalande är en sådan ”ögonbrynshöjare”, med möjliga undantag att du säger dig vara ”kvinnoprästmotståndare” eller tror att EN religion/kyrka är den enda sanna. Men de flesta föreställningar om helvetet grundas utifrån en mix av okyrkliga missuppfattningar. Så varför tror inte svenskar på helvetet idag, i motsats till en resten av mänskligheten? Det första skälet tror jag är att vi lever i en framgångsmyt. Allt blir här bara bättre och bättre, trots bevis om motsatsen. Det andra skälet är att nutidens svenskar inte vill ha fri vilja. Den östliga renässansen (t.ex. i yoga, meditation och buddhism) och kommunismens tunga ok, som tas/togs emot i glädje i vår tid, beror kanske på att svensken inte vill vara fri eller ta ansvar. Ett tredje skäl är att svenskar undviker det onaturliga. Är det inte endast naturlighet som har värde i vårt samhälle och helvetet känns varken naturligt eller populärt, eller hur? Varför ska då någon tro på helvetet? Om vi är skapta för evigheten, och vi är fria att välja bort Gud, vad händer då med människor som vägrar ha med Gud att göra? Kristen tro har alltid bekännt helvetets hissnande möjlighet. Vågar du tro - vilket Skriften, Traditionen och det sunda förnuftet stöder - att Gud accepterar människans fria val att välja bort honom?
SVAR: Helvetet är förmodligen kristendomens svåraste dogm. Om du vill bli betraktad som fullständig idiot, så är det ett hett tips att i svenskt kulturklimat bekänna dig tro, fullt och fast, på att det finns ett evigt helvete. Inget uttalande är en sådan ”ögonbrynshöjare”, med möjliga undantag att du säger dig vara ”kvinnoprästmotståndare” eller tror att EN religion/kyrka är den enda sanna. Men de flesta föreställningar om helvetet grundas utifrån en mix av okyrkliga missuppfattningar. Så varför tror inte svenskar på helvetet idag, i motsats till en resten av mänskligheten? Det första skälet tror jag är att vi lever i en framgångsmyt. Allt blir här bara bättre och bättre, trots bevis om motsatsen. Det andra skälet är att nutidens svenskar inte vill ha fri vilja. Den östliga renässansen (t.ex. i yoga, meditation och buddhism) och kommunismens tunga ok, som tas/togs emot i glädje i vår tid, beror kanske på att svensken inte vill vara fri eller ta ansvar. Ett tredje skäl är att svenskar undviker det onaturliga. Är det inte endast naturlighet som har värde i vårt samhälle och helvetet känns varken naturligt eller populärt, eller hur? Varför ska då någon tro på helvetet? Om vi är skapta för evigheten, och vi är fria att välja bort Gud, vad händer då med människor som vägrar ha med Gud att göra? Kristen tro har alltid bekännt helvetets hissnande möjlighet. Vågar du tro - vilket Skriften, Traditionen och det sunda förnuftet stöder - att Gud accepterar människans fria val att välja bort honom?
45. SMÖRJELSE OCH SAKRAMENT
INVÄNDNING: Smörjelse är inte ett sakrament och därmed behövs ingen biskopligt välsignad olja eller präst. Helandet sker genom tro.
SVAR: Helandet är en central, men också dold, del i Kyrkans tro och liv. Vem har bestämt att detta inte är sakrament? Och hur skall helandets gåva handhas i kristenheten? Är de hysteriska helandekonferenserna vettiga?
Katolsk tro tar sin utgångspunkt i Mark 6:13 (även Matt 16:15ff; 1 Kor 12:9, 30); ”smorde många sjuka med olja och botade dem” och Jak 5:14f;
”Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse.”
Helande har i en del av den nykarismatisk kristenhet blivit ”big business”. Tyvärr görs ibland Gud till en ”kosmisk tomte” som ska uppfylla den troendes alla önskningar (”name it and clame it”). Detta förnekar Guds suveränitet, se t.ex. Jak 4:3; ”…får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär” och 1 Joh 5:14; ”…om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss”. Vissa lär även att alla kan bli helade av dem som har tillräcklig tro, i motsats till hela den kristna traditionen och Skriften. Tron är bakgrunden till helandet och inte dess orsak. Tro ger inte per automatik helande. Om det går lärjungen väl, får vi följa vår mästare och vi är kallade att bära Kristi kors och lidande enligt Matt 10:38 och Luk 14:27. Även Job hade det ”jobbigt” och han tillsammans med Pauli ”tagg” och hans lidande är en del av det kristna arvet. Lidandet är Guds megafon för att väcka en döv värld, som C.S. Lewis uttryckt det. Lidandet finns i vår värld som Guds pedagogik och som besk medicin. Lidandet är dock inte slutet eller ett mål i sig, se Upp 21:3f;
”Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”
Ibland ger sista smörjelsen tillfrisknande under jordelivet, men det finns ingen automatik eller magi i skeendet, utan Gud är suverän och vet vad Han behöver göra. Om personen behöver bära sin sjukdom och närmare följa Kristi lidande eller död, sker inget tillfrisknande. Om personens själ gagnas av ett helande verkar Gud detta. Men även om helande inte sker synligt eller direkt, är detta en rit med stor välsignelse. Sista smörjelsen är en fullbordan av bikten som tar bort moraliska svagheter hos mottagaren och efterskänker förlåtelse för allvarliga synder. När någon ligger för döden, sker oftast sista smörjelsen tillsammans med eukaristin, vilket kallas för ”viaticum”, vilket betyder vägkost utifrån lk 320. Eukaristin gör det extra tydligt att den smorde förenas med Jesu lidande. Sakramenten verkar synligt och osynligt, samt samverkar för att fullkomna allt. Guds frälsande verk bör få verka maximalt i oss, även när värken tar överhanden.
SVAR: Helandet är en central, men också dold, del i Kyrkans tro och liv. Vem har bestämt att detta inte är sakrament? Och hur skall helandets gåva handhas i kristenheten? Är de hysteriska helandekonferenserna vettiga?
Katolsk tro tar sin utgångspunkt i Mark 6:13 (även Matt 16:15ff; 1 Kor 12:9, 30); ”smorde många sjuka med olja och botade dem” och Jak 5:14f;
”Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse.”
Helande har i en del av den nykarismatisk kristenhet blivit ”big business”. Tyvärr görs ibland Gud till en ”kosmisk tomte” som ska uppfylla den troendes alla önskningar (”name it and clame it”). Detta förnekar Guds suveränitet, se t.ex. Jak 4:3; ”…får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär” och 1 Joh 5:14; ”…om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss”. Vissa lär även att alla kan bli helade av dem som har tillräcklig tro, i motsats till hela den kristna traditionen och Skriften. Tron är bakgrunden till helandet och inte dess orsak. Tro ger inte per automatik helande. Om det går lärjungen väl, får vi följa vår mästare och vi är kallade att bära Kristi kors och lidande enligt Matt 10:38 och Luk 14:27. Även Job hade det ”jobbigt” och han tillsammans med Pauli ”tagg” och hans lidande är en del av det kristna arvet. Lidandet är Guds megafon för att väcka en döv värld, som C.S. Lewis uttryckt det. Lidandet finns i vår värld som Guds pedagogik och som besk medicin. Lidandet är dock inte slutet eller ett mål i sig, se Upp 21:3f;
”Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”
Ibland ger sista smörjelsen tillfrisknande under jordelivet, men det finns ingen automatik eller magi i skeendet, utan Gud är suverän och vet vad Han behöver göra. Om personen behöver bära sin sjukdom och närmare följa Kristi lidande eller död, sker inget tillfrisknande. Om personens själ gagnas av ett helande verkar Gud detta. Men även om helande inte sker synligt eller direkt, är detta en rit med stor välsignelse. Sista smörjelsen är en fullbordan av bikten som tar bort moraliska svagheter hos mottagaren och efterskänker förlåtelse för allvarliga synder. När någon ligger för döden, sker oftast sista smörjelsen tillsammans med eukaristin, vilket kallas för ”viaticum”, vilket betyder vägkost utifrån lk 320. Eukaristin gör det extra tydligt att den smorde förenas med Jesu lidande. Sakramenten verkar synligt och osynligt, samt samverkar för att fullkomna allt. Guds frälsande verk bör få verka maximalt i oss, även när värken tar överhanden.
44. AVLATENS MÖRKA HISTORIA
INVÄNDNING: Avlatshandeln visar att Kyrkan förändrat läran. Ingen kan köpa syndernas förlåtelse.
SVAR: Avlat har idag en mycket begränsad roll i fromhetslivet. Däremot var avlat mer betydelsefull på 1500-talet och har därigenom blivit en missförstådd praxis även idag. Först bör vi utreda vad avlat inte är, då det inte är ett sätt att köpa sig syndernas förlåtelse. Avlaten minskar heller inte samvetets tyngd. Svensk kristenhet har förkastat avlaten, pga felaktig syn på frälsning och även utifrån missuppfattningar och bristande förståelse av andra delar av den kristna läran. Botgöring är nödvändig och avlaten är endast ett avlyftande och avskrivning av timliga straff. Avlat är alltså konkretiserad förbön, där Kyrkans skatter kan hjälpa oss i vår botgöring. Avlat kan liknas vid en andlig blodtransfusion. Andra människors välvilja ger oss liv genom Kristi kärlek. Avlaten har missbrukats under medeltiden1, men missbruk är inget skäl till att upphäva bruk och därmed bli mer obibliskt förkrympt! Är det inte tråkigt att alltid bränna ner hela huset, istället för att städa det, eller att slänga ut barnet därför att badvattnet grumlats?
Att lyfta timliga straff är en slags botgöring, vilket Kyrkan efterskänker p.g.a. hennes uppdrag att binda och lösa utifrån bl.a. Matt 16:19; 18:18 och Joh 20:23. Avlaten är egentligen inget annorlunda än det Paulus gör, när det gäller en syndfull kyrkobroder i Korint. Han ger först en bot - 1 Kor 5:3-5 - och lyfter sedan bort en del av boten, se 2 Kor 2:6-11. Botpraxis fortsätter och utvecklas i urkyrkan, se Cyprianus De lapsis 17; ”martyrernas förtjänster och de rättfärdigas gärningar är till stor nytta vid domen.”. Avlat behövs, även i vår individualistiska tid, eller kanske just därför. Att Gud använder Kyrkan är till glädje för hela Guds folk. Mänskligheten är mer inflätade med varandra än vi vågar tro. Våra förtjänster kan med Guds nåd - i Kristi kärlek - omvandlas till andras glädje, se lk 426. Kyrkan är en enda stor solidarisk gemenskap, 1 Kor 12:26f;
”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.”.
Se även Kol 1:24 (även 2 Kor 4:10); ”Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan.”. Både de goda och de onda handlingarna påverkar andra i kroppen.2 De heligas gemenskap är inte enbart social konstruktion, utan Kristi kropp har mer betydelse än vad vi kan ana. Om Kyrkan har av Kristus fått makt att utplåna dödssyndernas straff hur mycket mer3 kan hon då inte ha makt över temporära straff4?
1 Avlatshandel har inte skett med kyrkligt godkännande, men förbindelsen mellan allmosa och bot skymdes och då kunde allmosor förknippas med avlat. Detta erkänns av Kyrkan och har rättats till. Men Kyrkan lärde aldrig en felaktig lära, hon missbrukade (endast) utlevnaden av trons liv.
2 Se även Ex 32:32; Job 1:5; 42:8; 2 Tim 4:6; Gal 6:2.
3 Detta argumentationssätt kallas “a fortiori” och har antikt ursprung, se t.ex. Matt 7:11 och 1 Kor 6:3.
4 Israels prästerskap hade fått fullmakt att utplåna temporära straff (inte eviga straff, se Hebr 10:4) genom offer (rabbiner talar t.o.m. om Patriarkernas meriter). Skulle Kyrkans makt vara mindre på detta område? Se Upp 19:8, där en kollektiv metafor för Kyrkans rättfärdighet beskrivs med klädnad…
SVAR: Avlat har idag en mycket begränsad roll i fromhetslivet. Däremot var avlat mer betydelsefull på 1500-talet och har därigenom blivit en missförstådd praxis även idag. Först bör vi utreda vad avlat inte är, då det inte är ett sätt att köpa sig syndernas förlåtelse. Avlaten minskar heller inte samvetets tyngd. Svensk kristenhet har förkastat avlaten, pga felaktig syn på frälsning och även utifrån missuppfattningar och bristande förståelse av andra delar av den kristna läran. Botgöring är nödvändig och avlaten är endast ett avlyftande och avskrivning av timliga straff. Avlat är alltså konkretiserad förbön, där Kyrkans skatter kan hjälpa oss i vår botgöring. Avlat kan liknas vid en andlig blodtransfusion. Andra människors välvilja ger oss liv genom Kristi kärlek. Avlaten har missbrukats under medeltiden1, men missbruk är inget skäl till att upphäva bruk och därmed bli mer obibliskt förkrympt! Är det inte tråkigt att alltid bränna ner hela huset, istället för att städa det, eller att slänga ut barnet därför att badvattnet grumlats?
Att lyfta timliga straff är en slags botgöring, vilket Kyrkan efterskänker p.g.a. hennes uppdrag att binda och lösa utifrån bl.a. Matt 16:19; 18:18 och Joh 20:23. Avlaten är egentligen inget annorlunda än det Paulus gör, när det gäller en syndfull kyrkobroder i Korint. Han ger först en bot - 1 Kor 5:3-5 - och lyfter sedan bort en del av boten, se 2 Kor 2:6-11. Botpraxis fortsätter och utvecklas i urkyrkan, se Cyprianus De lapsis 17; ”martyrernas förtjänster och de rättfärdigas gärningar är till stor nytta vid domen.”. Avlat behövs, även i vår individualistiska tid, eller kanske just därför. Att Gud använder Kyrkan är till glädje för hela Guds folk. Mänskligheten är mer inflätade med varandra än vi vågar tro. Våra förtjänster kan med Guds nåd - i Kristi kärlek - omvandlas till andras glädje, se lk 426. Kyrkan är en enda stor solidarisk gemenskap, 1 Kor 12:26f;
”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.”.
Se även Kol 1:24 (även 2 Kor 4:10); ”Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan.”. Både de goda och de onda handlingarna påverkar andra i kroppen.2 De heligas gemenskap är inte enbart social konstruktion, utan Kristi kropp har mer betydelse än vad vi kan ana. Om Kyrkan har av Kristus fått makt att utplåna dödssyndernas straff hur mycket mer3 kan hon då inte ha makt över temporära straff4?
1 Avlatshandel har inte skett med kyrkligt godkännande, men förbindelsen mellan allmosa och bot skymdes och då kunde allmosor förknippas med avlat. Detta erkänns av Kyrkan och har rättats till. Men Kyrkan lärde aldrig en felaktig lära, hon missbrukade (endast) utlevnaden av trons liv.
2 Se även Ex 32:32; Job 1:5; 42:8; 2 Tim 4:6; Gal 6:2.
3 Detta argumentationssätt kallas “a fortiori” och har antikt ursprung, se t.ex. Matt 7:11 och 1 Kor 6:3.
4 Israels prästerskap hade fått fullmakt att utplåna temporära straff (inte eviga straff, se Hebr 10:4) genom offer (rabbiner talar t.o.m. om Patriarkernas meriter). Skulle Kyrkans makt vara mindre på detta område? Se Upp 19:8, där en kollektiv metafor för Kyrkans rättfärdighet beskrivs med klädnad…
43. BOTEN
INVÄNDNING: Bot fördunklar Guds villkorslösa vilja till förlåtelse.
SVAR: Ånger, bikt, bot och omvändelse hör organiskt ihop. Bot finns för att vi ska förstå att vi gjort fel och för att vi ska dra lärdom av gamla synder och omvända oss. Men bot skall absolut inte ses som ett krav från Guds sida, för att ge förlåtelse. Förlåtelsen ges i biktens avlösning. Boten är framför allt ett pedagogiskt instrument för att få oss att omvändas, men även för att ersätta skada som skett. Bot är gottgörelse som sker genom handling. Har bot och temporära straff alltid funnits, även för förlåtna synder?
SVAR: Ånger, bikt, bot och omvändelse hör organiskt ihop. Bot finns för att vi ska förstå att vi gjort fel och för att vi ska dra lärdom av gamla synder och omvända oss. Men bot skall absolut inte ses som ett krav från Guds sida, för att ge förlåtelse. Förlåtelsen ges i biktens avlösning. Boten är framför allt ett pedagogiskt instrument för att få oss att omvändas, men även för att ersätta skada som skett. Bot är gottgörelse som sker genom handling. Har bot och temporära straff alltid funnits, även för förlåtna synder?
lördag 12 juni 2010
42. INGEN OMVÄG
INVÄNDNING: Vi går direkt till Kristus och behöver inte en omväg via präst eller bot.
SVAR: Men problemet är att ”omvändelsens omväg” är Kristi väg, vilket Han givit oss att bruka. Vi kan inte göra om uppenbarelsen och göra som Sinatra; ”I did it my way”. Gud har gett en väg till försoning att följa. Även om det inte är en lätt väg, är den rätt. Kan en genväg bli en egenväg?
SVAR: Men problemet är att ”omvändelsens omväg” är Kristi väg, vilket Han givit oss att bruka. Vi kan inte göra om uppenbarelsen och göra som Sinatra; ”I did it my way”. Gud har gett en väg till försoning att följa. Även om det inte är en lätt väg, är den rätt. Kan en genväg bli en egenväg?
41. DÖDSSYNDSPROBLEMATIK
INVÄNDNING: Dödssyndsbegreppet är en fabrikation av Kyrkan, för alla synder är lika allvarliga.
SVAR: Distinktionen mellan vanliga synder och dödssynder görs i 1 Joh 5:16; ”…dödssynd. Det finns synd som leder till döden”. Dödssynd innebär att människan säger nej till Gud och tar död på det gudomliga livet inom sig och vänder sig bort från Guds nåd. Då behöver denna person bikta och omvända sig för att den helige Ande ska kunna verka fullt ut igen och för att vi återigen fullt ut ska kunna delta i det kyrkliga livet. Gud kommer aldrig att förkasta en person som ångrar sig och vill bättra sig, se Matt 12:20. Guds nåd är större än universum och djupare än någon människa kan föreställa sig. Bör inte Kyrkorna alltid vara öppen för Guds nåd och för de som söker försoning?
Gör en liten syndig utveckling
Huvudsynder (KKK 1866), eller kardinalsynderna, som ofta felaktigt benämns ”dödssynder”, är 7 eller 8 till antalet och den rot som alla andra synder växer fram ur. De har ett väldigt tidigt ursprung i kyrkohistorien. Huvudsynderna kan - och bör kanske också - graderas. Redan Cassianus och påven Gregorius I, rangordnade högmodet och/eller ärelystnaden som den värsta huvudsynden. Dessa är de värsta eftersom de berör människans innersta och lättast sätter oss själva före Gud. Sedan följer avund, vrede och slapphet. Sist kommer de ”kroppsliga” synderna, såsom girighet, frosseri och den sexuel orenhet. Detta är alla de huvudområden som människan kan frestas i. Begären är alltså inte synd, utan det är när vi utför syndiga handlingar som vi syndar svårt inom respektive område. Dessa frestelser kan vara olika starka under olika perioder av människans liv. Oftast, eller snarare förhoppningsvis, är de ”lägsta” synderna mest påtagliga i den kristnes liv. Vi får i vissa perioder ofta kämpa inom dessa områden. För de unga blir ofta sexualiteten den svåraste bördan. För medelålders kan frosseriet bli en stor börda och för äldre kan girigheten bli problematisk. Om vi upplever att dessa områden är de vi brottas mycket med ska vi vara ”glada” att Gud ibland stoppar oss från att fastna i högmodets svåra fälla, genom att ”tillåta” att vi faller i synder som mestadels skadar kroppen och inte själen. Naturligtvis skadar de också själen, men det finns en stor skillnad mellan högmod och sexuell orenhet. Sexuella synder är förmodligen de vanligaste, men de kan graderas som minst allvarliga, dock kan de ofta vara dem som blir våra dödssynder. Men den som faller ofta har en chans att bli väldigt ödmjuk. Den som aldrig faller kan bli oerhört högmodig och ”andligt elitistisk”. När (inte om) du faller, res dig och omvänd dig, så att det slutliga fallet inte blir oändligt stort. När du faller igen, omvänd dig igen och sök råd hos en ödmjuk andlig vägledare. Då kan du växa och leva i den oerhört stora barmhärtighetens svåra skola, där synd får leda till bikt och livet får omvändas och växa. Det kristna livet kan vara en hård stenig törnekrönt väg, men det är nödvändigt att börja vandra. Gud behöver oss syndare för sitt verk. Han behöver fostra och leda just oss in i den eviga fullheten och vi behöver Honom så desperat. Han är begynnelsen, vägen och målet för vår existens. Till vem skulle vi annars gå?
SVAR: Distinktionen mellan vanliga synder och dödssynder görs i 1 Joh 5:16; ”…dödssynd. Det finns synd som leder till döden”. Dödssynd innebär att människan säger nej till Gud och tar död på det gudomliga livet inom sig och vänder sig bort från Guds nåd. Då behöver denna person bikta och omvända sig för att den helige Ande ska kunna verka fullt ut igen och för att vi återigen fullt ut ska kunna delta i det kyrkliga livet. Gud kommer aldrig att förkasta en person som ångrar sig och vill bättra sig, se Matt 12:20. Guds nåd är större än universum och djupare än någon människa kan föreställa sig. Bör inte Kyrkorna alltid vara öppen för Guds nåd och för de som söker försoning?
Gör en liten syndig utveckling
Huvudsynder (KKK 1866), eller kardinalsynderna, som ofta felaktigt benämns ”dödssynder”, är 7 eller 8 till antalet och den rot som alla andra synder växer fram ur. De har ett väldigt tidigt ursprung i kyrkohistorien. Huvudsynderna kan - och bör kanske också - graderas. Redan Cassianus och påven Gregorius I, rangordnade högmodet och/eller ärelystnaden som den värsta huvudsynden. Dessa är de värsta eftersom de berör människans innersta och lättast sätter oss själva före Gud. Sedan följer avund, vrede och slapphet. Sist kommer de ”kroppsliga” synderna, såsom girighet, frosseri och den sexuel orenhet. Detta är alla de huvudområden som människan kan frestas i. Begären är alltså inte synd, utan det är när vi utför syndiga handlingar som vi syndar svårt inom respektive område. Dessa frestelser kan vara olika starka under olika perioder av människans liv. Oftast, eller snarare förhoppningsvis, är de ”lägsta” synderna mest påtagliga i den kristnes liv. Vi får i vissa perioder ofta kämpa inom dessa områden. För de unga blir ofta sexualiteten den svåraste bördan. För medelålders kan frosseriet bli en stor börda och för äldre kan girigheten bli problematisk. Om vi upplever att dessa områden är de vi brottas mycket med ska vi vara ”glada” att Gud ibland stoppar oss från att fastna i högmodets svåra fälla, genom att ”tillåta” att vi faller i synder som mestadels skadar kroppen och inte själen. Naturligtvis skadar de också själen, men det finns en stor skillnad mellan högmod och sexuell orenhet. Sexuella synder är förmodligen de vanligaste, men de kan graderas som minst allvarliga, dock kan de ofta vara dem som blir våra dödssynder. Men den som faller ofta har en chans att bli väldigt ödmjuk. Den som aldrig faller kan bli oerhört högmodig och ”andligt elitistisk”. När (inte om) du faller, res dig och omvänd dig, så att det slutliga fallet inte blir oändligt stort. När du faller igen, omvänd dig igen och sök råd hos en ödmjuk andlig vägledare. Då kan du växa och leva i den oerhört stora barmhärtighetens svåra skola, där synd får leda till bikt och livet får omvändas och växa. Det kristna livet kan vara en hård stenig törnekrönt väg, men det är nödvändigt att börja vandra. Gud behöver oss syndare för sitt verk. Han behöver fostra och leda just oss in i den eviga fullheten och vi behöver Honom så desperat. Han är begynnelsen, vägen och målet för vår existens. Till vem skulle vi annars gå?
40. ARVSYNDSPROBLEMATIK
INVÄNDNING: Arvsynd kan inte finnas, eftersom spädbarn inte har synd.
SVAR: Arvssynd är den enda dogm som du inte behöver vagt ”tro” på. Du ser och upplever den varje dag, men däremot kan ingen nyfödd ha "personlig skuld" inför Gud. Arvsynden är ett tillstånd och inte en handling. Synd är medvetna handlingar som är uppror mot Gud, Hans skapelseordning samt Hans lag. Men människan är - efter Adam - skadad i sin natur, försvagad samt har en ond böjelse (latin ”concupiscentia”). Vi har mist det ursprungliga rättfärdiga tillståndet. Dopet ger oss en del av det människan förlorat i Eden. Begäret till det onda och längtan att göra sig själv till Gud finns dock kvar. En bra liknelse för arvsynden och dess konsekvenser är att en källa som förorenas gör att hela floden bär föroreningen vidare. Så vår personliga kamp måste fortsätta mot ondskan, därför att vår tendens att kröka in oss i oss själva fortsätter. Kan Gud omvandla det onda till något gott?
SVAR: Arvssynd är den enda dogm som du inte behöver vagt ”tro” på. Du ser och upplever den varje dag, men däremot kan ingen nyfödd ha "personlig skuld" inför Gud. Arvsynden är ett tillstånd och inte en handling. Synd är medvetna handlingar som är uppror mot Gud, Hans skapelseordning samt Hans lag. Men människan är - efter Adam - skadad i sin natur, försvagad samt har en ond böjelse (latin ”concupiscentia”). Vi har mist det ursprungliga rättfärdiga tillståndet. Dopet ger oss en del av det människan förlorat i Eden. Begäret till det onda och längtan att göra sig själv till Gud finns dock kvar. En bra liknelse för arvsynden och dess konsekvenser är att en källa som förorenas gör att hela floden bär föroreningen vidare. Så vår personliga kamp måste fortsätta mot ondskan, därför att vår tendens att kröka in oss i oss själva fortsätter. Kan Gud omvandla det onda till något gott?
fredag 11 juni 2010
39. SKILSMÄSSOPROBLEMATIK
INVÄNDNING: Skilsmässa är en tragisk nödvändighet i kristendomen.
SVAR: Att skilsmässa inte är ett lätt kapitel, blir tydligt varje gång det diskuteras. Otaliga människor i Sverige har hamnat i kläm, när makarna har ”lyssnat till sitt hjärta” och dragit vidare. Speciellt barnen har fått uppleva och upplever ”helvetesscener”, vid dessa onaturliga uppbrott. Skilsmässa drabbar barn hårdast. Det blir inte lättare att hävda Kyrkans klassiska och kontroversiella hållning i ett så kallt klimat, som det nordiska. Kyrkans äktenskapsuppfattning är hård, men det är inte Kyrkans fel. Det finns få ställen där Kristus är tydligare än i denna fråga. Jesus är så glasklar här att du måste ha bra svärtade glasögon och skygglappar för att slippa se vad Han lär. Därmed inte sagt att äktenskapet är lätt, eller att alla skilsmässor är utan grund. Men är det inte bättre att ta äktenskapet på allvar och ge äktenskapskurser innan vigning, så att makar är förberedda på vad de går in i?
Kyrkans hållning för det kristna äktenskapet har tre viktiga delar; det ger enhet, är oupplösligt samt skall vara naturligt öppet för nytt liv. Äktenskapet är också grundfundamentet i varje civilisation, så denna dogm påverkar varje person och hela det sociala livet. Eftersom det jordiska livet är en skola inför evigheten, så har det äktenskapliga livet också betydelse inför evigheten och för Kyrkan; se Upp 19:7-9, om lammets bröllop. Kyrkan ser/har alltid sett äktenskapet sakramentalt, om två vuxna kristna personer ger det till varandra i frivillighet.
I Bibeln finns Kristi lära nertecknad i bl.a. Mark 10:9-12;
”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman, får människan alltså inte skilja åt... Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare...”. Se också 1 Kor 7:10; ”...en hustru får inte lämna sin man – men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen...”; 7:39;” En kvinna är bunden så länge hennes man lever...”; och se även Ef 5:25-33, där ordet ”hemlighet” (gr. ”mysterion”) är detsamma som sakrament (gr.”mysterion”). På grund av det som Jesus lär här i Skriften och i trohet mot Honom, ser därför Kyrkan det äktenskapliga sakramentet som oupplösligt; om kriterierna1 är helt uppfyllda.
Första gången ett omgifte godkändes i den kristna världen var av Martin Luther själv (skäl för skilsmässa; otrohet, impotens, sjukdom samt kyskhet). Han gick t.o.m. så långt att han godkände att hans kurfurste - i hemlighet - fick gifta sig med ytterligare en ny fru. Alltså återinfördes polygamin. Allt med hänvisning till att Skriften inte skulle motsätta sig att en man får ta två hustrur - men däremot fördömer att en hustru får ta två män - utifrån 1 Kor 7:39. Kontrasten mot Luthers samtida påve - som exkommunicerade Henrik VIII och lade anglikansk kyrklighet i interdikt - kan inte bli tydligare...
I antiken fanns redan den katolska synen HERMAS HERDEN, (förmodligen bror till påven St Pius I 140-55) 29:6 (J86); ”...om han efter skilsmässan gifter om sig begår han äktenskapsbrott.”. fjärde budet 6:3 eller se JUSTINUS Martyren, Apologia Prima 15:7. Se även Elvirakonciliet, kanones 8f (SPB I)... Vi kristna behöver gå "ad fontes", med mycket äktenskapsundervisning, eller vad tror ni?
SVAR: Att skilsmässa inte är ett lätt kapitel, blir tydligt varje gång det diskuteras. Otaliga människor i Sverige har hamnat i kläm, när makarna har ”lyssnat till sitt hjärta” och dragit vidare. Speciellt barnen har fått uppleva och upplever ”helvetesscener”, vid dessa onaturliga uppbrott. Skilsmässa drabbar barn hårdast. Det blir inte lättare att hävda Kyrkans klassiska och kontroversiella hållning i ett så kallt klimat, som det nordiska. Kyrkans äktenskapsuppfattning är hård, men det är inte Kyrkans fel. Det finns få ställen där Kristus är tydligare än i denna fråga. Jesus är så glasklar här att du måste ha bra svärtade glasögon och skygglappar för att slippa se vad Han lär. Därmed inte sagt att äktenskapet är lätt, eller att alla skilsmässor är utan grund. Men är det inte bättre att ta äktenskapet på allvar och ge äktenskapskurser innan vigning, så att makar är förberedda på vad de går in i?
Kyrkans hållning för det kristna äktenskapet har tre viktiga delar; det ger enhet, är oupplösligt samt skall vara naturligt öppet för nytt liv. Äktenskapet är också grundfundamentet i varje civilisation, så denna dogm påverkar varje person och hela det sociala livet. Eftersom det jordiska livet är en skola inför evigheten, så har det äktenskapliga livet också betydelse inför evigheten och för Kyrkan; se Upp 19:7-9, om lammets bröllop. Kyrkan ser/har alltid sett äktenskapet sakramentalt, om två vuxna kristna personer ger det till varandra i frivillighet.
I Bibeln finns Kristi lära nertecknad i bl.a. Mark 10:9-12;
”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman, får människan alltså inte skilja åt... Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare...”. Se också 1 Kor 7:10; ”...en hustru får inte lämna sin man – men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen...”; 7:39;” En kvinna är bunden så länge hennes man lever...”; och se även Ef 5:25-33, där ordet ”hemlighet” (gr. ”mysterion”) är detsamma som sakrament (gr.”mysterion”). På grund av det som Jesus lär här i Skriften och i trohet mot Honom, ser därför Kyrkan det äktenskapliga sakramentet som oupplösligt; om kriterierna1 är helt uppfyllda.
Första gången ett omgifte godkändes i den kristna världen var av Martin Luther själv (skäl för skilsmässa; otrohet, impotens, sjukdom samt kyskhet). Han gick t.o.m. så långt att han godkände att hans kurfurste - i hemlighet - fick gifta sig med ytterligare en ny fru. Alltså återinfördes polygamin. Allt med hänvisning till att Skriften inte skulle motsätta sig att en man får ta två hustrur - men däremot fördömer att en hustru får ta två män - utifrån 1 Kor 7:39. Kontrasten mot Luthers samtida påve - som exkommunicerade Henrik VIII och lade anglikansk kyrklighet i interdikt - kan inte bli tydligare...
I antiken fanns redan den katolska synen HERMAS HERDEN, (förmodligen bror till påven St Pius I 140-55) 29:6 (J86); ”...om han efter skilsmässan gifter om sig begår han äktenskapsbrott.”. fjärde budet 6:3 eller se JUSTINUS Martyren, Apologia Prima 15:7. Se även Elvirakonciliet, kanones 8f (SPB I)... Vi kristna behöver gå "ad fontes", med mycket äktenskapsundervisning, eller vad tror ni?
38. CELIBATTVÅNG
INVÄNDNING: I 1 Tim 4:1-3 står det uttryckligen att Kyrkan är avfallen och demonisk för den förbjuder äktenskap.
SVAR: Det måste betonas att ingen tvingar en munk eller nunna, präst eller syster att välja celibatet. Därmed missar invändningen från 1 Tim 4:1-3 målet! De som avfaller och lär demoniskt är inte Kyrkan. När har hon totalförbjudit äktenskap?
Celibatet är inte en väg för alla, men t.ex. klosterlivet är en väg där urkyrkans liv utifrån Apg 2:42-47 renodlades. Celibatet är en väg för minoriteten, vilka vill överlåta sitt liv och ingå ett intimare förbund med den store Celibatären. Det ska dock nämnas att flera kyrkliga präster kan leva i äktenskap, dels i flera orientaliska riter (i öst är det inget problem att vara präst - dock inte biskop - och gift, endast i latinsk rit i väst är det oftast praxis med prästcelibat). Celibatet är ingen dogmfråga, utan praxis. I Sverige finns flera präster som är gifta och sakramentalt vigda. Alla präster måste inte leva celibatärt! Kanske det i framtiden kommer att se annorlunda ut med ännu fler gifta präster. Men det innebär i så fall också att det kommer att finnas fler prästfruar att förbarma sig över. För det kan inte bara vara enkelt att leva gift med en som vigt sitt liv till Kyrkan. Om ingen tror mig, titta i skilsmässostatistiken för gifta svenska präster eller prästinnor!
SVAR: Det måste betonas att ingen tvingar en munk eller nunna, präst eller syster att välja celibatet. Därmed missar invändningen från 1 Tim 4:1-3 målet! De som avfaller och lär demoniskt är inte Kyrkan. När har hon totalförbjudit äktenskap?
Celibatet är inte en väg för alla, men t.ex. klosterlivet är en väg där urkyrkans liv utifrån Apg 2:42-47 renodlades. Celibatet är en väg för minoriteten, vilka vill överlåta sitt liv och ingå ett intimare förbund med den store Celibatären. Det ska dock nämnas att flera kyrkliga präster kan leva i äktenskap, dels i flera orientaliska riter (i öst är det inget problem att vara präst - dock inte biskop - och gift, endast i latinsk rit i väst är det oftast praxis med prästcelibat). Celibatet är ingen dogmfråga, utan praxis. I Sverige finns flera präster som är gifta och sakramentalt vigda. Alla präster måste inte leva celibatärt! Kanske det i framtiden kommer att se annorlunda ut med ännu fler gifta präster. Men det innebär i så fall också att det kommer att finnas fler prästfruar att förbarma sig över. För det kan inte bara vara enkelt att leva gift med en som vigt sitt liv till Kyrkan. Om ingen tror mig, titta i skilsmässostatistiken för gifta svenska präster eller prästinnor!
37. CELIBATETS OMÖJLIGHET
INVÄNDNING: Celibatet har varit och är en omöjlig levnadsform och måste avskaffas.
SVAR: Att frivilligt leva utan någon sexuell relation är bland de märkligaste fenomen en svensk möter. Men om några få har missbrukat sin ställning (typ i USA1), gör inte att alla celibatära rörelser måste förkastas. Hur ska vi då göra med äktenskapet, som missbrukas i ännu större utsträckning? Har Jeremia, Maria, Kristus, och de flesta apostlar, kyrkofäder, biskopar, abbotar, munkarna samt präster under 2000 år verkligen varit alltigenom omöjliga? Går det inte att efterfölja Jesus här? Ska verkligen våra/dina förmodade begränsningar få överföras till samtliga andra?
1 Pedofilskandalerna har gjort mycket ont, speciellt för de drabbade. Och omvärlden har fått nytt bränsle på den antikatolska glöden. Pedofilskandalerna är mycket komplex och sorglig, men mycket grundar sig i några anglosaxiska prästers ohejdade homosextolerans. Övergrepen skedde på unga tonårspojkar. Grundproblematiken är därför liberalismen omkring homosexualiteten och kanske inte celibatets vara eller inte vara i första hand.
SVAR: Att frivilligt leva utan någon sexuell relation är bland de märkligaste fenomen en svensk möter. Men om några få har missbrukat sin ställning (typ i USA1), gör inte att alla celibatära rörelser måste förkastas. Hur ska vi då göra med äktenskapet, som missbrukas i ännu större utsträckning? Har Jeremia, Maria, Kristus, och de flesta apostlar, kyrkofäder, biskopar, abbotar, munkarna samt präster under 2000 år verkligen varit alltigenom omöjliga? Går det inte att efterfölja Jesus här? Ska verkligen våra/dina förmodade begränsningar få överföras till samtliga andra?
1 Pedofilskandalerna har gjort mycket ont, speciellt för de drabbade. Och omvärlden har fått nytt bränsle på den antikatolska glöden. Pedofilskandalerna är mycket komplex och sorglig, men mycket grundar sig i några anglosaxiska prästers ohejdade homosextolerans. Övergrepen skedde på unga tonårspojkar. Grundproblematiken är därför liberalismen omkring homosexualiteten och kanske inte celibatets vara eller inte vara i första hand.
36. PRÄSTJÄMLIKHET
INVÄNDNING: Kvinnor kan vara minst lika bra ämbetsbärare som män. Dessutom behövs de om Kyrkan inte ska ha en extrem prästbrist.
SVAR: Kvinnor är bra - säkert också som präster - men majoriteten av världens kristna har inordnat sig för den klassiska tron att Kristi tolv manliga apostlar har betydelse. Prästinnor fanns på Jesu tid - inte minst i hedendomen - och Jesus var revolutionär nog att bryta manliga mönster, dock var alla Kristi apostlar män. Prästinnefrågan är kanske inte i första hand en dogmfråga1, men väl praxis av betydelse. Att råda bot på prästbrist genom att viga prästinnor vore högst oklokt. ”Prästinnor” står i motsats till den universella judiska, muslimska och kristna traditionen. Både katolsk, ortodox, och även protestantisk kristenhet har fram tills 1940-talet enbart haft ”manligt prästerskap”. Prästinnor står också i bjärt kontrast till Skriftens tydliga utsagor i t.ex. Matt 10:1-4; 1 Kor 14:34ff; 1 Tim 2:11ff; 3:1-12 och Tit 1:6.2 Men detta ämne är så infekterat i svenskt klimat att en stor del av svensk kyrklighet är förlamad, bara p.g.a. denna fråga. Det sätt som denna fråga har sköts är väl skäl nog att fundera över vad för makter som styr.3 Västliga och östliga Kyrkor har följt en helt annan linje; alltså den enhetliga traditionen att ge prästämbetet endast till män enligt Kristi förebild. Kan du fortfarande vara förespråkare av ett kvinnligt prästämbete efter att du läst Paulus VI:s utmärkta skrivelse; Angående frågan om kvinnors tillträde till prästämbetet (”Inter insigniores”)?
1 Läroämbetet ser förmodligen ingen verklig ”dogmatisk skillnad” mellan lutherska präster eller prästinnor. Båda har teologiska frågetecken när det gäller de kyrkliga vigningarnas giltighet. Däremot blir prästinnor mycket tragiskt för det ekumeniska arbetet. Paulus VI varnade anglikanska kyrkan 1976 för införandet av kvinnliga prästvigningar, dels genom brev och dels genom dokumentet ”Inter insigniores”. Johannes Paulus II avgjorde slutgiltigt frågan 1994 med ”Ordiatio sacerdotalis”.
2 Se också ”den ännu ortodoxe” TERTULLIANUS, år 200 i De Praescriptione haereticum 41:5ff (J300) och år 206 i De virginibus velandis 9.
3 Om någon orkar läsa vidare i denna svenska teologiska sorgedal, rekommenderas HECTOR, Inte oordningens Gud; SANDAHL, Kyrklig splittring och HAUKE, ”Women in the priesthood”. I Sverige har feminismen verkligen lyckats styra lutherdomen ner i ett dike, som jag undrar om hon någonsin kan ta sig upp ifrån. Men vem vet, ”Allahu Akbar” (= Gud är till och med större än feministdrevet).
SVAR: Kvinnor är bra - säkert också som präster - men majoriteten av världens kristna har inordnat sig för den klassiska tron att Kristi tolv manliga apostlar har betydelse. Prästinnor fanns på Jesu tid - inte minst i hedendomen - och Jesus var revolutionär nog att bryta manliga mönster, dock var alla Kristi apostlar män. Prästinnefrågan är kanske inte i första hand en dogmfråga1, men väl praxis av betydelse. Att råda bot på prästbrist genom att viga prästinnor vore högst oklokt. ”Prästinnor” står i motsats till den universella judiska, muslimska och kristna traditionen. Både katolsk, ortodox, och även protestantisk kristenhet har fram tills 1940-talet enbart haft ”manligt prästerskap”. Prästinnor står också i bjärt kontrast till Skriftens tydliga utsagor i t.ex. Matt 10:1-4; 1 Kor 14:34ff; 1 Tim 2:11ff; 3:1-12 och Tit 1:6.2 Men detta ämne är så infekterat i svenskt klimat att en stor del av svensk kyrklighet är förlamad, bara p.g.a. denna fråga. Det sätt som denna fråga har sköts är väl skäl nog att fundera över vad för makter som styr.3 Västliga och östliga Kyrkor har följt en helt annan linje; alltså den enhetliga traditionen att ge prästämbetet endast till män enligt Kristi förebild. Kan du fortfarande vara förespråkare av ett kvinnligt prästämbete efter att du läst Paulus VI:s utmärkta skrivelse; Angående frågan om kvinnors tillträde till prästämbetet (”Inter insigniores”)?
1 Läroämbetet ser förmodligen ingen verklig ”dogmatisk skillnad” mellan lutherska präster eller prästinnor. Båda har teologiska frågetecken när det gäller de kyrkliga vigningarnas giltighet. Däremot blir prästinnor mycket tragiskt för det ekumeniska arbetet. Paulus VI varnade anglikanska kyrkan 1976 för införandet av kvinnliga prästvigningar, dels genom brev och dels genom dokumentet ”Inter insigniores”. Johannes Paulus II avgjorde slutgiltigt frågan 1994 med ”Ordiatio sacerdotalis”.
2 Se också ”den ännu ortodoxe” TERTULLIANUS, år 200 i De Praescriptione haereticum 41:5ff (J300) och år 206 i De virginibus velandis 9.
3 Om någon orkar läsa vidare i denna svenska teologiska sorgedal, rekommenderas HECTOR, Inte oordningens Gud; SANDAHL, Kyrklig splittring och HAUKE, ”Women in the priesthood”. I Sverige har feminismen verkligen lyckats styra lutherdomen ner i ett dike, som jag undrar om hon någonsin kan ta sig upp ifrån. Men vem vet, ”Allahu Akbar” (= Gud är till och med större än feministdrevet).
torsdag 10 juni 2010
35. OFFERPERSPEKTIVEN ÄR FULLBORDADE
INVÄNDNING: Jesus avslutade alla offer. Efter Kristi död är offer historisk kuriosa.
SVAR: Allt sedan Luthers dagar (SA 2 art 2; CA 24 och Apol 24 i SKB) har mässoffret ifrågasatts. Att Kristi offer skulle bli närvarande i mässoffret har ofta starkt förnekats, men Kristus kom ju inte för att upphäva GT eller offerkulten, utan för att fullkomna. Golgata kan inte ha satt punkt för alla offer, utan var det kompletta och perfekta offret. I t.ex. Hebr 7:27 begränsas offerperspektiven endast utifrån ett mänskligt judiskt perspektiv. Blodiga djuroffer är historia, men judiska offer pekade framåt mot och fullkomnades i Kristus. Kyrkan har ett offer som ständigt pekar bakåt mot Kristi offer. Skriften och historien blir full av offerperspektiv, om vi läser GT utifrån NT och ser att NT helt vilar på GT och är fullkomningen. Finns det en person, där judendom och kristendom möts?
SVAR: Allt sedan Luthers dagar (SA 2 art 2; CA 24 och Apol 24 i SKB) har mässoffret ifrågasatts. Att Kristi offer skulle bli närvarande i mässoffret har ofta starkt förnekats, men Kristus kom ju inte för att upphäva GT eller offerkulten, utan för att fullkomna. Golgata kan inte ha satt punkt för alla offer, utan var det kompletta och perfekta offret. I t.ex. Hebr 7:27 begränsas offerperspektiven endast utifrån ett mänskligt judiskt perspektiv. Blodiga djuroffer är historia, men judiska offer pekade framåt mot och fullkomnades i Kristus. Kyrkan har ett offer som ständigt pekar bakåt mot Kristi offer. Skriften och historien blir full av offerperspektiv, om vi läser GT utifrån NT och ser att NT helt vilar på GT och är fullkomningen. Finns det en person, där judendom och kristendom möts?
34. NATTVARD SOM MINNE
INVÄNDNING: Kristus kan omöjligt ha hävdat att brödet skulle vara Kristi kropp, eftersom Kristus fanns fysiskt närvarande i rummet. Nattvarden är bara ett minne1 eller symbolism, precis som ett foto.
SVAR: Här krånglar man till ett mysterium och reducerar det som var Kristi intention. Ett eget hopplock som en trång och reducerad tro2, kan vi inte leva i. Kan du lita på det Gud har uppenbarat överallt i helig Skrift, Tradition och i Kyrkornas liv?
Kristus instiftade mässan vid sista måltiden. Då firades den första mässan, då gavs den första heliga kommunionen samt då vigdes de första kristna prästerna med orden; ”gör detta till min åminnelse”. Det är alltså alltid Kristus som celebrerar mässan och prästerna är endast Hans verktyg och därför är mässans giltighet inte beroende av prästens helighet. Kristus är här både gåvan och givaren, offret och den offrande, se KKK 1137. Mässan ger oss både det värdefullaste som finns och lyfter oss upp till himlen och helgar oss. Dessa dualiteter finns alltid närvarande i detta mysterium. Också vid den första mässan fanns dualitet i att Kristus fanns fysikt i det övre rummet och senare även sakramentalt närvarande i brödet och vinet. Han fanns naturligtvis också närvarande på ett tredje okroppsligt och andligt sätt, vilket är samma sätt som Han alltid finns närvarande överallt. Men det går absolut inte att sätta de båda ”fysiska sätten” att närvara mot varandra, vilket nästan ingen person gjort före Zwingli på 1500-talet. Det har aldrig funnits ens en filosof som kan förklara orden; rymd, fysikalitet eller tid på ett uttömmande sätt. Skulle då Gud som övergår all filosofi och alla fysikens lagar inte kunna bli sakramentalt närvarande i brödet? Kristus säger uttryckligen; ”Detta är min kropp…” i t.ex. Luk 22:19. Han är då både överstepräst och lamm. Antingen får vi tro på Hans ord och hela Kyrkans tro att det är vad Kristus säger; alltså att brödet är Kristi kropp. Eller kan vi betvivla allt och helt sluta tro på att Gud kan uppenbara sin vilja eller sin intention i mänsklighetens historia. Tro antingen på fullheten eller anta din egen förkrympta tolkning av kristen lära, ty några andra perspektiv finns inte. Antingen behålls det ursprungliga arvet och trons ljus. Eller omtolkas alla mysterium; för att passa in i det jag tycker om eller förstår! Välj själv! Har vi fått möjligheten att kunna välja och vraka av kristendomens ”smörgåsbord”? Varför omtolka och reducera Skriftens eukaristiska ursprungliga tro?
1 Minnesinvändningen missar hela den judiska bakgrunden av innebörden av ”minne”. ”Zikaron” är ett återupprepande, eller representation, av ett historisk skeende. Detta innebär att vara där, på plats, på riktigt. Se KKK 1362-1364.
2 Om allt skall vara förnuftigt och helt fattbart kommer jungfrufödelse, inkarnation, undren och uppståndelse inte finnas kvar i kristen tro. Välj biskop Spongs förnuftstro eller den tro han vigts för att vårda. Att reducera trons fulla arv ger antingen en trång exklusiv sekterism (jmf Jehovas Vittne) eller en liberalistisk ointressant filosofisk tro (jmf Spong) som varken utmanar eller tillfredställer människans oro. Både Spong och Vittnenas måltid bortrationaliserar det eukaristiska perspektivet. I rikets sal kan få delta, hos filosofprästerna (i vänsterliberal lutherdom) ska alla vara med…
SVAR: Här krånglar man till ett mysterium och reducerar det som var Kristi intention. Ett eget hopplock som en trång och reducerad tro2, kan vi inte leva i. Kan du lita på det Gud har uppenbarat överallt i helig Skrift, Tradition och i Kyrkornas liv?
Kristus instiftade mässan vid sista måltiden. Då firades den första mässan, då gavs den första heliga kommunionen samt då vigdes de första kristna prästerna med orden; ”gör detta till min åminnelse”. Det är alltså alltid Kristus som celebrerar mässan och prästerna är endast Hans verktyg och därför är mässans giltighet inte beroende av prästens helighet. Kristus är här både gåvan och givaren, offret och den offrande, se KKK 1137. Mässan ger oss både det värdefullaste som finns och lyfter oss upp till himlen och helgar oss. Dessa dualiteter finns alltid närvarande i detta mysterium. Också vid den första mässan fanns dualitet i att Kristus fanns fysikt i det övre rummet och senare även sakramentalt närvarande i brödet och vinet. Han fanns naturligtvis också närvarande på ett tredje okroppsligt och andligt sätt, vilket är samma sätt som Han alltid finns närvarande överallt. Men det går absolut inte att sätta de båda ”fysiska sätten” att närvara mot varandra, vilket nästan ingen person gjort före Zwingli på 1500-talet. Det har aldrig funnits ens en filosof som kan förklara orden; rymd, fysikalitet eller tid på ett uttömmande sätt. Skulle då Gud som övergår all filosofi och alla fysikens lagar inte kunna bli sakramentalt närvarande i brödet? Kristus säger uttryckligen; ”Detta är min kropp…” i t.ex. Luk 22:19. Han är då både överstepräst och lamm. Antingen får vi tro på Hans ord och hela Kyrkans tro att det är vad Kristus säger; alltså att brödet är Kristi kropp. Eller kan vi betvivla allt och helt sluta tro på att Gud kan uppenbara sin vilja eller sin intention i mänsklighetens historia. Tro antingen på fullheten eller anta din egen förkrympta tolkning av kristen lära, ty några andra perspektiv finns inte. Antingen behålls det ursprungliga arvet och trons ljus. Eller omtolkas alla mysterium; för att passa in i det jag tycker om eller förstår! Välj själv! Har vi fått möjligheten att kunna välja och vraka av kristendomens ”smörgåsbord”? Varför omtolka och reducera Skriftens eukaristiska ursprungliga tro?
1 Minnesinvändningen missar hela den judiska bakgrunden av innebörden av ”minne”. ”Zikaron” är ett återupprepande, eller representation, av ett historisk skeende. Detta innebär att vara där, på plats, på riktigt. Se KKK 1362-1364.
2 Om allt skall vara förnuftigt och helt fattbart kommer jungfrufödelse, inkarnation, undren och uppståndelse inte finnas kvar i kristen tro. Välj biskop Spongs förnuftstro eller den tro han vigts för att vårda. Att reducera trons fulla arv ger antingen en trång exklusiv sekterism (jmf Jehovas Vittne) eller en liberalistisk ointressant filosofisk tro (jmf Spong) som varken utmanar eller tillfredställer människans oro. Både Spong och Vittnenas måltid bortrationaliserar det eukaristiska perspektivet. I rikets sal kan få delta, hos filosofprästerna (i vänsterliberal lutherdom) ska alla vara med…
33. ELITISM OCH INTERKOMMUNION
INVÄNDNING: Kyrkan ser ner på andra kristna genom att förvägra interkommunion. Detta är attityden från en högdragen och elitistisk organisation.
SVAR: Splittring ger tyvärr konsekvenser, men Kyrkan ser absolut inte ner på andra Kyrkor och samfund. Kyrkans grund är juden Jesus och judisk tro har sin höjdpunkt i påskmåltiden och den firas bara med judiska familjemedlemmar. Exklusivitet är en oundviklig del av nattvardens väsen, men med ortodoxa och orientaliska Kyrkor kan dock den västliga Kyrkan ha eukaristisk gemenskap. Kyrkan har dessutom aldrig förkastat den eukaristi som andra samfund firar. Men Kyrkan ser inte nattvarden som ett medel för enhet, utan som målet när vi är enade. Måltidsgemenskapen är ur biblisk synpunkt inget som Kyrkan kan ta lätt på. Måltidsgemenskap är oerhört intimt i orientalisk miljö och det har också en djupt religiös symbolik, se om påsken i 2 Mos 12:3; 24:11b; ”De skådade Gud, och de åt och drack.”. Jämför detta med avfallet i 32:6b; ”…och frambar gemenskapsoffer, och folket slog sig ner för att äta och dricka och började sedan förlusta sig.”. Se också 3 Mos 22:10, 19; ”…ingen obehörig äta av de heliga gåvorna, ty jag är Herren som helgar dem.”. Se även 4 Mos 20:8-12, där Mose och översteprästen ska frambringa vatten ur klippan endast genom att tala. De följde inte instruktionen, eftersom de vill göra någonting spektakulärt. Spektakulär liturgi kan vara en svår synd. Kyrkans största skatt är att Gud blir närvarande på ”borden” genom ”Orden”. De som inte tror som Kyrkan kan inte dricka vad Kyrkan innehåller, 1 Kor 10:4f. Gud befaller att vi ska göra måltiden enligt givna instruktioner. Antingen följer vi dessa eller så deltar vi inte… Se även Hos 8:13; Obadja 7b och 1 Kor 8:10 med NT81-noter.
Men om andra kristna ber om sakramentet vid något allvarligt behov kan en präst ge sakrament om denna person bekänner kyrklig tro, se lilla katekesen 293. Kyrkans trogna ser med stor sorg på att måltidsgemenskapen är bruten och ber och hoppas att det snart blir ett bord igen, så att alla kan få del av djupet och fullheten vilket Kyrkans eukaristi innehåller. Ser du ekumenik som en rörelse där kristna enas om en minsta gemensam nämnare?
SVAR: Splittring ger tyvärr konsekvenser, men Kyrkan ser absolut inte ner på andra Kyrkor och samfund. Kyrkans grund är juden Jesus och judisk tro har sin höjdpunkt i påskmåltiden och den firas bara med judiska familjemedlemmar. Exklusivitet är en oundviklig del av nattvardens väsen, men med ortodoxa och orientaliska Kyrkor kan dock den västliga Kyrkan ha eukaristisk gemenskap. Kyrkan har dessutom aldrig förkastat den eukaristi som andra samfund firar. Men Kyrkan ser inte nattvarden som ett medel för enhet, utan som målet när vi är enade. Måltidsgemenskapen är ur biblisk synpunkt inget som Kyrkan kan ta lätt på. Måltidsgemenskap är oerhört intimt i orientalisk miljö och det har också en djupt religiös symbolik, se om påsken i 2 Mos 12:3; 24:11b; ”De skådade Gud, och de åt och drack.”. Jämför detta med avfallet i 32:6b; ”…och frambar gemenskapsoffer, och folket slog sig ner för att äta och dricka och började sedan förlusta sig.”. Se också 3 Mos 22:10, 19; ”…ingen obehörig äta av de heliga gåvorna, ty jag är Herren som helgar dem.”. Se även 4 Mos 20:8-12, där Mose och översteprästen ska frambringa vatten ur klippan endast genom att tala. De följde inte instruktionen, eftersom de vill göra någonting spektakulärt. Spektakulär liturgi kan vara en svår synd. Kyrkans största skatt är att Gud blir närvarande på ”borden” genom ”Orden”. De som inte tror som Kyrkan kan inte dricka vad Kyrkan innehåller, 1 Kor 10:4f. Gud befaller att vi ska göra måltiden enligt givna instruktioner. Antingen följer vi dessa eller så deltar vi inte… Se även Hos 8:13; Obadja 7b och 1 Kor 8:10 med NT81-noter.
Men om andra kristna ber om sakramentet vid något allvarligt behov kan en präst ge sakrament om denna person bekänner kyrklig tro, se lilla katekesen 293. Kyrkans trogna ser med stor sorg på att måltidsgemenskapen är bruten och ber och hoppas att det snart blir ett bord igen, så att alla kan få del av djupet och fullheten vilket Kyrkans eukaristi innehåller. Ser du ekumenik som en rörelse där kristna enas om en minsta gemensam nämnare?
onsdag 9 juni 2010
32. PRÅLIGA KYRKOR
INVÄNDNING: I många kyrkor finns det alltför mycket prål och guld. Kyrkans skatter borde säljas och ges till de fattiga.
SVAR: Ibland finns det alltför mycket prål även för min smak (läs: barock). Men den principiella frågan om guldets vara eller inte vara är ett rungande ja1. Kristen tro och kristet liv är outsägligt vackert, men i många kristna hem har det blivit en skriande brist på förgyllning eller vacker ”religiös hemestetik”. Detta är något som går tvärs emot hela snickarmiljön i Gudsmoderns hem. Judisk tro och kristen tro är inte likgiltigt inför skönhet och symboler2. En hel del kristna svenskar har tragiskt nog hemfallit åt en medioker, instängd, förenklad, reducerad och ofta genomtråkig hållning till konst, musik, arkitektur, drama, litteratur och ”fantasy”, osv. Kan det vara som så att många pietister brukar glömma bort skönheten, därför att hennes andliga hem (=samfundet) oftast glömt bort skönheten? ”Lex orandi, lex credendi”! Angående de fattiga, så finns de alltid hos oss. Gör något själv istället för att klanka ner på Kyrkan (som gör otroligt mycket). Det är aldrig de fattiga som klagar på Kyrkans skatter3! Varför klagar invändare aldrig på stadsbiblioteken, nationalmuséet eller rosenbad?
1 Se om GT:s tempel i 1 Kung 7:48ff; Hab 2:19f (skall det vara mindre guld i templet än hos avgudabilderna); Hag 1:4 (Prakten i templet ska vara större än i boningshusen), Matt 2:11 (födelsedagspresenter guld, rökelse och smörjelseingredienser) och se ”gyllene himmelsk gatsten” i Upp 21:18.
2 Vad skulle du själv gjort om du visste att Gud kommer på besök nästa söndag. Skulle du byggt en koja eller förberett mötet med att bygga det vackraste du kan och inreda med det dyrbaraste du har?
3 Dessutom är Kyrkans rikedom inte stor. Ingen blir Kyrkans präst för att leva i lyx, den tanken är totalt absurd. De flesta präster lever idag i fattigdom, men så var det naturligtvis inte under senmedeltiden.
SVAR: Ibland finns det alltför mycket prål även för min smak (läs: barock). Men den principiella frågan om guldets vara eller inte vara är ett rungande ja1. Kristen tro och kristet liv är outsägligt vackert, men i många kristna hem har det blivit en skriande brist på förgyllning eller vacker ”religiös hemestetik”. Detta är något som går tvärs emot hela snickarmiljön i Gudsmoderns hem. Judisk tro och kristen tro är inte likgiltigt inför skönhet och symboler2. En hel del kristna svenskar har tragiskt nog hemfallit åt en medioker, instängd, förenklad, reducerad och ofta genomtråkig hållning till konst, musik, arkitektur, drama, litteratur och ”fantasy”, osv. Kan det vara som så att många pietister brukar glömma bort skönheten, därför att hennes andliga hem (=samfundet) oftast glömt bort skönheten? ”Lex orandi, lex credendi”! Angående de fattiga, så finns de alltid hos oss. Gör något själv istället för att klanka ner på Kyrkan (som gör otroligt mycket). Det är aldrig de fattiga som klagar på Kyrkans skatter3! Varför klagar invändare aldrig på stadsbiblioteken, nationalmuséet eller rosenbad?
1 Se om GT:s tempel i 1 Kung 7:48ff; Hab 2:19f (skall det vara mindre guld i templet än hos avgudabilderna); Hag 1:4 (Prakten i templet ska vara större än i boningshusen), Matt 2:11 (födelsedagspresenter guld, rökelse och smörjelseingredienser) och se ”gyllene himmelsk gatsten” i Upp 21:18.
2 Vad skulle du själv gjort om du visste att Gud kommer på besök nästa söndag. Skulle du byggt en koja eller förberett mötet med att bygga det vackraste du kan och inreda med det dyrbaraste du har?
3 Dessutom är Kyrkans rikedom inte stor. Ingen blir Kyrkans präst för att leva i lyx, den tanken är totalt absurd. De flesta präster lever idag i fattigdom, men så var det naturligtvis inte under senmedeltiden.
31. DE KRISTNA KYRKORNA ÄR KARISMATISKA
INVÄNDNING: Endast de samfund som betonar det verkligt karismatiska andefyllda livet är en sann kristen kyrka. De kyrkor som vill binda upp Andens verk i sakrament är förlegade traditionalister, för Anden blåser vart den vill, se Joh 3:8.
SVAR: Kyrklig konfirmation utesluter naturligtvis inte karismatisk rörelse. Det är alltid farligt att använda ett lösryckt bibelord för hela sin teologi. Karismatik kan blomma och samtidigt underordnas det kyrkligt ordnade livet, vilket den verkligen gör i de världsvida gigantiska Kyrkorna och i exempelvis svenska OAS. Den helige Ande verkar faktiskt karismatiskt inom kyrklig hierarki. Ordning och ämbete håller ihop den stora karismatiken inom Kyrkan och därför har karismatiken en stor framtid (bl.a.) här. En ”riktig pingstvän”, ser att den helige Ande verkade i Apg 2 i enhetens och universalitetens Kyrka, med St Petrus som dess enande mitt1 och med Maria som Kyrkans urmoder. Däremot blir nykarismatiken ofta - dock inte alltid - en kaosartad upplevelseindustri. Karismatik kan sväva iväg - utan ordning och underordning - tro mig för jag har själv upplevt detta. Jag kan fortfarande till viss del känna ”blodsmaken i munnen” och ”klumpen i magen”, när jag möter stöket, bruset samt det andliga missbruket.2 Och jag är inte ensam.3 Amerikansk nykarismatik har bränt mycken mark i vårt nordiskt kristna klimat, men den helige Ande har framtiden och evigheten för sig.4 Anden strävar för enheten, pekar på Kristus samt uppfyller ständigt Kyrkan; för att skapa ordning och försoning. Anden kommer och den blåser inte enbart hur den vill. Kan du se att Anden blåser ”korsdrag” nära det som är församlat runt Petrus och Maria?
1 Texten inleds med att apostlarna och Maria var församlade (Apg 1:13f) och det väljs en efterträdare till Judas. Runt detta urkoncilium (Apg 2) beskrivs först hur Kyrkan blir uppfylld av Anden, sedan beskrivs hur de första katekumenatet blir till. I styckets mittparti ger alltså St Petrus (påven) instruktioner i 2:14ff (även 1:15-22) och sedan följer tron i v37 och katekumernas omvändelse, dop och den helige Anden som gåva i v38. Därefter följer Eukaristi. Pingstundret ser väldigt kyrkligt ut…
2 Här förekommer ofta ett dolt missbruk i det att gudstjänstledaren inte ser vad som händer med folket. Man låter ofta deltagarnas känsloliv åka ”jojo” i den karismatiska karusellen. Detta utnyttjas, medvetet eller omedvetet, till sekteristiska utsvävningar med alla möjliga och helt omöjliga uttryck.
3 Se HARPER, jämlika och olika, för en fantastisk genomgång av den karismatiska rörelsen och dess problem. Harper var en av de (kanske DEN) mest framstående ledaren inom nykarismatiken. Han konverterade nyligen till ortodoxa Kyrkan.
4 För vidare studium om Anden; Din Ande Herre uppfyller jorden (bok från läroämbetet); WARE, Den helige Ande i den kristnes personliga liv och HALLDORF, Drick djupt av Anden. Detta är riktigt, riktigt bra litteratur. Sådana böcker gör att teologers hårstrån kommer att resa sig (Gunde Svan hade ett uttryck om ståpäls - alla hårstrå står rakt upp - vilket jag tror passar in på denna litteratur).
SVAR: Kyrklig konfirmation utesluter naturligtvis inte karismatisk rörelse. Det är alltid farligt att använda ett lösryckt bibelord för hela sin teologi. Karismatik kan blomma och samtidigt underordnas det kyrkligt ordnade livet, vilket den verkligen gör i de världsvida gigantiska Kyrkorna och i exempelvis svenska OAS. Den helige Ande verkar faktiskt karismatiskt inom kyrklig hierarki. Ordning och ämbete håller ihop den stora karismatiken inom Kyrkan och därför har karismatiken en stor framtid (bl.a.) här. En ”riktig pingstvän”, ser att den helige Ande verkade i Apg 2 i enhetens och universalitetens Kyrka, med St Petrus som dess enande mitt1 och med Maria som Kyrkans urmoder. Däremot blir nykarismatiken ofta - dock inte alltid - en kaosartad upplevelseindustri. Karismatik kan sväva iväg - utan ordning och underordning - tro mig för jag har själv upplevt detta. Jag kan fortfarande till viss del känna ”blodsmaken i munnen” och ”klumpen i magen”, när jag möter stöket, bruset samt det andliga missbruket.2 Och jag är inte ensam.3 Amerikansk nykarismatik har bränt mycken mark i vårt nordiskt kristna klimat, men den helige Ande har framtiden och evigheten för sig.4 Anden strävar för enheten, pekar på Kristus samt uppfyller ständigt Kyrkan; för att skapa ordning och försoning. Anden kommer och den blåser inte enbart hur den vill. Kan du se att Anden blåser ”korsdrag” nära det som är församlat runt Petrus och Maria?
1 Texten inleds med att apostlarna och Maria var församlade (Apg 1:13f) och det väljs en efterträdare till Judas. Runt detta urkoncilium (Apg 2) beskrivs först hur Kyrkan blir uppfylld av Anden, sedan beskrivs hur de första katekumenatet blir till. I styckets mittparti ger alltså St Petrus (påven) instruktioner i 2:14ff (även 1:15-22) och sedan följer tron i v37 och katekumernas omvändelse, dop och den helige Anden som gåva i v38. Därefter följer Eukaristi. Pingstundret ser väldigt kyrkligt ut…
2 Här förekommer ofta ett dolt missbruk i det att gudstjänstledaren inte ser vad som händer med folket. Man låter ofta deltagarnas känsloliv åka ”jojo” i den karismatiska karusellen. Detta utnyttjas, medvetet eller omedvetet, till sekteristiska utsvävningar med alla möjliga och helt omöjliga uttryck.
3 Se HARPER, jämlika och olika, för en fantastisk genomgång av den karismatiska rörelsen och dess problem. Harper var en av de (kanske DEN) mest framstående ledaren inom nykarismatiken. Han konverterade nyligen till ortodoxa Kyrkan.
4 För vidare studium om Anden; Din Ande Herre uppfyller jorden (bok från läroämbetet); WARE, Den helige Ande i den kristnes personliga liv och HALLDORF, Drick djupt av Anden. Detta är riktigt, riktigt bra litteratur. Sådana böcker gör att teologers hårstrån kommer att resa sig (Gunde Svan hade ett uttryck om ståpäls - alla hårstrå står rakt upp - vilket jag tror passar in på denna litteratur).
30. ANDEDOP
INVÄNDNING: Kyrkan har missförstått Skriftens lära om den helige Andens förmedling. Kristna blir inte fullt ”andliga” och ”frälsta” förrän de upplevt ett andra dop; ”andedopet”. Först här fås Anden i fullhet och bekräftelsen på detta är att personen börjar tala i tungor.
SVAR: Med kyrklig konfirmation faller en stor del av sentida pingstteologi, vilken byggs upp omkring ”andedopet”. I Kyrkans tro blir andeuppfyllelsen ett livsprojekt, men Anden utges specifikt i vissa stunder; t.ex. i dopet och i fullhet i konfirmationen. Läran om ”andedopet” har i konfirmationens fortsättning en naturliga fullkomning. Andedopsläran är en delsanning som blivit exkluderande helsanning. Men i konfirmationen har Anden utgetts fullkomligt. Vågar vi därefter stå upp för och ta emot alla Hans mångfaldiga nådegåvor?
SVAR: Med kyrklig konfirmation faller en stor del av sentida pingstteologi, vilken byggs upp omkring ”andedopet”. I Kyrkans tro blir andeuppfyllelsen ett livsprojekt, men Anden utges specifikt i vissa stunder; t.ex. i dopet och i fullhet i konfirmationen. Läran om ”andedopet” har i konfirmationens fortsättning en naturliga fullkomning. Andedopsläran är en delsanning som blivit exkluderande helsanning. Men i konfirmationen har Anden utgetts fullkomligt. Vågar vi därefter stå upp för och ta emot alla Hans mångfaldiga nådegåvor?
29. KONVERSIONER ÄR OMÖJLIGA
INVÄNDNING: Att tillåta konversioner är oekumeniskt för alla döpta tillhör Kyrkan.
SVAR: Alla döpta tillhör inte Kyrkan fullkomligt, dock på ett verkligt sätt. Konversioner är inte oekumeniskt, utan kompletterar ekumeniskt arbete. Konversion är därmed inte en upptagelse från hedendom in i Kyrkan, utan en fullkomning av det redan givna. Dopets kallelse och alla kristna strävanden fullkomnas i Kyrkan. T.ex. fick jag börja vila i tron och upphörde med alla invändningar mot kyrklighetens vanliga stötestenar. Gud ger ibland sin stora nåd och kärlek och visar fullkomningen av allt ”ärkeskeptiska” personer trott, hoppats och anat. Sök! Och fördjupa och fullända synen på Kyrkan. Och om Gud visar dig den nåden, så konvertera.
Allt är kanske inte heller Kyrka som kallas för ”kyrka”; inte heller enligt dem själva. Är t.ex. Mormonerna och deras dop en del av Kyrkan?
SVAR: Alla döpta tillhör inte Kyrkan fullkomligt, dock på ett verkligt sätt. Konversioner är inte oekumeniskt, utan kompletterar ekumeniskt arbete. Konversion är därmed inte en upptagelse från hedendom in i Kyrkan, utan en fullkomning av det redan givna. Dopets kallelse och alla kristna strävanden fullkomnas i Kyrkan. T.ex. fick jag börja vila i tron och upphörde med alla invändningar mot kyrklighetens vanliga stötestenar. Gud ger ibland sin stora nåd och kärlek och visar fullkomningen av allt ”ärkeskeptiska” personer trott, hoppats och anat. Sök! Och fördjupa och fullända synen på Kyrkan. Och om Gud visar dig den nåden, så konvertera.
Allt är kanske inte heller Kyrka som kallas för ”kyrka”; inte heller enligt dem själva. Är t.ex. Mormonerna och deras dop en del av Kyrkan?
28. ENDAST VUXENDOPET ÄR GILTIGT
INVÄNDNING: De verkligt troende är endast dem som döpts i vuxen ålder, med verklig nedsänkning, och har tagit mot Jesus i sitt hjärta.1
SVAR: För några svenskar - sedan framför allt 1870-talet - räknas endast kristna ha del i Guds rike bland de ”pånyttfödda”, utifrån en märklig tolkning av Joh 3:3. Jämför detta med den kyrkliga sakramentala betydelsen i Joh 3:52. Dopet tydliggör för johannesdopstroende endast att du nu har lämnat och begravt det världsliga livet och att du nu ska leva det heliga livet. I denna fråga, som i flera andra frågor, får vi säga att dessa kristna hade rätt. Alla misstag rymmer oftast sanning och när det gäller dopet överbetonas en sanning, så att andra perspektiv skyms.3 Johannesdopet betonas här på bekostnad av kristet dop, liksom i Apg 19:2ff;
”och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” - ”Vilket dop blev ni då döpta med?”... ”Johannesdopet”... var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn.4.
Så det judiska johannesdopet kan inte tolkas som det enda rätta, men även om detta skulle göras, så måste det beaktas att alla judiska initiationsriter inkluderar barn, speciellt judiska proselytdop5. Före 1500-talet var alla kristna överens om att barndop var giltigt. Jämför detta med t.ex. Luk 18:15f och Mark 10:14, där Jesus säger; ”låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de”. Kyrkan exkluderar alltså inte barn, medan flera samfund fortfarande håller fast vid att människor döpta i tidig ålder måste omdöpas med nedsänkning6 för att bli medlemmar i deras samfund. En delsanning har med denna försnävande tolkning fått bli en helsanning, med ytterst sorgliga pastoral konsekvenser. Detta har gett upphov till många bekymmer i mitt och andra människors liv. Jag är själv ”barndöpt” två gånger. Först av en känd ärkebiskops far - H.B. Hammar - och sedan barndöpt av en pastor vid 10-års åldern.7 Kyrkans hållning är mycket sundare och den enda urkyrkliga. Se t.ex. redan Tertullianus år 200 i Om dopet 15:1; ”...ett dop...eftersom det i himmelen finns en Gud och en kyrka”.8 Kyrkan underkänner aldrig ett dop om det skett med vatten och i den treeniges namn, vem som än döpt. Alla dop ger rättfärdighet och inlemmar den kristne i Kristus och i Kristi Kyrka, se lk 163. Denna urtida doplära har lärts sedan urminnes tid och måste ha gudomligt ursprung, eller hur?
1 Jämför detta med ”Born Again” i amerikanskt klimat. ”Born again” har även importerats in till svenska samfund. Bara den som är pånyttfödd, är verkligt kristen.
2 Dopet är alltså den nya födelsen in i Guds och Kyrkans värld. Arvsyndens existens gör barndopets befrielse nödvändig.
3 I takt med nykarismatikens framväxt fick också andedopet - eller det andra dopet - en central betydelse i några kretsar.
4 Redan TERTULLIANUS skriver klart om denna skillnad i Om dopet 10; se SPB I.
5 Icke-judar som ville konvertera in i judendomen, var tvugna att genomgå proselytdop. Barn döptes också när ett helt hushåll konverterade. Och det gamla förbundets viktigaste rit – omskärelsen – inkluderade naturligtvis alltid små bebispojkar.
6 Det verkar fullständigt orimligt att Apg 2:41, skulle beskriva att 3000 människor döps genom nedsänkning i ett vattenfattigt Jerusalem. Se även Tit 3:5f och Didache 7:2f, där vattenbegjutningsdop nämns. Vattenmängd och nedsänkning har aldrig varit konstituerande för dopets giltighet.
7 Om samfund ska vara konsekventa kan inte dop av tioåringar räknas som vuxendop! Diskussioner om barndop har här ofta enligt mitt tycke nått lågvattenmärket.
8 Om dopet är översatt i SPB I, se också St CYPRIANUS; Brev till biskop Quintus år 254 (J592a).
SVAR: För några svenskar - sedan framför allt 1870-talet - räknas endast kristna ha del i Guds rike bland de ”pånyttfödda”, utifrån en märklig tolkning av Joh 3:3. Jämför detta med den kyrkliga sakramentala betydelsen i Joh 3:52. Dopet tydliggör för johannesdopstroende endast att du nu har lämnat och begravt det världsliga livet och att du nu ska leva det heliga livet. I denna fråga, som i flera andra frågor, får vi säga att dessa kristna hade rätt. Alla misstag rymmer oftast sanning och när det gäller dopet överbetonas en sanning, så att andra perspektiv skyms.3 Johannesdopet betonas här på bekostnad av kristet dop, liksom i Apg 19:2ff;
”och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” - ”Vilket dop blev ni då döpta med?”... ”Johannesdopet”... var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn.4.
Så det judiska johannesdopet kan inte tolkas som det enda rätta, men även om detta skulle göras, så måste det beaktas att alla judiska initiationsriter inkluderar barn, speciellt judiska proselytdop5. Före 1500-talet var alla kristna överens om att barndop var giltigt. Jämför detta med t.ex. Luk 18:15f och Mark 10:14, där Jesus säger; ”låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de”. Kyrkan exkluderar alltså inte barn, medan flera samfund fortfarande håller fast vid att människor döpta i tidig ålder måste omdöpas med nedsänkning6 för att bli medlemmar i deras samfund. En delsanning har med denna försnävande tolkning fått bli en helsanning, med ytterst sorgliga pastoral konsekvenser. Detta har gett upphov till många bekymmer i mitt och andra människors liv. Jag är själv ”barndöpt” två gånger. Först av en känd ärkebiskops far - H.B. Hammar - och sedan barndöpt av en pastor vid 10-års åldern.7 Kyrkans hållning är mycket sundare och den enda urkyrkliga. Se t.ex. redan Tertullianus år 200 i Om dopet 15:1; ”...ett dop...eftersom det i himmelen finns en Gud och en kyrka”.8 Kyrkan underkänner aldrig ett dop om det skett med vatten och i den treeniges namn, vem som än döpt. Alla dop ger rättfärdighet och inlemmar den kristne i Kristus och i Kristi Kyrka, se lk 163. Denna urtida doplära har lärts sedan urminnes tid och måste ha gudomligt ursprung, eller hur?
1 Jämför detta med ”Born Again” i amerikanskt klimat. ”Born again” har även importerats in till svenska samfund. Bara den som är pånyttfödd, är verkligt kristen.
2 Dopet är alltså den nya födelsen in i Guds och Kyrkans värld. Arvsyndens existens gör barndopets befrielse nödvändig.
3 I takt med nykarismatikens framväxt fick också andedopet - eller det andra dopet - en central betydelse i några kretsar.
4 Redan TERTULLIANUS skriver klart om denna skillnad i Om dopet 10; se SPB I.
5 Icke-judar som ville konvertera in i judendomen, var tvugna att genomgå proselytdop. Barn döptes också när ett helt hushåll konverterade. Och det gamla förbundets viktigaste rit – omskärelsen – inkluderade naturligtvis alltid små bebispojkar.
6 Det verkar fullständigt orimligt att Apg 2:41, skulle beskriva att 3000 människor döps genom nedsänkning i ett vattenfattigt Jerusalem. Se även Tit 3:5f och Didache 7:2f, där vattenbegjutningsdop nämns. Vattenmängd och nedsänkning har aldrig varit konstituerande för dopets giltighet.
7 Om samfund ska vara konsekventa kan inte dop av tioåringar räknas som vuxendop! Diskussioner om barndop har här ofta enligt mitt tycke nått lågvattenmärket.
8 Om dopet är översatt i SPB I, se också St CYPRIANUS; Brev till biskop Quintus år 254 (J592a).
tisdag 8 juni 2010
27. SVERIGES PRIMAS ÄR EN RÄTTROGEN LUTHERSK BISKOP
INVÄNDNING: Sveriges primas har haft den kyrkliga svenska grenens rot i Uppsala. Uppsala har avfallit och auktoriteten har tillfallit en rättrogen biskop.
SVAR: Jag har själv klamrat mig fast vid detta halmstrå, men frågan är om detta går att motivera och leva efter. Att ha kommunion med en biskop (läromässigt och mässaktigt) och stå under dennes beskydd är högst bibliskt, urkyrkligt och förnuftigt. Frågan är var denne biskop med det fulla kristna livet och läran kan hittas i Sverige? Även om det finns en, så måste kristenheten vara större än endast en luthersk svensk biskop och var finns någon sådan lutheran om 50 år? Så var finns Kyrkan och hennes svenske biskop idag? Finns han?
Härmed avslutas den kyrkohistoriska delen av invändningarna... Nu kommer sakramenten!
SVAR: Jag har själv klamrat mig fast vid detta halmstrå, men frågan är om detta går att motivera och leva efter. Att ha kommunion med en biskop (läromässigt och mässaktigt) och stå under dennes beskydd är högst bibliskt, urkyrkligt och förnuftigt. Frågan är var denne biskop med det fulla kristna livet och läran kan hittas i Sverige? Även om det finns en, så måste kristenheten vara större än endast en luthersk svensk biskop och var finns någon sådan lutheran om 50 år? Så var finns Kyrkan och hennes svenske biskop idag? Finns han?
Härmed avslutas den kyrkohistoriska delen av invändningarna... Nu kommer sakramenten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
